ROT-avdrag för bebisbygge?

Ända sen jag var liten har jag velat ha många barn. Ja, fyra ungar det bestämde jag mig nog för redan på lågstadiet. Jag vet inte var det kom ifrån men så var det. Tre kunde väl gå men fyra det var liksom det självklara. Sen var det inte så självklart längre för man är ju två om'et. Efter flera år som par kunde Jesper börja formulera tankar på en framtida avkomma, och då var det bilden av två barn och jag skrattade och sa vad bra, då möts vi på tre. Men när vi väl bestämt oss för att vi var redo och hade rest lite och jobbat och gift oss och allt sånt där man ska hinna med, ja då kom ingenting förutom den där oönskade mensen vareviga månad. Inget illamående, inga bröst som växte explosionsartat och alla cocktails som aldrig dracks "fallifall" kunde snart bilda pyramid på valfritt kändisbröllop.

 

Bara vi slappnade av så skulle det minsann ta sig. Det sa alla. Och tog sig gjorde det, till höger och vänster och plötsligt var hela vänskapskretsen full av gravidmagar och rykande färska villakontrakt och kombibilar. Men min mage förblev platt. Så vi slappnade av lite till - genom att genomgå tre IVF:er på ett halvår. Så skönt, då behövde vi ju i alla fall inte ligga på schema. Men låg gjorde vi ibland ändå även om det som ska vara det finaste och härligaste som finns mellan två människor mest blev stressfyllt och ångestladdat. Tänk motsatsen till lust och passion, lägg till motsatsen till spontanitet och lekfullhet så får ni vibbarna av vår sexy time. Vid ett tillfälle kände jag mig helt tom efteråt och snyftade fram "jag hoppas att det inte tog sig för den här bebisen blev inte till av kärlek" med vanmaktens tårar rinnande utför kinderna. R o m a n t i c.

 

Än idag vet vi ju inte hur det kom sig men lite kärlek spirade nog för plötsligt blev vi spontangravida, jo, det kallas tydligen så även om man är premiumkund på ägglossningstest.se, och vi fick avboka IVF nr 4. Fatalisten kan ju börja prata om att det var Boo som var menad för oss. Snarare kommer min terapeut år 2025 gnugga händerna av förtjusning, med dollartecken i ögonen, när jag försöker ta mig igenom tonåren med vår lilla Spontangraviditet. Helt klart fanns det ett jävlar anamma värt namnet från start i den där cellföreningen.

 

Hur som helst, så här snart tre år senare och med en syskonlängtan lika gammal så lyser spontangraviditeterna åter med sin frånvaro. Att ha koll på storkens körschema med en internationell inköpschef och en flängande frilansstylist mellan lakanen verkar precis så omöjligt som det låter. 

"Fan, det är troligtvis ägglossning på juldagen, då är ju hela huset fullt!"

"Boka inte in Kinaresan v 44, då är det ägglossning"

"Men nej, nu var mensen sen, det betyder att nästa prime time blir precis när jag är på SketchUp-kurs i Västerås"

 

Ja ni hör ju. Så trots den dåliga utdelningen i förra rundan så är vi mitt uppe i ett nytt IVF-race, vi vågar liksom inte sitta i passagerarsätet på Storkexpressen och hoppas på turen längre. Och inte för att vi befinner oss i någon slags position där vi kan välja men det hade varit helt okej om en labbassistens hade valt ut en lagom kaxig liten spermie och stoppat i ett något modest ägg som får fäste i min livmoder så att nästa barn blir lite mer som en, hur ska jag säga... picknick i parken?! Men annars är vi såklart laddade för Boosan 2.0. Ehehe... He he.

 

Och ni som undrar vad som hände med renoveringsplanerna i Hundraåringen? Jo de är liksom satta på vänt, vi bygger nämligen barn för pengarna.

 

Foto: Jesper Zetterström

Tack för allt du delar. Det berör. Hoppas sååå för er!

