Fredagsfeeling

 
Lägenhetsförsäljning, check!
Kan ni fatta? Även i småstädernas småstad så säljs det numera bostadsrätter innan officiell visning. Vi kan med varm hand lämna över det som varit vår borg i sju år till nästa riddare, kontraktet är skrivet och ikväll tror jag att vi måste fira också denna andra bostadsaffär inom loppet av en månad med bubbel. Nu blir det äntligen Hundraåringsfokus framöver!
 
 
Önskning den korta stund som miljonär
Just i detta ögonblick precis efter försäljningen av lägenheten känner jag mig som en miljonär! (Att jag inom en snar framtid kommer vara skyldig banken betydligt mycket mer kan vi väl bortse ifrån en stund). Högst upp på den ytliga önskelistan finns fina Cluster lamp från Artilleriet. Den skulle vara som ett smycke i Hundraåringens sällskapsrum, tycker ni inte?
 
 
Påminnelse: läsarundersökningen
Avslutningsvis, förlåt om jag tjatar men eftersom jag tar tillfället i akt att samla era klokheter och det dessutom är ett drömmigt pris från en fin butik i potten så vill jag bara påminna er om att bloggens läsarundersökning fortfarande pågår och att jag är megatacksam över all feedback jag kan få. Så har du inte svarat men känner dig manad så har du till midnatt den 31/10 på dig, enkäten hittar du här. Men nu tar vi helg tycker jag.
 
Happy Friday!
 
Foto: Mäklarbilder på både Hundrakvadrataren och Hundraåringen via Pontuz Löfgren, produktbild Cluster lamp via Artilleriet

Detaljer hemmakontor

Sedan jag flyttat till kontoret på stan har hemmakontoret onekligen hamnat i skymundan och används mer sällan. Ibland händer det ändå att jag jobbar hemma, som i förra veckan när tidningen var på besök. Två saker som jag gillar extra mycket i min jobbhörna är dels Billy-hyllan i miniatyr som rymmer en del av min rätt skrämmande samling av washitejp och dels treetexskivan som vandrat runt som husets anslagstavla och är inne på sitt tredje lager färg. Full av små skatter som inspirerar mig. 
 
Foto: Malin Gustavsson

Barometerns Drömboende

Tidningen Barometern intervjuade mig i förra veckan och idag går det att läsa reportaget i sin helhet i Drömboende-bilagan via deras facebooksida. Ibland blir intervjuer väldigt fel och ibland blir de bara lite mindre bra men den här gången är jag så himla nöjd. Lite jobb, lite privat och väldigt mycket spot on! Bjuder på en pinfärsk metabild med pappersbilagan i högsta hugg men som sagt, blir du nyfiken kommer du även åt webbartikeln i 48h via Barometern här.
 
Foto: Malin Gustavsson

Som att sova en natt i ett Åhlénsvaruhus

 
 
Jag såg i en reklampaus igår att Åhléns har inrett en Söder-etta i Stockholm med enbart ekologiskt, återvunnet, fairtrade, godkänt av Astma & Allergiförbundet Svalan, miljömärkt på annat vis eller av lyocell (miljösnällare textilfiber). 42 kvm av Bra val helt enkelt. Jag vet inte hur det är med er men jag har en bra magkänsla när det kommer till Åhléns. Kanske hör det mer ihop med att det var största (enda) varuhuset vi hade att tillgå när familjen åkte in till stan (uppvuxen 25 km rakt ut på landet) på den tiden det hette Tempo, eller att det var en av få butiker som hade söndagsöppet i Visby när vi bodde där vilket gjorde ett besök till en del av min och Jesper helgrutin (hjärta på den). Visserligen blir en kanske mer kritisk (läs: informerad) med åren men min poäng är att magkänsla verkligen är något subjektivt.
 
Hursomhelt, jag blir sugen på att bo i denna lya, det ser supermysigt ut och alla Bra val-noga utvalt-vi tänkte till här känns liksom som att det skulle vara ett... Ja, bra val. Kul sätt att uppmärksamma ett sortiment på, dessutom väldigt fint och jag blir nyfiken på vem som inrett - inhouse eller någon utifrån. Någon som vet? Bokar ska man tydligen kunna göra via airbnb.se/ahlens men antingen har de inte fått fyr på systemet än eller så är det fully booked fram till forever... 
 
