Möbleringens ABC

Sommartider=poddtider, i alla fall för mig. Sommar i P1 är liksom synonymt med semester för mig (lyssnar på Beng Baron as we speak) och dagar på stranden är perfekta med poddradio på högtalare för att inte tala om i lurarna på kvällspromenaden. I det 61 avsnittet av Kom In-podden rundar vi av ämnet möblering som vi påbörjade i förra podden. Nyckelord som ”flöde”, ”rum i rummet” och ”utnyttja kubikmeterna” är återkommande. Här kommer tre handfasta tips när du ska möblera ett rum.
 
1. Tänk på flödet.
 Vilka funktioner ska möblerna fylla och vad krävs för en lättillgänglig lösning? Finns det dörrar som ska kommas åt, rum i fil? Möblera så att vägarna är raka och känslan öppen.
 
2. Tänk kreativt. Skjut inte alla möbler mot väggarna, vad händer med känslan och flödet om möblerna kommer ut i rummet? Häng även större möbler på väggarna för att få lätthet. Uttnyttja kubikmeteran inte bara kvadratmeterna.
 
3. Tänk flexibelt. Välj möbler med multifunktionella lösningar; klaffbord, möbler på hjul, pallar som fungerar som både bord och fler sittplatser etc. Extra viktigt i små rum men många funkioner.
 
 
 

Industrifönster som rumsavdelare

Redan när vi köpte vårt hus såg jag framför mig att vi i vårt temporära sovrum skulle göra en lika temporär rumsavdelare modell industrifönster (jag var t o m villig att transportera ett rekvisitabygge från Älmhult för ändamålet, tyvärr lagrades det). En tydlig avgränsning men mycket ljusgenomsläpp och inte minst karaktär. Precis detta har John-John Wallmansson och hans pappa byggt i den lilla Östermalmslägenheten. Nu är jag ännu mer pepp på en liknande lösning, dessutom verkar ju vårt sovrum bli en mer permanentlösning.
 

Halvåret i Hundraåringen

Igår var det precis ett halvår sedan vi flyttade in i Hundraåringen. Dan före dan före dopparedan. Planerna är många men vi skyndar långsamt (oh så nyttigt för mig). Tur är väl det för redan har nya tankar och idéer dykt upp och reviderat de (inte alltför) gamla renoveringsplanerna. Men än har vi alltså inte börjat flytta några väggar eller så. Det enda jag gjort är egentligen att måla hallen och två väggar i allrummet. Det existerar inga ritningar som stämmer så jag har försökt att själv göra dem utifrån en gammal från 70-talet som jag fick mejlat till mig från samhällsbyggnadskontoret. Så här ser vårt hus ut planmässigt:
 
 
Bastun är urriven, bara aggregatet är kvar, och som så många andra använder vi det som förråd. Sovrummet uppe till höger på övre plan agerar klädkammare (saknar min WIC från lägenheten!) och huserar sånt som vi tidigare hade i vårat källarförråd, något som inte kom med huset. Vardagsrummet är alltså vårt ganska stora sovrum i dagsläget. Boo bor i det mindre sovrummet. Den gamla glasverandan på nedervåningen är min favoritplats, eller egentligen är det i soffan framför fönstret där man sitter perfekt framför kakelugnen med full översyn mot hall och kök.
Den som är lite detaljfokuserad kan se att vi har inte mindre än fem(!) ingångar. Ja det är onekligen lite väl på så få kvadrat (142 m² enl. prospektet men jag tror det är mindre efter att ha kollat ritningen) men det finns planer på att ta bort en, fast som sagt, det kan ju också hinna ändra sig igen.
 

Mina senaste fynd

Vårens loppisbesök är ganska lätträknade, och de som varit har mest handlat om rekvisita till några stylingjobb, för Ikea bland annat, det hela beror nog på att jag är så mätt på konsumtion just nu. Proppmätt. Och främst då det slentrianmässiga handlandet och hamstrandet. Om inte produkten har en given plats så får den stanna i butiken/boden, annars har ju jag en tendens att förälska mig i både det ena och det andra, men just nu stås det alltså på bromsen. För några veckor sedan tog vi en söndagsutflykt söderöver från torpet och hamnade nästan i Karlskrona och där passerades det några loppisar från vilka jag inte kom tomhänt (men vågen av gjutjärn och marmor fick stanna trots att jag villhövde den jätte-jätte-jättemycket):
 
Sjökortet ska sitta i storstugan på en vägg som gapar alldeles för tom, korken ska ersätta träpluggen i träkaret så att man lättare kan tömma det, den klassiska kammarljusstaken ska få lysa upp i fönstret på loftet i höst, de djupa tallrikarna ska användas när vi hyr ut vårt lilla torp i sommar - så att jag inte behöver ha ångest för att något arvegods ska gå sönder, tekulor som håller tätt växer inte på träd så bäst att slå till när en sådan kommer i ens väg. Och slutligen så kommer den lilla korgen, som är ihopfällbar när den inte används, komma väl till pass både vid jorgubbsplock och äggförvaring på köksbänken. Allt som allt tror jag att jag gav en hundring, och då stod sjökortet för hälften.
 

