Det finns ingen plan(et) B

Jag hade en intressant diskussion med en vän i morse. Om inredningsbranschen och att jag bitvis blir kräkfärdig på all YTA och ännu hellre på det oäkta. På hemma-hos-reportagen som är så tillrättalagda att det är helt omöjligt att någon bor så. Med glasflaskor i ett stilleben på vardagsrumsmattan. Stackars den som drog nitlotten vid dammsugningen. Med en stor kaktus på nattduksbordet, som breder ut sig så att varken ett glas vatten eller ens väckarklockan får plats? För det är ju precis det man tänker i hemmets rum för rekreation och återhämtning. Det är ju så mysigt, med något som sticks precis bredvid huvudet.
 
Om kluvenheten i att vara en del av en bransch som är trendbaserad och får människor att helt tappa fattningen i sin jakt på det senaste när överkonsumtionsdagen infaller tidigare och tidigare varje år. Snart förbrukar vi 1,5 jordklot per år! Om allas inbillade rätt till jordenrunt-flygningar, eller bristen på reflektion i frågan (mer om detta i ett senare inlägg) och två år gamla kök som byts ut av... tristess? Och så då min egen roll i detta? Här på bloggen försöker jag så gott jag kan visa på förändringar med små medel och att se till huset och vårda det som finns hellre än att gå all in på rådande "it"-prylar vare sig det är köksbänkar i marmor eller gråa väggar. Periodvis undviker jag att följa nyhetsflödena för att jag inte känner mig stark nog att sålla och inte ryckas med. I mitt jobb väljer jag hellre hållbara material men till syvende och sist är det kunden (eller snarare kundens plånbok) som styr, och inte sällan är det det kortsiktiga valet som vinner.
 
Om den fortsatta frustrationen i att "alla" ser det som sin rätt till förnyelse. Slit och släng. Inredningsprogrammen som trashar fullt fungerande kök i en container utan en tanke på "den enes skrot den andres skatt". Och har man inte råd så tar man sig råd. Genom att leva till låns, eller köpa billiga kopior och lågpriskedjornas varianter. Jag säger inte att dyrare per automatik är bättre men om man inte kan distribuera kvantiteter av magnituden av Kinas befolkning (och bara för att man KAN distribuera magnituden av Kinas befolkning ska man då göra det?) så är det någon som måste betala när priset blir lägre. Och det är troligtvis inte du och jag. Och när en världsledare uttrycker att klimathotet är en bluff, jag då vet uppgivenheten inte några gränser. Jag blev så uppskruvad att jag blev helt svettig under armarna. På riktigt.
 
Frida sätter huvudet på spiken i dagens krönika på Trendenser. Om vad som verkligen är viktigt. Heja dig Frida! Ty ordet är ditt, och makten och härligheten i evighet. 
 
Amen.

Ny blomsterbebis i norrläge

I fredags när jag pep in på Blomman för dagen så stod det ett helt gäng krispiga små rumslindar innanför dörren. Jag kunde inte knäböjt fortare om det så hade varit sex lenögda hundvalpar och med den fantastiska kundvänligheten som råder i den där butiken fick jag med en ny telning hem så fort Maria fick höra att den förra tvärdog. Och visst är det konstigt det där med blommor, att en kan leva lajf i ett norrfönster med en rejäl slurk vatten varannan dag medan ett artsyskon inte alls är med på noterna. 
 
 
Nu ska det bli väldigt intressant och se om det här lilla hjärtat ska växa sig lika stor och frodig som det tämligen spinkiga skottet jag fick av min vän Elin för drygt ett år sedan. Det är förresten världens bästa odlartips. Kör sticklingsbonanza med dina vänner, vips är du självförsörjande med växter i vartendaste fönster.
 
Foto: Sara Zetterström

Miscellaneous w5/2017

Söndag igen och det känns som en bra dag att damma av den gamla kategorin med gott och blandat innehåll. Det är bråda dagar på jobbet med två projekt i slutskedet av förfrågningsunderlaget (dokumentet som kunden använder vid upphandling av byggentreprenaden) vilket märks då mina tankar i ren protest dras till avkoppling och drömmar om våren.
 
 Först ut är en pyjamas från svenska Nufferton, nytt spännade märke som slog upp portarna i somras. Jag har aldrig varit typen som byter om till mjukisbyxor efter jobbet. Däremot har jag inga som helst problem att bo i pyjamasen en hel helg. Min favorit från Lexington har varit en trotjänare i över femton år men nu går det inte att blunda för att det är dags för en ersättare, hoppas att min storlek snart finns i lager igen.
 
