Ett hej från flyttkaoset i sjukstugan

Åhh så skönt det känns att sitta framför bloggen igen! Ni vet hur det är så här innan jul, mycket som ska avslutas på jobbfronten och ett antal säckar som ska knytas ihop förutom den med julklappar såattsäga. Här har det varit supermegadupermycket och jag raljerade över att jag skulle bli sjuk som i tisdags när det sista akuta på jobbfronten var avslutat och jag skulle kunna slappna av (eller ta ett nytt andetag inför projekt flytt). Jag hade fel, efter ganska många veckor av lite sömn och högt tempo blev jag sjuk i lördags när jag var mitt uppe i ett jätteroligt inredningsjobb i Skåne. Det var bara att bita ihop och se fram emot den berömda vilan i graven liksom (muntert värre).
 
Men tisdagen blev inte helt lottlös på sjukinfalls-fronten då de ringde från förskolan och jag fick hämta en magsjuk Marsipanros innan lunch. Så här är vi nu, de berömda 48 h har strax passerat, minigranarna har klätts med både kulor, pärlor och nyckelringar vid det här laget och jag börjar så smått kunna fokusera på alla fiffiga flyttips ni delat med er av. Inte många dagar kvar innan det bär av mot Hundraåringen nu...
 
Jag ska verkligen försöka skärpa till mig och ta er med på de sista dagarna av 2014 genom bloggen, för jag har saknat er!
 
Foto: Sara Zetterström

Du nämner inte mig vid en eventuell skilsmässa va?

Det här inlägget är till dig som i min läsarundersökning skrev att du enbart följer två bloggar. Varken mer eller mindre. Och att detta är den ena (Je-eee-ez! Jag känner ingen press för ditt internetuella utbyte här, nej inte alls). 

Förlåt, eller ska jag säga grattis? Med tanke på den så gott som obefintliga uppdateringen så har ju du halverat din bloggtid på sistone. Mer tid för dig att "göra annat", det är ju sånt en läser hela tiden att högt uppsatta kostymmänniskor vill ha. Nehe du är ingen högt uppsatt kostym människa? Men jag blir ändå lite nyfiken på, eller aningens orolig för vad ditt "annat" kan tänkas vara?

Om det är ett ohemult kreativt love life med "the little piece of meat of the week" är jag först att gratulera. Verkligen. ...kul. ... För dig. 

Eller har all den här ackumulerade tiden med webbens svarta hål plötsligt gett dig en lucka för en längre vistelse i ett land med en medeltemperatur som inte sjunker under +20 grader. Grattis.

För du råkar väl inte ha en tvååring hemma? 
Du har det? Men inte en sån som kan allt själv va? Inte en sån som använder decilitermåttet till vällingpulvret som ska i flaskan med öppning modell sugrör, inte en som ser ut som Spike i Notting Hill när hen klätt på sig och även inte bara önskar, utan ser det som en självklarhet, att gå så till dagis? Inte en som har millimeterpassning på var makaronerna ska ligga på tallriken va, eller en som vägrar sitta på pottan och lika notoriskt vägrar blöja, inte en som förvandlas till ett radband av grodyngelsgelé (en vet ju hur svårhanterliga såna är) så fort en tid finns att passa (och det händer ju)?

H A R du det?

Shit.

Och nu har jag alltså halverat möjligheten att koppla ur mammapiloten, fått klockan att stanna strax innan det livsnödvändiga klockslaget "me time", klippt itu det lilla halmstrået en famlar efter för att inte Usain Bolt-springa till närmaste kudde och skrika som en sinnessjuk...

Alltså, jag har bara lite svårt att få tiden att räcka till just nu.
Förlåt.

DIY - spexig sänghimmel

Oj vad många hejarop för kalendern, tack för visad uppskattning! När jag ändå är inne på gör det själv-temat så tänkte jag visa något jag fått absolut flest frågor om på DIY-fronten, nämligen Boosans säng. I senaste numret av Amelia Vänta barn får man fem ideér till bebis-/barnrummet signerade Little miss fix it, bl a hela manualen från A till Sänghimmel och nu även här på bloggen alltså. 
 
