Miscellaneous w5/2017

Söndag igen och det känns som en bra dag att damma av den gamla kategorin med gott och blandat innehåll. Det är bråda dagar på jobbet med två projekt i slutskedet av förfrågningsunderlaget (dokumentet som kunden använder vid upphandling av byggentreprenaden) vilket märks då mina tankar i ren protest dras till avkoppling och drömmar om våren.
 
 Först ut är en pyjamas från svenska Nufferton, nytt spännade märke som slog upp portarna i somras. Jag har aldrig varit typen som byter om till mjukisbyxor efter jobbet. Däremot har jag inga som helst problem att bo i pyjamasen en hel helg. Min favorit från Lexington har varit en trotjänare i över femton år men nu går det inte att blunda för att det är dags för en ersättare, hoppas att min storlek snart finns i lager igen.
 
 
Och medan jag ändå är i farten så skulle ett par matchande Hums inneskor bli pricken över i. Hundraåringens kalla golv tillåter inget annat än toffelhjältar och det vore lyxigt att utmana mina Birkenstock i rollen.
 
 
Från sorglösa helger till hardcore vardagspussel för just nu är vi mellan matkassar. Eller det har vi varit en längre tid men efter att ha vant mig under tre år med färdigplanerade middagar har vi fortfarande inte riktigt fått snurr på vardagsmaten. Dessutom äter jag sedan april betydligt mindre kött vilket gör att jag är i stort behov av en inpirationsboost på den fronten. Läste om konceptet Min Farm som innebär en matkasse från lokala bönder. Vilken dröm! Även om jag redan idag försöker handla mycket lokala varor så hade det varit så häftigt att gynna de småskaliga jordbruken i närområdet utan att ge större delen av vinsten till mellanhänder. Ännu finns inte Min Farm i Kalmartrakten men ju fler som visar inresset desto större är chansen att drömmen blir verklighet.
 
 
Appropå närodlat så är egenodlat kanske den största lyxen. Förutom frukt och bär som sköter sig självt i trädgården så brukar jag inte kunna hålla mig från att odla kryddor och lite sallader i lådorna på altanen. I år tänkte jag ta det till nästa nivå och tillsammans med fem väninnor kommer jag under våren ha en bokcirkel utifrån Skillnadens Trädgård som avslutas med en inspirationsföreläsning i slutet av maj med Sara Bäckmo i egen hög person, ni hittar hennes härliga trädgårdsblogg här och boken här.
 
 
Veckans lista blev kort men nu är det dags för mig att krypa i den luggslitna pyjamasen och ta kväll.
Spara
Spara
Spara

Miscellaneous w51/2015

Jag var tvungen att dubbelkolla veckan för det kändes smått otroligt att det är v 51. Det är förvisso sista sk'lvande minutrarna av fjärde advent idag men var tog november och december vägen egentligen? Veckan som gick har jag tillbringar i Ikeastudion. Jag är så himla glad att jag får tillbringa de sista frilansveckorna på den mest kreativa arbetsplats jag vet, i den enorma studion i Älmhult där man ena dagen måste lyssna till "tystnad tagning" som ljuder från studioytan tvärsöver, och kanske ännu mer efter följande "tack!" som betyder att det är fritt fram att bränna av en bild med tillhörande blixt i det egna bygget. För att nästa dag stå och diskutera vilket ljus som ger bästa känslan och luncha med vänner som är närmaste nära fast det kan gå månader mellan tillsammanstiden. Det är lätt att bli lite blödig och tänka att så här fina kollegor får jag aldrig igen.
 
Men. Så skyndar man sig hem med tåget, byter om i ett svep och åker med gå-borts-misteln under armen till julfesten med de som blir mina nya kollegor. Och det som jag trodde skulle bli en kort liten tillställning innefattar allt mellan god mat, sånger, fina tal, så mycket skratt, gemenskap, eldshow och ett dansgolv som aldrig stod stilla fram till småtimmarna när jag är en av de första att gå hem... Det kommer bli bra det här.
 
