Specialsnickrat matbord

Go´morron!
Kanske var det inte helt genomtänkt det där att jag råkade sälja vårt stora Norden-bord förra sommaren. Kanske var det en aningen rättfärdigat att Jesper blev lite smått galen när jag deklarerade att vi skulle äta på det lilla bordet som kom med torpet under en period. Jag svor dock dyrt och heligt att det inte skulle bli en lång period. Inte som typ något år eller så. Och det blev det inte heller, det blev bara, eh, 18 månader...
 
Men jag har inte varit helt passiv faktiskt, först ritade jag ett bord och skickade till en möbelformgivare som skulle räkna på det. Han måtte räkna långsamt för det var ett år sedan och jag har ännu inte hört något. Under tiden har jag även letat virke (jag åkte t o m till Emmaboda för en blocketannons med brädor) för det perfekt patinerade bordet men det har varit svårt att hitta de mängder som jag ville ha.
 
Två mindre bord som tillsammans skulle bilda ett stort kvadratiskt var tanken. Som man alltså även skulle kunna göra långbord av.
 
Nåväl, när det blev bestämt att tjugo personer skulle fira nyår hos oss så blev bordsfrågan tämligen akut så jag fick helt enkelt revidera idén lite. Jag skissade upp det hela och lät Ulestedt, ett lokalt snickeri, fixa skivor i lackad MDF med urfrästa hål för kontakter, jag valde samma kulör som väggarna i vardagsrumsdelen för att knyta ihop ytorna.
 
Det är en gammal dröm jag haft sedan jag började på Designprogrammet i Pukeberg 2004, att ha ett bord med likadana Garo-kontakter som satt i betonggolvet på skolan. Svindyra förstås men det är ju så där med gamla drömmar - smakar di så köstar di! På den tiden tänkte jag mer ett uttag för en bordslampa eller så men nu känns laptops och ipads som högst vardagliga el-ätare och här sitter Jesper och jag och jobbar ibland. Nu behöver vi varken snubbla över sladdar eller klunsa om uttaget. Själva inkopplingen är en textilsladd som löper på golvet vid fönstret, fast den är inte riktigt inkopplad än. Elektriker måste ju tydligen också fira jul...
 
Ja så helt färdigt är det alltså inte för dessutom letar jag med ljus och lykta efter en grym svetsare som kan göra justa underredan vad det lider, men inför nyår har vi åtminstone bordsyta. Och ett burspråk värt namnet.
 
 
Foto: Sara Zetterström
Spara
Spara

Under misteln

Jag kollade igenom bilderna i kameran igår kväll. Den har legat ovanligt stilla under julhelgen skall erkännas men jag hittade ett par favoriter, och ja jag varnar känsliga läsare, det här blir väldigt romantiskt. Kan inte hjälpa det, jag kollade liksom på The Holiday innan jag gick och lade mig.
 
Så ja, misteln alltså. Som i en Dickensroman så hänger misteln mellan köket och vardagsrummet. Skylten köpte jag på Leva Kungslador för ett par somrar sen.
 
 
I år var jag lite sent ute men de alltid lika gulliga Maria och Rebecka på Blomman för dagen lät mig få den sista som de egentligen inte tyckte höll måttet. Men även skruttiga mistlar inbjuder till pussar, det är sedan gammalt. Och han där, kan inte fatta att jag får dela mistel (och allt annat) med honom, år efter år...
 
 
Spara

God fortsättning!

Nu har vi firat jul i dagarna tre och idag åkte gästerna hem. Julgransdekorationerna är de samma men i år har vi en tall istället för gran. Planen var att ha en spinkig liten historia som inte skulle vara så skrymmande men det blev precis tvärtom så jag antar att vi måste njuta lite extra intensivt eftersom vi får plundra den redan i veckan om vi ska få plats med nyårsfirandet.
 
 
Precis som i fjol kom Tomten om natten och lämnade alla paket, men istället för en liten tomtenissa så kom den riktiga tomten med stora kängor och lämnade snöiga spår på mattan...

 
Han måtte haft väldigt bråttom för han hann inte ens äta upp pepparkakorna som vi lämnat framme på bordet kvällen innan, och dessutom glömde han både luvan och glasögonen.