Inspirationen kom från svenska Littlephant och den här sänghimmeln förvandlar den klassiska Ikea-spjälisen Gulliver till ett mysigt kryp in.
 
 
 Du behöver:
4 rundstavar i furu (ø ca 23 mm) 150 cm långa
4 bitar planhyvlad furu (8x21 mm), 2 á 119 cm och 2 á 59 cm (1 cm kortare än sängens lång-/kortsidor)
Vit färg t ex. 0500-N eller 0502-Y
4 vita små vinkeljärn (finns på Bauhaus)
4 träplugg (35-40 mm)
Läderband att knyta fast stolparna med, finns t ex. på slöjddetaljer.se
Tyg, jag använde Sofia fodrad med lakansväv, till tak och påslakanet Stenklöver till sidorna, från Ikea
4 vita band ca 70-80 cm långa
6 små smala sidenband, ex sådana som sitter på toppar och kjolar för att de inte ska trilla av galgen. Jag brukar klippa bort dem och återvinna dem till diverse pyssel. Det blir en fin detlaj på insidan att de är olikfärgade.
Ljusslinga med färgglada bollar, just den här slingan släpade jag hem från Thailand -08 men nu säljs den i var och varannan inredningsbutik.
 
Gör så här: Ramen: Måla alla trädelarna med vit färg. Skruva i en liten krok i ena änden av alla träbitar, häng upp dem under torkning så slipper man torkmärken från underlaget. Skruva ur kropken när färgen torkat. Rundstavarna är sänghimmelns hörnstolpar och vilar på sängramen. Borra ett 1 cm djupt hål i övre änden av varje stolpe. Limma en träplugg i hålet. Borra ett hål rakt genom alla fyra stolparna i nederkant. Trä läderbanden genom genom hålen och bind fast hålen i sängens hörnspjälor.
 
Skruva fast vinkeljärnen på hörnstolparna i höjd med sängens överkant, så att vinkeln kan vila på spjälsängen. Trä läderband genom vinkeljärnet och fäst ordentligt runt spjälsängens överkant.
 
 
Välj en borr i samma dimension som träpluggen i hörnstolparna. Borra rakt genom ändarna  av lång och kortsidorna, ca 1,5 cm från kanten. Montera sedan sidorna över träpluggarna i toppen av stolparna.
 
 
Tygtaket: Tvätta tygerna för att få bort kemikalier och stryk det innan sömnad. Klipp ut en stor rektangel av det randiga tyget, lika stor som ramen/sängen + 1 cm sömsmån. Tänk på att lägga tyget med ränderna på bredden om du vill ha samma effekt som på bilden.
 
 
Klipp ut en lika stor rektangel av den vita bomullsväven. Lägg dem avig mot avig och sy ihop längs alla sidor, lämna en mindre öppning för att kunna vränga taket rätt. Klipp till två remsor av det randiga tyget, dessa blir den karaktäristiska "cirkusgardinen". Tänk på mönsterpassningen. Remsorna ska vara lika långa som ramens/sängens längd + 1 cm i sömsmån runt om. Klipp flikar i ränderna som på bilden. Klipp ut lika stora bitar av bomullsväven. Lägg det randiga tyget och bomullsväven avig mot avig och sy ihop runt alla kanter, lämna en mindre öppning i överkant, klipp bort överflödigt tyg vid alla spetsar för att få dem skarpa och vräng gardinen rätt. Upprepa proceduren för den andra sidan.
 
Stryk tak och gardiner. Lägg gardinerna längs med långsidorna av taket, randig mot randig och sy fast med raksöm längs hela långsidan. Nästa fast små sidenband i hörnen och i mitten av takets långsidor så att det kan knytas fast i ramen.
 
 
Tygväggarna: Tvätta, stryk och vänd påslakanet ut och in, klipp två 60 cm breda remsor på bredden av t, börja från överkanten av påslakanet så får du en söm "gratis". Sy raksöm längs de klippta sidorna. Lämna en mindre öppning för att vränga sidan rätt, sy igen öppningen och stryk återigen. Välj vilken av påslakanets sidor du vill ha utåt (Stenklöver är tvåfärgat). Låt bomullsbanden, två per vägg, "hänga" över kortsidornas överkanter så att ungefär 2/5 hänger ner utåt och 3/5 inåt. Nåla fast. Lägg väggarnas kortsidor mot takets kortsidor, räta mot räta och sy fast dem + banden med en raksöm längs hela kortsidan.
 