Men nu - veckans lista, en blanding av det mesta som av ena eller andra anledningen fastnar hos mig. Bildkälla genom att klicka på bilden.
 
Jenny, min superestet till vän. Hon som är så fin i allt det det som jag ser helt färglös ut fick mig att vilja ha en mössa av det slag som när min far bar det kallades "sotarmössa" men som idag tillsammans med fylliga skägg har fått hipster-prefix. En enkel i ribbstickad bomull (jag skulle sprätta bort märket som finns på originalbilden), för visst blir det väl vinter snart?
 
 
Från bomull till blommor. Julstjärnor är ganska tråkiga (förlåt) tycker jag. Däremot ledsnar jag aldrig på amaryllis i varken lök- eller ännu hellre snittvariant. En annan skönhet bland decemberblommorna är julrosen, på bilden står den fint och kikar över kanten i den höga glasvasen. Den är lite som en skör jättevitsippa och jag älskar't.
 
 
Från snitt till välskräddat för i mina tidiga tjugonågot var man tvungen att snegla mot våra danska grannar för att finna kläder med oväntade snitt - till en ouppnåelig prislapp.  Nu spanar jag i lookbooks från Cos och vill byta ut halva min garderob. Det kommer givetvis inte hända, av flera skäl, men om inte tomten kommer överraska mig på torsdag så ska jag själv göra det. Om inte annat för att bli pepp över nya jobbsituationer. Dressed for success helt enkelt.
 
 
Succé modell avslappning är tv-tittande för mig och det har nästan varit som för en Casanova-typ att gå i kloster att ha tv:n på övervåningen. Jag ser a l d r i g på något nuförtiden. Så här i jul, och med många dagars ledighet kommer jag förhoppningsvis hinna med lite mer. Och appropå kostym så är det sådana dramor som får mig att försvinna in i dagdrömmar om en annan tid och jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen på Fröken Frimans krig som börjar på juldagen i SVT.
 
 
Att ligga och slöa i soffan är ungefär lika avkopplande som att svettas på finskt vis. Här hemma divideras det nämligen om en bastus vara eller icke vara. Med huset kom en halvriven historia och från att inte ha med det alls i planerna så har hösten gjort oss riktigt saunasugna och nu funderar vi på om badrummet eller gästhuset kan rymma en liten variant.
 
 
På tal om renovering och hundraåringar, i fredags var jag i ett otroligt fint hus, förvisso utan bastu och några år yngre än vår Hundraåring men mycket av stilen kändes igen. Just nu dammsuger både jag och Jesper Blocket efter tidstypisk inredning och sånt som kommer komma väl till pass vid framtida renoveringar. Jag har sagt det förut men Byggfabriken har många detaljer som just sätter tidseran. Den dagen vi lämnar in köksluckorna på lackning (och spacklar igen de gamla skruvhålen efter de moderna handtagen) kommer jag beställa hem knoppar istället.
 
 
Nä hörrni, det är verkligen hög tid att fälla ihop lock för både ögon och MacBook. Imorgon ska jag och Boo på bussutflykt - hela vägen till kompisen Vera i norra delen av stan. Mycket spännande för en treåring. Dessutom är det i senaste laget att handla alla råvaror till jul. Jag menar polkakäpparna var redan slut när vi skulle fylla på förrådet inför kvällens klädning av granen så vi får se om det blir prinskorvar eller pannkakor på julbordet i år.

Miscellaneous w50/2015

Veckans sista dag och idag har vi redan tänt tredje adventsljuset och firat Lucia. Eller faktiskt så har det inte blivit så värst mycket firande, främst för att vi haft besök av våra Älmhultskompisar Elin, Henrik och busfröet C och det varit full rulle, fast kanske mest för att Jesper tajmade in kompishänget med att vara sjuk och delar av familjen liksom gick på sparlåga. Men imorgon ska vi se Boo lussa på förskolan. Får se om hon kommer sjunga alla sånger hon tränar på här hemma eller om det blir tvärtyst som i fjol.
Nu är det dags för blandningen av grejer som florerat runt mig på sistone, som vanligt bildkälla när du klickar på bilden.
 
