När svärföräldrarna var här förra helgen så lyckades jag lura på svärmor färgglada soffkuddar från Indiska (hallå, man kan ju inte fråga mig vilka de ska välja när valet står mellan beige och rosa/grönt och tro att jag ska välja något annat än det sistnämnda!) Jag tror att hon fick blodad tand för väl hemma hos oss fick hon även med sig två av våra färgglada soffkuddar hem. Det lönar sig att vara snäll för igår hade vi fått ett litet paket med posten, som "kompensation". Fina, fina grytlappen Pappas katt, av Karin Mannerstål och hennes pappa från Frösö Handtryck (det var alltså i det här tyget och inte detta som pappan har ett finger med i spelet). Mister man en färgklick kommer det strax en åter. Tack snälla Christina!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Fredrik Färg var ett av de namn som låg på designersveriges läppar förra året. Han blev utsedd till Rookie of the year 2009 av PLAZA Magazine och Brand Design Center. Hans stolar i RE:cover-serien sågs bl.a på Nationalmuseum, möbelmässan i Milano, Young Swedish Design - Ung7 och han visade sina produkter inte mindre än i sex olika montrar på Möbelmässan i Stockholm. Själv var jag på ett litet föredrag som han höll i ett avsides rum på mässan förra året, och blev smått förälskad. Jag minns bara vagt vad han pratade om men han gjorde det så engagerat och medryckande att jag blev helt såld. Såld på hans haute couture-möbler RE:cover av formpressad polyesterfilt, så vackra att man nästan hellre ser på dem än sitter i dem, även om de tål det. Och nu finns de alltså i en limited edition i vitt och grått. Note to self: glöm inte att hålla utkik efter Färg i Greenhouse.

Uppdatering 19.55: Elle Interiörs senaste nummer som utkom idag låg innanför dörren när jag kom hem. Där kan man läsa att Fredrik även vunnit Elle Interiörs Designpris 2010 som Årets Stjärnskott. Grattis!


Foto: eget kollage av pressbilder från Fredrik Färg

Veckans detalj kommer garanterat vara randen. Imorgon slås portarna till möbelmässan i Stockholm upp och årets Guest of Honour är ingen mindre än den brittiske designern Sir Paul Smith. Paul Smith föddes 1946 och är kanske mest känd som modeskapare. 1970 öppnade han sin första modebutik i hemstaden Nottingham. Ganska snabbt blev randen hans signum och när han slog igenom på bred front bestämde han sig för att skapa "den slutgiltiga randen". Han tog fram ett mönster med 28 ränder, men den löjligt dyra produktionskostnaden fick honom att minska antalet ränder till fjorton och att trycka mönstret istället för att väva det. Idag är Paul Smiths ränder världskända och finns förutom på kläderna även på toalettsitsar, paraplyer, cykelsadlar, gosedjur, vattenflaskor, möbeltyger, tekoppar och bilar - för att nämna några av alla produkter som blivit smit(h)tade.



Den som hoppas på att få se hans specialritade lounge på mässan i en randig uppenbarelse blir förmodligen besvikna då det ryktas om att han använt sig av ett mer blommigt uttryck, så vid närmare eftertanke kanske det är blommigt som blir veckans detalj? Nåväl, det är tveksamt om ränderna någonsin går ur Paul Smith. En rolig sak som jag inte visste var att även denna världsdesigner bloggar! Mer om hans "vardagsliv" kan du läsa här.

Alla som ska till möbelmässan räcker upp en hand! *räcker upp en hand på fredag*

Idag har det bara stått mys och fikahäng med vänner på dagordningen och kladdkakan jag bakade imorse är snart slut... Ett tecken på att det är dags att ta tag i lite måsten inför den kommande arbetsveckan kanske, bra uppladdning är det hur som helst! Hmm, ska bara ta en bit till...