Foto: Skärmdumar från Airbnb
 

Oxalisakuten

Jag brukar ju hävda att jag bestitter 1, 2.. noll gröna fingrar. Trots detta älskar jag växter och grönt och försöker ambitiöst få dem att klara åtminstone några veckor under min försorg. Och nästan varje gång jag är i Göteborg kommer jag hem med en växt och/eller snittblommor från smått fantastiska Floramor & Krukatös, nu senast med en Lyckoklöver (oxalis articulata). Efter en vecka eller så började den sloka (som sagt) och jag märkte att den var dyngsur efter att varit placerad bredvid mer törstiga växter. Vad göra? Jag satte den helt sonika på torken, några vita dagar på en tidning placerad på elementet för att bli torr och vips så stoltserar den pigg och glad i fönsternischen igen! Gröna fingrar, nja, men lite bonnförnuft funkar tydligen också.
 
Foto: Sara Zetterström

Luftmöblerar Hundraåringen

Jesper är på tjänsteresa vilket betyder att jag sitter uppe alldeles för länge och ... bygger luftinteriörer i Hundraåringen. Rosen börjar växa ur barnstolen från Ikea och mitt hjärta klappar lite extra för denna snygging från danska Flexa. Tyvärr delvis i PP plast men formen är en riktig huvudvridare och skulle komplettera Tripp Trappen fint. Finns bland annat på Beddo men jag blir inte riktigt klok på om det är juniorstolen eller barnstolen (utan bygel) som skulle passa. Gillar ju höjden och den höj/sänkbara fotbrädan på barnstolen hellre än den lägre juniormodellen, är det någon som har någon av dem och kan lämna ett utlåtande? Så att jag inte går och spenderar barnbidraget på ögongodis menar jag.
 
Produktbilder från Flexa

En film om Little miss fix it

I somras fick jag en förfågan om att bli programledare för ett nytt inredningsprogram. De ville se lite mer av mig och jag fick som uppgift att göra en presentationsfilm. Postrenoverings-sliten och med allmän prestationsångest bävade jag inför uppgiften men till slut bestämde jag mig för att sänka kraven och bara göra't - med mobilen, från hjärtat. Så jag tog med min kontorskollega Malin att hålla i kameran och körde ut till torpet och försökte på några minuter fånga mig och sånt jag kan. Malin är journalist så hon har liksom frågeställningar i blodet.
 
Jag fick tyvärr inte jobbet och jag citerar: "vi valt att gå vidare med andra unga programledare för att de ska matcha våra case bättre". För första gången i mitt liv har jag som alltid brottats med att jag ser för ung ut (tvärkört med falskleg i tonåren, alltid leg på bolaget, ofrivillig halvkassa på bussen etc. etc) blivit ratad för min höga ålder! Lite komiskt faktiskt. Däremot fick jag väldigt mycket cred för filmen som jag hade så mycket ångest över och eftersom det även är många här på bloggen som efterfrågar att se mer av mig så bjuder jag nu på the real deal. Dessutom får ni en gratis rundvandring i vårt lilla torp. Håll till godo!
 
 PS. Tack för den översiktsbilden i pratprofil YouTube...

Please make up my room

När Jesper och jag var i NY i början av sommaren följde en hel del kort, prints, böcker, askar och påsar med hem.  Paper love! Det mesta från fina butiker men en hel del random rekvisita från offentligheten som servetter eller biljetter. Från hotellet bland annat denna dörrskylt som nu pryder Boo's dörr. Förutom att det är dekorativt gillar jag humorn. Och även om treäpplaren inte är någon vidare städhjälp än så länge är jag glad så länge det visar Please make up my room på skylten och inte Please do not disturb som det står på andra sidan. En stör ej-skylt är typ lika oroväckande som ljudet av tystnad när det kommer till småbarn skulle jag säga.
 
