Som sagt, efter knappt fyrtio minuter ringde de från dagis och sa att Boo var sjuk. Igen. Jag tyckte hon kändes lite varm och såg aningens glansig ut på ögonen på morgonen men två gånger visade örontermometern 37°C och jag valde (läs ville) tro den så vi gick till förskolan. Vab igen alltså. Det. Tar. Aldrig. Slut.

 

På eftermiddagen när vi gungat och läst och gungat lite till och skypat med mormodern och ätit raggmunk och lyssnat på "mu-ulin" (favoritlåten Timber av Pitbull, vet inte var namnet kommer ifrån, kanske av frasen "you better move"?!) sjuttioelva gånger så rörde jag ihop en trolldeg, eller egentligen är det en play-doh-lera (men det blev det ju ingen göteborgsvitsig rubrik av).

 

Så fort barnet passerat stoppa allt i munnen-åldern så är det perfekt med deglek och mysigt att knåda och pyssla tillsammans. I en timme stod Boosa busa och knådade och byggde degtorn. Jag hann inte ens färga degen innan hon satte fingrarna i den och i början är den ju extra mysig när den är ljummen. Receptet är busenkelt och det mesta brukar man ju ha hemma:

 

2 dl salt
5 dl vetemjöl (antingen räknade jag fel eller så behövdes det mer mjöl, den ska inte vara kladdig utan slät och klibbfri)
2 msk alun
3 msk olja blandas med 5 dl kokande vatten 
Karamellfärg

Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg. 
I tättsluten påse/burk håller den ca 2 månader i kylskåp.

 

Utan alun:

2 ½  dl vetemjöl
1 dl salt
2 ½ dl kokhett vatten
1 msk olja
1 msk citronsyra
Karamellfärg

 

Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg. I tättsluten påse/burk håller den ca ett par veckor i kylskåp.

Kakformar i metlla kanske är lite vassa för små minifingrar men måttsatser, smörknivar och annat barnvänligt funkar precis lika bra. Att se den här lilla febertoppen knåda, klämma, stapla, trycka och platta till och att lyssna till de förtjusta ropen och ramsorna som bara hon själv förstår till fullo kan verkligen trolla bort stressen av att vabba för typ hundrade gången på två månader. Älskade unge.

 

Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it