Innan ni säger nåt. Jag vet att det heter förskola och jag vill abslout inte förminska någons yrkesroll eller trampa på någons tår, men jag orkar inte med att vara så himla PK hela tiden så jag kallar det bara för dagis i denna rubrik (för att jag tycker det har en gulligare klang). Okej?

 

Med några extra dagar inom hemmets fyra väggar och med en väldigt villig h(st)jälpreda som sina prickar till trots gladeligen hjälper sin mamma med allt vad pyssel heter så fixade vi ett örngott till kudden hon har på vilan. De flesta barnen har visst någon filt eller gosedjur men Marispanrosen har alltså en kudde (ersatte Mysmusen för cirkus ett år sedan) och tydligen uppskattade inte personalen att vi skickade med den i ett likadant vitt örngott som alla de andra sjuttielva kuddarna har. Jag valde mellan att trycka ett motiv på det befintliga eller att sy ett örngott men med tanke på assistenten så kändes "textilfärg på saker som jag inte ens visste kunde färgas av textilfärg" inte fullt lika bekvämt som att säga "försiktigt med nålarna, de är vassa" tusen gånger (om det räcker). Så när jag bestämde mig för att sy inventerade jag tygförrådet och valet blev ganska enkelt med tanke på att det här tyget har packats upp ur sin låda säkert tre gånger om dagen de senaste månaderna, och även slunkit med en och annan natt i spjälsängen. För hon gillar verkligen det här "kiget". Och med tanke på mönstret så kändes det mer lekfullt och mindre bordellmamma att sy dit öron och en svans...

 

Jag utgick från det tidigare vita örngottet som passar kudden och klippte, förlåt skar till en rektangel i samma höjd och knappt längden×2,5. Alltså bästa redskapet, en rullkniv! Köpte min för något år sen och det är så himla smidigt men man måste akta fingertopparna för bladet är verkligen skitvasst. Sen fållade jag ena kortsidan och sydde ihop det likt modellen jag utgick ifrån. Bästa sytipset istället för att dona med mönster om du frågar mig, kolla på ett plagg eller fodral du redan har och ändra i så fall det du inte gillar. Svansen sydde jag på frihand, först en lång tub och sen lade jag sömmen i mitten på baksidan, nålade så att inte tyget skulle glida och sydde en rundning av tippen och rättvände den. Eftersom jag skulle ha två öron ritade jag en liten mall i papper, Just i såna lägen, när man ska duplicera något, är det bra med ett mönster. Till slut måttade jag ut var öronen och svansen skulle sitta, skar ett snitt (OBS! Tänk på att ha skärmattan under rätt lager tyg, annars blir det ett ärrat kattdjur...) där jag petade ner ändarna och vände allt ut och in igen och sydde ihop alla tre snitt. Voila!

 

Marsipanrosen är salig, hon drar den i svansen och slänger den runt och kastar sig i soffan och borrar ner ansiktet i den och utbrister lyckligt "Gosig!" och "Mysig!". Tror hon tycker det är extra roligt att hon hjälpte till att sy den också (även om mamman fick räkna till både ett, två och trehundra), "kigern", som hon envisas med att säga. Ärligt talat, leopard eller tiger, det känns som det kvittar. Båda ryter ju, eller hur? Känns nästan lite tråkigt att den kommer flytta till dagis i nästa vecka.