Stor kram till er!

Åh, jag vet precis vad ni går igenom.
Massa år av längtan och hopp = Sprutor, prover o sjukhus besök.
Jag skall hålla alla mina tummar och tår för er.
De små liven är värt vartenda öre. Renovera kan ni göra sedan...

Ni har ju hela livet på er att renovera, lägg pengarna på hoppet! Vi har precis börjat förbereda oss för ivf-rejset igen för att förhoppningsvis få ett syskon till vår son och även om jag är mer avslappnad nu än första gången sätter det igång så mycket i en. Jag önskar er verkligen all lycka till och tackar ödmjukt för att du delar med dig av det som är tufft. Det är fint för oss som har liknande erfarenheter att ta del av er historia. Kram!

Va skönt att du delar med dig! Jag och sambon ska ge oss in i vår ivf-resa nu i maj. Väntar bara på mensen (förmodligen den enda gången man vill att den ska komma..) Det är nervöst det här! Därför är det så himla skönt när andra som varit i samma situation delar. Stort tack för det!

Håller tummar och tår för er! Kram från en trogen bloggläsare minns hur det var att vara i barnlängtans-limbo

Gud vad jag känner igen mig i hela liggschemat, att inte planera in besök eller jobbresor under vissa veckor och att "alla andras magar växer". Vi har inte påbörjat någon utredning än, men det är hög tid. Tack för att du delar med dig. Jag vet precis vad er längtan innebär. Stor kram!

Skänker alla vårkänslor till er att detta ska bli en kort resa på väg mot en lång resa med ett till litet yrväder lagom till nästa vår. All kärlek!

Jag har känt av lite av den där förtärande längtan, men inte ens snuddat vid era erfarenheter. Varmt lycka till på vägen!

Hoppas så att det går bra för er. Det har gått lätt för oss att bli gravida, men det räcker ju att man får mens en gång för att man ska tro att det aldrig funkar ... Förstår att man sjunker lite djupare ner i besvikelsen varje gång. Hoppas det kan hjälpa att veta att det gått förut. Du skriver så fint. Pepp!

Så stort och fint av dig att du delar med dig! Önskar er all lycka!

Stort lycka till!!! Du skriver så himlans bra! Inser att vi har haft otrolig tur som har haft lätt att få till det, men vid tredje barnet hade vi två missfall innan varav det andra var efter den magiska 12:e veckan. Känslan av att inte veta om det blir några fler barn, ska det gå ... Ska samma sak hända igen... Usch! Men det gick!!! Är så tacksam för det och håller verkligen alla tummar och tår för att ni ska få till det!

Du skriver så fint! Håller tummar för att ny bebis hittar hem till en snarast möjligast!

Vad du är underbar<3 Så givmild och inspirerande och ärlig och härlig och allt där emellan. Det tröstar och glädjer när livet inte riktigt blir som man räknat eller vill och som du säger gravidmagar och barn promenerar bredvid en plattmagad men djupt därinne längtande. För en framtid tillsammans med en liten hand i sin. Jag önskar så din framtid blir med två små händer i dina och din mans arm runt din axel..Tack för att du delar med dig.

Så fint, så bra, så öppet nedtecknat. Vi var där, i många år och vi lyckades faktiskt, nu har drt gått nästan tre pr sedan sista gången men OJ vilka känslor din text för med sig.
Heja er för att ni är öppna och vill berätta.
Många lyckönskningar

Vi var där och vi kom igenom det! Det du skriver väcker så många känslor igen.
Heja er för att ni vågar och vill berätta om detta personliga.

