Fössta tosstan i mass

Igår var det alla smålänningar mesta tungvrickardag "fössta tossdan i mass" -den inofficiella småländska nationaldagen. Eller det är ju kanske just det som är grejen att man i småländskan inte vrickar några tungor utan snarare låter bli att rulla på r:en.Jag inser att jag svär i kyrkan här men kalmaritiskan är kanske inte den läckraste av dialekter och Boo är hårt men skämtsamt drillad att tala sörmländska av föräldrarna i exil. "-Vi säger inte nyckelen i vår familj, det heter nyckeln." Men. Massipantååta kan man ju inte få för mycket av så självklart firade vi dagen till ära.
 
 
Vi passade även på att ta hjälp av starka middagsgäster och bära upp vår nya soffa på övervåningen. Kompisar till oss skulle göra sig av med sin bäddsoffa och frågade i förbifarten om vi var intresserade, och med långväga släkt är Hundraåringen liksom ständigt i behov av extra sovplatser så det blev ett lyckligt sammanträffande. Sagt och gjort. Så vår eklektiska, fina, roströda sammetsgrupp fick se sig besegrad av funktion före form så nu är det en ny sheriff i stan.
 
Denna sheriff har dock delat en och annan lördagsgodispåse i ett lekrum så jag ska ge mig i kast med fläckar av både tuggummi och choklad så miljövänligt och husmoderligt jag bara kan. Skulle det vara intressant med en uppföljning? Möbelvård är ju något av det mest hållbara i inredningsväg tänker jag.
 
Foto: Sara Zetterström

Bästa lasagnen i stada

Hej hopp så var det söndagkväll och jag vet inte men kanske att just få ett middagsrecept nu känns lite skevt. Jag hade tänkt blogga om detta i morse men då var det så himla skönt att ligga kvar i sängen så jag gjorde det och sen blev hela dagen full av saker som löpträning, snöskottning och soffhämtning (mer om det i ett eget inlägg) och ja, nu är det kväll och ni får väl ta med er detta middagsrecept in i den nya veckan helt enkelt. För det är så himla mega supergott.
 
Jag har säkert nämnt det tidigare men sen ett år tillbaka så äter jag så gott som glutenfritt. Jag säger så gott som eftersom det ibland slinker ner en kardemummabulle (fast nu var det mer än tre månader sen) och jag är inte benhård med paneringar eller redningar. Jag är inte utredd för glutenallergi men min mage, och alltså mitt liv, funkar så himla mycket bättre av att äta glutenfritt. Från att dagligen haft krampliknande smärtor i magen kan det nu gå många veckor utan minsta knip. Nåväl, nog om detta, men det betyder ju att jag fått ställa om både skafferi och receptrepertoar till min nya kost. Och för mig är uteslutandet av vetemjöl lite som att sälja ett älskat husdjur. Det suger, för om ni inte vet det så är det fantastiska egenskaper i vete som gör saker luftiga och elastiska och mumsiga och frasiga och... Medan glutenfria alternativ, mjaa, not so much.
 
Fast den här lasagnen som jag gjorde häromdagen, den var så hållkäftengod att jag bara måste dela med mig av receptet. Man får väl inte ens sprida recept så här hur som helst men eftersom jag ändrat färska lasagneplattor till glutenfria så är det ju lite modifierat och då säger vi att det är mer okej. Annars hittar man receptet här eller som jag, i tidningen Buffé 12/2014 (japp, jag sparar på dem, vilken skräll va?!).
 
Detta behövs för 4 pers. Jag använde bara ekologiska varor förutom osten på toppen som jag inte hittade ekologisk:
 
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
olja till stekning
1 paket Semper glutenfri lasagne 250 g (använde bara hälften)
3 msk tomatpuré
500 g krossade tomarer
1 tsk honung
1 grönsaksbuljongtärning
1 msk torkad timjan (eller 2 msk hackad färsk)
4 dl vatten
200 g fryst bladspenat
2 halloumi (á 200 g)
1,5 dl rostade pumpakärnor
1 dl riven mossarella
0,5 dl riven prästost
(salt) och peppar
 
