Fint till barngarderoben - Hang on hangers

Minns ni att jag var på dop i somras (och träffade min gamla konfirmationspräst)? Nåväl precis när vi skulle gå hem från kalaset fick jag en pratstund med Annika, en släkting till den lilla huvudpersonen, och med kanske kommunens tröttaste onge på armen (så ha överseende om mitt detaljminne sviker mig) stod jag framför ett supertipsigt tips, både etiskt och estetiskt.
 
 
Annika bor och driver sedan många år ideella projekt i Bangkok och 2010 startades Hang on hangers - alldeles fantastiskt fina galgar som produceras med hjälp av kvinnor som lever i slummen. Tack vare galgproduktionen kan dessa kvinnor uträtta ett jobb och försörja sig trots att flera av dem har handikappade barn och stora familjer att ta hand om. 
 
Namnet Hang on hangers uppkom genom att bomullslindningen håller kläderna kvar på galgen och visst blir man lite extra glad av funktionella och fina galgar, särskilt när man vet att hantverket bakom är på justa villkor. Efter en kik på hemsidan verkar det inte finnas någon smidig näthandel i Sverige men man kan visst beställa via direkt från Bangkok eller mejla och fråga om närmaste ställe som kan tänkas ha dem.
 
Här i Kalmar-krokarna känner jag en hemförsäljare så är du intresserad kan du mejla mig eller lämna en kommentar så förmedlar jag kontakt. 100kr för 4 barngalgar (eller 3 vuxengalgar). Själv äger jag blott tre som jag fått i present men visst ser det härligt ut med hela garderoben full!
 
Foto: Sara Zetterström

Blogg som jobb - föreläsning med Emma Sundh

Hej alla kalmariter och vagabonder. På onsdag den 3/9 kl. 19-21 tänkte jag gå på en föreläsning anordnad av min kollega Madeleine i hennes butik Bonbons här i Kalmar. Det handlar om att göra businez av sitt bloggande och jag som lyssnat till både Trendenser-Frida och Underbara Clara i ämnet tycker att det ska bli kul att se vad Emmas vintage har att tillföra och kanske träffar jag en och annan blivande bloggfavorit på kuppen? Jag vet att det finns ett fåtal platser kvar -löp och köp så ses vi!
 
Biljett via Bonbons, Frank samt Erik & Alexander.
 
Foto: Sara Zetterström

34. Säsongsskifte och skräddarsydda soffor

 

Äntligen är vi tillbaka! Jo efter ett långt sommaruppehåll (med undantag på ett halvleksprogram i juli) lämnar vi åter avtryck i etern genom Kom In-podden som släpper ett nytt avsnitt varje fredag. Hildur och jag kickar igång hösten och den nya poddsäsongen med att svara på lyssnarfrågor. I det 34:e avsnittet är det dags att krypa upp i soffan och bereda sig för höstmys. Passar väl alldeles utmärkt efter den här svala helgen, så säg?

 

Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn.


På tre man hand

När helgplanerna ändrades mitt i veckan låg plötsligt ett obokat veckoslut framför oss. Ingen planerad lunch, inga gäster, inget kalas, ingen resa. Jag minns inte när det hände sist, förmodligen någon gång i februari. Direkt efter jobbet i fredags packade vi snabbt ihop det allra nödvändigaste och körde halvtimmen ut till torpet. För första gången i år så har vi inte lyft ett finger. Inte minsta grässtrå har blivit klippt, ingen färgburk har öppnats och framför allt har inte en människa synts till som inte tillhör vår innersta krets om tre. 
 
Sommarvärmen när vi kom ut byttes raskt ut till höstrusk igår och kakelugnen har gått varm (ja vad annars), det har spelats Yatzy, lästs sagor, byggts lego och gåtts i skogen. Skogarna runt torpet är fantastiska, ömsom nålsögetrång helvetesskog och ömsom mossbeklädd sagoskog. Behöver jag säga att den sista är favoriten?
 
Där träffade vi bland annat på "Spaghettisnigeln" som känns igen på att "den bara äter gräs". Vi smakade Stensöta och letade såklart efter skogens guld. Och som vi fick leta, det hann t o m börja regna, men plötsligt så fanns de där - kantarellerna. Få och små, det är för tidigt, men ändå. "Boosans första kantarell". Sen skymtades åter stugan mellan träden igen och nu är det dags att packa ihop oss och åka hem till stan.
Men som vi behövde den här helgen.
 