 
Och medan jag ändå är i farten så skulle ett par matchande Hums inneskor bli pricken över i. Hundraåringens kalla golv tillåter inget annat än toffelhjältar och det vore lyxigt att utmana mina Birkenstock i rollen.
 
 
Från sorglösa helger till hardcore vardagspussel för just nu är vi mellan matkassar. Eller det har vi varit en längre tid men efter att ha vant mig under tre år med färdigplanerade middagar har vi fortfarande inte riktigt fått snurr på vardagsmaten. Dessutom äter jag sedan april betydligt mindre kött vilket gör att jag är i stort behov av en inpirationsboost på den fronten. Läste om konceptet Min Farm som innebär en matkasse från lokala bönder. Vilken dröm! Även om jag redan idag försöker handla mycket lokala varor så hade det varit så häftigt att gynna de småskaliga jordbruken i närområdet utan att ge större delen av vinsten till mellanhänder. Ännu finns inte Min Farm i Kalmartrakten men ju fler som visar inresset desto större är chansen att drömmen blir verklighet.
 
 
Appropå närodlat så är egenodlat kanske den största lyxen. Förutom frukt och bär som sköter sig självt i trädgården så brukar jag inte kunna hålla mig från att odla kryddor och lite sallader i lådorna på altanen. I år tänkte jag ta det till nästa nivå och tillsammans med fem väninnor kommer jag under våren ha en bokcirkel utifrån Skillnadens Trädgård som avslutas med en inspirationsföreläsning i slutet av maj med Sara Bäckmo i egen hög person, ni hittar hennes härliga trädgårdsblogg här och boken här.
 
 
Veckans lista blev kort men nu är det dags för mig att krypa i den luggslitna pyjamasen och ta kväll.
Spara
Spara
Spara

Happy helg!

Hur börjar man egentligen ett blogginlägg efter ett megalång uppehåll? Allt skaver liksom lite. Bildredigeringen, formuleringarna och faktiskt även lite dåligt samvete. Inte för att jag inte bloggat, men för att jag inte förvarnade om uppehållet som komma skulle. Det var bara det att innan semesterresan vi gjorde i januari så styrde jag upp en nyårsskiva för fem familjer och dessutom var jag tvungen att jobba undan så mycket att jag hips vips satt på en strand med en familj som jag i ett svagt ögonblick lovat en bloggfri rekreationstid utan att så mycket som reflekterat över det gångna året eller önskat gott nytt år.
 
Så det är väl likabra att förekomma framtida missöden: Härlig alla hjärtans! Glad påsk! Grattis! Fin midsommar! Trevlig helg! Ha en skön semester! Välkommen tillbaka! Krya på dig! Sov gott! Varsågod! With a friendly Boo! Hurra på bröllopsdagen! Mysig lucia! God jul! Gott slut! Och ett riktigt gott 2018! Men först kan vi väl bara konstatera att det är rimligt att utbringa Happy helg!?!
 
Ni får ha överseende med min ringrostighet, det tar lite tid att ställa in bloggsiktet igen, jag är osäker på vad jag nämnt tidigare men sedan december så är jag ledig en halvdagf i vefckan, oftast fredagar, för att hänga med Boo. Grymt på alla sätt och vis (utom att det inte finns någon på jobbet som gör de där 10% som jag är ledig...) Men hur som helst, igår hämtade jag Boo efter lunchen och vi gick på kondis och åt årets första semla. Gissa om jag har längtat, det var rent plågsamt att sitta på en annan kontinent och se instaflödet fyllas med de ljuvligaste av bakverk. Sen fixade vi lite ärenden, köpte en pangbukett blommor och åkte hem och bakade hamburgerbröd lagom tills Boo's BFF som skulle premiärsova över och hade önskat kvällens meny kom.
 