Gör så här:
Sätt ugnen på 225°C.
Skala, dela och finhacka lök och vitlök.
Fräs lök och vitlök mjuk i olja utan att de tar färg, ca 3 minuter.
Tillsätt tomatpuré, krossade tomater, honung, buljongtärning, timjan och vatten.
Koka på medelvärme utan lock ca 5 minuter. Tillsätt spenaten och låt koka ytterligare ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Obs! var försiktig med saltet eftersom både buljong och halloumin är salt i sig.
Skär halloumin i tunna skivor.
Varva tomatsås, lasagneplattor, pumpakärnor och halloumi i en ugnssäker form, ca 20 x 30 cm. Börja och avsluta med tomatsås. Strö över riven ost.
Ställ in i mitten av ugnen ca 40 minuter. Täck över med folie efter halva tiden för att inte bränna osten.
Garnera ev med timjan.
 
Och lasagne vet ni mår ju bra av att sätta sig, dels för att inte bränna sig när man äter och dels för att den blir ännu godare då. Detta är dessutom en av få rätter som den glutenfria pastan inte blir träig att äta en eller ett par dagar efter. Smaklig spis!
 
Nu blir det soffhäng framför ett missat avsnitt av Husdrömmar.
 
Foto: Sara Zetterström

Mitt sämsta köp

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva om mitt sämsta köp och jag fick verkligen fundera en stund. Sen kom jag att tänka på något som var dyrt, krävande och alldeles... alldeles underbart. Men fel.
 
Sommaren 2007, den sista sommaren som Gotlänning (nåväl, det krävs ju fem generationer av ö-liv för att vara en äkta Gute men det var sista sommaren jag var fast boende på Gotland) hittade jag en köksoffa och ett skrivbord på en antik- & loppisbutik som hette Farbror Fynd. På den tiden var Farbror Fynd lite som "Stadsmuseum & Grill". Man kunde hitta typ allt ifrån stora partier av nylonstrumpbyxor till antika kristallkronor under samma tak. Plötsligt stod det där, skrivbordens skrivbord. Det var ett d i r e k t ö r s s k r i v b o r d. Inte för att jag någons varit eller haft en önskan om att bli en välnärd företagsledare innan denna blixtförälskelse men där och då blev jag övertygad om att jag inte kunde leva en dag utan det där skrivbordet, så lite direktör jag var.
 
Egentligen var det nästan svårt att se vad det var, för jalusiet var trasigt och beslagen rostiga men pondusen hade knappast försvunnit trots att möbeln var ett ras, stora lådhurtsar, utdragsskivor och hemliga fack i mörkbrun fanér på en kärna av trä - tror det var från tungtsomtusan-trädet. 2000 kr kostade det och jag visste inte var jag skulle göra av det, dessutom skulle vi ju flytta till Kalmar några veckor senare.
 
Till Kalmar kom det, faktiskt landade det utanför lägenheten ett par veckor innan vi själva flyttade in men grannarna som var trevliga redan då lät mig ha det stående under en presenning på innergården. Vi flyttade in i oktober och när vårsolen började lysa tog jag glatt fram slipmaskinen och slipade av alla lådor, jag köpte nya beslag, vajer och skruv. Sen blev det liksom stående, vi hittade ingen plats till det. Jag närde ju fortsatt en förhoppning om ett smärre under (att lägenheten mirakulöst nog skulle växa 50 kvadrat för att göra det där mastodont-pulpeten rättvisa) men det stod där det stod, som ett mega-plockepinn i garaget. Behöver jag säga att Jesper inte var så... ehhh... imponerad?!
 
Efter fyra år fick han nog och jag sålde det (i ren äktenskapsförmedling) för ett par hundralappar. Nej, det var inget bra köp. Det var ett typiskt ögonblick av den blinda kärleken som kan drabba en inredningstok och en övertro på hur mycket som egentligen ryms på 109 m² tre trappor upp utan hiss.
 
Så här såg det ut, hittade en välpolerad kusin på Auctionet. Nåväl, nu är ju den stora frågan: när har ni haft ett svagare ögonblick och gjort ett mindre lyckat köp? Nå? Sharing is caring...
 
