Bla bla bla




Konsten att få andra att lyssna är inte alla förunnat och själv vill jag öva mer på just den saken i framtiden genom att ex. hålla i inspirationsföreläsningar. Det är något vi berör i senaste Kom In-podden. Egentligen hade vi något helt annat planerat för veckans avsnitt men ibland måste man bara låta stundens ingivelse få råda. Vi pratar om att prata, och att lyssna och färdigheterna som kommer av övning och känslan när man kliver ur sin bekvämlighetszon och överlever.

Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.


Blomma on a budget

Vi har firat Valborg med brasa och senare pizza hemma hos ett par kompisar och jag vill mest kika in och säga hej här på bloggen innan kudden kallar. Några har frågat om blomman från torpet och lagom till vårstädningen fick en ny Fjädersparris i torpig kruka flytta in. Jag fyndade den för dryga hundralappen på Ica Maxi under provianteringen, växter är ju så fantastiska trivselhöjare. Eftersom Fjädersparris behöver vattnas några gånger i veckan har den fått resa mellan Torpet och Hundraåringen och jag känner mig ungefär som Mathilda, med blomkrukan under armen, i filmklassikern Léon. I morgon bär det troligtvis av mot stugan igen och övernattningspremiär för hela Cirkus Zetterström.
 
Foto: Sara Zetterström

Föreläsningspepp

Nyss hemkommen efter en kväll på slottet. Åh vad jag gillar att Kalmar tar till vara på sitt slott och arrangerar allt ifrån julmarknad till bröllopsmässor, fotoutställningar och föreläsningar. Det var det sista som gällde ikväll. Jag och Madeleine dejtade över en kvällssupé i Slottsrestaurangen - Soppa på persiljerot (och något mer som jag alldeles bestämt inte kommer ihåg), det var så gott att jag fick hejda mig själv från att slicka tallriken! Mätta och förväntansfulla tog vi sällskap med bloggkollegan Jannice/Add Simplicity upp till Gröna salen där just hon skulle prata Feng Shui i ett par timmar på sin härligt breda småländska (med världens snällaste lilla tremånaders som sussade sött på första parkett). Och nu är jag så föreläsningspepp så där som man bara blir när folk av samma skrot och korn samlas i ett gammalt slott, äter gott och förkovrar sig i inredning. Man skulle kunna säga att det är Chi all over the place.
 
Mmm, så galet gott! Thomas & Lotta gör ett suveränt jobb i sin restaurang.
 
Fina Madeleine har minsann minst en räv bakom örat.
 
Så roligt att träffa Jannice, det var ett tag sedan sist för hon var ju mammaledig på mässracet i våras, när de flesta bloggkollegor träffas.
 
Få saker imponerar så mycket på mig som kunskap. Kunskap är inspiration och kunskap är makt. Kunskap är sjukt attraktivt oavsett om det är en finnig datanörd eller en snygg Feng Shui-konsult som besitter den och jag vill inte dö nyfiken.
 
Foto: bild 1,2 & 4 Sara Zetterström, bild 3 Madeleine Petersson
 

Lisa på landet

 
 
Scrollade igenom mitt instagramflöde och hittade en mysig bild från i somras när jag träffade världens härligaste Lisa på Gotland. Förutom mat-tv och kokböcker så driver hon och hela familjehärligheten helgpizzerian Prostens Pizza på sin gård vid Skrea Backe i Falkenberg, ja det känns som ett måstebesök i sommar! Dessutom vill jag tipsa om hennes you tube-kanal Lisa på landet där man får följa henne i allt i från recept, via praktiska kökstips till hur en kokbok blir till. Jag prenumererar och i samma veva som jag tipsade om hönsboken så upptäckte jag att hon gjort ett avsnitt om just detta med höns, och det gör ju inte min ägglängtighet mindre precis. Heja Lisa, du inspirerar verkligen!

DIY - mörkläggningsgardin i barnrum

Sommartid. Det är ett mycket vackert ord. Eller ska jag säga var ett mycket vackert ord? För sedan vi ställde fram klockan en timme så har kvällsrutinerna hemma hos oss helt tappat det och jag sneglar anklagande åt Sommartidens håll. Barnet som för en månad sen bad att få gå och lägga sig 18.30 skuttar numera runt som en duracellkanin på knark strax innan 20.00. Inte för att man kan förebrå någon att få lite livsglädje efter ett halvår i mörker men det betyder ju inte att barnet ifråga behöver mindre sömn, det betyder bara att mornarna blir überdjefliga vid väckning.
 