Idag körde vi ut till torpet och har ägnat större delen av dagen åt att frysa och få eld i vedspisen. Kakelugnen är det inga probs med, men efter flera månaders icknyttjande måste man ta det lite varsamt med eldandet så köksspisen fick alltså rycka in för stödeldning. Vi eldar i köksspisen ungefär en gång vartannat år för det är ingen lek att tända den. Efter all den röken och meckandet med jox med dragluckor etc. så är det lätt att bli kaminkvinnan och se sig själv elda upp arveköksstolarna från farmor hellre än att se brasan brinna ut.
Jo, jo - så nu har vi visst stödeldat så vi måste sova med öppet fönster för att inte dö av akut syrebrist/uttorkning. Blombuketten från Blomman för dagen (i min mening Kalmars bästa blomsterbutik) fick stanna kvar hemma i stan men jag ska skynda mig hem och njuta av den imorgon.
 
Jag har hittat tillbaka till bloggen, det känns skönt, hoppas ni också gör det. Happy helg!
 
 
Foto: Sara Zetterström
Spara
Spara

Specialsnickrat matbord

Go´morron!
Kanske var det inte helt genomtänkt det där att jag råkade sälja vårt stora Norden-bord förra sommaren. Kanske var det en aningen rättfärdigat att Jesper blev lite smått galen när jag deklarerade att vi skulle äta på det lilla bordet som kom med torpet under en period. Jag svor dock dyrt och heligt att det inte skulle bli en lång period. Inte som typ något år eller så. Och det blev det inte heller, det blev bara, eh, 18 månader...
 
Men jag har inte varit helt passiv faktiskt, först ritade jag ett bord och skickade till en möbelformgivare som skulle räkna på det. Han måtte räkna långsamt för det var ett år sedan och jag har ännu inte hört något. Under tiden har jag även letat virke (jag åkte t o m till Emmaboda för en blocketannons med brädor) för det perfekt patinerade bordet men det har varit svårt att hitta de mängder som jag ville ha.
 
Två mindre bord som tillsammans skulle bilda ett stort kvadratiskt var tanken. Som man alltså även skulle kunna göra långbord av.
 
Nåväl, när det blev bestämt att tjugo personer skulle fira nyår hos oss så blev bordsfrågan tämligen akut så jag fick helt enkelt revidera idén lite. Jag skissade upp det hela och lät Ulestedt, ett lokalt snickeri, fixa skivor i lackad MDF med urfrästa hål för kontakter, jag valde samma kulör som väggarna i vardagsrumsdelen för att knyta ihop ytorna.
 
Det är en gammal dröm jag haft sedan jag började på Designprogrammet i Pukeberg 2004, att ha ett bord med likadana Garo-kontakter som satt i betonggolvet på skolan. Svindyra förstås men det är ju så där med gamla drömmar - smakar di så köstar di! På den tiden tänkte jag mer ett uttag för en bordslampa eller så men nu känns laptops och ipads som högst vardagliga el-ätare och här sitter Jesper och jag och jobbar ibland. Nu behöver vi varken snubbla över sladdar eller klunsa om uttaget. Själva inkopplingen är en textilsladd som löper på golvet vid fönstret, fast den är inte riktigt inkopplad än. Elektriker måste ju tydligen också fira jul...
 
Ja så helt färdigt är det alltså inte för dessutom letar jag med ljus och lykta efter en grym svetsare som kan göra justa underredan vad det lider, men inför nyår har vi åtminstone bordsyta. Och ett burspråk värt namnet.
 
 
Foto: Sara Zetterström
Spara
Spara

Under misteln

Jag kollade igenom bilderna i kameran igår kväll. Den har legat ovanligt stilla under julhelgen skall erkännas men jag hittade ett par favoriter, och ja jag varnar känsliga läsare, det här blir väldigt romantiskt. Kan inte hjälpa det, jag kollade liksom på The Holiday innan jag gick och lade mig.
 
Så ja, misteln alltså. Som i en Dickensroman så hänger misteln mellan köket och vardagsrummet. Skylten köpte jag på Leva Kungslador för ett par somrar sen.
 
 
I år var jag lite sent ute men de alltid lika gulliga Maria och Rebecka på Blomman för dagen lät mig få den sista som de egentligen inte tyckte höll måttet. Men även skruttiga mistlar inbjuder till pussar, det är sedan gammalt. Och han där, kan inte fatta att jag får dela mistel (och allt annat) med honom, år efter år...
 
 
Spara

God fortsättning!

Nu har vi firat jul i dagarna tre och idag åkte gästerna hem. Julgransdekorationerna är de samma men i år har vi en tall istället för gran. Planen var att ha en spinkig liten historia som inte skulle vara så skrymmande men det blev precis tvärtom så jag antar att vi måste njuta lite extra intensivt eftersom vi får plundra den redan i veckan om vi ska få plats med nyårsfirandet.
 