Håller alla tummar och tår jag kan! Hoppas för er och alla andra i liknande situation❤️

Tack för att du delar med dig, jag känner igen mig så väl i det du skriver! Sitter här med tårar rullandes nerför kinderna men hade även ett igenkännande leende på läpparna medan jag läste (ibland kan man inte annat göra än att le åt "skiten" man får gå igenom). Det var inte så länge sen vi var där men nu sitter jag med vår andra IVF-bebis i magen och hoppas allt ska gå som det ska så vår snart 3-åring får bli storebror i sommar.
Önskar er all lycka till i IVF-processen, men även med de spontana sexy-time-stunderna. ;) Kram

❤️❤️❤️

Lycka-till-håller-tummarna-kram till er!

Så fint skrivet, du är grymt skicklig på att formulera dig. Vilken talang!
Jag ska hålla alla mina tummar och tår för er! ❤️

Så fint skriver, fast också ledsamt. Ligga på schema, äta pergotime och gå på VUL var ett stående inslag här hemma för ett tag sedan. resultatet biter mig i armen med nya tanden nu. Håller alla tummar och tår för er!

Hoppas stenhårt att det ska ge resultat! Boo verkar vara hur cool som helst och jag förstår att ni längtar efter en till. Det är verkligen inte rättvist att vissa är hur fertila som helst men kanske inte är så himla lämpade för att ha barn, och andra -som ni - som har alla förutsättningar men där fertiliteten sviker :(

Så bra skrivet! ✊

Hej igen! Ja, precis så känner vi också: vi har ju för alltid fått den allra finaste gåvan i vår son och om det skulle gå vägen en andra gång är det en bonus, men inte längre något livsavgörande krav. Sen hur man tänker i de irrationella, känsliga stunderna, det är en helt annan sak... ;-)

Det är så starkt och fint av dig att ta upp detta. Vi är så många men ändå ofta så ensamma i sorgen och längtan. Nästan 4 år tog vår första, så det där med att i desperation åka till mannens jobb och ligga i bilen eftersom han senare på eftermiddagen skall åka iväg över helgen, det där blir tillslut normalt. Konstiga tillvaro, men värt allt ändå.

Konstigt att man kan känna så starkt för någon man aldrig träffat i verkligheten, men jag önskar er verkligen all lycka till från botten av mitt mamma-hjärta.

...kanske att det träffade en extra öm punkt just idag, då min bror och hans fru fick den där jobbiga mensen igår efter sitt tredje IVF-försök...

Vad fint du delar med dig! Hög igenkänninsfaktor...tyvärr.

LYCKA TILL!

Man får trösta sig med att med tanke på att det åtminstone är minst en läkare (i vårt fall tre) inblandade, och säkert en 5-10 andra personer inblandade i barnafödandet så kanske det blir en riktigt bra unge trotsa tt den inte är hemmagjord. Vår första är något äldre än Boo, jag har i söndags fått ett nytt plus, vårt allra allra sista syskonförsök sa vi. Vi hade en plan och jag orkar inte gå igenom fler behandlingar då de första syskonförsöken sket sig.

Man är lycklig med en, det är man, men det är inte bara för ens egen skull. Det är ju för sitt lillabarns skull. Att dela livet med någons. Samma ålder och inte bara lastgamla föräldrar och släktingar.

Ja du Sara, jag vet hur konstigt svårt och stressande det är, och att redovisa för alla som undrar om man ändå inte ska ha en till snart???

Jag håller alla mina tummar och tår för er och hoppas att ni slipper gå igenom allt för många behandlingar innan Boo får ett syskon! Ta hand om dig! (Er)

Ååå, vet att jag skrev en kommentar till ett av dina ivf-inlägg när Boo var bebis (eller kanske i din mage) och jag och min sambo var inne i ivf-karusellen. Jag fick ett himla fint svar av dig. Och nu sitter jag här med, inte bara ett, utan två små underverk. Den yngsta drygt två månader gammal. Jag önskar så att jag kunde skriva något lika fint till dig nu men tyvärr är jag inte så bra på det här med att skriva och uttrycka mig som du är. Men jag hoppas verkligen, verkligen att Boo får sig en syster eller bror. Att inte mer än ett barn ska få glädjas av att ha en mamma som dig finns inte på kartan. Jag håller verkligen alla tummar och tår för er! <3

Alltså, du är ju så underbar!! :)

Bästa investeringen ändå! ❤️ När de ändå håller på så kan de väl stoppa in två små filurer, då är ni ju ändå på det enade tretalet. 😉 Massa kramar och lycka till!

Kramar till er! Skönt att läsa så öppet om detta som vi också gått igenom och ev. kommer gå igenom nu när vi börjar funderar på syskon till vår treåring.

Håller alla tummar o tår så hårt det går! Hoppas verkligen allt blir bra, hur det nu än blir ;-) Vi fick vårt yrväder från andra sidan jorden till sist och nu kan jag tänka att vilken tur att vi var igenom alla de där turerna så att vi fick just henne till slut. <3 Kämpa på!

Åh, världens största lycka till, hoppas på ett Boosan-syskon snarast! Du är fantastisk som skriver så öppet om det, nog många, många läsare som blir glada av att du avdramatiserar. Heja bebisbygget! Kram!

Tack för ett underbart inlägg!
Läser, känner så väl igen och undrar varför vi inte pratar mer om detta svåra.
Min är sjutton år nu, hon kom efter 4 missfall, mängder av utredningar, ligg på schema, spontaligg, folsyra, väntan på hjälp...Name it!
Det blev inga fler.
Ofta blir jag ifrågasatt just kring detta, ETT barn, men vi är så oerhört tacksamma att det blev just hon (och åtminstone en!)

Lycka till nu på er resa!

Lena

Annars kan man ju alltid adoptera .Finns hur många barn som helst som längtar efter en familj .Lycka till med ert kämpande tycker ni är super starka!

Sara! Jag önskar er all lycka med ert bebisbygge! Minns er kamp för att få er första som visade sig vara fina Boo. När ni lyckades blev jag så fantastiskt glad för er!
Min erfarenhet av längtan och kamp ser annorlunda ut men har ändå många likheter med din. Jag har en kronisk sjukdom som gör att jag måste äta tunga mediciner som inte är kompatibla med vare sig graviditet eller försök-till-bebis. Det krävs planering för att ens TÄNKA bebisbygge med andra ord. Efter en längre tids fruktlösa försök gjorde min man och jag ett snabbt besök i ivf-svängen för ett par, tre år sedan. Vårt första försök avbröts dock på grund av att jag blev spontangravid. Halleluja! Efter ett tidigt missfall lyckades vi kort därpå igen (någon högre makt måste nog ändå varit inblandad) och nu har vi en fantastisk son! Syskonfrågan ser för oss annorlunda ut eftersom det inte bara handlar om huruvida vi KAN bli gravida utan nog framförallt om huruvida jag BÖR utsätta min kropp för en ny graviditet. Den första tog hårt på mig (såklart värt det tusen gånger om) men nu måste jag vara smart och tänka på vad som är bäst för det barn vi haft sådan tur att få. Vad är viktigast för honom; syskon eller en "frisk" mamma? Önskar innerligt att jag och vi inte behövt tänka på detta men tyvärr så är det vår verklighet. Tro nu inte att jag på något vis tycker att ni har en "lätt" situation, absolut inte, men jag vill litegrann ge er ett annat perspektiv. Det där det ligger bortanför ens kontroll på fler sätt än vad gäller fertiliteten. Att ha blivit avrådd å det bestämdaste att skaffa syskon. Fast vad vet jag, kanske är det lättare att hantera då? Just nu har vår syskonlängtan ännu (?) inte kommit och jag hoppas faktiskt att den inte gör det. Och jag hoppas att vi inte ska plågas av dåligt samvete över att inte kunna ge vår son en syster eller bror. Time will tell. Jag önskar er all lycka och håller tummar och tår för att det ska gå på det sätt ni vill! Stor kram!