Första Tranedan

Hon som alltid sover som en sten på mornarna, som man måste väcka ömsint med pussar och sång, hon som oftast har ett sjuhesikes morgonhumör...
 
"-Tror du att tranan var här ina..."
 
Ja hon, hon studsade rakt upp ur sängen innan vi hunnit avsluta frågan.
 
Och tänka sig, hade inte tranan minsann sovit en stund i kuddhögen inne på rummet där hon bäddade så fint med sitt eget täcke (själv sov hon med en pläd från soffan)? Och så många fotspår det var, och ÄNNU fler utanför dörren. Fjädrar låg det visst precis överallt (det måste varit en ammandes trana det där, som den ruggade), det var liksom bara att följa dem hela vägen ner för trappan och i köket kom den visst in genom altandörren, av spåren att döma, precis som hon förutspådde kvällen innan. Klampat runt på hela undervåningen hade den gjort innan den hittade sockan som bestämt skulle hänga i vardagsrummet och inte på sänggaveln.
 
Och visst låg det något i pappans största raggis (chansen att få full utdelning borde rimligen öka i takt med sockstorleken). Små små fötter som hoppade jämfota av lycka när det allra första egna godiset ramlade ut på golvet, så mycket att det räcker många många lördagar framöver. Fast en tablettask fick man faktiskt öppna direkt på morgonen innan föris, och båda pixiböckerna lästes. Två gånger om. Lyckan liksom. Aldrig har en morgon runt 6.30 flutit så smärtfritt med en 2,5-åring. Jag tror faktiskt vi redan längtar till nästa Tranedag hela familjen.
 
OBS! Ingen trana kom till skada vid tillfället.
 
Foto: Sara Zetterström

Trandagen

Idag den 25 mars är det Tran(e)dagen. I samband med Vårfrudagen eller Våffeldagen idag så firar man att tranan kommmer med våren i Småland, Öland och Blekinge-trakten. Seden bjuder att barnen kvällen innan putsar skorna och ställer dem framför öppna spisen eller hänger upp en strumpa vid sängen som på morgonen är fylld med godis, eller någon liten present som tranan varit förbi och lämnat till de barn som varit snälla. Extra spännade blir det ju att tranan är lite svårflörtad och kommer i smyg om natten, alltid när barnen sover, dessutom stökar den ner lite och man kan ofta se spår av fjädrar eller fågelfötter där den farit fram. Tyvärr kom jag hem så sent från jobbet igår, Boo sov redan, och vi hann inte hänga upp strumpan tillsammans så i år kommer tranan till Hundraåringen först imorgon. 
 
Firar ni Trandagen?
 
Rekvisitan för ett riktigt nattligt transtök ligger och väntar på att få komma fram ikväll istället. Fågelfotspår gör man superenkelt av potatistryck och vattenfärg. Skär ut en stämpel i en halv potatis och doppa i färg. Här hemma tar ju fågelskrället sig garanterat in genom skorstenen så sotiga fotspår lär vi få se en hel del av. Fjädrarna i pyssellådan kommer kanske inte precis från en stor grå/svart fågel men det gör inte historien sämre för det.

Invedningstips

Vare sig det gäller myseldning någon gång ibland eller driftseldning två gånger om dagen som vi gör i Hundraåringen så är ved en del av kalaset. I väntan på ett rejält tilltaget ställ i smide så väljer jag att stapla brasveden bredvid kakelugnen. Bara att lägga klabbarna ömsom på längden och ömsom på tvären i en hög stapel. Jag bär hellre rejält ett par gånger i veckan än springer ut i vedboden varje dag. Dessutom tycker jag trä i sin råaste form är vackert. Det får bli veckans invedningstips.
 
Foto: Sara Zetterström

Pannkaka av alltihopa

Våra helgplaner blev det inte mycket med. Gårdagen bjöd på storm och vertikalt regn och det enda rätta var att hålla sig inomhus (och knappast i någon torparträdgård). Dessvärre var ingen av oss sugen på att just sätta upp tavlor när vi var inomhus så de står fortfarande inplastade längs väggarna. Idag stod badhuset tillsammans med två andra familjer på schemat och vi avrundade med en sen lunch på Café Hos Oss i Pukeberg (nybliven granne med glasbruket där jag pluggade på Designprogrammet). Det var så himla mysigt så ingen ville åka hem och sen var det kväll och tavlorna står där vi lämnat dem och ja det blev mest pannkaka av alltihop.
 