Foto: bild lånad från auctionet.com

Torparna ♥

Det har snöat hela natten och ända fram till nu. Milda flingor som seglar långsamt mot marken och bäddar in allt i vitt. Inbäddad i vitt är även Boo som fick feber igår och en eländig hosta. Som en koldolme ligger hon invirad i Jespers täcke på soffan och tittar på film och det går inte ens att locka med glass, då är man sjuk minsann.
 
Så jag vabbar och passar på att gotta mig åt att se hemmet i ljus. Snön hjälper till förstås men det märks att vi går mot ljusare tider nu och jag njuter av varenda sekund. Det slog mig också när jag passerade genom lillhallen utanför badrummet hur mycket jag tycker om tavlan vi har där. Det är ett foto av hela familjen på trappan till torpet, taget av Henke som jag jobbat en hel del med. Sommaren 2014, och jag får svår sommarlängt när jag ser det. Boo är bara en skallig liten skrutt, men faktiskt har hon klämt ner sig i samma gamla nattlinne dagen till ära.
 
Foto: Sara Zetterström
 

Mingel & möbelmässa

Heej!
 
Long time inget hav som man brukar säga. Bloggtystnaden är milsvid och ursäkterna många men idag fann jag mig plötsligt sittande uppfylld till inspirationsbredden av möbler och material efter ett uppstartsmöte på jobbet. De kommande tre månaderna ska jag tillsammans med en kollega skapa ett inredningskoncept och välja produkter så det står härliga till. Flukturerande ledord kokades till slut ned till "en hållbar och estetiskt tilltalande miljö". Självklarheteri varje miljö kan kanske tyckas men inte desto mindre utmaning med parametrar som budgetbegränsningar och kundönskemål.
 
På torsdag tar jag tåget till Stockholm och sätter tänderna i årets möbelmässa. Två dagar fulla med många mässmil och massvis med mingel. Är nyfiken på årets trendutställning EN-AW 6082 som skapats av Halleroed (tidigare CHd), designerduon och äkta paret Christian och Ruxandra Halleröd, i samarbete med Materialbiblioteket. S P Ä N N A N D E om äkta och fejk när hållbarhet och etiska frågor radar upp sig på led.
 
Tänkte, om jag hinner, även ta en sväng till Nordiska museet för invigningen av det nya scenrummet som även det är inrett av Halleroed tillsammans med möbelsnickeriet Tre Sekel. Eller kanske ska man sprida gracerna? Tycker annars att deras arbete är jätteinspirerande sett till fina butiksinredningar (med tydliga materialval) och framtidens shopping för företag som exempelvis Arket, Byredo, Tôteme & Acne.
 
Som ni hör är det stora inspirationsmappen och de skönaaste skorna som packas mot Stockholm. Hoppas vi ses!
 
Foto: bilder via halleroed.com

Min bästa huskur mot förkylning

Även om rubriken kanske antyder det så går det inte att skylla glesheten mellan inläggen på sjukdom precis, snarare har jag varit ovanligt fri från förkylningar och nedsatt immunförsvar den här hösten och vintern. Med risk för att jinxa hela baletten nu så tror jag det beror på två saker: För det första har jag tränat regelbundet, mer än jag gjort på ett par år faktiskt, och för det andra har jag, så fort jag känt mig det minsta hängig eller nedsatt skopat i mig mängder av min favorithuskur som är citron- och ingefärste med honung.
 
Det är lustigt det där, jag är verkligen inget fan av honung vanligtvis men nu råkar jag ha två fantastiska vänner som dessutom är biodlare och förser mig med detta guld. Närodlad medicin när det är som bäst. Idag jobbade jag hemifrån delvis för att jag väntade en paketleverans och dessutom kände jag någon bacill som låg och puttrade igår varför det var dags för en huskur. Att göra det här teet är busenkelt och du behöver bara fyra ingredienser:
 
1/2 ekologisk citron
ett par centimeter skalad ekologisk ingefära
en rejäl tesked, snarare matsked med svensk, helst närodlad honung
hett vatten
 
Skär en tjock skiva av citronen, skär bort skalet och dela fruktköttet i mindre bitar, pressa saften ur ändsnutten.
 