 
Precis som i fjol kom Tomten om natten och lämnade alla paket, men istället för en liten tomtenissa så kom den riktiga tomten med stora kängor och lämnade snöiga spår på mattan...

 
Han måtte haft väldigt bråttom för han hann inte ens äta upp pepparkakorna som vi lämnat framme på bordet kvällen innan, och dessutom glömde han både luvan och glasögonen.

 
Men grötfatet var nästan länsat och det är ju inte så konstigt om hungern gör sig påmind eftersom det är väldigt långt från Tomtens rike.

 
När gästerna kom drack vi champagne och firade Jespers nya jobb lite extra. Jag tror bestämt att vi ska hitta något att fira med champagne varje jul för det vore en himla trevlig tradition.

 
Varje år är det likadant hemma hos oss; "-Brukar vi äta före eller efter Kalle, och kommer Tomten en gång till eller hade han lämnat en säck med klappar hemma hos farmor och farfar också?"
I år gjorde vi så här och det är nog så det brukar vara ändå; Fika till Kalle och så hittas den där extrasäcken med klappar (alt. att Tomten kommer, men för två år sedan hade han så läskiga ögon (tomtemask är väl ändå djävlens påfund) att han icke göra sig besvär enligt Marsipanrosen) och sen blir det julbord.
 
 
Jag gjorde en enkel dukning med kökshanddukar (Tekla från IKEA) som agerade både tablett och servett.
 
 
Vid det här laget efter middagen stod magen i fyra hörn och Boo hade somnat efter att legot var färdigbyggt och med den önskade Bamse-gosedjuret tätt under armen. Så här dags är det hög tid för julklappsspelet. Det är sextonde året i rad vi gör detta istället för att hetsa med individuella julklappar till hela tjocka släkten. För att undvika en hoper skitsaker som blir liggade i byrålådorna har vi med tiden förfinat reglerna men efter ettochetthalvt decennium var det dags för ännu ett nytt grepp. Så i år var regeln att alla klappar var tvugna att vara återbrukade. Loppisfynd eller helt sonika saker som man själv inte använder men som kan passa någon annan. Aldrig har vi skrattat så mycket på ett julklappsspel för i ärlighetens namn så var hetsen över att stjäla varandras klappar i runda två ganska ljummen och vissa saker, ja de fick helt sonika fara direkt till Röda Korset efter att slutsignalen ljöd.

 
Igår blev det stora pyssel och filmdagen och dessutom togs chokladkakehuset av daga, precis sådär avslappnad som juldagen ska vara tycker jag.
 
 
Idag har vi inte heller gjort många knop. När gästerna hade vinkats av och Jesper åkte och fiskade så passade Boo och jag på att testa alla julklappar. Och fika. De stora påsarna med saffransbullar som fyllt frysen börjar så smått att sina. Ingen dum jul faktiskt på det stora hela, ingen dum jul alls.

 
Imorgon blir det jobb igen i några dagar innan vi ger oss på årets sista firande. Hoppas att ni haft en skön och lugn helg tillsammans.
 
God fortsättning!
 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara

Nystart!

Hej och välkomna hit! Igen. Hemma på blogg.se. Efter ett år på RUM hemma så känns det som dags att flytta hem igen. Någonting måste jag göra i alla fall för att hitta blogglusten som jag liksom tappade bort lite på vägen mitt under det mest hektiska året med nytt jobb och en familj som inte riktigt ville hitta rutinerna. Jag har verkligen saknat det spontana och härliga och att få vara sin egen lyckas smed när det kommer till att skapa, fota och skriva, så som Little miss fix it-bloggen kommit att vara, och detta trots att jag haft en kanonredaktör som uppmuntrat mig att köra mitt race. Men ändå konstigt det där, när jag inte hade några ramar alls bloggade jag i stort sett varje dag och när jag fick ett minimumkrav med typ hälften av inlägg att producera, ja då fick jag knappt ihop ens dem. Självklart spelar det roll att byta från frilansliv (läs: frilanstid) till ett 8-17 jobb och inte längre hinna blogga innan dagishämtningar och helst också innan den stora nattningskoman.
 