Men för att se det positivt så blev det en himla god pannkaka, både till frukost och som matsäcks-mellis. Så här gör jag dem;
 
2 1/2 dl ekologiskt vetemjöl
2 tsk ekologiskt bakpulver
2 msk fair trade rörsocker
1 krm salt
2 1/2 dl ekologisk mellanmjölk
2 msk smält ekologiskt smör
1 ekologiskt ägg
Smör till stekning

Ev. florsocker att pudra över.
Serveras med frusna svenska hallon och lönnsirap.

Blanda de torra ingredienserna i en skål.
Vispa först ner mjölken, sen smöret och sist ägget. Vispa till en slät smet. Stek i smör, klicka ut ca 0,5 dl smet per pannkaka. Grädda på medelhög värme  tills det bildas bubblor på ytan, vänd och grädda klart.

Ät de med syrliga hallon och smakrik  lönnsirap. Minst en gång i månaden.

Mobilfoto: Sara Zetterström





 

Me myself and I

 
Pjuh. I det här avsnittet av Kom In-podden är strålkastaren riktad mot mig personligen och under en timme håller jag låda. Blir så sjukt full i skratt av den här bilden som togs med stor portion självdistans, om ni nu skulle få för er att tro något annat. Är ni nyfikna på en liten fixarfröken i poddformat så kan ni lägga tid på att lyssna, själv behövde jag skämskudde i några minuter för att vänja mig, det var lite intressant reaktion måste jag säga. Trodde liksom att jag var en person som gillar att stå i centrum till 100%.
 
Avnsittet hittar du som vanligt på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Dessutom finns podden på iTunes eller Libsyn. 
 
Om ni inte vill lägga en timme på att lyssna på mitt prat om livsval och karaktärsdrag så kan ni ju kolla på Let's dance istället. Skulle lätt (nåväl) kunna offra ett lillfinger (man får väl bedövning?!) mot att vara med en säsong i detta spektakel. Svettigt, träning, intensivt, pressat och dans - what's not to like? Blir man föresten en sämre dansare med bara nio fingrar?
 
Helgen kommer annars att ägnas åt både torp  och Hundraåring som ska få lite kärlek. Det är nämligen dags att väcka trädgården till liv och att få upp lite tavlor i Drömkåken.
 
It's Friyay!! Vad ska du göra i helgen? 

Frukostmöte

Åhh ni söta läsare, ni behöver inte oroa er, visst det var en period där i februari som jag övervägde att flytta till hyresrätt men det gick över på några timmar och vi älskar vår hopplösa Hundraåring till hus.
 
Igår hade jag ett möte med ett par av Kalmars härligaste företagare. Madeleine som driver vintagebutiken Bonbons, frilansar som stylist och är hjärtat bakom bloggen Bonjour Vintage och Amanda som driver familjeföretaget och nätbutiken Folks Interiör fylld med möbler från det senaste seklet. Madde och jag gick en starta eget-kurs ihop när vi båda började frilansa hösten -13 och Amandas son Folke går på föris ihop med Boosan, så nä strictly business är det ju inte oss emellan precis men den senaste tiden har vi lyckats slå våra påsar ihop för ett affärssamarbete.
 
Det kan jag berätta mer om när det tagit lite mer form men vad jag skulle säga var egentligen att det här med frukostmöten är grymt underskattade. Visst underlättar det om man känner varann för att dra ihop en knytis som denna men man kan ju även träffas på något café. Det var liksom sjukt härligt att mumsa på frulle och skriva offert på samma gång. Vi bestämde att vi ska ha för vana att ses så här en gång i månaden framöver. Lite valnötsbröd, juice, pocherade ägg och massa annat gott stod till buds igår och Amanda hade gjort en frukostdessert som var lite att dö för. Jag skulle vilja påstå att folk som inte gillar bokstavskex har lite tråkigare. Helt klart veckans höjdpunkt (ända tills dagis ringde).
 
Foto: Sara Zetterström

Drömkåken

Första veckan - om vi hade fått en krona för varenda genomblötande kvist på golvet på nedervåningen i Hundraåringen så hade vi förmodligen inte haft ett sjusiffrigt lån på banken idag. Ommansägerså.  
 
Andra veckan - börjar misstänka att golvlist och foder inte ingick i den senaste renoveringen. Nej, börjar starkt misstänka att de sattes upp i all hast innan husvisning, med hjälp av smörkniv och synål ungefär.
 