Så, i vårt sovrum har vi vanliga mörkläggningsrullisar, likt den som fick sitta kvar i barnrummet när vi sålde lägenheten, men i Hundraåringen hade jag en annan tanke, en tanke om en mjukare på-/av-lösning med ett tyg med mycket textur fodrad med en mörkläggningsgardin och enkel upphängning.
 
Detta behövs:
Kollage av produktbilder: Fabrina överkast (egentligen ville jag ha metervaran AINA i rosa linne men den hade tyvärr utgått) och Glansnäva fodringsgardin båda från Ikea. Krokar, öljetter (14mm) och sytråd från Åhléns.
 
När jag mätte fönstret visade det sig passa perfekt att vika en Glansnäva-längd på mitten och klipppa där. Jag fållade kanten. Jag klippte till och fållade Fabrina-överkastet så att det blev aningens större än foderdelen och lade dem avig mot avig och sydde ihop långsidorna och upptill, nertill lämnade jag öppet för att ge tyget lite rörelsemån. I de övre hörnen satte jag en öljett och skruvade slutligen upp två enkla krokar ovanför fönsterfodret. Klart!
 
På dagen hänger det lite nonchigt på sidan och på natten hakar man bara i den andra öljetten och hoppas att det åtminstone inte är ljuset som håller ongen vaken.
 
Foto: Sara Zetterström

Trädgårdssöndag

Under morgonen gjorde jag något jag tänkt göra länge - planterade om mina Elefantöra. Det senaste året har de skjutit flera skott och medan jag ändå var i farten att producera krukor av en gammal DI för lite förkultivering till odlingslådorna så passade jag på att göra några extra till elefantbebisarna i väntan på riktiga krukor. Krukmakaren kommer från Ica Garden. Hundraåringen har en altan på 50 m² och igår skurade vi hela härligheten som var rätt grön av alger efter vintern och nu ska vi åka och kolla utbudet för växter och krukor så att det blir mysigt att vara där. Dessutom tar vi en sväng till torpet ikväll för att klippa gräset som nästan kräver lie vid det här laget, det verkar bli en riktig trädgårdssöndag i solen.
 
Foto: Sara Zetterström

Torpet i vårskrud

Förra helgen mutade jag två sköna ladies och deras kids att vårstäda torpet tillsammans med mig och Rosen. Jag tänkte att de kunde byta stadens larm mot fågelkvitter och friskluft, plocka vitsippor (blommor de troligen tidigare bara sett på bild) och eventuellt hjälpa till att lyfta någon byrå eller så (Boo är så himla ohjälpsam på det området) mot lite mat och en sängplats. De tackade jublande ja och om jag trodde att bilen nått top level i Tetris i och med semesterpackningen mot hemfärd aug -14 så trodde jag fel. Torp-öppning 2015 är nya highscore och jag fick nästan använda kofot för att få ut extratäckena, så full var den. Oh well förra lördagen städade vi.
 
Amanda som köper/säljer möbler hela dagarna bar ut allt i ett nafs, inklusive tre busiga barn som hon sedan underhöll förstklassigt. Jag dammade, dammsög och knäskurade varenda kvadratcentimeter och Madde putsade fönster. Schwosh sa det och plötsligt var det vår i torpet på r i k t i g t. Barnen somnade (kors i taket som inte finns i öppen planlösning) och morsorna satt uppe, pratade, åt och drack gott halva natten. Egentid i trippel är galet underskattat. I söndags for gästerna hem och plötsligt hittade jag min kamera under en pläd. Medeleine har bloggat så fint från hela helgen här och här om ni vill se mer.
 
Tre glada gungande barn i stövlar från Kalmars enda butik eller?!
 
Amanda hade med sig ljuvliga små torpstakar i present, de funkade fint som vas för årets första gullviva med!

