Första intrycket.torp

Efter en intensiv gårdag på hemmaplan så åkte vi ut till torpet och jag har mest legat i hängmattan som skuggades av körsbärsträdet. Den största ansträngningen har under dagen varit att peta upp solglasögonen när de gled ner på näsan av värmen...
 
Nej inte direkt va. Du gick inte på den säger du? Nåväl, nej riktigt så skedde icket. Istället började familjen med att utrymma huset inför städfirmans ankomst (bästa äktenskapsförmedlaren, säger bara det) med en frukostpicknick. Sen hängde vi på låset på vår favorit-handelsträdgård där vi omsorgsfullt spenderade åtminstone ett halvårs barnbidrag eller så. Vad gör man inte för att ge ungarna en bra uppväxt omgiven av... träd?!
Ja för det var ju det där med att vi nu är inne på vår femte torpsommar och tredje hussommar och fortfarande lyser de där träden med sin frånvaro för de är ju så fjuttiga. Jo tack, och fjuttiga lär de förbli om man aldrig planterar några.
 
Men i morgon, då händer det tusan magi för då ska vi plantera inte bara ett utan två familjeträd, ett äppel-trio och ett triss i körsbär. På samma träd! (ja inte både körsbär och äpple på samma utan två s k familjeträd var det alltså som konkurrerade ut vaccineringsmutor och gummistävlar från Polarn & PyretViva ympning. Och när vi satt här på trappan för ett par timmar sedan medan solen började dippa bakom skogen så kisade jag i den riktningen och konstaterade att det hade varit väldigt tjusigt att göra en växtportal och snickra ihop en grind och verkligen skapa en entre?! Något i stil med den här inspirationsbomben från boken Paradiset. För jag är inte bra på att skörda mina sådder, att stänga av och inte hela tiden låta nya ideer växa till liv. Inte bra alls faktiskt. Och första intrycket är ju ändå  väldigt viktigt. Även för torp.
 
Foto: faksimil Sara Zetterström av boken Paradiset
 

Mors dag, minigrävare & födelsedagsfirande

Avslutade denna kortvecka på jobbet med att göra studiebesök i Kalmars senaste och högsta hus, även kallad Kajalen, ritad av mina kollegor. Alltså den utsikten på våning 15! Sen hann jag knappt hem innan Jesper & Boo överraskade mig med födelsedagsmiddag i efterskott på en av mina favoritrestauranger och vi har nyss kommit hem. Imorgon fortsätter firandet, ja egentligen fyllde jag ju i fredags men eftersom vi reste till Sörmland då så bestämde vi helt enkelt att skjuta på det och det är inte bara det som ska ske den kommande långhelgen. Omensägerså. Gör en variant av Maddes veckolista:
 
I helgen som kommer...
 
...ser jag fram emot: att imorgon bli väckt med sång och frukost på sängen av mina två favoritpersoner men ungefär där slutar väl födelsedagslyxen för terasstvätt och klädkammarrensning står på schemat. Dessutom ska vi köpa träd och växter till torpet.
 
...får jag: ett lass grus till torpet och vi har hyrt en minigrävare som ska hjälpa oss med allt ifrån rabatter och vattenledningar till trädplantering. Dessutom har vi lånat in "Sveriges bästa grävmaskinist" i form av min pappa. Jag hade gärna lärt mig att gräva själv men just nu är vi lite tidspressade eftersom vi bara har helgen på oss och tar tacksamt emot all hjälp vi kan få.
 
...firar jag: förhoppningsvis även mors dag. Helst med en teckning från Boo även om hon notoriskt vägrar att göra dem på beställning. Och har jag varit riktigt snäll kanske det finns chans på en pion att plantera eller en bukett med liljekonvaljer som fullkomligt exploderat i skogarna häromkring.
 
Vad ska du göra denna långhelg?
 
Foto: Sara Zetterström
 
 
 

Hundraåringen 270°

Inte det bästa objektivet på kameran inför uppgiften men jag passade på i finvädret och klickade mig ett trekvarts varv runt huset. Den fjärde sidan består egentligen bara av en röd Volvo upptryckt mot fasaden och är inte mycket att se. Kalla mig gärna både estet och lat för det är enda sidan där bilen inte "förstör" huset när man angör Hundraåringen och dessutom råkar det finnas en altandörr 1 m från bagageluckan.
 
Här bor inte Söderström eller Petterström (jamen på riktigt, folk tror att jag heter det ibland - värsta hittepånamnet ju), här bor Zetterström.
 
 
Gamla finingången, till glasverandan förr i tiden, a k a "Tomtedörren". Det är faktiskt lite galet men vårt hus har ju liksom fem (!) ytterdörrar.
 
 
Tomtedörren används som det hörs på namnet främst den 24 december, eller så här års när morgonsolen skiner där och det är perfekt att äta frukost på trappan.
 
 
Här är min favoritplats, burspråket där vi har matplatsen, sedd utifrån. Jag älskar bråkigheten på allt som växer. Jesper har försökt tukta saker i över två år men hos mig få han inte gehör i den frågan. Men mig har han å andra sidan försökt tukta sedan -99 utan framgång.
 
 
Den här bilden gör ju inte riktigt huset rättvisa, jag måste byta objektiv och ta en ny tror jag. Fast å andra sidan så är dessa översiktbilder sällan särskilt charmiga men här ser man till exempel hur stor terassen är. Fast nu minns jag inte om jag räknade till 50 eller 60 m²? I framtiden vill jag öppna upp och sätta in dubbeldörrar där trefönstret i köket sitter nu och bygga en bred trappa från altanen så den bjuder in tomten mer. Åhh, det kommer bli fantastiskt! För fler dörrar behövs ju verkligen...
 