Foto: Sara Zetterström

En resa till soptippen och en inställd middag

För en månad sen, på "Jesper"-dagen hade just Jesper och jag bröllopsdag (grymt tips för att mannen ska komma ihåg bröllopsdagen, om nånsin). Sockerbröllop.
Bara det lät ju lovande. 

Det var alltså sex år sen jag stod på den där piren med Östersjön och Kalmarsund i ryggen och var så pirrig att jag hade sockerdricka i knäna och bara inte kunde sluta le (vilket gav käkarna jordens träningsvärk dagen efter). Sex år sedan vi chockade alla som kommit på min s k 30-årsfest, alla utom möjligtvis vår medbrottsling och vigselförrättare Janne. En obeskrivligt varm och vacker julikväll var det. På dagen nio år sedan vi träffades (mer om det en annan gång, om ni vill) en sån dag som vi refererar till som "svensk sommar", 30 grader varmt klockan sju på kvällen.  
Precis som i somras. 
 
Bordet på en väldigt lovande sjökrog var bokat, våren och sommarens hektiska period av jobb och torprenovering hade ersatts av första dagen av vår gemensamma semester. I teorin skulle det bli The Bröllopsdag.

Men hur det kom sig så fick vi låna en släpkärra lite oförhappandes, dessutom kom ett par vänner förbi på fika som blev en välfylld och utdragen lunch i trädgården. Så när en kompis messade Jesper om tips på bröllopsdagspresent häromdagen svarade han: "Sara fick en resa till soptippen och en inställd middag, om du vill ha lite inspiration alltså."
 
Så här femton år senare förefaller den där vi badade i en sjö och han plockade de vackraste näckrosorna och gav mig-daten som falsk marknadsföring. Faktiskt.
 
Foto: Karolina Pehrsson & moster Eva Gustafsson
 
Blir nästan lite tåris när jag ser bilderna. Och vi ser så unga ut! Jag menar det är inte guldbröllop vi firat precis men jag antar att de där små små bekymmersrynkorna, de som följer med alla nybakade föräldrar hem från BB, gjort sitt. Såattsäga.

Fem favoriter från Formex

Jag fick ett muntligt öronnyp från en väninna som tidigare idag undrade vad som hände med rapporteringen från Formex här på bloggen. Ja, jag är inte den som är den så här kommer fem av mina favoriter. Men vi tar det väl från början. Jag hann inte mer än köra av gotlandsbåten och med nöd och näppe landa huvudet på kudden innan klockan ringde (kill me now) och det var dags att äntra huvudstaden och höstens upplaga av Formex. Inte för att jag tog djurgårdsfärjan till Älvsjö precis men Stockholm är ju vackert så man dånar va.
 
 
Höstens mässtema löd Soft Nordic och presenterades med pastell och möbelkaramell. Jag var inte ensam om att tycka att det kändes ganska... vårigt, läs Trendensers rapport här. Jan Rundgren stod bakom temautställningen. Igen. He's a jolly good fellow men lite variation skulle inte skada, eller? Däremot vet jag inte vad det är med mig och cyklar, men jag gillar att ha dem i inredning.
 
 
Oh well här kommer fem snabba:
 
Made in Alstermo
Som den lokalpatriot jag ändå är så blev detta en av mässfavoriterna. Alstermo är ett litet brukssamhälle ett stenkast från Kalmar rakt in i Smålandsskogen där man har tillverkat resväskor och askar av kartong i över 200 år. Efter ett antal konkurser står nu bruket i ny regi och under nya varumärket Made in Alsterbro. Det är detaljerna som gör det och med finaste Tärnsjö-skinn och snygg prägling blir jag sugen på att inreda kontoret från golv till tak med dessa fina förvaringsboxar.
 
 
Emma Fällman
Jag brukar ju alltid favorisera Young Designers-utställarna för där finns det gott om go'bitar och jag blev inte heller besviken denna mässa. Det var genomtrevliga och ödmjuka Emma Fällmans tapet från kollektionen Kågedalen som först fångade mitt intresse. Hej fågelröntgen! Fast det var med ett leende på läpparna och önskelistenotering om en scarf med ett kranium som jag gick därifrån. M-m-m.
 
 
edit & björnen
Fler tapeter och fler unga designers fann jag hos norrköpingsduon edit&björnen, kommunikationsbyrån som testat att applicera sin design på produkter för att se om det funkar. Om det gör. Den tonade varianten - J A G V I L L H A ! !
 
