Just nu är Marsipanrosen inne i en fas. Tror jag. Hon sover mycket, somnar i sin säng, sover länge på mornarna (om man inte pussar henne för mycket), blåser bubblor och gör en massa ljud, ja hon har blivit en stor tjej helt enkelt. Och det är väl något hon kommer bli många gånger om. En stor tjej. Nu ligger hon i sin säng och talar om att hon inte tänker somna utan protester minsann. För världens orättvisor, för folket i Gaza, för alla SAS-anställda... och för att det inte finns nappar som är precis som mattanterna. Fast utan mat.

 

Jag har precis slukat mellis bestående av en god macka med perfekt mogen avokado och extrarökt skinka på. Det känns lyxigt, att till och med äta mellis innan lunchen. För tidigare har det liksom varit lite sådär att lunch inte har varit en spikad punkt på agendan. Alltid. Efter lunchen ska vi åka till Öppna Förskolan och hänga med Marispanrosens BBF.

 

Men som sagt nu sover hon igen. Klagomuren har knoppat in och jag hinner för första gången sedan hon kom ut både att tvätta håret och skriva om min stora tjej och sånt som ändrar sig. Nästa månad är det en ny agenda, var så säker.