Det ligger en intensiv jobbperiod bakom mig, kul för det mesta och den här veckan har ju jag som jag nämde planerat för ett matstylingjobb för Ikea. I inspirationsfasen stötte jag gång på gång på bilder av One-pot pasta. Blir onekligen sugen på att testa. Bara att slänga allt i en gryta och koka tills pastan är mjuk.
 
 
Planerna för Attefallshuset vi ska bygga börjar så smått ta form. I alla falla i mitt huvud och lite på Pinterest. Där hittar man bland annat den här bilden och även om jag vet att vår lilla gäststuga kommer bli mer stilren när Jesper får säga sitt så älskar jag känslan i det här boho-chica krypin:et.

 
Att ha en målbild sägs ju vara bra bl. a för att motivera sig. Själv är jag rätt dålig på det precis som att jag sällan premierar mitt slit. En god vän planterade citatet Work hard - play hard hos mig för många år sedan och nu när mina önskeskor kommit in i lager igen ska jag ta och leva efter den devisen och belöna mig rejält.
 
 
När vi ändå är inne på personlig stil så insåg jag häromdagen att det är flera månader sedan jag var hos frisören - jag låter ju håret växa för att få lite längder igen. På Pinterest har jag faktiskt ett eget anslag för hårinspo - där jag återfann den här bilden. Gillar rufset, en enkel fläta och den mysiga tröjan. Det dröjer nog till nästa år innan jag fixat underlaget dock.
 
 
Appropå barr. Om förra julen kännetecknades av granar med hela rotsystem i glasvaser så tycker jag mig se att årets trend är bordsgranen. Jag tilltalas av tanken på en mindre variant, mer lätthanterlig, men som ändå får lite höjd i och med att den placeras på ett bord eller skänk. Vi kommer få se många av dem de kommande veckorna var så säker, men har ännu inte bestämt om det blir så i Hundraåringen eller inte.
 
 
Från julgran till det som kanske ligger under den. Eftersom jag är emot köphysterin som råder i juletid och vi i storfamiljen tagit gemensamt beslut att skippa julklapparna sedan många år tillbaka. Därför är min önskelista inte särskilt lång men Jesper och jag ger hur som helst fortfarande varann paket. Smycken är väldigt personligt för mig och inget jag byter särskilt ofta, dagligen bär jag ringen jag fick av honom 2002 och armbandet 2012. I år har jag hintat om Atom47 och Beatas fantastiska hantverk. Min bästis fick ett armband med en kärleksknut av mig när hon behövde lite pepp och nu tänker jag att en liten Tiny knot gärna skulle få pryda den främre leden på mitt högra ringfinger. Vi får se om han nappat.
 

 
 
Nä nu är det dags att lägga även den här söndagen till handlingarna men imorgon tänkte jag berätta en stor nyhet här på bloggen - välkommen åter!

Miscellaneous w49/2015

Veckan som gick (snarare sprang förbi) var så fulltecknad med planering av ett stylingjobb där jag ska laga mat(!), månadsskifte (ingen månad är så späckad som december, ett livsomvälvande erbjudande (mer om det en annan gång), en stundande grannfest (fråga vad Jesper tyckte om att jag drog igång en hallrenovering fem dagar innan kalaset) samt ändrade helgplaner p g a stormen att jag liksom helt hamnade i kölvattnet av bloggkajutan. Förra veckans Miscellaneuos ska dammas av från malpåsen (så håll utkik om du tycker det är roligt för den kommer jag publicera i efterhand) men nu är det söndag igen, två adventsljus brinner bakom ryggen på mig men snön lyser fortfarande med sin frånvaro och det är dags för sammanfattningen av vad som rörde sig runt mig vecka 49.
 