Är det fler än jag som är lite köpmätta?
 
Foto: Sara Zetterström

Sommarregn och nyponrosor

Nyss hemkomna efter en promenad som avrundades med att himlen öppnade sig för sjuttielfte gången den här helgen. Trots bostadsytan modell skokartong funkar det riktigt bra med inomhushäng på torpet. I fjol ansade bonden, som äger marken här omkring, dikesrenen längs den lilla vägen fram till stugan men i år har det vuxit igen ganska mycket. Jag räddade några nyponrosor från att fastna i grillen på bilen och nu står de på en av takbjälkarna. På liten yta får man ytnyttja kubikmetrarna.
 
Foto: Sara Zetterström

Dagar som idag ägnar man åt bakning

Jag vet inte hur det ser ut i resten av landet (har noll omvärldskoll efter en av/urkopplad dag i torpet) men här har det regnat konstant hela dagen. Först ikväll blev det lite solsken som inbjöd till en kilometerlång cykeltur modell trehjuling men fram tills dess har vi mest hållit oss inne. Dessutom hade vi finbesök från Gotland så Boo och jag bakade en efterätt att bjuda Gudfadern, hans fru och deras alldeles nybakade bebis på (fast bebisen fick det sekunda så att säga). Ville göra en kaka som jag enligt uppgift instagrammade för 46 veckor sedan men tyvärr mindes jag bara hur god den var och inte exakt vad jag hade i den så det fick bli en improvisation. Och det grät ingen för kan jag säga för det gjordes tabberas på nolltid. Inbillar mig dock att jag kan lära av mina misstag så därför bloggar jag detta recept. Och sorry till alla er där ute som käkar raw, eller GI eller inte raffinerat socker eller annat som inte bör kallas dessert, ni kan sluta läsa nu för det här är bara fett och socker och sånt man måste göra tarmsköljning och springa fem extra kilometer efter man proppat i sig.
 
Jag använder uteslutande ekologiska varor förutom vaniljsockret som blev det som den lokala lilla butiken på landet hade att erbjuda.
 
smör till formen
riven kokos till formen
100 gr smör
100 gr vit choklad
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
en handfull svenska bär
 
Allra godast är det att bryta av all sötma med lite syrligare bär som hallon men vi hade jordgubbar kvar sedan midsommar så det fick det bli.
 
  • Smörj en form (ca 24 cm) med låg eller avtagbar kant och ”bröa” med kokos. Smält smöret i en kastrull. Ta sedan kastrullen från värmen och tillsätt den vita chokladen. Rör tills chokladen löst sig.
  • Häll över smörsmeten i en bunke och rör ner socker, vaniljsocker och äggen, ett i taget. Rör till sist i vetemjölet. Bred ut smeten i formen, peta ner rikligt med bär. Grädda i ugnens mitt i 25–35 minuter i 200 grader, beroende på hur kladdig du vill ha kakan. 26 min i en 21 cm form blir vä-äldigt kladdigt kan jag säga, men gott!
 
Servera med vispad grädde eller vaniljglass. Dessutom skivade jag upp några jordgubbar som jag rörde ut med lite socker och rivet skal och saft från en citron. Tror att lime blir ännu godare men hade ingen hemma.
 
 
Som sagt med en kladdighet värd namnet bidrog kakan till ett upplägg som man om är snäll kan kalla för roadkill, men skit samma för den var djeflar i mig så god att det gjordes sånt som Anastasia och Mr Grey gör i något sammetsrum i munnen. Barnförbjudet. Och barnförbjuden borde den kanske klassas som för hon mitt hjärtas fröjd och glädje hon gick så i sockerspinn efter detta kalas att hon just somnat. But, för all del, try this at home.
 
Sara Zetterström

En solstråle hade vi i alla fall på midsommar

Och det var utan tvekan hon som medvetet tar på sig stövlarna på fel fot "för de ska va-a så" och drömmer om flätor som Pippi men har ett hår som inte kan hålla kvar ett snodd om man så limmar fast den. Tappert höll hon till godo med den där kransen, åtminstone tills midsommarkalaset erbjöd en damm med tillhörande fiskelycka i form av leomönstrade solbrillor och en hatt med kattöron, då förpassades den till att hänga ensam på en stolsrygg utan att passera gå.
 