Men det var inte ett gnälligt inlägg det här skulle bli. Nej snarare ett glatt inlägg om en nystart. En nygammal start som råkade infalla på Den Stora Flyttardagen. För tre är ju en trend och därför finns det visst något som heter DSF och för min del infaller den den tydligen 22 december. 2014 stod jag med nycklarna i hand framför kakelugnen i en på sekunden nyskurad, antiseptisk Hundraåring. 2015 flyttade jag faktiskt bloggen till RUM hemma, och 2016, idag av alla dagar (helt omedvetet, det var timehop som visade mig detta sammanträffande nyss), så flyttar jag alltså hem den igen.
 
Tack för att ni finns, för att ni följer och hoppas att ni också är pepp på en nystart, för det är jag. Och julrosor alltså, wow.
 
Foto: Sara Zetterström

Hej då Blogg.se

Efter närmare ett decennium på blogg.se (9 år, 6 månader och 16 dagar, men vem räknar?) packar jag nu ihop arkivet och flyttar till tidningen Rum Hemma! Och trots att det passat mig perfekt att blogga i egen kuppe så kändes det på tiden att ta Little miss fix it ut på nya äventyr. Tack för den här tiden, för peppen, för kommentarerna och för att vi suttit i samma båt i med- och motgång. Men vaddå förresten, det finns ingen anledning till tårdrypande farväl, för jag hoppas ju såklart att ni vill följa med mig till littlemissfixit.rumhemma.se.
 
 
 
 

Miscellaneous w51/2015

Jag var tvungen att dubbelkolla veckan för det kändes smått otroligt att det är v 51. Det är förvisso sista sk'lvande minutrarna av fjärde advent idag men var tog november och december vägen egentligen? Veckan som gick har jag tillbringar i Ikeastudion. Jag är så himla glad att jag får tillbringa de sista frilansveckorna på den mest kreativa arbetsplats jag vet, i den enorma studion i Älmhult där man ena dagen måste lyssna till "tystnad tagning" som ljuder från studioytan tvärsöver, och kanske ännu mer efter följande "tack!" som betyder att det är fritt fram att bränna av en bild med tillhörande blixt i det egna bygget. För att nästa dag stå och diskutera vilket ljus som ger bästa känslan och luncha med vänner som är närmaste nära fast det kan gå månader mellan tillsammanstiden. Det är lätt att bli lite blödig och tänka att så här fina kollegor får jag aldrig igen.
 
Men. Så skyndar man sig hem med tåget, byter om i ett svep och åker med gå-borts-misteln under armen till julfesten med de som blir mina nya kollegor. Och det som jag trodde skulle bli en kort liten tillställning innefattar allt mellan god mat, sånger, fina tal, så mycket skratt, gemenskap, eldshow och ett dansgolv som aldrig stod stilla fram till småtimmarna när jag är en av de första att gå hem... Det kommer bli bra det här.
 
Men nu - veckans lista, en blanding av det mesta som av ena eller andra anledningen fastnar hos mig. Bildkälla genom att klicka på bilden.
 
Jenny, min superestet till vän. Hon som är så fin i allt det det som jag ser helt färglös ut fick mig att vilja ha en mössa av det slag som när min far bar det kallades "sotarmössa" men som idag tillsammans med fylliga skägg har fått hipster-prefix. En enkel i ribbstickad bomull (jag skulle sprätta bort märket som finns på originalbilden), för visst blir det väl vinter snart?
 
 
Från bomull till blommor. Julstjärnor är ganska tråkiga (förlåt) tycker jag. Däremot ledsnar jag aldrig på amaryllis i varken lök- eller ännu hellre snittvariant. En annan skönhet bland decemberblommorna är julrosen, på bilden står den fint och kikar över kanten i den höga glasvasen. Den är lite som en skör jättevitsippa och jag älskar't.
 
 
Från snitt till välskräddat för i mina tidiga tjugonågot var man tvungen att snegla mot våra danska grannar för att finna kläder med oväntade snitt - till en ouppnåelig prislapp.  Nu spanar jag i lookbooks från Cos och vill byta ut halva min garderob. Det kommer givetvis inte hända, av flera skäl, men om inte tomten kommer överraska mig på torsdag så ska jag själv göra det. Om inte annat för att bli pepp över nya jobbsituationer. Dressed for success helt enkelt.
 
 
Succé modell avslappning är tv-tittande för mig och det har nästan varit som för en Casanova-typ att gå i kloster att ha tv:n på övervåningen. Jag ser a l d r i g på något nuförtiden. Så här i jul, och med många dagars ledighet kommer jag förhoppningsvis hinna med lite mer. Och appropå kostym så är det sådana dramor som får mig att försvinna in i dagdrömmar om en annan tid och jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen på Fröken Frimans krig som börjar på juldagen i SVT.
 