 
Men grötfatet var nästan länsat och det är ju inte så konstigt om hungern gör sig påmind eftersom det är väldigt långt från Tomtens rike.

 
När gästerna kom drack vi champagne och firade Jespers nya jobb lite extra. Jag tror bestämt att vi ska hitta något att fira med champagne varje jul för det vore en himla trevlig tradition.

 
Varje år är det likadant hemma hos oss; "-Brukar vi äta före eller efter Kalle, och kommer Tomten en gång till eller hade han lämnat en säck med klappar hemma hos farmor och farfar också?"
I år gjorde vi så här och det är nog så det brukar vara ändå; Fika till Kalle och så hittas den där extrasäcken med klappar (alt. att Tomten kommer, men för två år sedan hade han så läskiga ögon (tomtemask är väl ändå djävlens påfund) att han icke göra sig besvär enligt Marsipanrosen) och sen blir det julbord.
 
 
Jag gjorde en enkel dukning med kökshanddukar (Tekla från IKEA) som agerade både tablett och servett.
 
 
Vid det här laget efter middagen stod magen i fyra hörn och Boo hade somnat efter att legot var färdigbyggt och med den önskade Bamse-gosedjuret tätt under armen. Så här dags är det hög tid för julklappsspelet. Det är sextonde året i rad vi gör detta istället för att hetsa med individuella julklappar till hela tjocka släkten. För att undvika en hoper skitsaker som blir liggade i byrålådorna har vi med tiden förfinat reglerna men efter ettochetthalvt decennium var det dags för ännu ett nytt grepp. Så i år var regeln att alla klappar var tvugna att vara återbrukade. Loppisfynd eller helt sonika saker som man själv inte använder men som kan passa någon annan. Aldrig har vi skrattat så mycket på ett julklappsspel för i ärlighetens namn så var hetsen över att stjäla varandras klappar i runda två ganska ljummen och vissa saker, ja de fick helt sonika fara direkt till Röda Korset efter att slutsignalen ljöd.

 
Igår blev det stora pyssel och filmdagen och dessutom togs chokladkakehuset av daga, precis sådär avslappnad som juldagen ska vara tycker jag.
 
 
Idag har vi inte heller gjort många knop. När gästerna hade vinkats av och Jesper åkte och fiskade så passade Boo och jag på att testa alla julklappar. Och fika. De stora påsarna med saffransbullar som fyllt frysen börjar så smått att sina. Ingen dum jul faktiskt på det stora hela, ingen dum jul alls.

 
Imorgon blir det jobb igen i några dagar innan vi ger oss på årets sista firande. Hoppas att ni haft en skön och lugn helg tillsammans.
 
God fortsättning!
 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara

Nystart!

Hej och välkomna hit! Igen. Hemma på blogg.se. Efter ett år på RUM hemma så känns det som dags att flytta hem igen. Någonting måste jag göra i alla fall för att hitta blogglusten som jag liksom tappade bort lite på vägen mitt under det mest hektiska året med nytt jobb och en familj som inte riktigt ville hitta rutinerna. Jag har verkligen saknat det spontana och härliga och att få vara sin egen lyckas smed när det kommer till att skapa, fota och skriva, så som Little miss fix it-bloggen kommit att vara, och detta trots att jag haft en kanonredaktör som uppmuntrat mig att köra mitt race. Men ändå konstigt det där, när jag inte hade några ramar alls bloggade jag i stort sett varje dag och när jag fick ett minimumkrav med typ hälften av inlägg att producera, ja då fick jag knappt ihop ens dem. Självklart spelar det roll att byta från frilansliv (läs: frilanstid) till ett 8-17 jobb och inte längre hinna blogga innan dagishämtningar och helst också innan den stora nattningskoman.
 
Men det var inte ett gnälligt inlägg det här skulle bli. Nej snarare ett glatt inlägg om en nystart. En nygammal start som råkade infalla på Den Stora Flyttardagen. För tre är ju en trend och därför finns det visst något som heter DSF och för min del infaller den den tydligen 22 december. 2014 stod jag med nycklarna i hand framför kakelugnen i en på sekunden nyskurad, antiseptisk Hundraåring. 2015 flyttade jag faktiskt bloggen till RUM hemma, och 2016, idag av alla dagar (helt omedvetet, det var timehop som visade mig detta sammanträffande nyss), så flyttar jag alltså hem den igen.
 