Inte sedan Tjuvarnas jul 2011 har jag suttit bänkad framför adventskalendern på SVT men nu tittar vi hela familjen tillsammans, Tusen år till julafton är första programmet som funkar från 3-38 år hemma hos oss. Oj vad allmänheten har gnällt över att det inte är en saga, själv tycker jag programmen både är roliga och väldigt lärorika och framför allt inbjuder till något att prata kring för oss alla tre (maten, kläderna, vad de gör). Extra kul att två av avsnitten redan utspelat sig i både Visby och Kalmar, hemma liksom. Blandningen av vuxenhumor och spontanitet från barnen med stora personligheter är en lyckträff.
 
[ o ]: via SVT
 
 Jag vill inte lova mer än jag kan hålla just nu men efter responsen på Instagram tidigare i veckan ska jag så klart dela med mig av slutresultatet nu när skåpet står färdigt i köket. Första tanken var att lyfta upp schabraket på ben från Pretty Pegs men det föll på höjden som jag ville ha på 22 cm. Veckans nyhetssläpp stämde dock precis med det uttryck jag valt - dov kulör mot brunt trä och var så fint att jag nästan ångrade mig lite.
 
[ o ]: pressbild Pretty Pegs
 
Det senaste som fick foten på vägen mot färre kemikalier i hemmet var teflonpannan. Detta gör att gjutjärns-parken vuxit betydligt. Staplade tungviktare till stekpannor är inte särskilt smidigt i hanteringen så nu letar jag alternativ förvaring och tänker att vi löser det som i torpet genom att hänga prylarna på huggkubben. Hittade Futagamis fina stång på The Kitchen i höstas. Blott 35,5 cm dock, underbart är kort.
 
[ o ]: produktbild via Artilleriet/The Kitchen
 
I år är året då Tomten kom in i vårat liv på riktigt. Boo minns honom från i fjol, inte minst eftersom han kom in genom "Tomtedörren" i vardagsrummet som vi bara använder på varma sommardagar och hade otäcka ögon (tomtemask borde vara förbjudet), men det är först nu hon utryckligen önskar sig något mycket specifikt. En mjuk docka med snippa alltså, beställd och på väg. Av en händelse fick jag se denna säng från Maileg och min förhoppning är att jag ska hinna bygga en liknande (större) till vår nya familjemedlem innan dopparedan. Veckans DIY-inspo blir något av sticksågsbonanza och MDF alltså.
 
[ o ]: via alexandalexa.com
 
Sist ut ikväll blir den ekologiska färgen Auro från Byggfabriken. Med två hundraåringar på halsen så är det just den byggnadsvårdande butik som vi handlat mest av - med prickfri kundservice! Senast tidsenliga elkopplingar till julstjärnan som hänger i burspråket. Nu lanserar de alltså ett organiskt och fullvärdigt modernt alternativ till plastfärger och petrokemiska produkter i och med Auro som är en naturligt och giftfri färg från Tyskland. Lätt att använda står det och till skillnad från plastfärger är den diffusionsöppen vilket betyder att den andas (släpper in och ut små mängder fukt och luft). Jag tänker att Boo's rum hade varit den perfekta provdockan. Det funkar även fint att måla över väggar tidigare målade med plastfärg med Auro men då är materialet ju liksom redan stängt. Kulörerna är så mjuka att jag bara vill gosa in mig i dem och sova i... hundra år.
[ o ]:  via byggfabriken.se
 
Så, det var veckans sista. Appropå det så var det ju just sista avsnittet av Bron förra söndagen, åhh som jag saknar det redan. Saga Norén Länskrim Malmö - du fattas mig.
Oh well, även John Blund har fattats mig på sistone så nu ska jag försöka fånga några timmar innan nästa vecka drar igång. Tack för att ni hänger med mig på bloggen, i vått och i torrt.

Miscellaneous w47/2015

Helgen har tillbringats i Sörmland och vi har både firat svärmor/farmor och hälsat på systrar/mostrar, ett par mysiga dagar med några minusgrader och den första snön. Väl hemma i Hundraåringen har kakelugnen fått jobba för att få upp värmen och nu gömmer jag mig mig bakom skärmen samtidigt som jag tittar på Bron. Jag är så himla harig när det gäller läbbiga filmer och serier men spänningen är trots allt värt hjärtklappningen. Tror jag. För att distrahera mig en aning så tänkte jag dela med mig av veckans lista. Inspiration, några finheter och en del nödvändigheter som kommit i min väg. Klicka på bilden för bildkälla.
 