 
Att ligga och slöa i soffan är ungefär lika avkopplande som att svettas på finskt vis. Här hemma divideras det nämligen om en bastus vara eller icke vara. Med huset kom en halvriven historia och från att inte ha med det alls i planerna så har hösten gjort oss riktigt saunasugna och nu funderar vi på om badrummet eller gästhuset kan rymma en liten variant.
 
 
På tal om renovering och hundraåringar, i fredags var jag i ett otroligt fint hus, förvisso utan bastu och några år yngre än vår Hundraåring men mycket av stilen kändes igen. Just nu dammsuger både jag och Jesper Blocket efter tidstypisk inredning och sånt som kommer komma väl till pass vid framtida renoveringar. Jag har sagt det förut men Byggfabriken har många detaljer som just sätter tidseran. Den dagen vi lämnar in köksluckorna på lackning (och spacklar igen de gamla skruvhålen efter de moderna handtagen) kommer jag beställa hem knoppar istället.
 
 
Nä hörrni, det är verkligen hög tid att fälla ihop lock för både ögon och MacBook. Imorgon ska jag och Boo på bussutflykt - hela vägen till kompisen Vera i norra delen av stan. Mycket spännande för en treåring. Dessutom är det i senaste laget att handla alla råvaror till jul. Jag menar polkakäpparna var redan slut när vi skulle fylla på förrådet inför kvällens klädning av granen så vi får se om det blir prinskorvar eller pannkakor på julbordet i år.

Bakom kulisserna och säg det som varar för evigt

Transistor Film har lagt ut en liten filmsnutt som visar det som hände bakom kulisserna när vi gjorde höstens reklamfilm för KLT. Ni har ju redan fått se bilder här på bloggen men jag tycker filmen är söt för den visar precis hur det är att jobba med styling - ett himla spring och rätt oglamouröst men också väldigt roligt och det tycker jag lyser igenom. Jag är så glad över det här 1,5 året tillsammans med "mina killar på kontoret" som Boosan säger om Tom, Daniel, Peter & Fredrik och det var med tungt hjärta som jag sade upp min kontorsplats häromdagen. Det är mycket som slutar med 2015, frilansliv och eget kontor. Men det är å andra sidan mycket som börjar med 2016 och efter en rejäl försening är det väldigt snart dags för ännu en förändring, imorgon kan jag förhoppningsvis berätta mer!
 
 

Bakom kulisserna: KLT - Närtrafiken from Transistor Film on Vimeo.


Adventskrans av granris

Först vill jag rikta ett stort tack för alla hejarop och gratulationer till mitt nya jobb! Men det här inlägget skrivs med med anledning av att jag har fått flera frågor om adventskransen man kunnat se i mitt instagramflöde. Ja det var på tiden säger jag (att jag förverkligade kransen alltså, inte att man frågat om den) för jag har velat ha den sedan jag såg en liknande variant under en inspirationsresa i Köpenhamn 2011 men inte riktigt haft plats för den, förrän nu i Hundraåringen. Jag använde en halmkrans som bas, separata ljushållare och långa sidenband allt fanns på Blomsterlandet tillsammans med grön ståltråd. Granen intill komposten ute vid torpet får väl dessutom ses som nyfriserad lagom till jul.
 
Nu ska jag krypa ner i gästsängen hemma hos Elin & Henrik, imorgon är det en tidig morgon med ännu en dag av studioplåtning.
 
[ o ]: Sara Zetterström

Sara 💛 Tengbom = sant

Kommer ni ihåg att jag skrev om ett livsomvälvande beslut förra helgen? Har en sagt A är det dags för refrängen så här kommer B.
B som i Tengbom.
Alldeles nyssens signerade jag nämligen mitt anställningsavtal på Tengbom och i mitten av februari (senast) kommer jag att börja jobba som inredningsarkitekt på Kalmarkontoret. Hjulningar och fanfarer!
Men företaget då? Tänker kanske ni. Ja att ta en anställning har inte varit ett lätt beslut, I tell you. Underbara Clara beskriver frilanslivet på pricken i ett inlägg här och det är många för- och nackdelar. I en drömvärld hade jag både ätit kakan (jobbat halvtid på Tengbom) och haft den kvar (frilansat resten) men nu är det ju en arkitektbyrå vi pratar om och inte ett konditori så det blir 100% hardcore inredning/projektering och övriga förfrågningar/knäck kommer jag göra på min "fritid", under förutsättning att det inte är konkurrerande verksamhet förstås. Självklart fortsätter jag blogga - det är ett nytt jobb jag tar, inte livet av mig. Jag ser otroligt mycket fram emot denna nya era (medan min SGI gör vågen) och faktiskt tänkte jag börja jobbet med att gå på julfest med mina nya kollegor redan på fredag. Nästa år byter jag alltså kontorsadress och flyttar två gator österut, till den här gula skylten.
 