 
Skala ingefäran och skiva den i mindre bitar, tänk ju mer yta i kontakt med vattnet desto bättre. Ta en rejäl sked med honung och lägg allt i en härlig kopp.
 
 
Häll på hett vatten, jag läste någonstans att det var perfekt med c:a 70 grader men så noga är inte jag, jag kokar upp det och låter det svalna en kort stund innan jag slår på det.
 
 
Drick och njut! Och drick i mängd. När jag druckit upp teet så tar jag bara en ny skopa honung, fyller på med vatten och återandvänder citronen och ingefäran, det räcker utan problem till 3-4 koppar tycker jag. En enkel, god och suverän huskur faktiskt. Just nu jobbar jag med ett förslag på en ny reception, lobby och bar till ett välkänt hotell i regionen och det är hektiska dagar då det ska lämnas in innan jul, extra viktigt att hålla sig frisk alltså.
 
Foto: Sara Zetterström

Babes i bushen

Pjuh, det är inte utan att dagens vabbande kom lite som en skänk från ovan så att jag fick en stund att smälta intrycken från helgen som gick för det hanns liksom inte med innan jobbveckan drog igång. I fredags åkte jag nämligen rakt ut i uppländska skogarna och tilbringade långhelgen på Glädjens kapell tillsammans med fjorton übersköna kvinnor i vinterupplagan av Babes in boylands workshop med juligt tema.
 
Kanske var det platsen, att vi inte rörde oss nämvärt längre än runt stugknuten om ens det på drygt två dygn. Kanske var det maten, Lisas vego och alldeles underbar. Kanske yogan som lärde oss om mobilitet och tacksamhet. Jag önskar förresten att alla fick ha en Olivia i sitt liv, om så bara för en kvart. Kanske var det just att vi var en otroligt fin samling människor som bara trivdes i varandras sällskap och där alla fick vara precis som man ville. Jag åkte dit helt förutsättningslöst med en förhoppning om att fylla på inspirationsdepåerna och jag kom därifrån med så himla mycket mer. Några nya vänner till exempel, för livet känns det som. Jag ska försöka dyka ner lite mer detaljerat från dagarna men så länge kan ni läsa mer på Nathalie och Matildas sida här.
 
 
Det är något visst att sova i en enda stor sovsal, man kommer varann väldigt nära... Mysigt! Särskilt om man har öronproppar he-he.
 
 
Hej hej! På lördagen hade vi hettat upp kapellet så till den milda grad att jag skippade raggisarna och gled runt som värsta Ernsten.
 
 
Frukost, fika, lunch, fika, middag... Glutenfritt, veganskt och gudomligt!
 
 
Och den slumpmässiga bordsplaceringen som kom sig av att vi inte slösade på servetterna utan fick en varsin med en namnad ring som man fick leta efter inför varje sittning. Så enkelt och bra sätt att blanda upp gruppen på!
 
 
Jag smygfotade Lisa och Olivia genom fönstret när de flydde fältet från oss galningar som trängdes om vinklarna i varje fotosession.
 
 
Buffén av kreativt material visste inga gränser och jag hittade tillbaka hem till mitt pysslande jag igen. Så fint!
 
 
Klick, klick, klick! Om jag fått en peng för varje gång man hörde ljudet av en slutare så hade jag varit ekonomiskt oberoende efter den här helgen. I kid you not. Och ändå var vi himla mycket i nuet.
 
Vet att uttrycket är uttjatat så man svimmar men det var faktiskt en helt m a g i s k helg, jag bara säger det.

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

En av mina favoritjullåtar, särskilt i tvåstämmigt. Ibland, ja i mitt fall ganska ofta faktiskt, så känner man sig liksom helt odödlig. Man gläds åt allt fint runt omkring och kör sitt race och lever life. Och sen kommer verkligheten och ger en en riktig käftsmäll. Det hände mig och min familj för ett par veckor sedan. Dödsfall i nämsta kompiskretsen och hela livet stannade upp. I några timmar alladeles blickstilla. Sen kan livet inte stå stilla så himla länge för det är barn som ska hämtas på någon skola, mat som skall ätas och jobb som ska skötas. Men overklighetskänslan ligger kvar som en våt filt över hela alltet och sorgen som sköljer över en som stora och ibland glesa vågor. När en låt kommer på radion, eller när alla kompisarna är samlade men det är en som fattas, som inte längre finns ibland oss. Eller när man läser dödsannonserna i tidningen och antalet och texterna visar på att det var någon som borde stannat längre, någon som är saknad.
 