Först ut är de här guldpläterade stålbesticken från Anthropologie. Så h i m l a fina. Visst, nu har vi redan prima bestick i Torpet men om jag skulle vara nödd och tvungen att byta imorgon så skulle det bli till dessa. Men fler än fyra set hade plånboken protesterat emot.
 
 
Mer än ett år senare står en Emma Fällman-scarf fortfarande på önskelistan. Sedan jag träffade henne på Formex förra hösten har hon gjort ännu fler vackra sjalar. Denna - Always be true, fann jag hos Le Kiosk.
 
 
Vem har inte ett trytande fantasikonto ibland när det kommer till vardagsmaten? Spana in 3 kockar och 7 kids-bloggen, precis som det låter så är det några kockar som i sin vardagsmatlagning till familjen står för uppslagen med enkla och relativt snabba inspirationsmiddagar. Vi abbonerar ju på ICA's kasse varannan vecka men jag känner mig definitivt i behov av mer matinspiration där emellan.
 
 
Okej, kanske har vi lite mer påtagliga renoveringsbehov på toaletterna här hemma än på detaljnivå men kanske just därför känns en toaborste från Iris Hantverk som första steget i rätt riktning.
 
 
 
Vår dubbelsäng var ett felköp redan när det begav sig (för mjuk) och nu börjar vi känna att det är dags att prioritera en av livets viktigaste platser lite mer (så här över ett decennium av syltiga ryggar senare). Efter att ha ägnat en morgon åt att surfa natursängar så fann Jesper bovete.se. Plötsligt känns det mest naturliga att byta ut Boo's madrass. Till just naturligt bovete med bomullsöverdrag. Giftfritt och som att sova på en vetekudde, men hur mysigt?! tänker jag.
 
 
Jag har redan flera av hennes böcker men Ida Magntorns seanste, Home Stories, står högt på priolistan till Little miss fix it-bibblan.
 
Sist men inte minst så saknar jag att pyssla. Det känns tråkigt nog som att det var alla privata DIY-projekt som fick stryka på foten när jag började frilansa. Jag tänkte försöka ändra på det, målet är att göra DIY till en större del av jobbet. Det skulle verkligen vara att leva drömmen och ha hobbyn som jobb för min del. Bilden på soffkudden med läderdetaljer får vara veckans inspiration och imorgon borde min nya pressarfot, för just läder, dimpa ner i brevlådan. Jag kan verkligen knappt bärga mig.
 
 
Nä nu är det snart dags för säsongens sista cliffhanger i Bron och jag måste nog fälla ihop datorn för ikväll och fokusera på spänningen. Imorgon är det ny vecka - en vecka som jag ser riktigt mycket fram emot.

Miscellaneous w46/2015

Söndag och så här i sluttampen dags för en blandning av smått och gott som på ett eller annat sätt satt sig i mitt medvetande den senaste veckan. Efter en vecka som denna, eller säg de senaste åren, om vi ser till den utveckling av främlingsfientlighet och maktfullkomlighet som känns rådande i min stad, i din stad och i hela världen är det lätt att känna hopplöshet. Ibland när min lilla närmaste verklighet, exempelvis jobbet, håller på att äta upp mig av stress eller då bristningsgränsen känns nära inför en deadline eller ett misslyckande brukar jag möta min egen blick i spegeln och konstatera att det inte är botemedlet mot cancer som står och faller med mig. Det tröstar en stund. Samtidigt vill jag inte tro att just jag inte kan göra skillnad, för det kan jag.
 