 

Miscellaneous w50/2015

Veckans sista dag och idag har vi redan tänt tredje adventsljuset och firat Lucia. Eller faktiskt så har det inte blivit så värst mycket firande, främst för att vi haft besök av våra Älmhultskompisar Elin, Henrik och busfröet C och det varit full rulle, fast kanske mest för att Jesper tajmade in kompishänget med att vara sjuk och delar av familjen liksom gick på sparlåga. Men imorgon ska vi se Boo lussa på förskolan. Får se om hon kommer sjunga alla sånger hon tränar på här hemma eller om det blir tvärtyst som i fjol.
Nu är det dags för blandningen av grejer som florerat runt mig på sistone, som vanligt bildkälla när du klickar på bilden.
 
Det ligger en intensiv jobbperiod bakom mig, kul för det mesta och den här veckan har ju jag som jag nämde planerat för ett matstylingjobb för Ikea. I inspirationsfasen stötte jag gång på gång på bilder av One-pot pasta. Blir onekligen sugen på att testa. Bara att slänga allt i en gryta och koka tills pastan är mjuk.
 
 
Planerna för Attefallshuset vi ska bygga börjar så smått ta form. I alla falla i mitt huvud och lite på Pinterest. Där hittar man bland annat den här bilden och även om jag vet att vår lilla gäststuga kommer bli mer stilren när Jesper får säga sitt så älskar jag känslan i det här boho-chica krypin:et.

 
Att ha en målbild sägs ju vara bra bl. a för att motivera sig. Själv är jag rätt dålig på det precis som att jag sällan premierar mitt slit. En god vän planterade citatet Work hard - play hard hos mig för många år sedan och nu när mina önskeskor kommit in i lager igen ska jag ta och leva efter den devisen och belöna mig rejält.
 
 
När vi ändå är inne på personlig stil så insåg jag häromdagen att det är flera månader sedan jag var hos frisören - jag låter ju håret växa för att få lite längder igen. På Pinterest har jag faktiskt ett eget anslag för hårinspo - där jag återfann den här bilden. Gillar rufset, en enkel fläta och den mysiga tröjan. Det dröjer nog till nästa år innan jag fixat underlaget dock.
 
 
Appropå barr. Om förra julen kännetecknades av granar med hela rotsystem i glasvaser så tycker jag mig se att årets trend är bordsgranen. Jag tilltalas av tanken på en mindre variant, mer lätthanterlig, men som ändå får lite höjd i och med att den placeras på ett bord eller skänk. Vi kommer få se många av dem de kommande veckorna var så säker, men har ännu inte bestämt om det blir så i Hundraåringen eller inte.
 
 
Från julgran till det som kanske ligger under den. Eftersom jag är emot köphysterin som råder i juletid och vi i storfamiljen tagit gemensamt beslut att skippa julklapparna sedan många år tillbaka. Därför är min önskelista inte särskilt lång men Jesper och jag ger hur som helst fortfarande varann paket. Smycken är väldigt personligt för mig och inget jag byter särskilt ofta, dagligen bär jag ringen jag fick av honom 2002 och armbandet 2012. I år har jag hintat om Atom47 och Beatas fantastiska hantverk. Min bästis fick ett armband med en kärleksknut av mig när hon behövde lite pepp och nu tänker jag att en liten Tiny knot gärna skulle få pryda den främre leden på mitt högra ringfinger. Vi får se om han nappat.
 

 
 
Nä nu är det dags att lägga även den här söndagen till handlingarna men imorgon tänkte jag berätta en stor nyhet här på bloggen - välkommen åter!

DIY - girlang av eukalyptuskransar

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.
 
Happy helg och allt det där!
 
[ o ]: Sara Zetterström