Vad gör ni idag?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

I början av veckan efterlyste jag ett glas och jag måste säga att ni är helt fantastiska kära bloggläsare för nu har jag fått nys om inte bara ett utan två Y-formade glas! (varianten från Granit har jag inte hittat än) Detta är väl en typisk produkt man vill känna på och inget man kan avgöra via en bild precis, själv tycker jag det är stört omöjligt att bestämma mig innan jag känt på båda. Utseendemässigt är nog Aarne strået vassare men det kan ju bero på bilden också, och som vardagsglas kanske det duger med Ypsilon...
Väljer du lyx eller budget?


Aarne d.o.f. 32 cl från Iittala, ca 155:-/st eller Ypsilon 34 cl från Ilva, 29:-/st.

De senaste veckorna har pressinbjudningarna till Stockholm Design Week rasat in i både brevlådan och mejlboxen. Det mesta har jag fått tacka nej till eftersom jag har ett heltidsjobb att sköta, men fredagen den 12 februari kommer jag tillbringa i huvudstaden och till största del på möbelmässan.
Idag fick jag ett mejl från Johan, en kompis kompis som går på Beckmans. Han har tillsammans med sina klasskompisar i reklamtvåan gjort kommunikationen och montern åt treorna på formlinjen som ställer ut i mässans Greenhouse, den hall som jag alltid tycker bjuder på mest nyheter och variation men så är det ju också studenternas och de unga designernas hall. Detta kan man läsa om Beckmans utställning 48m²/SAME BUT DIFFERENT, fritt översatt;

Är en stol alltid en stol, en lägenhet alltid en lägenhet? Luta på huvudet ett ögonblick, och du kommer se världen i ett annat ljus. Upp är ner, saker ändrar utseende, det otydliga blir uppenbart och problem finner en lösning. Tolv designstudenter som går sista året har formgivit möbler för en lägenhet på 48m². Möbler för de olika rummen, och för individuella behov. Hur kan vi vrida på konceptet för heminredning och öka flexibilitet, personlighet och hållbarhet?

Välkommen till ett annorlunda hem!

48m² / Beckmans at Stockholm Furniture Fair 2010 on Vimeo.

 

Via länkarna kan ni se alla filmerna (grymt jobbat Johan!) och studenternas arbeten. En personlig favorit är Oscar Anderssons soffa, något vi bestämt kommer se mer av fram över...

 

Nu blir det soffhäng och Let's Dance, trevlig helg på er!

Följ min blogg med bloglovin så missar du inga inlägg utan uppdateras automatiskt när något nytt postas på bloggen, detta är ju särskilt smidigt om du följer fler bloggar. Klicka bara på länken och följ instruktionen.

Välkommen till Little Miss Fix It!

Nä fy vilken putslustig humor men vad tusan... Jag tänkte tipsa er om KONST OCH FOLK (tidigare Södra Galleriet) som är en konstklubb i Stockholm. Jag har tänkt att bli medlem där i flera år men kom inte till skott förrän efter nyår när jag insåg att jag skulle få medlemspris på tavlan jag sett ut till Jespers födelsedag, man får ju inte vara dum!

Från början hittade jag galleriet när jag sökte information om just Lisa Rinnevuo, jag verkligen älskar blandningen av det urbana och drömmande i hennes tavlor. Tanken att bli medlem i konstklubben lockade eftersom jag tycker att det är roligt att få upp ögonen för nya konstnärer och gissa om det kändes som dubbel tur denna gång när ett av de grafiska gåvobladen var Yurika, ett illfint motiv, även det av Lisa. De 450 kr som årsavgiften kostar känns ju som man betalar till sig själv när man får ett grafiskt tryck värt 1000 kr! Jag brukar vara hopplös på att komma till skott med inramning och sånt men denna gång fick jag tavlan fixad omedelbart och nu tronar den mellan hallen & köket och gör mig glad varje dag! I slutet av året lottas flera av galleriets alster ut till medlemmarna så har jag tur kanske det blir ytterligare verk till samlingen i år. Tyvärr har jag inte så jättestor koll på de andra konstnärerna än men jag har ju hela 2010 på mig att bekanta mig med dem! Var kommer era väggsmyckningar ifrån?