 
Skoghall
Alltså, de unga och ödmjuka tjejerna tycks dominera designsverige i allmänhet och Formex i synnerhet. Ännu en duktig formgivare bland Young Designers som jag tog mig ett snack med var tjejen bakom Skoghall. Återbruk med en tvist och hur söta är inte desa kuddar i filt (jisses, vårt hem kommer kuddifieras denna höst). Snygg logga dessutom!
 
 
OYOY
Flera fina kuddar hittade jag hos OYOY (kuddifiering, I'm telling you), jag skulle lätt kunna fylla varenda barnrum med dessa sötnosar. Fint, lekfullt och lärande på samma gång. Och eftersom jag delade pendel med Mokkasin-teamet ut till mässan gjorde jag mitt bästa för att övertyga om att varendaste en borde få plats i en viss webbshop. Vid närmare eftertanke var det kanske inte så genomtänkt, habegäret är liksom maxat för den där butiken allaredan.
 
 
Nä, vad säger ni, kalla mig sifferblind, men jag slänger in ett par extranummer:
 
By Heritage
Lite på undantaget, inklämt mellan montrar överfulla med grälla plastleksaker hittade jag en liten lågmäld pärla på barninredningsfronten. Hos By Heritage hittar du förutom de två mammorna och kollegorna som grundade firman inredning, accessoarer och kläder i noga utvalda material och milda färger. Som ett svenskt Numero 74 ungefär och fint så det förslår (kollar ni in hemsidan känner ni kanske igen bildmanéret? Just det, plåtat av Att vara någons fru-Emma).
 
 
Ylva Skarp
Kvinnan som verkligen gjort business av tusch är kalligrafen Ylva Skarp. Ingen som inte legat under en sten de senaste åren har väl missat hennes framfart i inredningssverige? Det jag imponeras över är hennes förmåga att ständigt hitta nya uttryck för sitt hantverk, nu senast på porslin och kökshanddukar. Genialiskt.
 
Foto: Sara Zetterström
 
På det stora hela var det en väldigt givande mässa för min del och jag hann t o m gå på flera föreläsningar. Dessutom träffade jag ofantligt många branschkollegor som jag hann skvallra omvärldsanalysera en hel del med, det är liksom alltid det bästa - att träffas i köttet.

Kickstart av hösten

-H-h-allå säger jag lite trevande i kulisserna efter en osedvanligt lång tystnad här på bloggen. Någon där? Idag är det första dagen efter semestern, och ja, jag har verkligen tagit mig friheten att vara ledig på riktigt. Klämde visserligen in en Formexmässa i sista semesterveckan men på det stora hela väldigt av(bort)kopplad. Och som det behövdes efter den här våren och sommaren.
 
Vad hände förresten med sommaren? Det kändes som om den tog slut igår, det blev höst över en natt med kyligare luft och vildare vindar. Och jag gillar't! 
 
Höst
Nystart
Planering
 
det låter som ljuv musik i mina öron...
Så jag inleder den första arbetsdagen med en kopp te i sommarens nyförvärv från Åsa Lindström och med en färsk kalender som typ lyser i mörkret och alltså inte går att tappa bort!? På det viset är jag riktigt analog, jag föredrar att kunna klottra med en penna i en fysisk bok, det blir så mycket vackrare då, mer levande och mer på riktigt (igen). 
 
En annan sak som blir mer på riktigt är att jag blir med nytt kontor inom kort. Med kollegor. Men det berättar jag mer om framöver. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och fylla den dära kalendern minsann.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto: Sara Zetterström

The Youngsters-plåtning bakom kulisserna

Så fort vi nämnde något om vår förestående malmöresa för någon så har Boosan högt och tydligt inflikat: - Hallå, Boosan ska modella! (var fick hon det ifrån liksom)
 
Jo, jo. Kommer ni ihåg att jag skrev att familjen Z skulle komma att vara en speciell del av nya webbutiken The Youngsters? Vi åkte nämligen ner till Malmö för att vara med på en produktplåtning och detta verkar vara något som den lilla treäpplaren snappat upp långt i förväg. Tidigt som tusan tvingades vi aka semesterfirarna upp för att köra söderut i tisdags.
 