Får man förresten ta med sig souvenirer som denna från ett hotell eller vad tycker ni, har jag begått ett brott?
 
Foto: Bruno Baziq

Vår lägenhet är till salu

Den är fantastisk de är den, för att inte tala om området och föreningen (som vi döpte till Melrose - bara en sån sak), men vi har vuxit ur den trots sina 109 m² kärlek. Och visst hade jag fler planer, var inte riktigt "färdig", men de där planerna verkar vara beständiga och nu har föremålet växlat. Hej Hundraåringen, snart kommer vi, ska bara hitta en ny ägare till Hundrakvadratarn först (förlåt). För fler bilder kika in på mäklarfirman Pontuz Löfgren eller Hemnet här.
 
Idag blir det Skogsmulle och grilla kolbulle för hela familjen och jag hör regnet smattra mot rutan och undrar i vilken kartong regnkläderna packades ner inför plåtningen...
 

Om att längta igen och igen

 
Egentligen skrev jag dessa ord för flera dagar sedan men det var ju så mycket glädje och lycka och DIY och LOL så att jag inte ville förstöra det hela med ord på tankar som gör ont.
 
Marsipanrosen, vårt lilla mirakel ja faktiskt bokstavligen, är ju det viktigaste vi har och vad vill man som förälder till det viktigaste en har om inte ge henne det bästa hon kan få? Och förutom kärleken, tryggheten, maten, taket över huvudet och en rejäl grund för att bli en något så när vettig människa så... Ja, och det är väl i just den biten, människogrunden, vi känner att det vore himla bra att ge henne ett syskon. Kanske det allra allra svåraste i just vår lilla familj. Jag har inte tagit upp ämnet på jättelänge för det har inte varit någon brådska, och egentligen är det inte det nu heller men kanske hänger det ihop med att jag har jobbat i Älmhult igen. Att jag satt på det kvalmiga tåget och mindes känslan av att vara så illamående att papperskorgen kan anses vara ens bästa kompis, och jag besökte toaletten som jag somnade på under arbetstid för den där ofantliga tröttheten tog för en period bort minsta lilla bit av självbehärskning. För att det snart är november, månaden vi lurade storken. Kanske därför, för att det påminde mig så mycket om graviditet. Och för att vi träffade läkaren igen i somras. Hej, hej, har det redan gått 2,5 år sedan sist, ja jisses.
 
Han är så bra min gynnis (jag bara måste envisas med att kalla honom det, dessutom på finlandssvenska, efter en sjukt rolig sketch vi gjorde på gymnasiet), han lindar inte in. Han har en stark hand och varma ögon men han skippar skitsnacket och pratar om verkligheten. Hur ont den än gör.
 
"Man kan likna det vid ett lotteri. Ni drog verkligen högvinsten när ni fick Boo och nu är det en vinstlott mindre men det har tilkommit ännu fler nitar."
 
Så här är vi igen, med ägglossningstester och granatäppeljuice. Och funderingar på om vi ska boka in en ICSI ändå. För att bli mamma, pappa och barn i plural. Provrörsbefruktning fastän vi gjorde tre utan resultat och trots att vinstlotten fanns i kärlekslivet utanför sjukhusets väggar förra gången. Men törs vi chansa och låta bli? Samtidigt blir jag lite rädd när jag tänker på vad de där hormonbehandlingarna gjorde med mig. Då hade jag bara mig själv att tänka på men nu har jag en perfekt tvååring i full blom och kanske finns det inte plats för humörsvängningarna från helvetet, supersvettningar och inflammerade äggstockar som gör mig immobil. Halvhjärtat försöker vi ha koll på storkschemat, eller inte halvhjärtat men inte heller lika livsavgörande som det en gång var, innan vi fick byta vanmaktens tårar mot lyckliga dito och en vild bebis gjorde oss hela.
 
Men längtan finns där igen, längtan efter en syster eller bror.

