En puss i pannan

Ibland funderar jag på, säkert som många andra bloggrävar (dit räknar jag de som bloggat i 5+ år) att sluta blogga. Tänker tillbaka på vad jag gjorde innan jag bloggade (länge sen nu, snart åtta år) och vad jag numera prioriterar bort. För om det är något varje bloggare och närstående vet så är det att det tar tid. Oändligt mycket tid. Och även om en inte fysiskt skriver texter eller redigerar bilder eller fotar för bloggen så är blogghjärnan nästan alltid igång. Det är konstigt det där, finns liksom inget standby-läge. Om man inte bestämmer sig för det, för att den där helgen på torpet utan uppkoppling inte ska bli ett stressmoment. För det är minsann också en parameter, en bloggare som inte bloggar tenderar att bli lite stressad över det, att bloggen och inte minst läsarna inte får den uppmärksamhet/uppdatering de förtjänar.

 

Trots att jag vet att jag skurit ner väldigt mycket på min träning sedan bloggen kom in i mitt liv, att jag inte hinner med lika många friluftsaktiviteter som tidigare, att hemmafix-projekten blivit färre (jo för man blir liksom lite ineffektiv i själva görandet om det ska dokumenteras hela vägen, I promise you) och att sömnen ibland blir lidande så kommer jag alltid till samma slutsats. Det är värt det! Så mycket jag lärt mig sedan jag började blogga, om teknik, juridik, foto, företagande, form, nätverk och inte minst om mig själv. Kanske det allra viktigaste.

 

Att tiden liksom försvinner när jag sätter mig med en sax och kartong, eller tyg och tråd, penna och papper, eller skruvdragare och såg, färg och pensel eller kamera och motiv... Att jag fullkomligt förlorar mig i viljan att dela mina kunskaper, mina tips, mina upplevelser för att andra också ska inspireras att uppleva, att utforska och kanske undvika en och annan fallgrop som jag redan känt på.

 

Dessutom skulle mitt liv vara bra mycket tommare utan de personer jag lärt känna genom bloggen, genom hela Little miss fix it som vuxit sig så himla mycket större än att bara vara ett alias i ett chattprogram 2004. Och för det är jag så evinnerligt tacksam. Fy tusan så tacksam jag är över alla som jag på ett eller annat vis kommit i kontakt med via bloggen och som berikar mitt liv på så många plan.

 

Den här tavlan påminner mig om det varje gång jag passerar den. Om livet, och om att det finns så många som jag har träffat i köttet och är så evinnerligt glad i, ingen nämnd ingen glömd. Men också så många jag aldrig träffat i köttet som också påverkar mig. Som fotografen som säljer den här fantastiska bilden till exempel, som för några månader sen gav den till mig "som en liten puss i pannan för att du berikar mitt internetliv", jag menar hur fint?! Därför är du som har orkat läsa ända hit, givit mig din dyrbara tid och kanske delat med dig av dina tankar och erfarenheter genom att kommentera eller mejla så himla viktig för mig. Och här är min puss i pannan till dig.

 

Puss

 

Foto: Sara Zetteström, Little miss fix it. Tavla "Lillstrumpa och syster" från Photografibutiken, genom Bodil Berqvist (fotograf Joulin)

Hurra för att du fortsätter att blogga! "Puss i pannan tillbaka!" Kram Lotta :)

Jag är glad för att du väljer att fortsätta blogga och orkar. Ibland är här tomt men ibland bara öser du på med en massa härliga inlägg. Jag älskar att läsa din blogg, ditt språk och dina ämnen är verkligen underhållande. Och du har en fantastiskt go unge.
Även om jag inte följt dig länge så är jag här nästan varje dag och läser och hoppas på nya berättelser och tips. Du känns lite som en kompis och jag som en stalker... Men ändå :)
Och jag förstår det där med att slösa tid på att sitta vid datorn, men du gör ju faktiskt något vettigt ändå. Jämfört med mig som bara läser bloggar, googlar runt och hänger på Facebook.
Kram på dig!

Det där stämmer ju så väl, känner igen mig. Fina ord och tankar . Och roligt att kunna fortsätta följa din finfina blogg!

Tack för den pussen ;-)
Känner igen mig när du beskriver hur du försvinner i den kreativa världen....
Jag har svårt att uttryck mig i ord så därför blir det IG för min del och ingen blogg...men vem vet!?
Härligt att du fortsätter för Du ger mig massa inspiration!!

Trots att jag är ny här, sen en vecka, säger jag puss tillbaka.
Har scrollat och läst massor och bestämde direkt att jag stannar, så tack för att du offrar din tid på oss.
Kram Helena N

Trots att jag är ny här, sen en vecka, säger jag puss tillbaka.
Har scrollat och läst massor och bestämde direkt att jag stannar, så tack för att du offrar din tid på oss.
Kram Helena N

Phew! Hjärtat stannade en sekund där i början, klart du ska fortsätta blogga! Jag kommer garanterat att börja blogga igen nån dag, men jag hade inte tid för min blogg, känner igen mig i allt det du skriver och för mig var det inte värt det (hade inte så många läsare heller att tillfredsställa).

Anyways, tack som fortsätter! Puss på dej med! ;)

Puss i pannan!

Tack!
Tack för tipsen, trixen, peppen (och ibland deppen), rosen, podden och pussen! ;)

Ja jag är på mitt sjätte år och fattar vad du pratar om. Jag har troligtvis inte lika mycket besök som du men tycker att bloggen är det bästa som finns ändå :-)

Heja dig! Du gör en mammaledigs dag ibland!

Tack för att du fortsätter skriva, visa, inspirera och glädja.

Vilken tur att du fortsätter att blogga ett tag till, trodde inledningsvis att du skulle berätta "nu är det slut med bloggen".

Tack för allt du ger oss läsare! Vilket fint foto det är! Puss tbax.