Kistan stod i uthuset när vi köpte torpet, nu är det soffbord och rymmer alla täcken. Jag har lagt ner ett par tvålar som sprider väldoft av Sandelträ. Älskar't (finns på Lagerhaus).
 
"-Låt pappret sit..." Rosen kände tydligen inte doften genom pappret. Så en av tvålarna ligger nu i sin birthday suit och luktar lite extra.
 
Så här ser övervåningen ut. Delen över köket är loft och delen över storstugan är luft.
 
"-Men mamma, vad gör du uppe på takbjälkarna??!"
 
"-Ehh, mamma fotar lite bara, helt normalt i vår familj vettu."
 
Lilla köket. Ameh kolla golvet. S h i n y. Knäskurat är det bästa. Hejdå höstlöv och gamla barr, hejdå musbajs, hejdå knäskålar.
 
Japp, Torpet är alltså redo för säsongen. Den här helgen ska vi ge Hundraåringen lite kärlek, skura altanen och försöka skapa lite hängtrivsel inför sommarens grillkvällar är tanken. Hoppas ni får en fin helg!

Fyra fenomenala fruntimmer

Jag får så väldigt mycket inspiration av starka kvinnor. Eller ja, kanske är de precis som alla oss andra där under stålkvinnodräkten med tid som inte räcker till, dåliga hårdagar, och tillfällen då de vill glömma allt vad barn, man och andras egon heter och bara krypa under en sten för att kunna tänka en endaste egen tanke för en stund. Men, de har förmågan att inspirera till stordåd och det är få förunnat.
 
Frida Ramstedt, mamma till Trendenser (och Max). Jag känner faktiskt ingen annan som så fingertoppskänsligt har förmågan att med just ett ständigt finger i inredningsluften känna av vad som är aktuellt p r e c i s  n u. Hon fick mig att inse glädjen av en ämnesblogg för snart 10 år sen och hon är dessutom sjukt rolig (något hon inte skyltar så mycket med i bloggen) och har en säregen förmåga att göra guld av sand när det kommer till bloggämnen. Jag imponeras även av målmedvetenheten, affärssinnet och det hårda arbetet som ligger bakom hennes framgångar.
 
Sofia Vusir Jansson, mamma till 4(!) barn och företaget Mokkasin. Jamen när man på riktigt kan tänka sig ungefär 100% av sortimentet i en butik så måste det ju vara lite superkrafter inblandade? Dessutom kan hon till och med få frukostdisken att se poetisk ut på bild och får mig (till Jespers stora förskräckelse) ibland att längta till vår gemensamma hemstad.
 
Lisa Lemke, matkreatör. Ännu en fantastisk kvinna har korsat min väg tack var sociala medier. Lisa hittade mig på Instagram och först visade det sig att vi båda har två blonda yrväder till lejonungar (sex dagar mellan dem). Sen visade det sig att vi var på Gotland samtidigt förra sommaren så vi spontanträffades där och då, två fisketokiga män, två små bestämda barn och två morsor med tusen järn i elden - match made in heaven. Och eftersom jag lagar så lite mat så har jag aldrig lagat just Lisas mat men det är det som är det sjuka för plötsligt v-i-l-l jag laga hennes mat. Jag inspireras stort av den jordnära härligheten hon förmedlar.
 
Malin Wollin, kvinnan med guldpennan. Jag skrattar högt inombords och ibland även på offentliga platser när jag läser hennes krönikor om familjelivet, ibland så att det kommer kiss. Man ska inte underskatta knipövningar. Men lika ofta gråter jag för hon är bra på att sätta ord på saker som är både vardagliga och sånt som är så jobbigt att man inte kan sätta ord på det. Dessutom har hon också fyra barn. Drömmen.
 
För mig handlar inspiration mycket om igenkänning men ännu mer om en talang eller särdrag som får mig att vilja göra bättre. Jag hittar likadan pusselbitar i alla dessa kvinor som även finns i mitt pussel, det är väl därför de får mig att känna lite extra. Något bekant och något helt annat som är så fasligt inpirerande.
 
Det skulle vara jättekul att ta del av inspirerande (på något vis offentliga) personer i era liv! Sprid lite länkkärlek i kommentarsfältet vettja.