Location för dagen var Gulleds showroom med Magis, Hay och Tom Dixon så långt ögonen når! Och i tisdags alltså en taggad Marsipanros och massa härlig inredning från kommande nätbutik. Heja Geneviève!
 
 
Att få en tvååring som visserligen bestämt fått för sig att hon skulle modella (vad det nu riktigt innebar i hennes ögon förtäljer inte historien, men nu vet hon på ett ungefär tror jag) att göra precis som en vill efter två timmar är cirka lika enkelt som att parkera en elefant i en tändsticksask. Men med tålamod, list och en hel del Ahlgrens bilar så gick det riktigt bra till slut (tvååringsmodellandet alltså, elefantparkeringen har jag inte testat).
Här kommer några bakom kulisserna-bilder och Kimme - fotografen, han är liksom ett apple of my eye sedan tidigare, så lätt att jobba med. Boosan var inte helt svårflörtad heller som ni ser på sista bilden.
 
Foto: övre bilden egen mobilbild, de nedre Kimme Persson
 
Snart, snart är det dags för butiksöppningen och har du inte anmält dig till nyhetsbrevet så är det hög tid kan en tycka. Om inte annat för att få en skymt av utvalda medlemmar i familjen cirkus bland alla fina grejer. Just denna familj ska nu packa kärran för att slå upp tältet på annan ort en tid. Gotland, nu kommer vi!

2 år

Två år. Ja jisses, 2 år! Grattis älskade Marsipanros, Bobbo, Busa, Boosan, Bubbel Boo, Loppan, Loppi-lopp, Boosa busa för att nämna några av smeknamnen.
 
Fina onge som så fullkomligt förändrat livet för oss. In a good way.
 
 
Idag har vi hurrat för andra gången på en vecka, detta kalas hemma hos Farmor och Farfar för att fira både kusin Pietro som är en vecka äldre och Farfar som så när fick ha sin födelsedag ifred när den Vilda bebin bestämde sig för att komma ut en tidig tisdagmorgon i augusti. För två år sen alltså. Ohämmat körsbärsätande, trädgårdsarbete, glass på hamnen, och bus i lekparken med sandalfötter a la tvååring avslutades med middag, tårta och pysdricka i högt glas. Är man två så är man liksom. Stor tjej.
 
 
Det enda som stod på önskelistan var armpuffar, något hon konsekvent informerat oss om i ett par veckors tid. I form av pedagogisk mamma (med framtidens kanske lite vildare önskningar i åtanke) försökte jag förklara att man visst får önska sig precis vad som helst men att det luriga med önskningar är att de kanske inte slår in. Att det inte är s ä k e r t att man får det man önskar sig.
 
Sa jag, så pedagogiskt jag bara kunde.
 
Och blev avbruten av mannen/pappan/inköpschefen som sällan för att inte säga aldrig tappar fotfästet i det materiella; Jo, om man bara önskar sig ett par simpuffar, då kan man faktiskt vara så gott som säker på att man får det.
 
Och så blev det. Och lyckan var fullkomlig, det är det som är det fina med tvååringar. Storheten i det lilla.
 

 
Nu ska den här mamman gå och lägga sig, imorgon bär det äntligen av till Gotland.
 
Foto: Sara Zetterström
 

Out and about

Ni som följer mig på instagram via @littlemissfixit kanske har sett att den senaste veckan innefattat både torpplåtning och förskottfirande av vår blivande tvååring. Sen gick faktiskt luften ur mig fullkomligt och vi drog iväg till Älmhult för lite kvalitetshäng med våra kompisar Elin & Henrik.
 
Idag har vi således semestrat och lyxlunchat på Fröjd i Osby (lyx i bemärkelsen att en vill typ ha allt i den butiken), shoppat kollegieodlad honung och kanske bäst idag - hittat en finfin liten eko-webbutik. Cecilia, grundaren av KOMPANI ETT, startade butiken när hon saknade ekologiska bebissaker och leksaker till sitt första barn. Åh vad jag gillar sortimentet. Enkelt, fint, naturligt och hjälp vilken service - jag fick åka förbi ikväll och hämta min order i dörren eftersom vi åker vidare imorgon bitti. Jag kan inte visa allt jag köpte p g a spoilervarning inför kommande småfolkskalas men hem till vårt eget kök blev det dessa fina trätallrikar och skedar. I nattljus.
 