Montering: Lägg hela sänghimlen över ramen och knyt fast med de små sidenbanden i ramen. Vid behov kan man rulla väggarna och knyta upp dem med de vita banden. Nästa fast en ljusslinga med bollar, en i varje vimpel.
Perfekt mysbelysning och nattlampa som skrämmer bort spöken och leder trötta föräldrar rätt!
 
Tips! Det som blev över av påslakanet efter sänghimmeln sydde jag ihop, fyllde med två ihopvikta täcken och vips hade vi en matchande madrass i myshörnan! Åh jag blir nästan bölig när jag ser bilderna på mig och mini-rosen, de är tagna för 1,5 år sedan. Time flies, indeed.
 
Foto: Sara & Jesper Zetterström

DIY - adventskalender med små paket

Jag vet, egentligen är väl ongen för liten för att riktigt förstå storheten men den här tar jag helt på mig, det är något speciellt med mig och paketkalendrar. Jag hade aldrig någon själv som barn men det hade min granne och bästis under många år och som jag s u k t a d e efter det där magiska, ett paket om dagen hela december ända fram till jul! Dessutom var det verkligen på tiden att få pyssla lite för min del.
 
Att hitta 24 små presenter som inte är skräp och inte ruinerar en kräver lite tid så jag började redan i oktober med letandet. Passande saker kan ju vara:
 
bokmärken, klistermärken, tejp, pärlor, trosor/kalsonger, pixiböcker, reflexer, små fina träleksaker, hårspännen, schleichdjur (om en nu måste köpa plast så kan det ju alla fall vara kvalitét), portmonäer, små speglar, lypsyl (köpte jag inte men det hade hon älskat), nyckelringar, minificklampor, fina papperssugrör...
 
Jag är svag för tetraformen och ägnade en eftermiddag åt att ta fram den perfekta mallen i två storlekar, den delar jag gärna med mig av men måste uppdatera datorn innan jag kan konvertera den filen tyvärr (har precis . Men lite tjockare papper, dubbelhäftande tejp och en klippvänlig sax är bra för tillverkningen. Till upphängningen använde jag broderigarn (mouliné) och försstärkte med papperstejp vid snörhålet. Vad är finare till en liten tetrakalender om inte små bjällror? Så där megafint och väldigt praktiskt för att avslöja en eventuell liten pakettjuv kan man tänka. Ska man stämpla siffrorna så är det lättast innan man tejpar ihop tetran. Tro mig, jag testade båda sätten.
 
Pinnbrädan gjorde jag av en bit planhyvlad list och små tillsågade rundstavar. Väldigt oproffsigt mellan två matstolar i vardagsrummet med skruvdragaren och ongens gummiklubba som verktyg. Funkade finfint. Det blev åtta pinnar eftersom det ger tre paket på varje pinne. Om man vill göra försänkningar enkelt så tar man ett större borr och borrar baklänges över det mindre skruvhålet. 
 
Nu hänger de där alla paketen, vaktade av Supertomten. Det första fick hon så klart öppna igår kväll och min glädje var nog lika stor som hennes, om inte större.
 
Foto: Sara Zetterström

Den ofrivilliga bloggpausaren

Det var verkligen inte en planerad paus detta men livet gjorde liksom dubbelknut i och med att Jesper åkte en vecka på jobb i Indien, ett projekt dragit ut på tiden och krockat med andra uppdrag och dygnets timmar tog liksom... slut. Men nu är det ny vecka. Fortfarande dubbla strängar på lyran och mannen på ännu en jobbresa men ändå mer hanterbart på något vis. Inte bara ny vecka, även ny månad efter att solen gick ner vid slottet igår. Hej december! Vår flyttmånad. Tack för alla bra tips, jag ska sammanställa dem så kanske fler kan ha nytta av dem.
 