DIY - magnetisk skoltavla av bordsskiva

 
Många efterfrågar fler DIY's och därför testar jag nu att köra mer av inspirationsvarianten. En hel del projekt går jag upp i så mycket att jag glömmer fota längs vägen och då finns det inga steg-för-steg-bilder att visa men jag tänker att det kanske kan vara inspirerande ändå. Rent av utmanande och kanske mynna ut i något som ni inte tänkte er från början, hoppas ni känner likadant och blir pysselsugna till helgen!
 
Den här anslagstavlan var från början en idé som som jag gjorde till ett IKEA-projekt men som i somras fick flytta ut i torpet.
 
Man behöver:
En massiv träskiva, MDF eller plywood. Jag använde GERTON från Ikea.
Magnetfärg, denna gång var blev det från Flügger för det var ont om tid och närmaste butik.
Svart tavelfärg, även den från Flügger.
En finluddig roller, gärna skumgummi med konkav ytterkant (för att minska färgränder)
tavelkritor finns bl a på Granit
extra starka magneter
 
Rugga upp ytan på träskivan med ett fint sandpapper, torka av med en trasa. Läs på förpackningen om täckningsförmågan, vanligtvis brukar jag måla varje färg 1-2 gånger men magnetfärg är svindyrt så det blev bara ett lager och sedan ett lager av tavelfärg (som är lite drygare). I det här fallet är det onödigt att tvätta rollern mellan strykningarna, förvara den i en lufttät påse under torktiden och rolla sen av överflödet efter magnetfärgen på en torr yta (ex. kartong) innan tavelfärgen. Magnetfärgen funkar så att ju fler lager desto starkare magnetisk förmåga (såklart) så en variant kan ju vara att välja delar av ytan och måla i flera lager för bättre funktion. Annars har Clas Ohlson extra starka neodym-magneter till bra pris.
 
GERTON är en tung skiva (26,6kg) så den funkar att bara luta mot väggen för att stå stadigt och rymmer både viktigheter, inspo och kreativitet a la treäpplare.

Colour of the year 2015 - eventet, sista delen

När du läser det här står jag troligtvis och puffar kuddar medan fotografen gör sitt för att fånga vindsvåningens USP men jag lovade ju visa mer från Colour of the year-eventet i Göteborg så here go:
 
Efter föreläsningarna som hölls i de vackra lokalerna till Lilla Götafors gick vi en trappa ner där 2015 års kulör Copper Orange stod i centrum och det var uppdukat till en stylingbuffé värd namnet! 
 
Efter fri gruppindelning gick vi loss på proppingen och jag hade inget att klaga på eftersom stilen föll mig personligen på läppen och kändes lättarbetad. Människan trivs ju i flock och brukar därför hålla sig till det som är bekant och bekvämt och typiskt vid sådana här tillfällen försöker jag utmana mig själv så jag hookade helt sonika upp med fyra norskor som jag aldrig träffat tidigare, inte helt enkelt med olika stilar och viljor. Under en timme släpades det möbler, spikades i väggar och lånades prylar hej vilt från lokalens alla hörn. Och där emellan hördes ett konstant smatter från ett kameraupplag i nivå med vilken internationell presskår som helst.
 
 
Vår grupp valde väggen som var lite ofärdigt målad och det är alltid lika kul att vara med om hur en bild växer fram. Först tänkte vi maskulint och kantigt som motsatsförhållande till den varma kulören men sen hittade vi fina kompletterande metaller och rekvisita som snarare speglade en vardagsrumssituation och vi spann loss om hur det varit världens fest där man förlustat sig så till den milda grad att blomkrukor vält, slipsar satts i pannan för fuldans på mattan och den billianta fem-i-två-idén att måla om väggen som inte fullföljdes och persedlar som glömts kvar till dagen efter... Ja vi ville kort och gott berätta en historia, skapa en miljö som triggar betraktaren att dra sina egna slutsatser, storytelling - modeordet inom kommunikation. Här är jag i full färd med detaljerna.
 
 
När alla var klara gick vi runt och lyssnade till tankarna bakom stylingen. Hildur har länkat till alla som var med.
.
 