Tack för att ni finns, för att ni följer och hoppas att ni också är pepp på en nystart, för det är jag. Och julrosor alltså, wow.
 
Foto: Sara Zetterström

Hej då Blogg.se

Efter närmare ett decennium på blogg.se (9 år, 6 månader och 16 dagar, men vem räknar?) packar jag nu ihop arkivet och flyttar till tidningen Rum Hemma! Och trots att det passat mig perfekt att blogga i egen kuppe så kändes det på tiden att ta Little miss fix it ut på nya äventyr. Tack för den här tiden, för peppen, för kommentarerna och för att vi suttit i samma båt i med- och motgång. Men vaddå förresten, det finns ingen anledning till tårdrypande farväl, för jag hoppas ju såklart att ni vill följa med mig till littlemissfixit.rumhemma.se.
 
 
 
 

Miscellaneous w51/2015

Jag var tvungen att dubbelkolla veckan för det kändes smått otroligt att det är v 51. Det är förvisso sista sk'lvande minutrarna av fjärde advent idag men var tog november och december vägen egentligen? Veckan som gick har jag tillbringar i Ikeastudion. Jag är så himla glad att jag får tillbringa de sista frilansveckorna på den mest kreativa arbetsplats jag vet, i den enorma studion i Älmhult där man ena dagen måste lyssna till "tystnad tagning" som ljuder från studioytan tvärsöver, och kanske ännu mer efter följande "tack!" som betyder att det är fritt fram att bränna av en bild med tillhörande blixt i det egna bygget. För att nästa dag stå och diskutera vilket ljus som ger bästa känslan och luncha med vänner som är närmaste nära fast det kan gå månader mellan tillsammanstiden. Det är lätt att bli lite blödig och tänka att så här fina kollegor får jag aldrig igen.
 
Men. Så skyndar man sig hem med tåget, byter om i ett svep och åker med gå-borts-misteln under armen till julfesten med de som blir mina nya kollegor. Och det som jag trodde skulle bli en kort liten tillställning innefattar allt mellan god mat, sånger, fina tal, så mycket skratt, gemenskap, eldshow och ett dansgolv som aldrig stod stilla fram till småtimmarna när jag är en av de första att gå hem... Det kommer bli bra det här.
 
Men nu - veckans lista, en blanding av det mesta som av ena eller andra anledningen fastnar hos mig. Bildkälla genom att klicka på bilden.
 
Jenny, min superestet till vän. Hon som är så fin i allt det det som jag ser helt färglös ut fick mig att vilja ha en mössa av det slag som när min far bar det kallades "sotarmössa" men som idag tillsammans med fylliga skägg har fått hipster-prefix. En enkel i ribbstickad bomull (jag skulle sprätta bort märket som finns på originalbilden), för visst blir det väl vinter snart?
 
 
Från bomull till blommor. Julstjärnor är ganska tråkiga (förlåt) tycker jag. Däremot ledsnar jag aldrig på amaryllis i varken lök- eller ännu hellre snittvariant. En annan skönhet bland decemberblommorna är julrosen, på bilden står den fint och kikar över kanten i den höga glasvasen. Den är lite som en skör jättevitsippa och jag älskar't.
 
 
Från snitt till välskräddat för i mina tidiga tjugonågot var man tvungen att snegla mot våra danska grannar för att finna kläder med oväntade snitt - till en ouppnåelig prislapp.  Nu spanar jag i lookbooks från Cos och vill byta ut halva min garderob. Det kommer givetvis inte hända, av flera skäl, men om inte tomten kommer överraska mig på torsdag så ska jag själv göra det. Om inte annat för att bli pepp över nya jobbsituationer. Dressed for success helt enkelt.
 
 
Succé modell avslappning är tv-tittande för mig och det har nästan varit som för en Casanova-typ att gå i kloster att ha tv:n på övervåningen. Jag ser a l d r i g på något nuförtiden. Så här i jul, och med många dagars ledighet kommer jag förhoppningsvis hinna med lite mer. Och appropå kostym så är det sådana dramor som får mig att försvinna in i dagdrömmar om en annan tid och jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen på Fröken Frimans krig som börjar på juldagen i SVT.
 