Foto: Sara Zetterström
 

På jobbfronten nytt hela tiden

Många vill veta mer om mina uppdrag och jag ska försöka bli bättre på visa vad jag ägnar mina dagar åt här på bloggen. Sedan i mitten av oktober har jag så gott som jobbat 100% för IKEA Communications i Älmhult, ni vet där jag var anställd förut. Min roll är frilansande Interior Designer och jag planerar och bygger upp miljöer som fotas för olika media. Första veckorna var det en riktig bildfabrik med ett femtiotal bilder som fotades för hemsidan, strama redovisade produktbilder. Men nu är jag inne på tredje veckan av ömsom planering och produktion av en ny del av IKEA-webben som lanseras i vår, ett pilotprojekt med mycket trial and error i den lilla studion i Älmhult som numera går under namnet "labbet". Sjukt kul!
 
Som alltid inom denna världen är det hemlighetsmakeri deluxe och fotoförbud men jag har fått dispans för att visa fina Little miss fix it-läsare en sneak peek! Ni som följer mig på Instagram @littlemissfixit kunde i fredags ta del av min beskrivning: "Kreativt, experimentellt, slitsamt och alldeles underbart" och precis så är det. Då plåtning av fyra lösningar. Nu planering av ett megastort familjeliv på en pytteliten bostadsyta med presentation för feedback i morgon lunch. Gulp.
 
Här får ni små små hörn av mitt jobbuniversum i form av mobilbilder. För mer behind the scenes kan ni följa teamet på Instagram via @ikeaideaslab. Nä, nu måste jag klura ut en fiffig  sänglösning till ett par tweenies. Just another manic Monday!
 
1) Laserpass, skruvdragare, te & knäckemacka - överlevnadskit a la inredare. 2) Fuskbyggen, blixtar och en och annan jeansrumpa tillhörande en fotograf. 3) Bakom kulisserna sitter hela teamet och jobbar - kreativt kaos. 4) Vissa bilder är oneshot:er, andra tar timmavis att få till, denna var plättlätt och kul! Resultatet kommer förhoppningsvis visas senare i vår på IKEAs webb, men allt kan hända i ett pilotprojekt.

DIY - garderobsorm av träkulor

Hej söndag, vad passar bättre att avsluta veckan med än lite gör det själv-pyssel? Här kommer en detalj från Marsipanrosens rum.
 
I slutet av sommaren rensade jag ur minigarderoben här hemma för någon hade vuxit fasligt snabbt i solskenet. Så pass att klänningar, koftor och skjortor inte längre hängde särskilt bra i hennes klädskåp. Jag tog bort stången och flyttade ner ett hyllplan för att maximera ytan i skåpet. Kvar blev allt som skulle hängas och en garderobsorm blev lösningen, originalet av Maike Timmermann för Design Fuers Heim. Idén är genialisk - dekorativ och funktionell med kulorna som distanser mellan plaggen men personligen ville jag göra den lite mer dynamisk med olika stora kulor och valde ett mer dekorativt läderband för upphängningen När du väl har materialet är det klart så gott som på no time, dessutom ett perfekt litet projekt som gör stjälpredor till hjälpredor.
 
 
Detta använde jag:
 
35 st 30 mm träkulor
15 st 25 mm träkulor
4 st 37 mm träkulor 
2,2 m rund ø 4mm läderrem
krokar för upphängning
 
Det gav en kulband på ungefär 1,6 m. 
 
 
Gör så här: Trä upp träkulorna till önskad längd på remmen, knyt en ögla i varje ände och fäst den i två krokar, gärna en i väggen och en i taket för formens skull. Häng upp kläderna. Voila!
 
Nu ska Boo och jag gå ut och fånga de glesa strålar av sol som blygsamt tittar fram även idag. Pyssla lugnt!
 
Foto: Sara Zetterström

Pannkakslördag

Som den var efterlängtad den här långsamma lördagen. T o m solen orkade ta sig igenom molnmassorna och vi har haft den längsta av frukostar. Amerikanska pannkakor med tjusig lönnsirap direkt från New York och färskpressad apelsinjuice av eko-odlade c-vitaminbomber som får det att krusa sig lite bak i gommen.
 
