Sånt jag önskar ni fick se

Ibland hade det varit bra med en night vision-kamera. En som kan ta hål på den intima bubblan av hemlighetsfullt mörker. Som när jag och Marsipanrosen har vårt rendezvous vid fyratiden. Då har hon sovit i 5-6 timmar och vaknar superhungrig.

 

Ni vet den där hungern som gör att man stoppar i dubbelt så många chokladkakor i kundvagnen, eller en chipspåse av storleken mätta ett helt fotbollslag när man går och handlar. Eller sådär hungrig att det bästa är att bara knipa ihop munnen det hårdaste man kan innan maten står på bordet för allt som sägs innan blodsockret kommit i schack är så dumt (och kanske rent av elakt) att man kan få ångra det i flera veckor efteråt - ni vet, så hungrig. Då pallar jag upp kuddarna ultrasnabbt och mattanterna står i givakt och hon äter. SOM hon äter. Riktiga rejäla slabank-portioner över hela tallriken från mattanterna och när hon ätit klart, ja det är då jag vill att ni ska se henne.

 

Den här lilla femkilosvarelsen (definitivt going for six), som slänger ut armen så att hon rullar över på rygg, och smackar belåtet med tungan i sin tandlösa mun som kantas av mjölkmustascher ner till öronen så att jag måste ta fram IKEA-trasan (10 stycken för 29kr) kanske med blå ögla (eller turkos det är svårt att skilja dem åt i mörkret, fasen jag borde äta mer morötter) och dutta på kinderna för annars sitter resterna som berg på morgonen. Och även om inget ljus förutom nattlampan på himlen som vagt silar in sitt sken genom den stängda persiennen finns i rummet kan mina ögon urskilja konturerna perfekt.

 

Där på kudden, precis som en liten juvel ligger hon, med fötterna lite korsade och knäna uppdragna mot magen som verkligen putar genom bodyn med massa djur på. Och först ligger hon bara där. Blundar, päser och ger ifrån sig ett ljud som är en blandning av ett frustande genom näsan och en belåten suck. Med handen lätt knuten på magen som en korpulent liten gubbe - en sån som definitivt har beiga byxor och skor som pekar uppåt i tårna. Sen sträcker hon på sig, och riktigt spänner kroppen genom kudden så att jag måste balansera med mina ben för att hon inte ska glida av, de korta små armarna som bara når strax ovan öronen blir som små avlånga bananer. Så skjuter hon fram hakan, spetsig och liten som en spelkula, och snörper ihop munnen så att överläppen rynkas och underläppen plutar lite och böjer bak huvudet så att halsen som man aldrig får se för den gömmer sig bakom välmående-hakan kommer fram. Och det bildas små korviga veck i nacken som jag vet doftar ljuvligt (en blandning av varmt, skört, hopp, socker och mjukhet) om jag bara nått att sticka in näsan i det fjuniga och andats.

 

Just då hade jag velat ha en kamera som är lika ljuskänslig som mina ögon som speglar detta lilla scenario av belåtenhet som aldrig upplevs lika närvarande och tydligt i dagsljus. Bara för att ta en bild, föreviga det och för alltid komma ihåg när hon var så liten att hon rymdes på en kudde.

 

Och för att visa er.

 

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Åh vilket fantastisk inlägg! Du har verkligen lyckats fånga en av de finaste delarna med föräldaskap i textform.

Tack för en underbar blogg!

Åh så fint skrivet!!!! Jag har själv en liten marsipanros hemma, fast vi kallar henne sirapslimpan, som äter & rapar som en hel karl om nätterna. Jag önskar så att man liksom kunde kapsla in de där stunderna och spara tills längre fram. Ljuvligaste varelserna i hela vida världen.

Tack för en superfin blogg också!!!!!

Kan inte annat än att le!
Känner igen varenda rörelse och suck just när maten landat i den något utspända lilla mage. Älskar just det där ögonblicket då huvudet slängs bakåt och man får snusa mjukhalsen!
Mitt lilla mjölkmonster ligger just nu och smaskar gott...snart ska mjölkmustaschen torkas bort med IKEA trasan med orange ögla!

Tack för underbart läsande!
Kram
Elin

Så härligt beskrivet! Jag, jag bara somnar, och ser inget alls av det där, när min lilla fågelunge (det är en sån jag har) nattäter.