 
Att ligga och slöa i soffan är ungefär lika avkopplande som att svettas på finskt vis. Här hemma divideras det nämligen om en bastus vara eller icke vara. Med huset kom en halvriven historia och från att inte ha med det alls i planerna så har hösten gjort oss riktigt saunasugna och nu funderar vi på om badrummet eller gästhuset kan rymma en liten variant.
 
 
På tal om renovering och hundraåringar, i fredags var jag i ett otroligt fint hus, förvisso utan bastu och några år yngre än vår Hundraåring men mycket av stilen kändes igen. Just nu dammsuger både jag och Jesper Blocket efter tidstypisk inredning och sånt som kommer komma väl till pass vid framtida renoveringar. Jag har sagt det förut men Byggfabriken har många detaljer som just sätter tidseran. Den dagen vi lämnar in köksluckorna på lackning (och spacklar igen de gamla skruvhålen efter de moderna handtagen) kommer jag beställa hem knoppar istället.
 
 
Nä hörrni, det är verkligen hög tid att fälla ihop lock för både ögon och MacBook. Imorgon ska jag och Boo på bussutflykt - hela vägen till kompisen Vera i norra delen av stan. Mycket spännande för en treåring. Dessutom är det i senaste laget att handla alla råvaror till jul. Jag menar polkakäpparna var redan slut när vi skulle fylla på förrådet inför kvällens klädning av granen så vi får se om det blir prinskorvar eller pannkakor på julbordet i år.

Bakom kulisserna och säg det som varar för evigt

Transistor Film har lagt ut en liten filmsnutt som visar det som hände bakom kulisserna när vi gjorde höstens reklamfilm för KLT. Ni har ju redan fått se bilder här på bloggen men jag tycker filmen är söt för den visar precis hur det är att jobba med styling - ett himla spring och rätt oglamouröst men också väldigt roligt och det tycker jag lyser igenom. Jag är så glad över det här 1,5 året tillsammans med "mina killar på kontoret" som Boosan säger om Tom, Daniel, Peter & Fredrik och det var med tungt hjärta som jag sade upp min kontorsplats häromdagen. Det är mycket som slutar med 2015, frilansliv och eget kontor. Men det är å andra sidan mycket som börjar med 2016 och efter en rejäl försening är det väldigt snart dags för ännu en förändring, imorgon kan jag förhoppningsvis berätta mer!
 
 

Bakom kulisserna: KLT - Närtrafiken from Transistor Film on Vimeo.


Adventskrans av granris

Först vill jag rikta ett stort tack för alla hejarop och gratulationer till mitt nya jobb! Men det här inlägget skrivs med med anledning av att jag har fått flera frågor om adventskransen man kunnat se i mitt instagramflöde. Ja det var på tiden säger jag (att jag förverkligade kransen alltså, inte att man frågat om den) för jag har velat ha den sedan jag såg en liknande variant under en inspirationsresa i Köpenhamn 2011 men inte riktigt haft plats för den, förrän nu i Hundraåringen. Jag använde en halmkrans som bas, separata ljushållare och långa sidenband allt fanns på Blomsterlandet tillsammans med grön ståltråd. Granen intill komposten ute vid torpet får väl dessutom ses som nyfriserad lagom till jul.
 
Nu ska jag krypa ner i gästsängen hemma hos Elin & Henrik, imorgon är det en tidig morgon med ännu en dag av studioplåtning.
 
[ o ]: Sara Zetterström

Sara 💛 Tengbom = sant

Kommer ni ihåg att jag skrev om ett livsomvälvande beslut förra helgen? Har en sagt A är det dags för refrängen så här kommer B.
B som i Tengbom.
Alldeles nyssens signerade jag nämligen mitt anställningsavtal på Tengbom och i mitten av februari (senast) kommer jag att börja jobba som inredningsarkitekt på Kalmarkontoret. Hjulningar och fanfarer!
Men företaget då? Tänker kanske ni. Ja att ta en anställning har inte varit ett lätt beslut, I tell you. Underbara Clara beskriver frilanslivet på pricken i ett inlägg här och det är många för- och nackdelar. I en drömvärld hade jag både ätit kakan (jobbat halvtid på Tengbom) och haft den kvar (frilansat resten) men nu är det ju en arkitektbyrå vi pratar om och inte ett konditori så det blir 100% hardcore inredning/projektering och övriga förfrågningar/knäck kommer jag göra på min "fritid", under förutsättning att det inte är konkurrerande verksamhet förstås. Självklart fortsätter jag blogga - det är ett nytt jobb jag tar, inte livet av mig. Jag ser otroligt mycket fram emot denna nya era (medan min SGI gör vågen) och faktiskt tänkte jag börja jobbet med att gå på julfest med mina nya kollegor redan på fredag. Nästa år byter jag alltså kontorsadress och flyttar två gator österut, till den här gula skylten.
 