Boktips: Alla hönsen hemma och färska ägg i köket

Fördelen med att vara sjuk är att jag hinner bläddra i en laddning böcker som jag beställde för flera veckor sen. Vill tipsa om denna sprillans nya livsstil/kokbok: Alla hönsen hemma av Anna Billing.
 
 
När jag fyllde åtta fick jag tio hönor i present. Lyckan var fullkomlig! Jag hjälpte pappa att snickra hönshuset och jag minns inte om det var samma år eller året efter som ett av paketen innehöll en vattenautomat i zink till hönsen, vid sidan av blå hjärtformade solglasögon (fast jag hade önskat mig lila) och en randig klänning i vitt och mintgrönt. Jag fick maskrosringar direkt på den där klänningen och några år senare gjorde min kreativa moster en pricksäker karikatyrteckning av vår familj där 11-åriga jag står i dörröppningen med ihopknipna ögon och skriker:  -Jag vill inte gå och mata hönsen!
 
Hur som helst så har drömmarna om att vara månskensbonde kommit tillbaka i vuxen ålder och en ombyggd lekstuga och fyra hönor låter ju liksom inte omöjligt i Hundraåringen? Det känns väldigt lockande med ett självhushåll på ägg. Det känns mindre lockande att övertyga Jesper om förträffligheten med fjäderklädda husdjur... Men har jag tur så är det Boosan som står i dörröppningen om några år och gastar om att hon inte vill mata hönsen.
 
Boken är fylld av tips kring att bli med höns och typ alla äggrätter som du visste (och inte visste) fanns, med fina bilder en masse. Jag köpte min via Bokus.
 
Foto: Sara Zetterström

Bättre sent än aldrig

Ja, så tänkte nog den där influensan som alla drabbades av i februari-mars och som jag bara fick en liten-liten minisläng av då. Nu är hon redo, nu har hon en vecka som är ganska lugn - då slår vi till, hela bacillarsenalen på en gång. Så jag är förpassad till soffan på nedervåningen där jag kan ligga hostandes och snörvlandes utan att störa hela familjens nattsömn. Det var förstås, mitt i eländet, ganska mysigt att vakna av att solen sken in genom gardinslösa fönster.
 
Jag uppskattar nästan aldrig att jag är frisk när jag är det. Är det någon som är bra på det? Bara när jag är sjuk, då skänker jag alltid en tacksamhetens tanke att det händer så sällan, för det är så vidrigt att vara så kraft- och orkeslös. Men nu verkar det febernedsättande ha kickat in och jag ska passa på att läsa lite, och fylla på tekoppen. En favorit som jag haft i många år, minns bara inte hur den blev min.
 
Emellanåt kan man läsa i inredningsreportage eller Instagramflöden att personerna inte minns var de köpt en viss sak och jag har alltid tänkt: hur kan man inte minnas var saker kommer ifrån? Själv har jag ju näst intill fotografiskt minne när det kommer till sådana detaljer; situationen, omstädigheterna, vädret och vad jag hade för kläder på mig. Men nu när jag skulle erinra mig koppens historia så är det verkligen helt blankt. Febern måste verkligen stigit mig åt huvudet.
 
Foto: Sara Zetterström

Viva vårstädning

Håller så smått på att fylla bilen med hela vårarsenalen för idag är det dags att rulla upp torpgardinerna för i år och städa bort mössens vinterfest. Jesper testar fiskelyckan hela helgen så jag tar med mig ongar och sköna ladies och som det ska putsas. Fast mest ska vi nog hänga, få friskluft och äta gott. Och hoppas att tre barn håller sams på 30m² + loft och att deras mödrar inte somnar först...
 
Damma, dammsuga, våttorka och putsa fönster är planen, vilket är ditt bästa vårstädningstips?
 
Mobilfoto: Sara Zetterström

Long time #nofilter

När det blir så glest mellan inläggen så känns det ibland svårt att bryta tystnaden, att välja vilket av alla ämnen i högen som jag ska börja med, blogghjärnan sover liksom aldrig, och när tiden inte finns där så fylls anteckningsappen i mobilen istället för att jag inte ska glömma en tanke, eller något jag vill blogga om. Så jag tänkte att det helt enkelt får bli en liten snabbsumering a la Instagram för att komma in i matchen igen.
 