En bok som med sin titel sätter huvudet på spiken i dessa tvivel gör mig nyfiken och att jag hemskt gärna vill läsa den är Hur kan inredning vara viktigt när världen ser ut som den gör som handlar om Norrgavel och dess grundare Nirvan Richter, tipstack till Frida.
Med en naturlig övergång hantverk emellan går jag från såpade evighetsmöbler till en norrländska kökskompis i finaste renskinn. Förklädet från Kero är så mjukt och följsamt att jag nästan kan tänka mig att sadla om till matsektorn för att ha en rimligare anledning att bära det dagligen.
 
 
 
Jag som är extremt kinkig på doftljusfronten håller tummarna för att detta doftar så gott som det har potential att göra, cederträ är en favorit. Pop Up Paris-ljusen säljs till återförsäljare i 50-pack, och i en av dem ligger det en riktig diamant i botten. Vilket försäljningsknep va, gissa om de alla som köper ett kommer låta det brinna dygnet runt för att se om a girls best friend ligger i botten. Snart kan jag lukttesta Bois de Cèdre hos Frank Atelier.
 
 
Har ni sett Ikeas nya, superfina serie Björksnäs? Jag föll som en ... eh fura för denna skönhet i ljusaste björk. Inget för hundraåringen men i torpköket tror jag den får plats, fram med tumstocken.
 
 
I fredags var jag på en lunchföreläsning, motsvarande den jag själv var gästinspiratör till i september. Den här gången lyssnade jag till Karin, modist, som berättade om sin och hennes man Makoto's hattresa med Horisaki. Efter föreläsningen blev jag lovad ett studiebesök i deras ateljé och när jag varit där ska jag berätta mer om själva hattarna. Tills dess hamnar en av deras skapelser högt, för att inte säga högst, upp på önskelistan. 
 
 
Jag hoppas på en ny vecka i fredligare och med kärleksfulla tecken. Det kommer hända en stor förändring här på bloggen i alla fall, så mycket kan jag säga och den som är me' får se. Peace out!

Miscellaneous w45/2015

Den här veckan känns som om den swishade förbi på en dag, något ni förstås märkt av på bloggen. Den enorma hösttröttheten har dessutom lagt sig som en våt filt över mig och träning har blivit ännu viktigare för att över huvudtaget orka med. Samtidigt är det först nu som den riktiga kura inomhus-perioden börjat och jag njuter dagligen av brasorna i kakelugnen. Veckans blandning känns lite skral, handen på hjärtat så har intrycken varit rätt få, eller kanske är det jag som haft skygglapparna på? Klicka på bilderna för källa.
 
Genom en artikel i Dagens Industri fick jag upp ögonen för Naty, ett svenskt företag som producerar och säljer ekologiska blöjor-och bebisartiklar. Ekologisk blöjor, naturligt nedbrytbara. SOM jag hade velat känna till det här företaget för tre år sedan när vi fick en blöjrumpa. Nu är den perioden så gott som över men blir det syskon blir det till att testa natyblöjs.
 
 
Jag har en grej för kaktusar just nu, stora och gärna i terracottakruka kan de få flytta in. I parti.
 
 
De svenska tapetfabrikerna fullkomligen spottar ur sig nya kollektioner så här års och det finns mycket fina nyheter på tapethimlen, kollektionen Tradition från Sandbergs till exempel. En annan tapet därifrån som jag först misstog för en William Morris finns i den här mäklarbilden från Ahre. Om jag inte är helt ute och cyklar heter tapeten Ava (mörkblå) ur kollektionen Brunnsnäs och hade det inte varit för Hildurs örnkoll så hade jag aldrig knäckt den nöten eftersom fotografen dragit ned mättnaden och färgerna riktigt mycket i bilderna. Tyvärr var det just den dova färgskalan som tilltalade mig och photoshopreglagen finns som bekant inte tillgängliga på var mans vägg i verkligheten (än).
 
 
Appropå tapeter så scrollade jag över det här häftiga Lundby-dockhuset som såldes på Lauritz i fjol, styling av Thomas Lingsell. Och visst är det konceptuellt, hommaget till naturen, men jag blir väldigt pepp på att göra en homestaging i ett dockhus åt Boo.
 