 

Miscellaneous w50/2015

Veckans sista dag och idag har vi redan tänt tredje adventsljuset och firat Lucia. Eller faktiskt så har det inte blivit så värst mycket firande, främst för att vi haft besök av våra Älmhultskompisar Elin, Henrik och busfröet C och det varit full rulle, fast kanske mest för att Jesper tajmade in kompishänget med att vara sjuk och delar av familjen liksom gick på sparlåga. Men imorgon ska vi se Boo lussa på förskolan. Får se om hon kommer sjunga alla sånger hon tränar på här hemma eller om det blir tvärtyst som i fjol.
Nu är det dags för blandningen av grejer som florerat runt mig på sistone, som vanligt bildkälla när du klickar på bilden.
 
Det ligger en intensiv jobbperiod bakom mig, kul för det mesta och den här veckan har ju jag som jag nämde planerat för ett matstylingjobb för Ikea. I inspirationsfasen stötte jag gång på gång på bilder av One-pot pasta. Blir onekligen sugen på att testa. Bara att slänga allt i en gryta och koka tills pastan är mjuk.
 
 
Planerna för Attefallshuset vi ska bygga börjar så smått ta form. I alla falla i mitt huvud och lite på Pinterest. Där hittar man bland annat den här bilden och även om jag vet att vår lilla gäststuga kommer bli mer stilren när Jesper får säga sitt så älskar jag känslan i det här boho-chica krypin:et.

 
Att ha en målbild sägs ju vara bra bl. a för att motivera sig. Själv är jag rätt dålig på det precis som att jag sällan premierar mitt slit. En god vän planterade citatet Work hard - play hard hos mig för många år sedan och nu när mina önskeskor kommit in i lager igen ska jag ta och leva efter den devisen och belöna mig rejält.
 
 
När vi ändå är inne på personlig stil så insåg jag häromdagen att det är flera månader sedan jag var hos frisören - jag låter ju håret växa för att få lite längder igen. På Pinterest har jag faktiskt ett eget anslag för hårinspo - där jag återfann den här bilden. Gillar rufset, en enkel fläta och den mysiga tröjan. Det dröjer nog till nästa år innan jag fixat underlaget dock.
 
 
Appropå barr. Om förra julen kännetecknades av granar med hela rotsystem i glasvaser så tycker jag mig se att årets trend är bordsgranen. Jag tilltalas av tanken på en mindre variant, mer lätthanterlig, men som ändå får lite höjd i och med att den placeras på ett bord eller skänk. Vi kommer få se många av dem de kommande veckorna var så säker, men har ännu inte bestämt om det blir så i Hundraåringen eller inte.
 
 
Från julgran till det som kanske ligger under den. Eftersom jag är emot köphysterin som råder i juletid och vi i storfamiljen tagit gemensamt beslut att skippa julklapparna sedan många år tillbaka. Därför är min önskelista inte särskilt lång men Jesper och jag ger hur som helst fortfarande varann paket. Smycken är väldigt personligt för mig och inget jag byter särskilt ofta, dagligen bär jag ringen jag fick av honom 2002 och armbandet 2012. I år har jag hintat om Atom47 och Beatas fantastiska hantverk. Min bästis fick ett armband med en kärleksknut av mig när hon behövde lite pepp och nu tänker jag att en liten Tiny knot gärna skulle få pryda den främre leden på mitt högra ringfinger. Vi får se om han nappat.
 

 
 
Nä nu är det dags att lägga även den här söndagen till handlingarna men imorgon tänkte jag berätta en stor nyhet här på bloggen - välkommen åter!

DIY - girlang av eukalyptuskransar

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.
 
Happy helg och allt det där!
 