Tredje veckan - en morgon får vi en kalldusch, bokstavligen. Tydligen kan en duschblandare läcka så mycket att den tömmer varmvattenberedaren till ett medelstort hushåll 
 
Fjärde veckan - vi får böckling till kvällsmat. Det är bara det att det är Hundraåringen som agerar rök och vi som är sillarna. Du hittar hela storyn här.
 
Femte veckan - vi blir med husdjur. Ofrivilligt. ja, och hade det varit frivilligt och jag inte varit pälsallergiker så hade jag kanske snarare tänkt mig en katt som matchar inredningen och inte en råtta modell större i sopskåpet. Ny kontakt i telefonboken, under A som i Anticimex.
 
Sjätte veckan - Jesper skaffar sig ny frisyr när han städar bakom spisen. Någon mindre släkting till ovan nämnda husdjur har vässat tänderna på elkabeln. Numera är huset byggt med smörkniv och synål samt fogskum. I den affären gick vi nog +-0 mellan fogskum, ny kabel och uteblivet frisörbesök. Och är lite tacksamma att han överlevde stöten förstås.
 
Nu har det varit lungt ett tag (peppar, peppar) och vi skrattar hellre än gråter åt denna komedi, för från Jesper är det inte så långt till "Göran" och kallar ni mig för "Tina" så är det faktiskt på pricken som i filmen (från 1993) med samma namn.
 
Och förresten, appropå humor. Idag 10.15 ringde de från förskolan och sa att Boo hade feber. AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
 
Mobilbild: Sara Zetterström för Svensk Film typ

Artilleriet öppnar The Kitchen

 
Läste på deras blogg att inredning/livsstilsbutiken Artilleriet i Göteborg slår upp portarna till The Kitchen den 1 april.
 
"The Kitchen ligger granne med Artilleriet på Magasinsgatan 19 i Göteborg. 
Här visar vi vackra hantverksmässigt tillverkade köksprodukter och
unika vardagsföremål, produkter som skall leva med familjer i generationer.
Vi hyllar middagen som hemmets viktigaste samlingspunkt."
 
Jag är grymt nyfiken på denna avknoppning måste jag säga, hoppas bara det inte är ett aprilskämt...
 

Förvaring i barnrummet - gammal resväska

Om det är något man sällan kan ha för mycket av i barnrummet så är det förvaring. Jag minns (traumatiskt tydligt) min frustration när jag i föreskoleålder blivit kommenderad att städa mitt rum och i uppgivenhet grät "men jag har ju ingenstans att lä-ähä-hägga grejerna...". Lika tydligt minns jag förvisso de plastbackar på hjul som huserade under min bokhylla men för att förekomma liknande scenario har vi flera olika sorters förvaring i Boo's rum, både till smått och stort.
 
Eller så här temamässigt till utklädningskläderna - en gammal resväska. Jag hittade den här urtypen av resväska när jag svängde förbi second handbutiken Bonbons här i Kalmar för någon månad sen. Inte nog med att den bryter av fint till övriga möbler, den rymmer ju hur många olika personligheter som helst (ja tigrar, prinsessor och hattklädda halsbandsdamer allra minst). Dessutom kan man liksom inte låta bli att fantisera om vad den har varit med om, vilka platser den har semestrat på och vem som släpat runt på den och kanske gett den en och annan spark om den varit för tung. Kanske en tant från Haparanda som var hemligt förälskad i en sjökapten?
 
Foto: Sara Zetterström

Ett tack känns lite fjuttigt men, TACK!

En hel hög med tack och massa kramar till er alla som peppar och tålmodigt återkommer till bloggen. Idag när jag loggade in kändes det lite som att se ljuset i tunneln! Tunneln den senaste månaden har mest berott på kärvande teknik (hata är ett starkt ord men jag h a t a r verkligen ickefungerande internet, fulla hårddiskar och program i behov av ominstallation. Grrr.) och evinnerligt vabbträsk som helt fick mig att tappa fotfästet i bloggen. Men.
Idag är ongen på förskolan (för 1:a ggn på nästan 3v!), jag har rensat hårddisken och uppdaterat all mjukvara (typ bästa känslan näst efter nyrakade ben i renbäddad säng) och befinner mig på kontoret med wawawiiwa-uppkoppling. Woho!
 
Jag har fått så många tips på inlägg och ämnen, vissa supersnabba och vissa mastodontstora, men sjukt inspirerande hur som. Så än en gång Tack! Nu startar jag om.
 
Flera av mina favoritblommor i samma bukett: ranunkel, poppel, anemoner och brudslöja.