Kanske är det sorgen som genomsyrar tillvaron som bidragit, eller frånvaron av snö så här långt söderut, men i år har jag velat julpynta långt mycket tidigare än vanligt och riktigt längtat efter det varma skenet av adventsstjärnor och ljusstakar i alla fönster. Så nu hänger de där och gör livet lite ljusare i all sin enkelhet. Megamyset kommer från jättestjärnan från Watt & Veke, egentligen lite för stor för vårt burspråk som inte sträcker sig många meter över havet men så här års får nog "more is more" råda. Och har ni sett vår katt"unge" Fleur? Hon som är långt ifrån fullvuxen men redan väger fyra gånger mer än när hon flyttade in, jag fascineras över denna maffiga ras och undrar när hon ska sluta växa egentligen? Något jag inte behöver fundera över mer är hennes krulliga morrhår, efter morgonens fotosession blev det väldigt tydligt hur de har uppkommit.
 
Foto: Sara Zetterström
 

Lilltoan, klinker och kopior

Den som kikat in hos Trendenser sedan igår kunde i kategorin "Lika som bär" läsa om klinkerplattor i betong. Jag satte nämligen teet i halsen när jag i jakten på kakel sprang på en snudd på orimligt lik betongklinkerplatta som de nedfällda vi har på lilltoan på övervåningen. Välkommen hit du som kikar in för första gången!
Visst har den kanske fladdrat förbi både på instagram och här på bloggen men jag är osäker på om jag verkligen visat bild på det färdiga resultatet av vår lilla toalett trots att det nästan gått två år sedan renoveringen. 

Så här ser den i alla fall ut, där ligger Dandelion, Claesson Koivisto Runes oktagon-klinker i blått för Marrakesh Design. Och den gröna kopian då, jo den är så lik att jag är tveksam till om jag kunnat skilja dem åt ens bredvid varann. Kopieringsproblematiken är alltid aktuell tycker jag men kanske allra mest när det inte finns så gott som några särskiljande detaljer. Ett tecken på att design är alldeles för svår att skydda, eller straffet för plagiering för lättsamt.
Och just jakten på kakel kommer nog fortgå en stund till för vi är mitt uppe i planeringen av badrummet på nedervåningen. It’s a dirty work but someones gotta do it!  
 
 
 
 
 


Pretty Hackathon

För ett par veckor sedan körde Prettypegs ännu ett samarbete med Myrorna genom ett Ikea hack-event i Mall of Scandinavia. Nordic remake-Ida berättade att hon skulle vara med och jag blev så avundsglad för hennes skull. Det var alltså gamla Ikea-möbler som hamnat på Myrorna som fick nytt liv via tolv olika kreatörer/influencers med hjälp av bl. a Prettypegs sortiment. Stort gilla på den idén! Nu auktioneras möblerna ut till förmån för Frälsningsarméns arbete för människohandel. Auktionen pågår till den 12 november så in och buda här, garanterat unika produkter av bl. a Nordic remake, Mimmi Staaf och Mrs Mighetto-tjejerna för ett gott syfte. Nästa gång hoppas jag att ni kan buda på ett Little miss fix it-alster...
 
Eget kollage med bilder från Pretty Hackathon

Blommande Rumslind

Jag instagrammade en bild från köket härommorgonen, solen lyste så där vackert så att jag var tvungen att stanna upp och njuta en stund. Och den stora rumslinden här nere sen, som jag älskar den! Tänk att den började som en liten stickling i en gammal ölflaska för två år sedan. Så himla många som frågat efter sticklingar och jag skruvar besvärat på mig. Vill inte verka småaktig, det är bara att det tar emot något fruktansvärt att skära i den. Jag tog en stickling en gång och den ser liksom amputerad ut på det stället, plus att sticklingen dog rätt snabbt så det kändes helt onödigt.
 