Sen åkte vi tillbaka in till centrum och nyöppnade Harrys. Maten var att dö för, jag rullade hela avenyn tillbaka till hotellet, och sjukt fotovänlig. Kvällen blev lång och jag skrattade mig halvt fördärvad tillsammans med alla nya fantastiskt begåvade och kreativa kvinnor från grannlandet. Förutom mitt stylinggäng var där också Tonje - Forever Love, Henriette - Designlykke och Linda - Hviit.
 
 
Gränsöverskridande dream team! Fr vä:
May Helen bakom bloggen KROnPRINSESSENE, Ann Merete - Kreativ-i-tet, moi i orange dagen till ära, Marthe - Marsipan og Smilefjes och Therese - Eye on Details
 
"Nachspiel" kallar vi den, Copper Oranges efterfest. Alla bilder via pr-byrån Change för Nordsjö.
 
Tack för inbjudan till detta härliga event!

DIY - tavla av tranor till tusen

Egentligen är jag genomsvettig och har ganska höga kortisolnivåer as we speak för jag ilar runt och försöker minska på stöket och öka på köplustan i vårt hem. Imorgon kommer fotografen och på fredag ska lägenheten alltså ut till försäljning.
 
Och appropå just försäljning så var Jesper och jag på en husvisning i slutet av sommaren (innan Hundraåringen gjorde anspråk på våra liv) för ett himla ohhh, ahhhh och iihhhh-aktigt hus på många sätt. Ameh kolla bilderna, hur maffigt?! Sen var det liksom också väldigt mjnee, ptjaa och hmmm-aktigt så vi sa tack, men nej tack. Däremot hittade jag ett par smygfotade bilder i mobilen och insåg att jag sitter på värsta fina gör det själv-tipset. Som jag inte gjort själv, än. Tranor har jag förvisso vikt en masse och tavlor gör jag allt emellanåt eftersom jag är synnerligen ofin i kanten, på gränsen till autistisk, men någon trantavla no, nope, njet.
 
Du behöver (skulle jag tro):
en himla massa tunna kvadratiska (origami) pappersbitar
en tavelram
lim eller dubbelhäftande tejp
ett tjusigt bakgrundspapper, om man vill målad i akvarell, likt nedan
+ ev. penna och triljarder (eller hur många fåglar du nu orkar vika) av bevingade ord.
 
Vik tranorna, se youtubeklipp här, limma/tejpa upp dem huller om buller på bakgrundspappret, skriv alla bevingade (nu i dubbel bemärkelse) ord du kan uppbringa på origamifåglarna och rama in klabbet. Klart på ett kvartal!
 
Eventuellt kan jag ha varit upptagen med att hindra Marsipanrosen från att välta glasskulpturer värda mer än huset självt eller äta kattmaten utspridd runt en skål på golvet men jag hann liksom förutom smygfotandet inte riktigt att titta närmare på tavlan varför jag är sjukt nyfiken på vad det faktiskt står på varje trana? Sjukt nyfiken. Så har du röntgenblick eller gör egna får du gärna dela med dig av budskapet.
 
Lycka till!
 
Mobilfoton: Sara Zetterström

Som en favoritfåtölj

Igår kväll när jag kommit hem från ett nytt jobbprojekt för IKEA Communications i Älmhult ägnade jag en stund åt att läsa svaren som kommit in från läsarundersökningen som ligger ute nu. Jag hade en vision om att jag skulle läsa alla först när svarstiden gått ur. Eller hu-ur!? Jag är ju så galet nyf.. jag menar intresserad av människor att jag bara var tvungen att tjyvstarta lite. Och woop woop vad många som svarat. Helt underbart!
 
Jag satt och skrattade så jag grät över de ärliga svaren och lite grät jag för att ni är så himmelens fina också och säger saker som att mina texter berör, och att ni gillar idéerna och bilderna. Och jag blir stolt. Som en liten mallgroda tänker jag nu att min blogg är smått fantastisk för här samlas det allt ifrån tandsköterskor till advokater och designers till miljöbiologer och det är ett himla myller av personligheter och kunskap som alla finns med i mitt liv, mitt bloggliv, vare sig jag vet om det eller ej.  
 