Nu blir det en sväng till torpet för att kolla om musskrämman funkar eller om den bara gett mössen discomusik att dansa på borden till. Om några timmar ska vi vinka av mannen & pappan som åker till Indien för en veckas jobb. Inte alls särskilt roligt men en lång pannkaksfrukost med de bästa två jag vet ger i alla fall lite plåster på såren. 
 
Foto: Sara Zetterström

Flytthjälp

Just nu lever vi i en blygsam förhoppning om att få fira jul i Hundraåringen. Först var det sagt 15/1 (jag hörde: innan jul), sen visade det sig att säljarna fick tillträde till sitt nya hem tidigare (jag hörde: innan jul) och idag fick jag ett mejl som sa att planen är att de flyttar den 20:e, huset städas den 22:a och vi kan påbörja flytt då, där på eftermiddagen dan föredan före dopparedan - innan jul! 
 
Nej, inte optimalt på något sätt, men håll med om att i valet mellan en jul i flyttkaos i en urvuxen lägenhet eller en jul i flyttkaos i en vacker Hundraåring med burspråk och kakelugn så känns det enkelt. Hur odrömmigt det än må vara att byta boende dagen innan julafton.
 
När vi flyttade till Gotland 2001 hade vi en firma som både packade, flyttade och packade upp (tavlor och ljusstakar i sovrumsgarderoberna, just sayin') och när vi lämnade ön för Kalmar packade vi själva men anlitade en firma för transporten av hela bohaget. Den här gången vill vi hellre satsa pengar på renovering och flyttstäd och kommer sköta flytten själva. Men för att få till en jul i Hundraåringen måste den verkligen optimeras och det är här ni kommer in. Är det någon som kan tänka sig att bära en kartong eller två den 23:e?
 
Skoja bara, men jag är övertygad om att ni tillsammans har adressändrat både en och flera gånger och sitter på en massa tips för en smidig flytt och jag är idel öra! Shoot.

Blå köksdrömmar

Ursäkta bloggtystnaden här i början av veckan, jag har så gott som dynget runt jobbat och plåtat hemma hos i dagarna två. Nu är det återigen Älmhult som gäller för några dagars jobb för IKEA. I övrigt, ja det är mycket som snurrar nu.
 
Med mindre än fem veckor till vi får nycklarna till huset går huvudet liksom i spinn. "Om man gör ett tvådelat köksbord som löper in i vardagsrummet då kan vi typ rymma hur många gäster som helst" eller "en kaklad halvvägg skulle kunna dela av vardagsrummet fint och fler möjligheter att möblera kring" och självklart går inte dessa båda idéer att kombinera. Som sagt, i spinn. Köket har inte så många år på nacken och pryds av en rejäl bänkskiva i diabas (svart granit). Sånt köstar, och är mycket praktiskt vid matlagning och rengöring, däremot blir det väldigt mörkt och tungt när man som jag drömmer om ett mustigt kök i djupaste blått (det är ju mitt nya svarta).
 
Jag träffade ju flera gamla godingar när jag var i Göteborg häromsisten och Daniella och jag och pratade hus (vad annars, hade just sealed the deal) vid ett tillfälle och jag beskrev mina köksdrömmar i blått. Du skojar utbrast hon på sjungande skånska, det visade sig att vi kärat ner oss i samma mäklarkök, och hon berättade att luckorna så gott som var inlämnade till omlack, hon skulle bara få med mannen på det blå tåget så att säga. Det verkar onekligen gått vägen för jag såg precis en bild med de blå luckorna, nu i hennes kök. Dra mig baklänges och rulla mig i sidled! S å - h i m l a - s n y g g t! Okej lady, gimme the secret weapon (jag har några veckor på mig att övertyga Jesper). Men den himlarns graniten då... Gaaahh.
 
Kom och köp!
 