För första gången började den faktiskt blomma nyss. Små vackra blommor - som små servetter med en spretig pom-pom i mitten, och jag kunde inte vara stoltare...
 
Någon som har erfarenhet av att ta sticklingar av rumslinden? Tar gärna emot tips för att våga mig på det igen.
 
Foto: Sara Zetterström
 
Spara

Oktober i kvadrat

Första november är här och kom med en frostknäpp i bagaget. Jag tittar tillbaka på oktober genom min mobilkamera och om du vill se mer så kan du följa mig på Instagram där jag också heter @littlemissfixit.
 
Fr. Vä: Morgondoppen duggade tätt i september men med mycket regn de senaste veckorna har jag inte varit lika självklar på bryggan. Några uppfriskade bad blev det dock även i oktober och kanske det mest magiska var denna dimmiga morgon ♦ Sjøblad är en frisk fläkt i Kalmars rätt skrala modetablå och jag spanade in den blommiga dressen från Ganni. Kanske i ett liv där jag skrider runt i en spatiös våning med stengolv där skjorta och blus inte känns som en pyjamas... ♦ Lunchen på slottet sista söndagen i oktober fick t o m mig som undviker kött att välja närproducerad lammgryta, ljuvligtheter för både öga och gom. ♦ Efter tolv veckors väntan kom den så äntligen, vår nya säng! Sval när jag är varm och värmande när jag fryser - naturmaterialsmagi! Bonus: Den t o m doftar gott. ♦ Det är dags att utvidga garderoben med en brun dojja. Spanade in denna promenadvariant från Clarks. Men som alltid fastnar jag mest för den svarta. ♦ Mer rutigt blev det när jag var i Helsingborg och hälsade på nytillskottet i storfamiljen <3. Hotellet bjöd på golvinspiration i långa rader, perfekt nu när vi planerar inför badrumsrenovering. ♦ Jag tog en annan väg hem från jobbet en eftermiddag och plötsligt ser man nya vyer av samma gamla Kalmar. Så vackert att jag stod där tills jag började frysa. ♦ Hösten - hur fint är det inte med alla intensiva färger. Aldrig att jag kommer tröttna på den färgglada entrén till Hundraåringen så här års. ♦ Färgprakten i lunchsalladen på Magasinet  visste heller inga gränser en supermysig dag på tu man hand med Boo, medan hon åt vad som närmast kan beskrivas som pannkakastårta.
 
Foto: mobilbilder av Sara Zetterström
 

Vi roade oss kungligt

Med tanke på att det är höstlov så tänkte jag tipsa om söndagens besök på slottet, vilken hit det var!
 
Kanske var det den kallaste och blåsigaste dagen i oktober och det kändes därför helt rimligt att hålla sig inomhus trots att solen strålade. Vi kom strax efter öppning, både stor och liten var superpepp inför alla söndagens aktiviteter. Entrén kostade 120kr för vuxen och 30kr för barn.

 
Först påbörjade vi den permanenta installationen Petits äventyr. Genom en ljudsaga som man lyssnar till i gammaldags lurar av trä guidas man genom slottssalarna och ska lösa små uppdrag på vägen för att hjälpa den lilla slottsmusen Petit att hitta hem. Samtidigt samlar man olika bokstäver som till slut bildar ett kodord. Stationerna har sinnena som tema -doft, känsel, hörsel, smak och syn och det var full galopp genom slottssalarna till varje station. Stationerna är så proffsigt utförda och känns både moderna, högkvalitativa och smälter fint in i slottets övriga inredning. Vi hann med de två första innan det var dags för prinsessvandringen.
 
