Hjärtan på en skör tråd

För tio år sedan lämnade jag min urvuxna hemstad, ryckte bryskt upp rötterna och flyttade till Gotland och den första av mina nya "hemstäder". När pappa ganska snart kom och hälsade på i Visby hade han med sig en flyttblomma. Ett stort virrvarr med hjärtan på trådar som slingrade sig vilt kring trollhasseln i den stora terracottakrukan. Åren har gått och trots mina ickeexisterande gröna fingrar har blomman frodats mest hela tiden, både på Gotland, på internatet i bergslagsskogarna, i studentrummet och även de senaste åren i vår bostadsrätt i Kalmar. Ett tag såg den lite hängig ut och jag blev orolig att den skulle lägga sig raklång med pistillerna pekandes mot himlen eller nåt och testade då att ställa den i köket där den fick mycket vård och omtanke. Nog piggade den på sig men det kändes som om den tappat geisten lite.

För ett par veckor sen fick min pappa en hjärtinfarkt. Mitt under den guidade turen i Carl och Karin Larsson gamla Sundborn ringde storasyrran. Allt ställs på sin spets. Är. det. slut. nu.

När jag kom hem igen fick jag syn på blomman. NEJ! Jag förbannade mig själv att jag låtit den dö. Den som betyder så mycket för mig. Först idag orkade jag ta tag i det vissna. Rensa och kasta bit för bit, inte allt på en gång det skulle vara för slutgiltigt... Precis när jag lyfter bort ett stort virrvarr av döda blad känner jag att det är något som sitter fast, något som fortfarande gror och växer och drar i jorden. EN tråd lever, en enda skör tråd med små hjärtan på. Pappa lever också, han klarade sig undan med blotta förskräckelsen, och tänker visst inte vara sjukskriven så himla länge som doktorn ordinerat. Men det ska jag säga dig pappa Bärtil Hansson att det var tusan så nära att du vissnade helt, och nu hänger livet på en skör liten ensam tråd. Var rädd om den - för det är jag.

Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Det var varmt och fint skrivet av dig!

De hör lixom ihop, blomman och din far så vårda dem båda ömt så ska du se att de lever länge.

Carina

Håll hårt i varandra, varje dag, varje sekund! Kram Emelie

Oh så fint skrivet. Får rysningar när jag läser orden. Stoor kram på dig och hoppas pappa Bärtil tar hand om sig!

Pappor är bäst - jag har också en med ett hjärta på en tråd. Som jag träffar så ofta jag bara kan. Alltid lite rädd för att samtalet du fick ska komma. Ta hand om dig och lilla pappa!

Och så fint skrivet <3

Vad du kan :)

Så vackert skrivet!

Så vackert och rörande skrivet!

Kram!

Så fint du skriver, så kärleksfullt och tänkvärt... Så symboliskt. Hoppas pappa lyssnar och är rädd om sin tråd. Hoppas på en frodig och livfull planta. Länge. Länge.

Kram

Så vackra ord Sara!! Gåshuden sprider sig snabbt längs armarna. Hälsa pappa Bärtil, att ibland är det bra att lyssna på sina kloka döttrar ;). Kram

Vilket fint inlägg Sara, ta hand om varandra!



Kram Josefine

Väldigt väldigt fint. Mycket fint.

Såå fint skrivet! Jag tänker på min pappa som varit borta i 9 år nu.... saknar honom varje dag! Håll hårt i din och njut av varje stund!

Tack underbara ni för alla fina kommentarer! Det är så lätt att ta saker och livet för givet...

Otroligt vacker text!

Och oj vad jag känner igen mig i vad du skriver... Min pappa fick sin första hjärtinfarkt 2007 och har sen dess fått en och "en halv" till. Första tog han på stort allvar, slutade röka, sjukskrev sig länge osv. Men ju fler dom blivit desto lättare tar han på det. Och ju hårdare är livet för oss närstående. Samtalet och de närmsta timmarna när den första infarkten kom är de värsta i mitt liv. Och månaderna därefter var en mardröm.

Var rädd om din pappa och njut av honom varje dag!