[ o ]: Sara Zetterström

Tips för svårmöblerade ytor

Linda, en av Kom In-poddens trogna lyssnare, mejlade mig och frågade hur hon skulle göra för att få sin övre hall mysig? De kan dyka upp lite här och var de där svårmöblerbara ytorna. Oftast är det genomgångsrum, ett mellanrum, trappa eller på annat sätt svårmöblerbar på grund av många fönster och dörrar.
 
 
I senaste Kom In-podden ger Hildur och jag några handfasta tips hur man ökar mysighetsfaktorn på dessa ytor. Och ja för övrigt pratar vi även lite om hur man definierar just olika ord - som exempelvis mysigt, nog så viktigt när det kommer till inredning. Mysigt för dig kanske betyder en sak medan det betyder något helt annat för den du delar tak med? Kommunikation är en grundregel för subjektiva upplevelser som interiör och inredning så ett bra verktyg att använda när man ska planera en interiör är bilder. Tittar man på en bild tillsammans kan man lättare sätta ord på det man gillar och menar och på så vis enas kring en inredningslösning eller ett renoveringsprojekt. Lyssna gärna för fler tips!

9 från Insta

Onekligen lite sent så här dryga veckan in i julmånaden men vad tusan, här kommer ett axplock av bilder från mitt instagramflöde i november som också var en fin månad. Ni hittar mig och får gärna följa på @littlemissfixit.
 
1.] Novembers kontor blev till stor del vid köksbordet då jag har hört att man bäst tar sig igenom årets mörkaste månad med kakelugnsbrasor och stora koppar te. 2.] Hundraåringen i all sin glans! Jag blir extra glad varje gång jag tänker på att vi bor under detta röda plåttak... 3.] För att inte tala om ljuset i burspråket, inte konstigt att datorn har en tendens att välja det där (skriv)bordet 4.] Hann med en styling inför ett hemma-hos. Innanför dörrarna hos Petter & Amanda som driver @folksinterior är det inte ens svårt. 5.] 3-åring på burk? Snälla stoppa tiden lite nu. Är det inte roliga historier ("Har du hört den här? ... Kom ketchup så går vi!") så är det produktutveckling av påsförslutare som Boo underhåller oss med ♥. 6.] Enkla soppluncher har varit standard i höst. Gulasch och Carlsbergs alkoholfria, I la la-love it! 7.] Äntligen kom kylan krypande, och mitt second handfynd med den. [då svidanja]. 8.] Den senaste månaden bjöd på en hel del DIY-projekt. Inspirerande! är det minsta jag kan säga om min juntakollega Kajsas japanska batikfärgning. 9.] Flera veckor tog det, trots att jag hade assistans, att renovera vårat nya köksskåp. Röd klump goes blå förälskelse. Jag ljuger om jag säger att perfektionisten i mig satt tillbakalutad och löste melodikrysset medan Boosan målade. Men som alla vet - det är inte slutresultatet som är det viktiga. Det är p r o c e s s e n.
 
 
Jag vet att jag även kört lite "vargen kommer" i november när jag haussat en stor bloggförändring. Snart är det sanning, jag lovar. Vissa saker måste tydligen bara få ta lite tid så håll mig i handen och haf tolamod.

Så får du bort limrester efter exempelvis prislappar

Ni vet hur irriterande det när man tar bort en etikett eller prislapp och kvar blir limrester som snart blandar sig med lite ludd och smuts...
 
 
Tidigare har jag gnuggat med diskmedel och vamt vatten utan särkilt bra resultat så jag måste erkänna att jag var skeptisk till att detta husmorsknep verkligen skulle funka, men det gör det! Hur enkelt som helt och det bästa av allt - inga starka kemikalier behövs, du har det förmodligen redan i skafferiet.
 
 
Ta några droppar matolja på en bit hushållspapper (kanske inte finaste olivoljan som jag råkade göra) och gnugga lite lätt på limmet. Tada!
 
