Bakom varje samlare står en notorisk slängare
Att det är mycket känslor bakom de Zetterströmska dörrarna känner de flesta av våra vänner till. Jesper och jag menar ju att det är den här "passionen" som gör att vi inte tröttnar på varann - ena sekunden blixtrande frustration för att i nästa bytas till skratt och puss&kram. En och annan gång har konfliktkänsliga vänner sagt; Ska ni bråka så går jag här ifrån, var på vi förvånat tittat på vederbörande med ett "Bråka?! Vi diskuterar bara".
Ikväll diskuterades det också. Det är nämligen lite rörigt här hemma för jag håller på att renovera ett halvstort skåp, i köket. Ni vet hur det är när man målar om något; man är beroende av bra ljus (helst dagtid) och lång torktid. Oordningen i kölvattnet av detta uttragna projekt blir Jesper galen av och när jag kom ner efter nattning så förstärkningstalade han sydeuropeiskt med armarna och tyckte att jag skulle röja upp i renoveringsröran. Vilket jag såklart genast gjorde, en vill ju inte ha mer passion än vad en kan hantera.
Det är för övrigt det som diskuteras mest, jag är maximalisten som tycker more is more och han tycker att en fis övermöblerar ett tomt rum. Som bäddat för diskussioner alltså. Mitt i när jag håller på att röja undan både mitt och Boosans stök (mina gener rakt nedstigande) så hör jag ljudet av ytterdörren som öppnas och dunsen av en sten som landar i gruset utanför. Det tar en liten stund men snart går det upp för mig att han slängt ut min f i n a Gotlandssten på parkeringen! Den som tillsammans med Ginko-trädet och glaslådan med fjädrar utgör ett litet stilleben på ovan nämnda renoveringsobjekt. Där och då går rullgardinen ner och jag klampar svart i synen runt och letar efter något som betyder något för honom som jag kan slänga ut. Nackdelen med minimalister är ju att de inte har några typiska sådana grejer, detta blev jag varse efter tre ilskna varv på nedervåningen. Slutligen fick jag syn på en trälåda, en present från någon kund i Kina med en ömtålig rulle pergament som samsas med ett par vita handskar och ett litet förstoringsglas. Schwoosh! Ut flyger den på parkeringen. Ha! Där fick han.
En annan nackdel med minimalister är att de inte ser rensning som en förlust, utan en befrielse, och under hela kvällen märkar han inte ens det gapande hålet på köksbänken där lådan tidigare stod (under sju kokböcker). Precis när jag har lagt mig inser jag att just den där lådan har han (såklart) givit bort till sin (och min) dotter.
Ursäkta mig, jag måste bara gå ut och göra den där lådan oslängd. Till skillnad från typiska slängare så förstår en samlare en annan samlares förlust...
Kommentarer
Svar:
Åh, tack Hanna. He-he, lika barn leka bäst?!
Little miss fix it
Svar:
Ha-ha, det var en intressant vinkel, men samlaren tackar för stödet!
Little miss fix it
Svar:
Härligt!!
Little miss fix it
Svar:
:) Tack, takes one to know one?! ;)
Little miss fix it
Svar:
Men det är ju skillnad, ljusstakar KAN man inte ha för många av ;)
Little miss fix it
Svar:
:) Egentligen gillar jag att rensa, efteråt, det är bara innan som jag drar mig för det så förgjordans... ;)
Little miss fix it
Svar:
Livet är f-n inte rättvist ;)
Little miss fix it
Trackback