Foto: Yurikabild från konstochfolk.se, interiörbild Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Mitt i denna förkylningskoma har jag ju glömt att berätta vad som följde med mig hem i förra veckan. Nämligen sidobordet KARL-JOHAN från IKEA PS-serien som lanserades 1 april i fjol. Jag älskar formen på det och att det är så petit trots att det är av massiv kärnbjörk! Eftersom hemmet består av mycket vitt med inslag av svarta detaljer så tänkte jag måla det just svart, men som jag våndats inför detta. Jag brukar inte låta tankar som original eller märkningar avskräcka mig från att förvandla möblerna så att de passar hemma hos mig på bästa sätt (string-hyllan är ett exempel) men just i detta fallet tvekar jag lite. Undertill på bordet finns det nämligen en fin liten brännmärkt stämpel, ett typexempel på en märkning som berättar något om produktens historia, och den kommer ju helt klart att täckas om jag målar det. Meh, det är ju bara en IKEA-pryl kanske ni tänker, men jag tycker att det är lite synd med tanke på att designen i särskilt IKEA PS är något extra. - Kvalitativt och hållbart och definitivt något som kan leva i generationer och en produkts värde behöver ju knappst mätas i kronor och ören. Hur ser ni på det här med original och märkning? Är det något ni tar hänsyn till eller rekonstrueras det hej vilt i stugorna?


Foto: eget kollage av bilder från IKEA, Getty Images och Jeltje Fotografie

För första gången så hade design- och inredningsbloggrna en egen kategori i tävlingen Stora Bloggpriset och ikväll korades vinnarna på Nalen. Årets Design- och inredningsblogg utsågs till emmas designblogg, en svensk blogg på engelska vars signum är inspirerande interörsbilder. Jag har följt emmas blogg från och till sedan starten så det känns jätteroligt och välförtjänt! Ett stort grattis till dig Emma och verkligen ett steg i rätt riktning för inredningsbloggosfären!


Foto: eget kollage av bilder från storabloggpriset.se och emmas.blogg.se

Det har väl inte undgått någon att jag är förtjust i klistervinyl, trots den enorma hysteri i wallies som exploderade för ett par år sedan har jag inte tröttnat. Däremot tycker jag att det finns bättre och sämre sätt att använda det på. Det mest personliga och effektfulla sättet är när dekorationen blir en del av inredningen på mer än ett sätt. När man möblerar med vinylen. Lägger man dessutom till lite humor på det så blir det oemotståndligt! Var står du i klistervinylens vara eller icke vara. Pro or con?


Uppifrån och ner: Lampa £25 från Hu2 Design, träd $127,75 från ferm LIVING, ugglor 399kr från favoritsaker.se och gris 33€ från Domestic

Kolla. Bygglov. nu!! Huset är bara helt fantastiskt. Renoveringsobjekt, fine, men vilken potential!


Foto: skärmdump tv4.se

Nu är det dags att visa det färdiga resultatet av mitt söndagspyssel för ett par veckor sedan. Det hela började en fredag i höstas när jag min vana trogen bläddrade i DI Weekend och fick syn på en helsidesannons från IKEA (jag sparade tidningsutklippet med hela annonsen för detta inlägg men eftersom det var så länge sedan har det troligen tagits för skräp och hamnat i soporna). Den visade badrumsserien GODMORGON och det som fångade mig var duschdraperiet på bilden, för det är nämligen inget befintligt duschdraperi från badavdelningen utan en metervara. Det är ju så med reklam, foto och styling att man kan hitta på lite vad som helst. Men fy sjuttsingen vad fint tänkte jag och blev genast superinspirerad: ett tyg är kanske inte optimalt som duschdraperi men om man förstärker det kanske..?