Foto: 1. via Entrance, 2. via Hem 3. via Daniella Witte

Min lilla batteriladdare

Stress är inget som jag triggas av, eller visst, den där berömda kniven-mot-strupen-stressen har ju en tendens att få mig att prestera utöver min förmåga men i övrigt så blir jag väldigt dränerad i intensiva jobbperioder och har lätt att bli ganska frånvarande. Jesper har varit borta på fisketävling hela helgen och med facit i hand var dygnet runt-häng med Marsipanrosen precis vad jag behövde. Visserligen hade jag en del rekvisita och lite annat att fixa idag inför veckans jobb men istället för att hasta iväg och lösa det fortast möjligt så gjorde vi det till en utflyktsdag ihop Boosan och jag. Tvååringar, de borde förresten märkas som narkotikaklassat medel. 
 
 
Vi var lite tidiga på stan så först kollade vi i skyltfönster. Ja, det var typ vi och isbjörnarna men ongen skulle promt ha paljettklänning och vägrade dessutom att ha jacka på sig. Hon kunde drista sig till att ha pappans halsduk, som hon satte på huvudet, men hon var väl fortfarande svettig efter brottningsmatchen om jackan som jag förlorade. 
 
Sen gjorde vi misstaget som de flesta av barnfamiljerna i 18 svenska städer gör på söndagarna. Vi åkte till IKEA. Men hon som önskade korv till lunch var i himmelriket och dansade på borden. Även barnet tyckte det var toppen.
 
 
När vi tagit oss igenom familjeteriset bytte vi shoppinggalleria där vi hade sällskap av Marsipanrosens gudmor med barn. Föreställ er en lördagförmiddag i tjugoårsåldern med din bästa väninna, ett lättsamt sökande efter kvällens partystass i butik efter butik som avslutas i affären som tillhandahåller aftonens rusdrycker.
 
Those were the days.
 
Motsvarande scenario med en ett-, två- och treåring (varav den i mitten missade sin middagslur p g a glassfest på ett stort möbelvaruhus) kan närmast liknas en rugbymatch mellan dig själv och fjorton ålar i motståndarlaget. När jag lätt perspirerande till slut står i kassan (och i smyg rätt nöjt konstaterar att jag de senaste timmarna gjort kvällens löppass överfödigt)  hör jag en bekant röst som euforiskt gastar -maaammaaaaa och hon som nyss var påklädd vid min sida kommer farande från andra änden av butiken halvnaken iklädd tomtedräkt.
 
 
 
Tack älskade barn för att det är stört omöjligt att inte vara hundra procent närvarande med dig. För skattjakterna du ger mig när du spridit ut dagens outfit på ytan av en halv fotbollsplan. För att du liksom jag kan äta korv alla dagar i veckan om så var. För att du påminner mig om att allt inte behöver vara precis just så som jag vill ha det när du kärleksfullt kramar om en tomtedräkt i fleece och lyckligt konstaterar -Den är så föön! Och för ditt skarpa sinne för detaljer som när du nöjt påpekar att vi har likadana kängor. För sångerna du levererar och buset som glittrar i dina ögon och gör mig fladdrig i hjärtat.
 
Tvååringar alltså. De borde märkas som narkotikaklassat medel. Sjukt beroendeframkallande.

Here we go again

Ekollonbebisar all over the plejs. I många, många veckor har jag haft ett gäng liggandes på ett fat som jag bytt vatten på varannan dag ungefär utan att det hänt något på groddfronten ("3 veckor att gro, 3 veckor att spira" -yeah right) så ikväll ledsnade jag och skramlade fram ett gäng småvaser. Infallet kom sig faktiskt av nålarna som låg och skräpade på bänken från Jespers nya skjorta, perfekt för att balansera ekollon på vaskanten med och nu hoppas jag att de ska få fart. I fjol gav jag upp men nu håller jag alltså tummarna för att utdelningen ska bli lika lyckosam som för 2,5 år sen.
 
Okej, lite ekodling får påbörja mitt veckoslut, vad har du för helgplaner?
 