Foto: Sara Zetterström

Trädgungan

Jag hittade en parkbänksliknande sak till gunga i kvarterets second hand-butik för ett tag sen, ett snabbt MMS till Jesper och den låg snart i ett bagageutrymme nära mig.
10 meter av lagom tjockt hampa och med siktet inställt på tomtens stadigaste gren hissade jag samma kväll upp den i eken på torpets baksida, att det inte blev något över av repet kan man ju förstå.
 
 
Jag har ingen aning om hur man flätar rep men jag testade att linda upp lite och flätade samman två öglor i varsin ände av repet och det blev tokstarkt men som en extra försäkran lindande jag ungefär hundra varv med varp runt också.
 
 
De här vansinnigt soliga och härliga dagarna har det varit skönt att släpa ut lite filtar och kuddar för att bara ligga och gunga i svalkan under trädkronorna.
 
 
Fast den riktiga vilan infinner sig nog ungefär samtigt som Boo tar sin middagslur någon annan stans...
 
Foto: Sara Zetterström

Kvällsbad

3, 2, 1 - familjesemester! Jesper kom hem och jag for iväg till en loppis för att i stängningsminuten köpa en rullvagn som troligtvis ska ersätta den vi har i köket. Lite mindre, lite smäckrare, mer om det framöver. Ut med fyndet och in med badkläderna i bilen för vi hade äntligen fått tips om en insjö med tjänligt vatten och en badplats.
Frågar man en kalmarit om detta så tittar de på en som om man var från en annan planet. Insjö? När du har havet!
 
Visserligen har jag ju bott extremt kustnära i Visby och Kalmar de senaste 13 åren och jag älskar havet med sin gråa kyla och ändlösa vy men till syvende och sist är det uppväxten som sätter djupast spår. Då jag cyklade till badplatser med bottnar tjocka av blålera, till strandnära kohagar med slipprig stenbotten där man fick igelsanera sig innan hemfärd och båtturer till klippiga vikar med hala stenar som bjöd på en naturlig rutchkana ner i ljummet vatten. Fast den bästa av de alla var den som låg längst bort, flera mil, dit vi åkte i en varm Volvo 245 med nedvevade rutor så att vägdammet från bilen framför lade sig som en dimma i baksätet. Sandbotten och det svartaste vatten du kan tänka dig. En riktig Coca-Cola-sjö. Både Jesper och jag har pratat om de här sjöarna som borde finnas i smålandsskogarna men som ingen Kalmarit alltså riktigt vill kännas vid. Förrän idag. En halvtimme genom smala asfaltsvägar och gropiga grusvägar med utmärkta mötesplatser, rakt in i skogen, och plötsligt fanns den bara där. 
 
 
Sanden, bryggan, gräsbevuxen sandmark med björkar och tallar, abborrarna, näckrosorna och solvarma stenar i ett Coca-Cola-färgat vatten som lämnar spår på kroppens minsta fjun. Tre timmar flög iväg. Boo badade som hon aldrig gjort förr, grävde i strandkanten, matade fiskarna med bröd, klättrade upp och ner på badstegen och fick de Holländska sommar-
gästerna att skratta och prata menande om ett nytt svenskt OS-hopp. Under protest tvingade vi upp henne när solen gått ner för länge sedan. Vi var i kvällsdoppshimlen alla
tre och semesterns första kväll kunde liksom inte börjat bättre.
 
Foto: Sara Zetterström

Utomhusdusch - en torpares bästa vän

En av de största anledningarna till att borra brunn var att vi ville byta kvällstvätten i emaljhandfat mot en riktig dusch med varmvatten. Förra sommaren var vi verkligen torpare i sin småskitiga bemärkelse och kvällsdoppen i havet gav mest en klibbig eftersmak. Dessutom ligger vårat torp som i en liten gryta mellan skogen och träden vid vägen så dagar som idag är det som pånyttfödelse att duscha av sig emellanåt.