Sagt och gjort, jag köpte ett neutralt vitt SAXÅN duschdraperi, ett par meter IKEA STOCKHOLM BLAD metervara och svart sidenband från julsortimentet KOTTE, allt från IKEA. Eftersom metervaran var smalare än draperiet klippte jag bort den överflödiga plasten. Sen sydde jag fast draperiet på insidan genom att vika tyget över kanten och sy i överkant och på sidorna. Jag fållade istället nederkanten på tyget eftersom jag där inte ville sy ihop det med draperiet som då hänger fritt så att vattnet rinner ner på golvet istället för att sugas upp av tyget. Slutligen sydde jag tio knapphål i överkant (en färdighet jag inte underhållit sedan syslöjden i mellanstadiet!). Precis som till det gamla draperiet använde jag inte vanliga draperiringar utan 25 cm långa sidenband som jag trädde i hålen och knöt som rosetter. Allt som allt gick det i runda slängar på 200 kr. Billigt och ganska unikt.

Jag får ibland frågan vad jag får alla idéer ifrån och vad som inspirerar mig och svaret på det är inte så lätt, det kan vara vad som helst, det gäller bara att vara uppmärksam på de signaler man får när hjärnan går i spinn och gillar något. I det här fallet var det redan någon som hade kläckt idén och jag gjorde den bara till min egen. Intryck till uttryck.


Foto: annonsbilden (överst) från IKEA, övriga Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Imorse låg jag i soffan och tittade på nyhetsmorgon och vad stod där i bakgrunden om inte betongklockan från Forsbergs Form. Nyfiken som jag är undrade jag om den fortfarande fanns att köpa eftersom jag mindes att den endast tillverkades i begränsad upplaga. Efter en snabb mejlkonversation med Johan Forsberg som är designern bakom Urbild fick jag veta att det finns ungefär 30 klockor kvar utav den numrerade upplagan i 180 exemplar. Den lanserades år 2000, tänk att den mer eller mindre blivit en modern klassiker på bara tio år! Med lite kvick huvudräkning, och om köpeutvecklingen följer snittet, har man alltså ca två år på sig att bli en av de lyckliga med en Urbild i sin ägo. Åsså måste man ha 18 000:- att spendera på den förstås.

Johan har inriktat sin design mot ett material - betong. Golvuret gjuts med en blandning av krossad gnejs och granit samt havssand från Öresunds botten. Därefter diamantslipas det rufft för att få en levande yta och slutligen pigmenteras och impregneras ytan. Klockan står stadigt på en svartlackerad metallfot och urverket är ett tyskt quartsverk. Golvuret är stålarmerat och en kärna av cellplast gjuts in för att minska vikten till 100 kg. Höjd 195 cm. Du kan läsa mer om Forsberg Form och se övriga produkter här. De urfina bilderna är en ren njutning att se på och loggan är snygg som tusan måste jag säga.

Visste du förresten att när man fotar klockor, eller använder dem utan batteri i t ex. utställningar så är det bästa sättet att presentera dem med visarna pekandes på 10.10 (eller 13.50) - som en glad mun, vilket påverkar åskådaren positivt.


Foto: pressbilder Forsberg Form

I förra veckan lanserade Iittala både sin Aaltovas, Kivilykta och Mariskål i två nya färger: koboltblå och vattengrön. Jag ska erkänna att en Kivi aldrig kommit innanför dörren i mitt hem då jag tyckt det varit en typisk dussinprodukt bland designklassiker och egentligen inte gillat den. Nu verkar det som att jag får krypa till korset för jag tycker den är ljuvligt vacker i den vattengröna versionen, eller isgrön som mamma skulle sagt.

Ljuslyktan Kivi formgavs 1988 av Heikki Orvola. Färgerna tillsammans med glasets tjocklek berikar och förstärker lågans sken.


Foto: kollage av pressbild från Iittala