[ o ]: Sara Zetterström

Miscellaneous w49/2015

Veckan som gick (snarare sprang förbi) var så fulltecknad med planering av ett stylingjobb där jag ska laga mat(!), månadsskifte (ingen månad är så späckad som december, ett livsomvälvande erbjudande (mer om det en annan gång), en stundande grannfest (fråga vad Jesper tyckte om att jag drog igång en hallrenovering fem dagar innan kalaset) samt ändrade helgplaner p g a stormen att jag liksom helt hamnade i kölvattnet av bloggkajutan. Förra veckans Miscellaneuos ska dammas av från malpåsen (så håll utkik om du tycker det är roligt för den kommer jag publicera i efterhand) men nu är det söndag igen, två adventsljus brinner bakom ryggen på mig men snön lyser fortfarande med sin frånvaro och det är dags för sammanfattningen av vad som rörde sig runt mig vecka 49.
 
Inte sedan Tjuvarnas jul 2011 har jag suttit bänkad framför adventskalendern på SVT men nu tittar vi hela familjen tillsammans, Tusen år till julafton är första programmet som funkar från 3-38 år hemma hos oss. Oj vad allmänheten har gnällt över att det inte är en saga, själv tycker jag programmen både är roliga och väldigt lärorika och framför allt inbjuder till något att prata kring för oss alla tre (maten, kläderna, vad de gör). Extra kul att två av avsnitten redan utspelat sig i både Visby och Kalmar, hemma liksom. Blandningen av vuxenhumor och spontanitet från barnen med stora personligheter är en lyckträff.
 
[ o ]: via SVT
 
 Jag vill inte lova mer än jag kan hålla just nu men efter responsen på Instagram tidigare i veckan ska jag så klart dela med mig av slutresultatet nu när skåpet står färdigt i köket. Första tanken var att lyfta upp schabraket på ben från Pretty Pegs men det föll på höjden som jag ville ha på 22 cm. Veckans nyhetssläpp stämde dock precis med det uttryck jag valt - dov kulör mot brunt trä och var så fint att jag nästan ångrade mig lite.
 
[ o ]: pressbild Pretty Pegs
 
Det senaste som fick foten på vägen mot färre kemikalier i hemmet var teflonpannan. Detta gör att gjutjärns-parken vuxit betydligt. Staplade tungviktare till stekpannor är inte särskilt smidigt i hanteringen så nu letar jag alternativ förvaring och tänker att vi löser det som i torpet genom att hänga prylarna på huggkubben. Hittade Futagamis fina stång på The Kitchen i höstas. Blott 35,5 cm dock, underbart är kort.
 
[ o ]: produktbild via Artilleriet/The Kitchen
 
I år är året då Tomten kom in i vårat liv på riktigt. Boo minns honom från i fjol, inte minst eftersom han kom in genom "Tomtedörren" i vardagsrummet som vi bara använder på varma sommardagar och hade otäcka ögon (tomtemask borde vara förbjudet), men det är först nu hon utryckligen önskar sig något mycket specifikt. En mjuk docka med snippa alltså, beställd och på väg. Av en händelse fick jag se denna säng från Maileg och min förhoppning är att jag ska hinna bygga en liknande (större) till vår nya familjemedlem innan dopparedan. Veckans DIY-inspo blir något av sticksågsbonanza och MDF alltså.
 
[ o ]: via alexandalexa.com
 
Sist ut ikväll blir den ekologiska färgen Auro från Byggfabriken. Med två hundraåringar på halsen så är det just den byggnadsvårdande butik som vi handlat mest av - med prickfri kundservice! Senast tidsenliga elkopplingar till julstjärnan som hänger i burspråket. Nu lanserar de alltså ett organiskt och fullvärdigt modernt alternativ till plastfärger och petrokemiska produkter i och med Auro som är en naturligt och giftfri färg från Tyskland. Lätt att använda står det och till skillnad från plastfärger är den diffusionsöppen vilket betyder att den andas (släpper in och ut små mängder fukt och luft). Jag tänker att Boo's rum hade varit den perfekta provdockan. Det funkar även fint att måla över väggar tidigare målade med plastfärg med Auro men då är materialet ju liksom redan stängt. Kulörerna är så mjuka att jag bara vill gosa in mig i dem och sova i... hundra år.
[ o ]:  via byggfabriken.se
 
Så, det var veckans sista. Appropå det så var det ju just sista avsnittet av Bron förra söndagen, åhh som jag saknar det redan. Saga Norén Länskrim Malmö - du fattas mig.
Oh well, även John Blund har fattats mig på sistone så nu ska jag försöka fånga några timmar innan nästa vecka drar igång. Tack för att ni hänger med mig på bloggen, i vått och i torrt.