Foto: mobilbild Sara Zetterström

Glad midsommar!

Här kommer en regnig hälsning från ett smålandstorp. Vi har haft en lugn midsommarförmiddag, jag har tränat och övriga familjen har torrövat på flugfiske. Dessutom har Boo och jag gjort en krans till henne, lagom när himlen öppnade sig innan lunch. Vi kombinerade köpeblommor (eftersom rosa var beställt och jag inte vågade chansa på att vi skulle hitta det vid stugan) med hundkex och lite grönt från trädgården. Bästa grunden får man med proffsgrejer från sin lokala florist - ståltrådpinnar, floratejp och bindtråd.
 
Detta behövs:
 
ståltråd - två pinnar ca 30 cm st eller ca 60 cm tråd.
floratejp - proffsgrej för ändamålet, bra till att linda både stommen och små buketter
blommor och blad
bindtråd (grön tunn ståltråd)
40 cm band för en storleksflexibel variant
 
 
Först virade vi ihop ståltrådpinnarna med varandra, sen lindande vi dem med floratejpen så att de blir tjockare och lite klibbiga, sen mätte vi på Boosans huvud och böjde till ändarna till öglor (glömde tyvärr fota den här delen, så blir det oftast med en liten stjälpreda som assistent).
 
 
När stommen var färdig klippte jag till blommorna smått, medan Boosan drog av bladen från nejlikorna.
 
 
Efter det var det bara att göra många små buketter av blomsterbuffén och linda dem med en liten bit floratejp. Den är lite magisk den här tejpen, den är liksom torr när man klipper av den men blir lite klibbig när man drar i den.
 
 
Självklart valde hon som skulle ha kransen ut de finaste blommorna.
 
 
När många små buketter var lindade band jag dem tätt, tätt på stommen - en efter en och gömde stjälkarna med nästa bukett som virades fast med bindtråden. I det här momentet är det bra med en "öppen" krans eftersom det inte blir lika meckigt att surra tråden runt på det viset.
 
 
När hela stommen var färdiglindad med blommor knöt vi ett band mellan öglorna, sedan klippte jag bandet mitt itu och provade ut kransen på huvudet och knöt en rosett av banden i nacken. Klart!
 
 
Nu hänger den innanför dörren och väntar på att en liten midsommarfirare skall vakna efter en ovanlig men passande middagslur så att vi kan åka till våra kompisar och fira hela långa kvällen. En bild på blomsterflickan kanske kommer imorgon, om hon inte ändrat sig beträffande kransen när hon vaknat förstås, lite som livet är mest med en treåring to be.
 
En stor midsommarkram från oss, hoppas solen i alla fall gör någon sällskap!
 
Foto: Sara Zetterström

Fräscha grönsaker

En aktuell rapport från Livsmedelsverket säger att vi slänger 56 kg mat/person och år. Per person. Och år! (läs mer här) Det är hela min vikt (minus 2 mjölkpaket) och så galet som det bara kan bli när man dessutom sätter det i proportion till att större delen av jordens befolkning svälter. Jag är uppfostrad att inte ta mer än vad jag orkar äta upp och gör mitt bästa för att Boo ska få samma känsla för mathantering. För några år sedan delade jag lunchbord med en kollega som notoriskt tog en halvportion för mycket - som sedan åkte i soporna, varje dag. Trots att jag ständigt påpekade detta och uppmuntrade hen att ta mindre på tallriken så fortsatte det vilket gjorde mig så frustrerad att jag till slut bytte bord.
 
Nåväl, det är en aspekt av matsvinnet. En annan är att vi inte gör av med det vi har i kylskåpet. Vi har matkasse varannan vecka och eftersom portionerna är beräknade på 4 pers och vi är 2,5 i familjen (inte för att barn på något sätt är halvfigurer men i maten räknas i alla fall Boo som 0,5 vuxen) är det inte ovanligt att vi bara hinner med 2-3 recept ena veckan och sparar resterande till veckan efter. Det kräver lite planering utifrån hållbarhet men går ofta bra eftersom mycket är frysbart. Men inte de färska grönsakerna. Däremot finns det ett trick för att rädda hängigt grönt som sallad, kål, rotfrukter m m:
 
Fyll en skål med iskallt vatten ett par timmar innan middagen och lägg ner grönsakerna, är de riktigt hängiga kan man ställa skålen i kylskåpet över natten. Vips har de dragit åt sig vätska och fått tillbaka stuns och krispighet igen! Och glöm för allt i världen att ”Bäst-före” inte betyder ”Bäst-att-slänga” utan är snarare en kvalitétsmärkning. Låt lukt och smak avgöra om maten är ätbar eller inte. Häromdagen upptäckte jag att både vår Pak choi och rädisorna sett bättre dagar, sagt och gjort - för vem blir liksom inte klar i knoppen efter ett bad i isvak?