 
Kl. 11 träffade vi prinsessan Anna, dotter till kung Johan III, och hon visade oss genom slottet via drottningens sovrum, matsalen, salarna, kungens sovrum som hade en jättespännande lönngång och slutligen kunde man få provsitta kungatronen. På vägen fick man veta allt viktigt om hennes kläder, hur lång tid det tar att bygga väggarna fulla med intarsia och vad som är höjdpunkten på de kungliga middagarna. Dessutom lärde vi oss hur drottningens säng hålls varm i det kalla stenslottet. Det blir trångt på sina ställen och vandringen blev i längsta laget där precis innan lunch (30-40 min) men prinsessan var duktig på att trollbinda sin publik och involvera alla barnen i olika funderingar.
 

 
Lunchen åt vi på Slottsrestaurangen, och är man sugen på en svampig baguette eller tre vikta pannkakor med sprutgrädde så är detta inte stället. Det här är verkligen en av mina favoritrestauranger i Kalmar. Maten är så gott som kunglig, närproducerad och serveras på tennfat med stor finess. 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi äventyret tillsammans med Petit och slottets spökkatt Rödben. När vi löst alla utmaningar och fått alla bokstäverna lämnade vi tillbaka den stora nyckeln och svaret på ordflätan och tog emot beviset för väl utfört uppdrag.
 
Nu var det dags för Maja med vänner lekutställningen som bygger på författaren och illustratören Lena Andersons härliga karaktärer - Maja, Linnéa, Stormstina och de andra. Här kunde man både skörda grönsaker, öva på bokstäver och klockan, lyssna på sångerna och leka i bageriet. 
 


 
Mellan tebjudningarna som ivrigt dukades fram i salongen så gick jag runt och läste om Lenas författarskap, tecknande och hur sagorna vuxit fram i mötet med platser och människor. Så-å himla fint alltihop. Man har verkligen lyckats med att göra utställningen ett med slottet i färgval och placering samtidigt som den helt och fullt främjar lek och utforskande. Toppen för stora och små!
 
 
Som ni fattar så tillbringade vi ju praktiskt taget halva söndagen på slottet för så kul var det. Passa på  alla höstlovslediga barnföräldrar, detta är dessutom sista veckan för Maja-utställningen. För övrigt finns Slottsbutiken som är bräddfylld med fina saker och bra presenter, mycket ekologiskt och noggrannt utvalda som passar perfekt till både bemärkelsedagar, julklappar och middagsbjudningar.

Händer i helgen

Här är helgen i full gång, gårdagens inflyttningsfest hos Wilson Creative var supergrym och jag blev generande lovordad över lokalens utformning, fördelen med att gå på AW redan vid kl 16 är att det är helt okej att vara hemma klockan ett par timmar innan midnatt...
Jesper blev hämtad i svinottan för höstens sedvanliga fiske-cup och jag kunde inte somna om utan började rensa i Boo's rum. Leksaker som vuxits ur, böcker och hårda urval bland div. kreativa alster. Hennes garderob rensade jag i början av sommaren men resten av rummet har verkligen blivit åtsidosatt länge nu. Hela projektet blev genast lite svårare när damen i fråga vaknade. Det är så lyxigt att få ensamtid med Boo, vet inte om det är femåringar i allmänhet men hon är så himla mysig att hänga med, mycket funderingar och roliga samtalsämnen och mindre friktion just nu. Det här ska vi ägna oss åt lördag-söndag;
 
En sväng på stan
Några presenter skall inhandlas, jag ska titta på en tröja och Boo har önskemål om en svart basker. Får se utbudet på just den fronten. Vi ska även kolla om leksaksaffären har något bra kit med Lego classics. Fribyggandet vet inga gränser här hemma och Lego är en bra hållbar leksak tänker jag, har ständiga bevakningar på Blocket men just de vanliga grundbitarna lyser med sin frånvaro bland allt Lego Friends. Dessutom har jag sett ett par ursnygga byxor på Sjöblads instagramkonto och måste kläm-känna på dem. Lunch blir det på stan, kanske på Magasinet.
 
Nattgäster
På eftermiddagen kommer Boo's gudmor med barn och tillika kompisarna Signe och Olle. Vi ska ha en mysig kväll med övernattning. Stormadrassen är förberedd för pyjamasparty i Boo's rum och jag ska testa en vegetariskt tofugryta med recept från Food Pharmacy, är skeptisk till tofu så här blir det upp till bevis.
 