 

 

 

 
I början av året gjorde jag en färgsättning för ett företag som totalrenoverade sina lokaler och förbarmade mig samtidigt över ett gäng gamla kopparrör som skulle slängas. Perfekt patina mot den faluröda söderväggen. En rörmokaren böjde till rören efter mina önskemål och tyckte det var roligt med en lite annorlunda (kund tyckte Jesper jag skulle skriva här... hmpff) lösning. Det är ett riktigt hantverk att kunna bocka till rör så exakt i olika riktningar, sjukt imponerande.
 
Duschstrilen hittade jag på kommunens återbrukslager och blandaren, ja det är en lång historia. I den korta varianten är det ett blocketfynd som tack vara en oerhört snäll vän hittade hit. Från Malmö via Birmingham och Älmhult. Berest liten bit metall kan en säga.
 

Det som är kvar att göra är att hitta en handdusch i passande stil, helst vill jag ha en riktigt gammal och inte en modern i gammal stil (som då ersätter den tjusiga gardenakopplingen) samt en rostig plåt som ska sitta mellan väggen och duschen för att skydda fasaden och alltså dölja den klumpiga men nödvändiga träklossen. Och för våra gästers skull kommer det bli ett par utfällbara duschväggar vad det lider.
 
 
Något som jag sparade i renoveringen är den söta ekollonkroken. Den satt på en takbjälke i storstugan men får nu hålla ordning på handdukarna utomhus istället.

Boo har en liten pool som hon svalkar sig i men vattenslangen är också rätt poppis. Med 38-gradigt vatten är det ju onekligen aningens skönare än min barnsoms isande sommarduschminnen.
Ja lite så här har vi det just nu. Tre semesterfirare i ett torp.
 
Foto: Sara Zetterström

Semesterfeeling

Idag vaknade vi upp på torpet för jag vet inte vilken natt i ordningen, som vi älskar't. Fast alla dessa soldagar har gjort även mig till en runtskrotande semesterfirare och jag har ingen lust alls att ta tag i de sista måleriprojekten måste erkännas.
 
 
Var in till stan en sväng igår kväll och tvättade ett par maskiner medan jag höll ett löppass i värmen och det kändes liksom somrigt deluxe att vakna med en morgonsur och rufsig onge på trappan och ha tvättlinorna fulla med rentvättat.
 
 
Och inte bara tvättlinorna visade det sig, alla sätt är bra om Jesper får bestämma, han jobbar sin sista dag idag så snart är vi en komplett semestertrio. Med bensinluktande kläder. Nu ska Boo och jag gå och plocka krusvinbär. Bara en sån sak.
 
Foto: Sara Zetterström

DIY - korsstygnsmatta

Vilken första semestervecka jag haft! Strålande sol varje dag och så varmt att några större renoveringsprojekt inte är att tänka på. Men svala kvällar eller molniga dagar framöver finns det kanske utrymme för lite mindre pysselprojekt och här kommer ett av mina senare DIY's.
 
Innanför dörren i storstugan har vi ytterligare en dörrmatta, perfekt som en andra anhalt
för gräsiga barfotafötter. Eller egentligen är det två små mattor om jag sytt ihop med stora korsstygn. Superenkelt och ett billigt sätt att göra en dussinprodukt personligare.
 
Detta behövs: Minst två mattor, här är dörrmattan LISEL från IKEA, grovt snöre och en hantverksnål med stort öga.
 
 
Torpet går i milda, för att inte säga smutsdova färger. Först tänkte jag ta ett naturfärgat snöre som smälte in i mattan men sen ändrade jag mig och använde konstrasterande neonrosa murarsnöre som jag hade hemma istället. Detta köpte jag på byggfirma men jag vet att det finns liknande på Biltema.
 
 
En hantverksnål, här en grov säcknål med stort öga, gör jobbet betydligt lättare.

 
Med en liten stjälpreda som bland annat möblerar om och drar i tråden under tiden blir det ändå ett ganska tålamodskrävande projekt... 
 
 
Först drog jag igenom tråden halvvägs, började med den ena änden och sydde alla stygn från vänster till höger, sen fortsatte jag med den andra tråden och sydde från höger till vänster så att stygnen korsades.
 
 
När alla stygn är klara, spänn tråden ordentligt (som på en jumpadojja) och knyt ihop ändarna med en rejäl knut. Klart! En lagom stor matta med fina detaljer har sett dagens ljus. Kostnad ca 230 kr.
 
Foto: Sara Zetterström