Foto: Sara Zetterström

Vårt torp finns ute på Airbnb

Idag bloggar Hildur på Fixaodona om den franska bistro/industriella stilen och har refererat till torpet. Så kul att hon också gillar vår lilla spartanska stuga. Om någon mer är sugen på att tränga ihop sig på 30 m² + loft en halvtimme söder om Kalmar med dusch i det fria och ett litet men fullt fungerande kök, utedass bakom huset, en trädgunga, hängmattor och gräsytor stora nog för ett parti Kubb, 3,5 km till havet och Ica ännu närmare så finns det möjlighet att hyra torpet via Airbnb. Vissa veckor står som ägarveckor men med tanke på att vi nu har två hus är vi inte helt omöjliga att släppa även på dem, bara att skicka en förfrågan via mejl i så fall. Välkomna!
 
Men just den här helgen är upptagen för ikväll åker vi dit för lite midsommarhäng.
 
Foto. Bild 1 Sara Zetterström, 2, 3 och 4 Henrik Petersson
 

Bakom varje inredningstok står en militant nejsägare

Art Directorn & Reklamaren, Inredaren & Fotografen, Formgivaren & den entusiatiska Snickaren... oändliga är de par av supermatchningar som färgar min syn missklädsamt grön när jag läser de glansiga tidningarnas hemma hos-reportage. Och inte är det bättre på nätet.
 
Vi har faktiskt exakt samma smak när det gäller inredning. Vi behöver aldrig kompromissa där. Nu har det blivit så att jag är den som inreder lite mer hemma, jag behöver inte ens kolla med Jesper innan en ny möbel flyttar in”.
 
Nej, det är inte mina ord även om vi delar efternamn, byt ut namnet till David och det är ett citat från ett reportage om paret bakom omåttligt populära Rute stenugnsbageri på Gotland och bagerikedjan Fabrique, Charlotte och David Zetterström. Jag får lust att obstinat och missunsamt gasta: -Men grattis då! Vad kul för er! (not)

I det här hemmet skall minsta detalj diskuteras och varenda kulörval klunsas fram. Mer som regel än undantag tjafsas det om alla prylar som ligger framme när jag varit i farten, eller omvänt att jag svärande påpekar att det känns som en institution plus att jag inte hittar någonting när mannen fått städa efter eget huvud. Och medan jag ser fram emot varje nytt projekt längtar han efter slutet, att allt bara ska bli k l a r t någon gång - en gång för alla. Ännu ett ämne för oegentligheter. I de tjafsigaste stunderna kan jag se honom tänka att det vore så mycket enklare om jag hade varit en aktiespekulerande bankkvinna med Champions League som enda intresse (minus souvenirerna) och i ren frustration hör jag honom fräsa: -Men gift dig med en @#ω♦Σ√ snickare så att du får göra som du vill då!
 
En gasar och en bromsar, yin & yang, opposites attract...Allt det där låter vid närmare eftertanke ganska rimligt ändå. Det är bara aningens lite krångligare när det kommer till att enas kring heminredning.
 
En helg åker vi på weekend med ett par kompisar. Hon och jag är gamla inredarkollegor och hennes man - ja han är en "pappersvändare" precis som Jesper*. Vi besöker en loppis och plötsligt är det som att se sig själv utifrån. Exkollegan håller upp en gammal sifon:
 
-Kolla vad fi-in!
-Var ska du ha den? Frågar mannen som på repeat.
-Jag vet inte. ... Den skulle vara fin uppe på skåpet i köket... (om hon flyttar någon av de tjugotre andra fi-ina sifonerna/vågarna/krukorna/ljusstakarna som är skitjobbiga att damma).
Han skakar sakta på huvudet och säger resignerat och med föga förhoppningar:
-Näe.
 
Och jag tittar på föremålet jag står med i handen, växlar blicken mellan den patinerade, vackra lilla lampfoten och nacken på min kära make som jag inte skulle vilja byta mot alla snickare i hela världen. Så tittar jag på lampfoten en sista gång innan jag ställer tillbaka den på hyllan igen. För jag vet redan vad svaret kommer vara.
 
