Två bonustimmar! Nä nu tror ni väl att jag fått allt om bakfoten men jag pratar inte övergången till vintertid här nej jag pratar om 15.03-tåget från Älmhult. Att jobba för det stora intedningsföretaget innebär att mina mornar startar med ängeln Gabriels riff på harpan vid 04.45. Nä, inte ens änglaspel på harpor får den tiden på dygnet att verka human. På med kläderna, fejset, och macka i påse, ut i natten och fånga 401:ans första tur mot stationen. 2,5 h senare befinner jag mig i studion och är redo att puffar kuddar, få tomater att blänkande åma & kråma sig i KONCIS ugnsform. Snitta blommor, tejpa uppslagna boksidor och nåla täcken för det perfekta "naturliga" fluffet. Faktiskt jobbar vi så bra att golvet som skulle målas i nästa vecka kan göras redan idag och jag hinner alltså med 15.03. 

 

Vanligtvis tar jag femtåget och är hemma någon kvart efter 19 och möts av en tvååring som i hopp om senareläggning av sänggåendet bjuder in till allsång och dirigerar de gäspande föräldrarna till den ena duetten efter den andra. Efter att ha mobiliserat krafterna till att borsta 16 små risgryn, bytt till den tredje pyjamasen (jag vill ha den, nej den, nej den) och läst en saga för varje pyjamasbyte säger jag godnatt och stänger dörren efter mig. Jag tar sikte på soffan och tappar hjärnan någonstans på vägen, tror att den landar i något ostädat hörn intill energidepåerna. Primetime tillbringas i horisontalläge framför underhållningen för kvällen  medan dagens blogginlägg vä(x)(rk)er fram. När jag några timmar senare likt en skurmopp drar över golvet mot sängen inser jag att den efter dagis lagade middagsmaten som jag inte orkat äta fortfarande står orörd på spisen och jag måste prioriterar matförvaring före sminkborttagning. Stupar i säng och håller tummarna för en obruten svit av sex timmars sömn innan harpan åter ljuder. 

 

Men jag klagar inte, tvärtom älskar jag den där arbetsplatsen med alla begåvade kreatörer och är tacksam för varje vecka som familjelivet tillåter frilansjobb på annan ort, jag ser bara enormt mycket fram emot att tiden på hemmaplan idag börjar när jag vanligtvis står på perrongen i Älmhult och att jag ikväll kanske får somna osminkad.