Foto: Sara Zetterström

Simplicity från Kalklitir

Igår lanserades den nya kulören Simplicity. Min bloggkollega Jannice har tagit fram den i samarbete med Kalklitir. Så kul, mer sånt! Jag har varit jättenyfiken på denna hausade kalkfärg hela året och var fast besluten att testa den i torpet. Med tanke på hur liten stugan är, dessutom med sitt sneda tak, så avrådde svärfar målaren vänligt men bestämt mig från att välja en känslig/fällande kalkfärg på ytor som utsätts för extra mycket kroppskontakt som när man tar sig fram runt takbjälkarna på loftet. Men nu, med en hägrande Hundraåring som ska få lite färg både här och där kan jag knappt bärga mig utan vill smälla upp denna smutsigt levande pastellkaramell ögona bums. Enkelhet alltså. Stort plus för de fina bilderna också!
 

Mitt inlägg i debatten

Det är väl ingen som läser några av landets populära inredningsbloggar som undgått att flera bloggare den senaste veckan chockats av upptäckten att de under en lång period kopierats i mindre stycken eller hela inlägg. Inlägg som sedan har publicerats i en inredningskrönika i en dagstidning i södra Sverige. Genomruttet och svårgreppbart. 
 
Ingen har outat personen, det handlar ju trots allt om en kollega och (s k) vän rent av, sfären är ju inte större än så, och jag blir illa berörd. För jag är också tjena, hej och kram med människan och har svårt att förstå hur det kunde bli så fel, under så lång tid. Hur hamnar man i situationen att ekorrhjulet snurrar så fort att det blir enklare att vecka efter vecka stjäla texter än att sätta ner foten och krasst konstatera, tusan jag kan inte leverera -ge jobbet till någon annan? Nu spekulerar en hel bransch istället vem den skyldiga är. Jag upptäckte igår att jag själv är misstänkliggjord, och tack och lov avskriven eftersom jag inte signerar någon krönika. Men om jag hade gjort det då, hade jag då blivit den lilla snöbollen som vuxit och sen oskyldigt stämplad för resten av karriären? Som sagt jag känner mig illa till mods.
 
Å ena sidan tänker jag på skräcken att stå där med mössan i hand, hur fruktansvärt pinsamt (hittar inget bättre ord) det måste kännas för personen i fråga. Samtidigt önskar jag att modet att stå för sina handlingar fanns där, och ett passande förlåt, jag gjorde bort mig, till berörda parter. Hur som helst hoppas jag på ett sätt att det inte går att komma undan med det men tråden mellan att hålla tyst och elda på spekulationerna och att outa någon och på så vis bidra till en viral hetsjakt är läskigt smal. Och jag vill inte kasta första stenen.
 
 

Nytt i bo(k)hyllan

 
Jag, och säkert många med mig, ser ofta saker på nätet och tänker åh, vilken <div> insert valfritt adjektiv</div> grej den ska jag kolla upp/köpa/övertala sambon att införskaffa. Sen kommer något emellan och handen på hjärtat, det är många saker som passerar och glöms bort för just så värst nödvändiga var de kanske inte? För en bokmal som jag så är böcker så gott som livsnödvändiga  i min värld, därför blev jag så glad när jag på bokhandeln plötsligt stod framför det som blev bokhyllans nyförvärv förra helgen.
 
 
Såg den på nätet, villhövde den genast, men något kom emellan och den glömdes bort i någon månad för att nu alltså förgylla våra dagar. Boo tycker den är jättespännande med alla illustrationer och även om hon kanske är för liten för att förstå världens uppbyggnad så är hon absolut stor nog att fantisera om exotiska namn och varför noshörningar inte bor i Sverije annat än på Kolmården.
 
 
I nästan trekvart (eoner av tid om man vanligtvis har hela jeansen fulla med myror) ömsom satt och ömsom låg hon på fällen framför kakelugnen och bläddrade mellan världens länder. Allra bäst var det när vi trängdes där alla tre (f'låt, alla fem, Katten & Grisen var så klart med) med näsan i boken och turades om att berätta vad som finns i kusin Pietros Italien (pittsa å vingla-as ba så ni vet) eller hur de Indiska tigrarna låter. Chrrrrrrrrrrrr
 
 
Boken Kartor alltså, tip of the day.
 
Foto: Sara & Jesper Zetterström