 
 
 
 
*ibland när min man pratar om sitt jobb så låter det som radiobrus i mina öron

En möbelkollektion för sinnena

God morgon, god morgon early birds, jag vet att många undrar så bäst att dela. ASAP. Ända sedan möbelmässan har man pratat om release i augusti men nu vet jag mer exakt - lagom till skolstarten släpper så Ikea äntligen Sinnerlig -designsamarbetet med Ilse Crawford. Jag kan inte låta bli att låta mig förföras av bilderna som damp ner i mejlen (och bjuder därför på pressbildsbonanza). Möblerna känns så rejäla, formmötena vackra och materialvalen så .. hmm.. ikea-Ikea. Den djupa förälskelsen råder för närvarande för glaskarafferna med kork, de bulliga fian svarta krukorna och dagbädden. Har du sett någon favorit som gör att du överväger att tälta utanför varuhuset den 14 augusti för att inte gå miste om den?
 
Uppdatering: My bad, Sinnerlig kommer säljas under ett helt år (Wawawiiiwa!) så tältning bör inte vara nödvändig... Om en inte absolut måste vara först förstås.
 
 
Foto: pressbilder från Ikea
 
En läsare hörde av sig och undrade om möblerna i kork är gjorda för utomhusklimat. Det är de inte men jag tänker, precis som med Nipprig, att om ute är det perfekta stället att ha dem så får det väl bära eller brista. Lämna en kommentar om ni vill veta prislappen på något särskilt.
 

Stiliga skyltar

Idag kom skyltarna som vi beställt från Ramsign. Vad passar bättre på en hundraåring än klassiska i emaljerad plåt? Det är detaljerna som gör helheten, viktigt att tänka på när man renoverar gamla hus. Dessa hade f ö ett bättre pris än Byggfabriken där vi tittade först. Skyltarna känns rejäla och av god kvalitet och ett stort plus för de snygga skuvarna! Vita tecken på blå botten kommer se urtjusigt ut och det riktigt kliar i fingrarna att få ersätta de stora svarta siffrorna i trä som idag (miss)pryder fasaden. Hus nr 17 med Zetterström på dörren. Fint ska fint ha.
 
Foto: Sara Zetterström

Nymålat!

Efter inlägget igår om färgen i vårt allrum tänkte jag på det här med att måla med färgrester. Färg är färskvara och för att den ska hålla längre så är det bra att inte doppa pensel eller roller i hinken utan att istället hälla upp i ett tråg när man målar och på så sätt inte föra ner smuts och bakterier i färgen som blir över. Om man kan så är det fiffigt att förvara burken upp och ner för en bättre hållbarhet, har man tur i flera år. Hur man vet att den är gammal? Att den skiktar sig är inget konstigt och kan man röra den till en jämn färg utan klumpar är det lugnt men om den luktar illa, ungefär som sur filmjölk, då är den troligtvis för gammal och man bör inte använda den. Risken finns nämligen att det alltid kommer lukta surt om det man målat och det är ju inte så kul.
 
En annan grej är att inte ha för bråttom med att hänga upp saker på nymålade väggar. Allt har inte kommit upp igen här hemma till exempel. Jag vill att det får några dagar att torka ordentligt innan jag hänger upp väggskåpet bl. a, annars finns risken att skåpet fastnar och drar med sig både färg och underliggande tapet om vi flyttar det, och det extra spackeljobbet kan en ju helst vara utan.
 
Foto: Sara Zetterström

Gammalt kök rostar aldrig

Faktiskt, trots allt som hänt i vår gamla lägenhet så har jag inte en enda gång saknat den sedan flytten för ett halvår sen. Förrän nu. Fick lite bilder av Henke, en av fotograferna jag jobbar med, och fastnade för en från vårt gamla kök. Det var en av de svåraste sakerna med att flytta till Hundraåringen. Vetskapen om att inte kunna skapa drömköket med tanke på att det går emot alla mina principer om hållbarhet och överkonsumtion eftersom de förra ägarna renoverade köket så sent som 2010 (inte i min stil, needless to say). Men. Istället för att gråta över mjölken jag aldrig fick möjlighet att spilla så kände jag nu med det gamla framför ögonen (jag saknar värmen från träet och läderdetaljerna) att, nä, jag får göra det bästa av situationen. Ändra de värsta störningsmomenten så medvetet jag bara kan och acceptera det jag inte kan påverka... vänta det här lät lite som ett tolvstegsprogram. Oh well, en liten bön för sinnesro i inredningssjälen kan vi nog behöva lite till mans:
 
Kära Inredningsgud, ge mig sinnesro att acceptera det rum jag inte kan förändra,
mod att ekonomiskt och miljömedvetet förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
 
Foto: Henrik Petersson