Prinsessvandring
Tur att vi vrider tillbaka klockan till vintertid inatt och på så vis kanske ändå får till en lång söndagsfrukost för vi tänkte hänga på låset till slottet då det är sista rycket på lekutställninge Majas vänner, med karaktärerna från barnboksillustratören Lena Anderson. Vid kl. 11 är det prinsessvandring och det tror jag kan bli en hit. Vi var på en sån när Boo var knappt tre och troligtvis är behållningen ännu större nu.
 
Trädgårdsfix
Ni vet den gamla regeln för att komma ihåg om klockan ska vridas fram eller tillbaka? Sommartid innebär ju att man ställer fram trädgårdsmöblerna och på vintern ställer man tillbaka dem i förrådet. Det är hög tid för oss att fixa vinterförvaringen av både möbler och växter innan frosten slår till med full kraft och eftermiddagen ser ut att bjuda på fint men kyligt väder så det blir perfekt med några timmar i trädgården. Vid det här laget borde Jesper vara tillbaka, med eller utan middagsfisk.
 
Det var helgen det, nu tar jag den lilla blondinen i handen och beger oss ner på stan, jag hoppas att fontänerna är avtängda vid det här laget. Happy helg!
 
Foto: Sara Zetterström

Dags för inflyttningsfest

Vad roligt att ni gillade min lista och har vett att uppskattar höste! För jösses vad höst det är. För exakt ett år sedan var jag en precis lika höstig dag på platsbesök för första gången på sjunde våningen i Riskvarnen, ett pampigt hus från 1906 precis bredvid kajkanten. Utsikten över Ölandsbron, ljuvlig!
 
 
Reklambyrån Wilson Creative behövde ett nytt kontor och Tengbom fick uppdraget att skapa det. Jag är mycket tacksam över att ibland få jobba med mindre projekt likt detta, små projekt som förvisso alltid håller högt tempo men också hög kreativ nivå och snabba puckar, perfekt för mig som uppskattar omväxling.
 
Efter visningen av lokalerna så hade vi en workshop med en handfull anställda, fastighetsägaren sade sedan sitt och inte minst de blivande hyresgästerna kom med vidare feedback och önskemål och utifrån deras behov tog vi fram ett förslag på disponeringen av ytorna. Efter ytterligare ett par månader satt jag med färgkartor och materialprover för att skapa den efterfrågade känslan med ytor som kan användas till flera aktiviteter, med en fast inredning som är både funktionell, stilbildande och flexibel, och en målsättning att skapa någonting långt ifrån de klasssiska cellkontoren. Som alltid försökte jag få med så mycket naturmaterial som möjligt varför köket går i rostfritt, kork, trä och läder. Hårda material som möter mjuka och kalla färger som möter varma och skapar balans.
 
Att man direkt från hissen möts av ett babyrosa soffbås och att en knallblå kyl tronar i mitten av lokalen bidrar till känslan av något oväntat, en viktig krydda för att skapa en dynamisk inredning.
 
Så här såg det ut före:
 
 
Och så här blev det, jag fotade lokalerna de skälvande dagarna innan slutbesiktningen:
 
 
Det här är ungefär samma vinkel som före-bilden, lite skillnad ommansägerså:
 
 
Hejdå plastgolv, trånga korridorer, dolda pelare och låga undertak. Hej kreativa möten, rundpingis och smarta reklamkampanjer.
 
 
Processen från ax till limpa fungerade helt drömmigt då jag vid en period nästan dagligen kunde vara på plats och stämma av detaljer med hantverkarna i lokalen. Nu har de bott in sig i ett par månader och imorgon är jag bjuden på inflyttningsfest vilket jag ser mycket fram emot. Wilsons fester brukar vara något alldeles extra och det känns särskilt fint att blicka tillbaka på en grym process trots att jag under den här perioden både var sjukskriven och egentligen mådde som sämst. Det var mycket tack vare projektets positiva energi som jag kom upp i sadeln igen så fort, trots allt.
 
I förra veckan släppte fastighetsbolaget Kifab en liten film om projektet, spana in den så får ni både se det inflyttade resultatet och mig in action.
 
 
 
Spara
Spara