 
Sist men inte minst är lördagkvällens stora behållning. Då tittade jag nämligen på dokumentären om Dagny, den 103-åriga bloggerskan, som finns på SVT-play. Underbar kvinna som liksom föddes ett par år efter att vårt hus byggdes. Svindlande tanke. Precis som den att jag själv har 63 år kvar innan livet börjar...
 
 
Mitt projekt för Tengbom varar inte lika länge, nej det går in i slutfasen och risken är att det kommer bli en lika högintensiv vecka igen. Däremot inleder jag med en förmiddag för övrig jobbplanering imorgon så det finns hopp om flitigare bloggande kommande vecka. Men först sängen, för jag är tröttare än en hundraåring. Over and out!

Miscellaneous w44/2015

Söndag och dags för veckans potpurri av personliga önskningar och inspirerande snubbeltrådar. Just idag känner jag mig lite matt i lacken, och snuvad på konfekten eftersom jag missade en av mina få timmar i tv-soffan framför Bron, efter en evighetsnattning av ett stycke Marsipanros. Vecka 44 har bjudit på en del kultur och några rejäla villhöver-moments. Håll i hatten katten, nu kör vi! Tyvärr funkar det inte att länka just nu men jag lovar att uppdatera alla länkar imorgon och då kan du även klicka på bilden för att komma till bildkällan.
 
Miriam Bryant - vilken frisk fläkt i en ganska avslagen säsong av Så mycket bättre. Förutom en stämma unik i sitt slag charmar hon brallorna av mig med sitt sätt att vara oborstad och rätt fram. Jag tycker det är spännande med människor som får mig att fundera på om det är iscensatt eller om människan verkligen är en ytterlighet.
 
 
Om man kan göra tandrengöring till en sport har jag ett antal OS-medaljer i marathonborstningar. Därför är jag lite rädd att byta från min supermegamjuka variant till en miljövänligare Humble Brush. Men. Provar man inte kan man ju inte veta så snart är en sådan i bambu på väg hem till mig från Lappland Eco Store.
 
 
Jag har sällan dyra designdrömmar som jag ämnar förverkliga men just nu har sparkontot siktet inställd på en viss klämlampa. Jag ser Sempé w103 som en flexibel lösnig på vårt framtida matbord som håller på att ta form.
 
 
För egen del känns hans liv oceaner bort från mitt, nåväl men med åtminstone en Atlant emellan inspirerar Fredrik Eklund (svenske stjärnmäklaren i NY) mig med sin bok Sälj! Glimten i ögat och självdistans tilltalar mig och trots sina framgångar verkar den här snubben ha både ock.
I min jakt på snygga hemsidor, snarare än kläder, hamnade jag häromdagen på Rodebjers webb. Love at first sight blev det i Lina-klänningen, men prislappen fick mig att nyktra till besvärande fort.
 
Ett av helgens utflyktsmål gick till Fröjd i Osby, där de fina tallrikarna som lunchen serverades på även går att handla i butiken. Särskilt älskvärda är faten med den lilla blygsamma kanten som syns i bakgrunden på bilden.
 
 
Rumslind är en av mina absoluta favoritväxter. Jag fullkomligt älskar det skira uttrycket när ljuset silar genom de tunna bladen. Min vän Elin har kanske inte bara det största exemplaret jag sett, hon har även ett stort hjärta eftersom jag kom hem från Älmhult med en stickling värd namnet igår. Jag håller tummarna att avkomman precis som sin urmoder ska bli något alldeles i hästväg.

 
Huvaligen, idag är det en sån där dag då jag hade behövt lite semester efter helgen, tur att det snart är jobb så att en kan vila upp sig lite...

Miscellaneous w43/2015

Oktober börjar sjunga på sista versen och vintertiden belägrade oss inatt, kanske är det därför jag sitter här och gäspar som en tok och ville ta kväll redan klockan 20. Innan jag tar kväll tänkte jag dela med mig av det som passerat min väg den gångna veckan och som vanligt hittar du bildkällan genom att klicka på bilden.
 
