Änd mattanterna just left the building.

Hade någon bestämt att jag skulle sluta amma för sisådär ett halvår sedan och några månader framåt hade jag troligtvis jublat. Jag kände mig som fånge i min egen kropp och Rosen höll på att snutta mig till vansinne. Sen introducerades smakportioner och så småningom riktig mat och jag ammade bara nattetid. Fast det var liksom drive in tyckte Marsipanrosen, men utan att åka vidare och istället parkera vid lucka tre och håva in beställning efter beställning (mest cheeseburgare och andra minimål) he-ela nätterna igenom. Sen kom den där tjänsteresan som maken åkte iväg på och lämnade mig som mamma på täppan. Tillsammans med  magsjukan. Plötsligt sov ongen hela natten och jag flyttade in i gästrummet eftersom tricket verkade vara att separera kök från matsal så att säga. Dessutom dopade vi Rosen med välling och plötsligt började mattanterna bara servera frukost.
 
Åh så mysiga de där frukostbufféerna var! Jag och Rosen - ögonkontakt och hålla handen. Romance. Sen hände nåt, från en dag till en annan så sades mattanterna upp, med omedelbar verkan. Vet inte om det kan varit något hårstrå i maten eller så?! Fluga i soppan? Jag har försökt luskat och medlat men inte heller hjälpte det att jag grät en skvätt och åberopade LAS. De är och förblir uppsagda p g a arbetsbrist de arma stackarna och jag fick inte ens ta adjö. Och Marsipanrosen då? Ja hela historien verkar inte bekomma henne det minsta, hon är som en sån där iskall magnat som köper upp små bolag blott för att likvidera dem. Och den enskilda firman Amning är numer ett minne blott, trots att jag förstått att mattanterna envist demonstrerar sin kunskap och bröstar upp sig och gråter PR-tårar så det gör ont i mig... Fast Mamning AB har just blivit börsnoterat vad jag förstod vid senaste niomånadersrapporten.
 
-Talking to me?
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Kommentarer
Postat av: .charlotta

Haha jag äälskar dina underbara texter!! San enteprenör ni fått till dotter ;)
Ha en härlig dag!

Svar: Tack, vad du är gullig! Ja, hon kom nu lagom när IK börjar tackla av... ;)Detsamma kära du!
Little Miss Fix It

2013-05-15 @ 12:14:46
Postat av: .charlotta

*sann

2013-05-15 @ 12:15:17
Postat av: Malin

Haha, underbart skrivet! <3 Du borde skriva en bok! :)

Svar: Amen tack! Ska fundera på saken.
Little Miss Fix It

2013-05-15 @ 14:00:27
URL: http://miss-malin.blogspot.com
Postat av: Linnea

Kan bara hålla med föregående talare (skrivare). Du skriver verkligen väldigt roligt. skulle defintivt kunna bli en bok eller åtminstone krönikor.

Svar: Tack snälla för era kommentarer! Ända sedan sjätte klass har jag med jämna mellanrum fått höra att jag borde bli författare. Well, well måste ju bara hitta storyn först, men som sagt tack för pepp!
Little Miss Fix It

2013-05-15 @ 15:06:49
Postat av: Linnea

Hej Zara!
Jag har en fråga. Hur tänkte du när du startade din blogg? Jag har nu i över ETT ÅR gått och funderat på att starta en blogg, funderat på olika teman, namn osv men kommer inte till skott. Har massa idéer, men tycker uppenbarligen att det hela känns lite läskigt. Är väl mest rädd för vad folk ska tänka och tycka... och det faktum att man skriver saker som vem som helst kan läsa. Även om det på sätt och vis är meningen så är det ju också lite läskigt. Tvekade du nånsin? Tack på förhand! /Linnea, som ställer denna fråga till dig då din blogg var den första jag började följa :)

Svar: Först och främst Linnea. Oh boy vad jag känner mig hedrad av att Little Miss Fix It tog din bloggföljar-oskuld!
Men till din fråga. Hmm, eftersom jag började blogga redan för sju år sedan då fenomenet var rätt nytt och sökmotoroptimering inte ingick i min vokabulär och jag inte hade någon aning om vilken genomslagskraft bloggar skulle komma att ha så tänkte jag heller aldrig efter innan jag startade. Något man ska vara medveten om är ju att bloggen är lite som livet självt, det rör på sig. Utvecklas och förändras. Jag har aldrig haft några betänkligheter gällande att alla kan läsa det jag skriver. eller jag menar, så klart att jag sållar ibland och inte skriver just det som faller mig in alltid, men det är ju det som är det fina i kråksången. Man kan var precis så ytlig, informativ, saklig eller hittepåig som man vill i sin blogg. A och O är dock att ha tid och ambition att hålla den levande med relativt jämna uppdateringar så ställ dig bara frågan om du kan ge den det. Annars - tänk inte så mycket, kör bara! Kram och lycka till
Little Miss Fix It

2013-05-15 @ 15:44:42
Postat av: Anna

Hej, hallå! Vilken fantastisk beskrivning av matprocessen! Älskar dina beskrivningar och liknelser! Heja, heja!

Svar: Åhh, tackar och bockar!
Little Miss Fix It

2013-05-15 @ 19:31:19
URL: http://attiotrenollettnollfem.blogg.se
Postat av: Elin

Känner igen mig (min tös är ungefär lika gammal som din) för ungefär så gick det även till när mina mattanter kastade in handuken, att de dessutom hade mage att lämna två tomma matkassar, tycker jag är höjden av svek.

Ditt sätt att skriva är så härligt, roligt och dina ideer gör att man vill härma!

Trevlig helg och kalas!
//elin

Svar: Haha! Eller hur Elin, fast det låter inte så dumt med två tomma matkassar ändå, jag har ju bara trötta små tepåsar nowadays...Tack, det var ett obeskrivligt kalas. Kan inte sluta le. Och du, att härmas är den renaste formen av smicker så - tack! :)
Kram
Little Miss Fix It

2013-05-17 @ 10:46:49
Postat av: Anna m Ludde

Vad sjukt att hon kan hoppa av sitt beroende bara sådär liksom!

Håller med ovanstående, du borde åtminstone bli krönikör på någon mammatidning! :)

Svar: Småchefernas vägar äro outgrundliga... ;) "Åtminstone bli krönikör" *kissar nästan ner mig* :P
Little Miss Fix It

2013-05-17 @ 17:45:45
URL: http://annatotti.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback