Cirkus Zetterström - namngivningsceremonin

Sorry att det är så glest mellan inläggen, vi är lite gnälliga här i kulisserna. Marsipanrosen kan skylla på tandsprickning och jag skyller på... Marsipanrosen. Men just nu sover hon. Flera har frågat om vår namngivningsceremoni. Vad gör man? Vad säger man etc? Eftersom varken jag eller Jesper är religiösa så kändes det inte rätt med ett kyrkligt dop för oss, även om jag älskar vackra och högtidliga byggnader som just kyrkor. Vi valde att bjuda in familj och vänner till en fest som vi höll i gröngräset vid vårt torp.

 

Först hälsade vi alla välkomna och skålade i rabarberlemonad.

 

 

Sen inleddes ceremonin av att Janne, en borgerlig förättare och vän till oss som även vigde Jesper och mig -08, läste en dikt för Marsipanrosen och som alltid en och annan anekdot om föräldrarna (mig & Jesper) med glimten i ögat.

 

 

Efter det berättade vi varför vi valt de namn hon fått och bjöd upp faddrarna. Rosens gudmor läste början av Ronja Rövardotter, om natten när hon föds, och bytte ut alla namn mot våra - det blev väldigt roligt och fint på samma gång. Rosens farfar och morfar satt på första parkett.

 

Janne pratade om vikten av att finnas där när Rosen behöver någon annan än oss att ringa när hon måste komma hem från en fest eller när kärlek är svårt, och att det viktigaste är att släkten och vi föräldrar fyller på insidan och gör henne till en trygg och stark individ. Sånt känns så mycket mer relevant än det som sägs i kyrkan tycker jag och blev än en gång påminnd om varför vi tycker så mycket om Janne. Sen gick Jesper runt och alla önskade vår lilla huvudperson lycka till i livet.

 

 

Avslutningsvis spelade vi Stiftelsens - Vart jag än går, en sång som jag och Jesper för alltid kommer förknippa med Marsipanrosens födelse, högt som tusan och alla blåste såpbubblor i solskenet. Superfint och alldeles lagom högtidligt (och inte ett öga var torrt)!

 

Foto: Alice Linder

 

Jösses så fint! :D Om jag har turen att få barn någon gång i framtiden vill inte jag heller döpa dem i kyrkan, så det är jättekul att få en liten inblick i hur en namngivningsceremoni kan gå till! :) Måste även tillägga att cirkustemat är helt underbart! :D

Fantastiskt fint och härligt! Jag har en femmånadersunge och jag har bara ratat dop för att jag inte är helt med på det där med guds barn och dennes gemenskap och allt, för bövelen han är ju min och makens unge... :-) Jag har däremot inte ens funderat på namngivningsceremoni, men nu blir jag hemskt sugen- det ser ju alldeles fantastiskt och underbart ut! Jag ska absolut lobba lite för maken om han inte vill ordna kalas i sommar! :-)

Åh så fiint! Knappt att mina ögon är torra när jag läser. Det lät som helt fantastisk ceremoni som var ni, du , J och söta marsipanrosen! Jag hoppas ni är nöjda :)