 
Så vad har egentligen hänt bakom kulisserna? De senaste veckorna har varit väldigt jobbintensiva och det finns ingenting som får mig att reflektera så mycket över livet som när smålandsskogen susar förbi utanför tågfönstret. Meningen med livet-frågor, inte på en existentiell nivå egentligen utan mer en fundering över om jag använder min tid i mitt sammanhang på rätt sätt? Jag som sedan barnsben alltid varit fysiskt aktiv möttes plötsligt av en trött person med dålig hållning i spegeln och istället för att acceptera och köpa kläder i en storlek större så bestämde jag mig för ett par månader sen att ta hand om min kropp, på riktigt. För att bli en piggare partner och en gladare mamma.
 
Jag har börjat träna på ett sätt jag inte gjort på tio år, långsiktigt och målmedvetet. Med mer fysisk aktivitet behövs mer bränsle och när instagrambilderna på träningsmellanmål ökade lavinartat resulterade det i att jag startat ett nytt konto för den delen av livet. Så som min vardag ser ut kan jag inte avsätta all den tiden som krävs för att åka iväg till ett gym så istället har jag skapat ett hemma. Med hantlar, hopprep och en köksstol kommer man långt.
 
I linje med att jag vill orka mer och bli smidigare har jag börjat med yoga igen, ytterligare något jag inte gjort regelbundet på många år. Såå himla stel men den gamla gymnasten i mig peppar och tänker att inget är omöjligt (en behöver bara lite längre tid på sig) f ö har jag tagit större plats i köket och nästan börjat gilla det på kuppen. Någon undrade lite över våra renoveringsplaner och just nu finns det inga. Eller så klart att de fortfarande finns men vi har bestämt att skynda långsamt med Hundraåringen och så länge samlar jag inspirationen på hög. Appropå inspiration så var jag på en origami-workshop med Lisa Marie/Up the wooden hills härom veckan. En fantastisk kväll fylld med papper och härliga människomöten och trots en intensiv projektperiod med bland annat datorhaveri och nattarbete så är jag så oändligt tacksam över att jag får betalt för att göra så många roliga saker.
 
Nu ska jag jag ta helg och möta upp familjen för promenad i solskenet. Imorgon blir det torppremiär med tillhörande vårstädning.
 
Happy Friday!

Glöm det

Nu var det länge sedan jag gjorde en uppdatering av Booforismerna som studsar mellan väggarna hos oss. Den 7:e är ju hennes månadsdag och fråga mig inte hur det gick till men vi ska ju tydligen ha en treåring i augusti. Eller förresten, det råder det inga tvivel om för treårstrotsen, die berümte, tycks vara på inskolning. 

Fast mest är det en himla trevlig människa vi lyckades skramla ihop (ett uttalande som kan innehålla spår av jäv) Jesper och jag. Jag brukar skriva ner sånt hon säger ibland. Oftast inte sånt som "men Bo-ho-hosan vill inte haaa mössan på sig" nej då letar jag inte efter antecknings-appen i mobben, då letar jag oftast efter en kudde att skrika i, men annat liksom som samtalet igår:

Jag: -Vill du bada själv eller ska jag vänta tills du pusslat klart och duscha med dig?

Boo: -Men Boosan vill inte tvätta sig mamma.

Jag: -Nä, jag märker det, du har ju lyckats förhala ett bad hela gotlandsvistelsen. Jag kommer inte ens ihåg när du badade sist. Vill du bada själv eller ska jag vänta på dig?

Ignore. Hon pusslar vidare och pratar väldigt viktiga pusselteknikaliteter med sin far, som att hon nu hittat biten med glassen som passar ihop med pingvinens hand. Sånt.

Tjatbarometern går kraftigt upp och jag upplever liksom situationen utomkroppsligt och ser som uppifrån den där tjatiga mamman som jag a-a-aldrig skulle bli stå och, ja just det, tjata.

Jag: -Ju snabbare du hoppar i badet desto snabbare kommer vi iväg till lekparken sen 

... bla bla bla bla.... 

Nu går jag och duschar så blir det bad för dig när du pusslat färdigt.