 
Vi har en vildsint rabatt och jag har fortfararande inte koll på allt som växer där, men Strutbräken är så dödligt tjusiga tycker jag, särskilt när de håller på att slå ut som just nu.
 
 
Förutom rabatten så finns det inte jättemycket kvar av den gamla trädgården, många av träden fick ju tyvärr stryka på foten (bl. a åtta äppelträd, gu' vad jag ältar detta) när de förra ägarna anlade fotbollsplan gräsmatta, men ett höstäppelträd och både vit & ljuslila syren har vi i alla fall.
 
 
Jag verkligen älskar vår gamla bod som inte ens hängde med i ommålningen av huset. Här har vi allt ifrån återvinning till gräsklippare (som vi inte använt senaste veckan som synes), ved och cyklar. Och det är även här hönsen kommer bo i framtiden. Den dagen vi förverkligare Attefallshuset så kommer bo'n stryka på foten. Det gör redan lite ont i själen på mig när jag tänker på det. Egentligen har vi utfärdat renoveringsförbud i sommar men jag tror minsann att vi måste göra något åt takavvattningen innan huset ramlar ihop av sig själv...
 
 
Det bästa med att bo i hus är att kunna gå ut i trädgården. Särskilt så här års - att känna alla dofter och höra alla bin som letar sig runt bland alla blommor. Har ni sett Bee movie? Om inte så gör det! Ett enkelt sätt för barn (och vuxna) att inse betydelsen av några av samhällets minsta invånare.
 
 
Här backar jag strax upp på altanen. Och på tal om det så är det vi ska ägna morgondagen åt. Att såpskura altanen, tvätta segeldukar och flytta ut möbler och växter för säsongen. Eller det är vad Jesper ska göra, jag ska rensa en klädkammare och plocka undan vinterkläderna för nu tror jag faktiskt det är safe att göra det.
 
Så, det var 3/4 av vår hundraåring.
 
Foto: Sara Zetterström

Det händer i helgen

Vaknade upp till solsken till en lördag som breder ut sig som mitteuropeisk turist på en svensk sommarstrand. Den här helgen gå mycket passande i omvårdnande tecken, efter en vecka som på många sätt varit ett bakslag. eller egentligen bara på ett sätt - energimässigt. Det är väl det som är svårt att vänja sig vid, att jag plötsligt måste vässa hörseln inåt och lyssna på de små, nästan ljudlösa signalerna i knopp och kropp för att inte åka på bakslag på vägen. För en dryg vecka sedan kände jag mig som mig igen (wihuu!) och sedan behövdes bara en social urladdning och lite för få nattimmar för att alla veckans eftermiddagar har krävt ryggläge och minimal input. Oh well, du lever du lär.
 
Alldeles strax ska jag ta bron över till Öland och Capellagården för att ta till mig fortsättningen på den workshop jag var med på i höstas om ekologisk hudvård tillsammans med Hudvårdsverkstan. Idag ska det labbas och vägas och smetas tills badrumsskåpet så gott som rymmer ett komplett kit av skönhetsvård, egengjort. Resten av helgen ska tillbringas i trädgården, antingen med händerna i jorden för att i framtiden kunna njuta av egna snittblommor eller med näsan i en sällsam historia.
 
Fin helg till er!
 
Foto: 1 Anna Bjurström - Hudvårdsverkstan, 2 & 3 Sara Zetterström - Little miss fix it

Be careful what you wish for...

"Önskar du dig en högtryckstvätt, kaffebryggare eller ett takcykelställ till bilen?" Hate to break it to min kära man men hans försök att projicera sin önskelista på mig häromdagen funkade dåligt. Det här är istället några vardagslyxiga villhövers som finns på min lista:
 
 
 
1. Skinnetui till min skrivbok från Sot. 2. Open circle-hårspänne. 3. Rakborste och raktvål. 4. Salam tekanna. 5. Benriner grönsakssvarv. 6. Liten Pallo-vas. 7. A beautiful mess av Claire Bingham. 8. Nya Stan Smiths.
 
Och ja, om morgonpaketet innehåller något av de tre inledande önskningarna så kommer jag a). Byta det b). Spara det till en julklapp alt. någons födelsedag i januari. c). Ansöka om skilsmässa. 

Isbrytare

När det varit ett blogguppehåll på någon vecka så är det nästan som om isen lägger sig för vintern fast det är vår och det behövs en himla pråm och ytterligare någon vecka eller två för att ta sig igenom barriären av ickebloggande och osynliga isflak. Jag bloggar väldigt lite, för jag har så mycket som jag vill säga och det är alltid då jag tystnar. Så himla mycket jag vill dela med mig av men på sistone har ju dessutom inte orken funnits riktigt. Så jag har försökt att lyssna inåt, vilat och tagit det lugn(t)are. Tror det funkar för den senaste tiden börjar jag känna mig som mig igen och var det svårt innan så är det ännu värre att bromsa då, när energin äntligen återvänder!
 
På det viset är Instagram ett mer lättillgängligt media och där kan ni följa mig som @littlemissfixit. Nu är det äntligen maj vilket betyder bara två veckor tills jag fyller år och eftersom jag älskar att fylla år och familjen undrar vad jag önskar mig så tänkte jag senare idag dela med mig av det som jag kan kosta på mig att önska nu när jag börjar bli frisk. Tack för att just du läser bloggen, välkommen åter!
 
Foto: instagramcollage av naturen i april @littlemissfixit