Du ger rubriken - jag skriver resten

Fick ett klockrent läsartips av Sandra och jag har ju sett det i andra bloggar så varför inte!? Kom med förslag på rubrik (eller önskeinlägg om ni så vill) så att jag har något att utgå ifrån i några inlägg framöver. Inget ämne är för litet eller stort i rådande internetskugga.

Och som ett litet sidospår kan jag berätta för er som inte följer mig på Instagram (eller har lyssnat på Kom In-podden #52) att jag befinner mig i Sälen där jag skidsemestrar med Boo och hennes farföräldrar den här veckan, i en stuga ganska långt från fotostyling och övriga jobb (och fascinerande nära interiört 80-90-tal). Men Jesper då, tänker kanske ni. Ja vad ska jag säga. De ville väl ha en flicka med lockigt hår...

Hit me with your önskerubbe, tack.

Skrivkramp

Jag vet inte annars hur jag ska beskriva det för någon bloggtorka är det inte, ämnen på inlägg nedklottrade i telefonens anteckningsapp skulle ge ett inlägg om dagen hela mars om det bara var så. Visst brottas jag med den ständiga tidsbristen men den känns konstant och något jag brukar jobba mig runt. När jag inte har en stor jäkla mur av skrivkramp runt mig vill säga. Och den har pågått länge, det har ni ju märkt (även om jag kanske försökt skylla på just tidsbrist). Så jag lyder experternas råd och bara skriver nu. För att få det att lossna. Ville liksom bara säga att jag inte glömt bloggen (och dess läsare), inte övergivit den, eller uppsåtligen negligerat den. Jag måste bara hitta Weblogus Maximus (eller vad nu stora bloggskrivarmuskeln kan heta) och stretcha den ordentligt. 

Hej så länge!

Härliga Hildur

 
P g a teknikstrul blev podden lite sen den här veckan, men vad gör väl det när vi får dyka in i ett personspecial deluxe?! Kvinnan, myten legenden. Hon, min kära parhäst, som å ena sidan är min raka motsats men å andra sidan alltid tycks dras till samma-lika.
 
Med målmedvetenhet, affärssinne och en färg- och formkänsla utöver det vanliga har hon gått från att som 8-åring tjata sig till sitt första jobb till att idag driva sitt företag på bred front. Vad är hemligheten bakom framgångarna, vad driver henne och vad drömmer hon om?
 
Trumvirvel
 
Här har ni härliga Hildur förpackad i 45 minuter podd! Tack snälla, okrångliga, självklara, skarpa & stöttande du. Jag ser fram emot de stordåd vi ska uträtta tillsammans!
 
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.
 
 

Internet och klöver är allt jag behöver

Looong time no see! Jisses, jag har ett antal blogginlägg som jag kommer få bakåtpublicera eftersom jag haft noll och ingen kontakt(!) med bloggen i två veckor som ni kanske märkt. Först hade jag ingen nätuppkoppling (hej 2002) och sen kunde jag plötsligt inte publicera bilder, men nu så, ordningen verkar återställd!
 
Så, jag ville mest säga hej, jag är tillbaka, och kommer att publicera lite inlägg i kronologisk ordning så scrolla neråt imorgon eller så och läs ikapp vettja!
 
Ni har väl märkt att vi går mot vår!? Solen sken in redan vid 7-rycket imorse och jag for runt med kameran i Hundraåringen för att fånga ljuset innan jag satte mig på tåget. Ett favoritobjekt är klöverblomman i vardagsrummet, den jag f ö fiskade upp ur soporna efter att ha lämnat man och 1 m klåfingrighet ensamma en helg. Vem som helst kan ju förstå glädjen i en pånyttfödelse men detta tog lite som priset, blomman har liksom tredubblat sin storlek på bara några veckor!
 
Foto: Sara Zetterström

Business and pleasure

Nä hörrni, här har ni någon som somnade mitt i På spåret igår. Vaknade till vid midnatt och tog av mig glasögonen (åsså undrar jag varför det råder storktorka i det här huset?!). Oh well, hence the mitt-i-natten-inlägg, har ju liksom sovit mina 7h för länge sedan (och under morgonpromenaden mött ett antal krogbesökare på hemväg, hej skilda världar). Nu ska jag packa väskan för snart åker jag till Stockholm, främst för att träffa mitt gamla tjejgäng från gymnasiet men även för lite jobb.
Som pausbild får ni njuta av Matilda Svenssons fina illustrationer som damp ner i mejlboxen häromdagen. Snäckor och sillar är sånt som jag gillar.
 
Foto: Pressbilder från Matilda Svensson grafisk form & illustration