Jag möts av en blick som en kiosklitteraturförfattare skulle kalla för outgrundlig och så spänner hon de där isblå historierna till ögon i mig.

Boo: -Glöm det.

 
40-bitarspussel är väl en världslig sak. Och hon badade faktiskt sen.



Påsk-ön


Vi kom fram mitt i natten, det hör liksom till, middag i Kalmar och Visby vid midnatt. Men den här gången fortsatte vi ut på 142:an och igår vaknade vi till strålande sol i fina lilla hyreshuset. Och den trotsiga 2,5-åringen låg lite var stans och sparkade ilsket när något (läs: det mesta) inte passade henne. 



Korvgrillning längs kusten och sightseeing på kalkiga vägar. Vi körde upp till Fårö och tittade på raukarna, i 16 min.


Sen var det plattan i mattan över färistarna för att hinna med nästa färja och kvällens bordsbokning. I Visby hittade vi ett påskris värt namnet.


Och avnjöt middagen på Surfers. På Gotland är det svårt att välja bland mina sjuttielva favoritmiljöer och krogar men de senaste åren lämnar vi inte ön utan att minst en gång rulla hem efter smaksensationerna av de kinesiska tapas som serveras här. 



Imorse var påskharen på besök och såpbubblorna som låg i ägget skulle genast testas, trots att det var riktigt april-väder och snöade bitvis. 



Vi trotsade polarvindarna och åkte på lammskinnsjakt. För mig finns det bara en gård för ändamålet så vi styrde mot Jenny och Kjell på Graute. 


Hembakad kladdkaka och kränku-te ur ljuvliga vintage-koppar från Rörstrand (jag försökte förgäves köpa min) var precis vad som behövdes för att fatta stora beslut. 


För med lammen runt knuten och de finaste av skinn i butiken och kött i frysdisken blir det liksom inte mer närproducerat. Från jord till bord. Förutom kvällens middag följde så även en lammfäll med i bilen hem. Grålockigt och silkeslent, både vackert och värmande. Ska man ta djur av daga så önskar jag helst att de fått skutta i gotlandshagar hos fina människor jag känner. Visst kostar det mer men smaken håller i sig desto längre.



På eftermiddagen åkte vi in till Visby och provianterade upp te-förrådet och jag hittade efterlängtade kökskrokar (diskhandduken ligger ihopknölad i en låda i Hundraåringen) och en ekologisk klänning till hon som alltid vill ha skorna på fel fot. 


Men den var inte fin. Sånt kan i och för sig ändra sig innan sommaren. Eller innan middan också för den delen. 

Nu ligger jag vaken och vill inte att det ska vara sista natten för den här gången. Nä, jag vill gärna stanna lite längre, ladda ö-batterierna fullt ut. Det är himla synd att påsken är så kort.


Foto: mobilbilder Sara Zetterström

Redo för Blåkulla

Det var en trött men mycket förväntansfull lite ros jag väckte imorse. Idag skulle en ju få klä på sig lite annorlunda grejer och bära smink till föris, och undra om någon av kompisarna också skulle vara påskgumma eller påskgubbe? Förklädet gick hem men hucklet... Nä, jag vill ha din prickiga sjal mamma och så fick det bli. Och det var ju så fiffigt med en ficka på magen.. men, vad ligger i fickan? Vad är det här? En godis, säkert? Pappa, det låg en go-o-odis i fickan! Och plötsligt blev det en skuttdag och väldigt bråttom iväg mot en dag som liksom blev så spännande att det inte var klokt.
 
Efter dagens jobb blir det påskparad till Slottet och sen raka vägen norrut mot båten som ska ta oss till Gotland. Det har blivit något av en påsktradition att vi åker dit, lågsäsong och rysk väderleksroulette. Ibland strålande sol och rosé i t-shirt och ibland snö och isande vindar, det ser inte ut som våren kommit dit riktigt än men jag älskar den där ön i alla skepnader och i år åker vi dit med våra kompisar Elin & Henrik. Som jag längtar!
 
Förhoppningsvis har väl vår lilla kärring slocknat så dags men annars kommer vi nog inte närmare Blåkulla än ikväll när Gotlandsbåten glider förbi Blå Jungfrun norr om Öland.
 
Foto: Sara Zetterström