Du skriver så fint, så fint... :)
Tack för att du påminner mig om att njuta av dessa små stunder o inte bara se dem som en transport-sträcka till nöjd bebis. De är ju helt ljuvliga de här små mjuka, knubbiga, mini-människorna.
Hoppas det har fallit lite på plats m amningen för dig nu, o bra jobbat! Kram!

Så sant det du skriver! Vet inte hur många svarta mobilbilder man har i kameran. Kram

Bra skrivet!! Så mysigt med en liten som blir så nöjd för det lilla! :) jag har också en liten tjej som går under namnet Knorran. :)

Vackert!

Åh, så bekant! Och härligt! Nu är min lilla snart ett helt år och mattanterna har gjort sitt för evigt (storsyrran är fyra bast och fler än två troll är INTE aktuellt) och hur tröttsamt jag än tyckte det var mittuppi't till och från, så kan jag ändå sakna just åsynen av Den Julbordsmätta Bebisen. Tack för finfin blogg!

...är det inte lite festligt ändå att LMFI är ett anagram av MILF?! Medvetet månne?!

Åh, så fint skrivet. Och vilken ljuvlig bild!

Du är verkligen enastående bra på att skriva! Sitter här sedan tidig morgon (klev frivilligt upp kl. 6 fast lillen inte ska upp förrän vid 8), surfar runt på Blogg.se, hittar så tilldöm blogg och läser detta fantastiska inlägg. Nu VET jag att jag verkligen skulle vilja ha ett barn till fastän prinsen bara är knappt 16 månader. Barn är sannerligen livets mening! Tack för en fantastisk blogg! ❤

Vilket underbart inlägg, älskar ditt sätt att berätta om er vardag! Barn är ju verkligen så underbara även på natten när det där hungertjutet kommer och man får se hur nöjda de blir av maten de får :D Vad sjutton gjorde man innan man fick barn??

Vilken underbar bild och vilket underbart inlägg <3

Åh, så ljuvligt, viss är det! Och jag håller med dig man vill på alla möjliga och omöjliga vis föreviga detta ljuvliga! Helt underbart skrivet! :) *suckar med mitt mamma hjärta och minns* :)

vilken go liten plutt du har =) underbar bild och inlägg.

de blir så stora så snabbt. saknar våran bebis-hampus men han är underbar nu med, men i denna takten fyller han snart 18 o har skäggstubb o håriga ben...;)

Det finaste jag sett på länge. Och vacker text till bilden bjöd du också på, du borde banne mig bli författare!
All lycka till er i lampskenet <3 /J

åh underbart! ja om det fanns en kamera som kunde fånga det där på på pricken rätt sätt. underbara små <3 får att längta tillbaka så mycket, tiden flyger så se till att ta tillvara alla dessa otroliga ögonblick!

så fint skrivet
kraaam

Underbar text och bild!

det är så vackert <3 bringar tårar till mina ögon för jag vet den där ljuvliga stunden och jag saknar den, nu är min klimp 1 år om två veckor <3 jag vill ha ett syskon till honom <3

Hej! Besök gärna min blogg. Jag tecknar porträtt och ni kan beställa en målning via min mail som finns länkad på bloggen.

Med den underbara beskrivningen går jag snart och lägger mig med en säkerhet att vakna lite lättare när min klimp, going on seven, vaknar för att äta som besatt! Tack!

Det är så underbart med bebisar!

Så roligt att inlägget hamnade på startsidan. Ha en trevlig söndag!

Va mysigt inlägg :)
Det är något med bebistiden som får än att vilja kunna pausa och visa alla allt man får vara med om. Oj nu började jag allt drömma mig tillbaka då mina små var mindre. Bebistiden den finaste tiden i ens liv :)

ha en kanon söndag!!!

Åh vad jag känner igen det där! Mitt lilla lusingbarn (ja så kallas hon av någon anledning) kan också konten att äta supermycket tidiga mornar kring 4-tiden. Till slut orkar hon liksom inte mer och tar spjärn med armarna mot mitt bröst och puttar ifrån, som för att tvinga sig själv att sluta äta haha. Sen ligger hon utsträckt alldeles nöjd och bara ler en stund innan hon somnar om och jag kan bädda ner henne igen. Vill egentligen inte att hon ska växa mer och sluta med de nattliga målen.. :)

Kul att läsa sådant som man också upplever just nu :)

Så otroligt sött! :D