 
Så jag tänker att jag, eller jag menar bloggen fast det är ju nästan samma sak, är lite som den gamla fåtöljen som jag renoverade i somras, den som följde med i torpköpet. Och du, du, du och du. Och ja, du där som ibland scrollar förbi familjeinläggen - du också, är dynorna, kuddarna och plädarna som med sina olika former och texturer skapar ett himla mysigt ställe att sjunka ner i. 
 
Utan er hade bloggen bara varit en väldigt färgstark stomme som i brist på motstånd, ja relevans, troligtvis skulle klappat ihop efter ett tag. Istället är det nu en plats där jag kan hänga. Och tanka energi. För det är jag er evigt tacksam.
 
Foto: Henrik Petersson

DIY - kontrastmålat bord av MDF

När penseltillverkaren Anza frågade om jag ville göra ett samarbete med dem så jublade min inre lilla målare (den utan inflammation i armbågen) och jag sa genast ja! För om det är något jag tycker ska vara en del av Little miss fix it så är det bra grejer för hemmafixet. Just penslar, rollers och allt som gör målningen lite roligare ska man välja om inte av bästa så i alla fall bra kvalitet för det finns en nästan vetenskaplig bevisning mellan skilsmässor och skitgrejer i verktygslådan. Nåväl, så värst vetenskaplig kanske den inte är men jag vet att mitt äktenskap harmonierar mycket bättre när jag använder mer kvalitativa grejer som förlåter en stressad småbarnsmorsa som inte hinner med att vara supderdupermeganoga (och tåligheten blidkar framför allt frun till en man som inte har vett att göra rent grejerna ordentligt så mycket målarson han är).
 
Nu kommer jag med min matematik igen men bättre kvalitet=mer lättarbetat=bättre resultat=längre hållbarhet och lägre kostnad per användning. 
 
Jag skulle måla ett måttanpassat bord till en kund (min hyresvärd) och föreslog en kombination av burgundy och lejongul. Bordet byggdes samman av 19 mm MDF, rejält för att matcha benen av gamla bjälkar. Obs! bockarna på bilden är bara spinkiga body doubles under tillverkningen av de riktiga benen.
 
 
Ytan och de spacklade skruvhålen slipades av med en slipkloss och torkades rent med en trasa.
 
 
 
Bordet grundades två gånger med häftgrund. Särskilt viktigt att mätta sågytorna/ändträet där det suger mycket och extra viktigt när man målar gult som är en lågpigmentskulör, så att det täcker. Slipa noga igen för att få bort fibrer som reser sig av färgen. Till vattenlöslig latexfärg använder man bäst en pensel med syntetborst och den ska inte vara för klumpig om det är mycket skrymslen och vrår.
 
 
 
Det är mycket torktider när man målar i flera lager och ett fiffigt knep är att låta målarverktygen vila i en lufttät påse medan man väntar, så sparar man både färg och avfall. 
 
 
 
Använd en roller med finaste ludd eller ännu hellre skumgummi och rolla lugnt och försiktigt för att inte kasta in luftbubblor i ytan. Slipa noga (men inte hårt) med ett fint sandpapper mellan varje omgång. Jag brukar slipa med cirkulerande rörelser över hela ytan. Eftersom jag skulle ha en avvikande färg på toppskivan tejpade jag kanterna och för att säkra att färgen inte skulle krypa emellan förseglade jag tejpen med underlagsfärgen (den gula). Skarpa kanter-tricket har jag även bloggat om här.
 
 
 
Slipa, slipa, slipa för att få till den proffssläta ytan på skivan.
 
 
 
Sista lagret med färg rollade jag på rikligt och efterströk med en fin bred pensel för att få ett mer arbetat utseende, penseldrag flyter nämligen ihop (i synnerhet oljefärg) medan rollergräng (knottrighet) förblir.
 

 
Dra helst bort maskeringstejpen innan färgen torkat och njut av den knivskarpa linjen! Bordet som helhet kan jag visa när det är ihopskruvat och på plats. Fler smarta proffstips och inspirerande gör det själv-filmer hittar du på Anzas hemsida här.