Vi hade en sån här blomspruta när jag var liten och jag kan fortfarande känna den metalliska smaken i munnen som följde med vattnet när man satte munstycket mot läpparna och pumpade som Louis Armstrong. Tänk om man kunde öronmärka sånt från barndomshemmet som skulle komma att betyda mycket för en när man blivit äldre... Nu får jag istället skaffa mig en egen blomspruta som mitt barn kan bygga minnen kring, den här sötnosen från brittiska Haws finns ex. på Floramor & Krukatös och kommer hjälpa mig med mina övervintrande växter.
 
 
Det är vissa djur som betyder lite extra för mig. Trollsländor till exempel, de verkar så himla snälla och fredliga. Dessutom är de fascinerande i sin utformning med stora tunna vingar. Fina trollsländekrokar från Le Kiosk skulle kunna hjälpa oss att hålla bättre ordning både i hall och badrum.
 
 
Appropå Le Kiosk. Jag har genom hela livet vandrat hand i hand med färgen mossgrön, det finns ju få andra som gifter sig så bra med rött hår, dessutom har jag en lång affär med Monstera-formen så när denna väska dök upp i webbshoppen igår känns det som en accessoar jag villhöver.
 
 
Jag ömsom förälskar mig och ömsom tänker strategiskt när jag förändrar garderoben. I det här fallet var det en klockren ögonblicksförälskelse och kanske tur att den här übersnygga rosenmösntrade och lejongula kimonon är slutsåld hos Kyss Johanna. En påfågelfåtölj kommer bli svår att få igenom dörrarna (läs: förbi mannen) här hemma (tro mig jag har redan försökt) men jag ser fram emot det perfekta stylinguppdraget där en sådan med fördel agerar statist.

 
En nyfunnen blogg som guidar oss läsare genom naturens skafferi är Dags att plocka (jag hittade den när jag skulle sätta rubriken till mitt inlägg om ekollon). Med en klok tanke och inspirerande i sin design ser jag fram emot att fördjupa mig i Emilia och Simons vardag och matlagning på "ogräs".
 
 
Den här veckans blandning går liksom inte att ta sig igenom utan att nämna Trollhättan och det vansinnesdåd som utspelade sig på skolan Kronan i torsdags. Jag har blivit så tunnhudad sedan jag blev mamma, vidden av empati har vuxit sig nästan ohanterbar emellanåt. Inte för att jag skulle vilja ha det på något annat vis, känslokyla finns så det räcker i världen. Jonas Gardell skriver det så bra i sin krönika, om ljusen som släcktes så plötsligt och meningslöst.
 
Så, avslutningsvis denna sista söndag i oktober vill jag bara säga; var rädda om varandra och framför allt dig själv! Mår du bra kommer det garanterat påverka de flesta i din omgivning.
 
Peace out.
 

Miscellaneous w42/15

Söndagen. Vilodagen. Inte vidare värst faktiskt. Hela helgen har snarare varit fylld till bristningsgränsen med diverse projekt. Jag ska försöka visa er lite mer av det under veckan som kommer men först är det dags för mitt val av smått och gott som gillas. Sen är det hög tid för mig att fälla in årorna, jag är så trött att jag är rädd att jag inte ska hinna upp till sängen innan jag somnar utan istället vakna imorgon bitti med randiga sovmärkern från nålfiltsmattan som ligger i trappan, så trött är jag.
Men here goes (gäsp);
 
Kinfolk släpper sin bok Home på tisdag. När jag tittar på de bilder som finns att tillgå så får jag ingen inspirationssensation precis, däremot lockar det skrivna introt: In The Kinfolk Home, author Nathan Williams takes readers into 35 homes around the world that reflect the values of slow living: cultivating community, simplifying our lives and reclaiming time for what matters most.
 
Slow living, det blir nog nästa års låneord i SAOL. Men visst, Captain Slow (ett av Jespers smeknamn på mig) hade onekligen gillat ett mer härvarande leverne.
 
 
Vi har många tankar och planer för Hundraåringen, en av dem är att renovera både badrummet och toaletten. Vilket år som helst. I väntan på lite andra projekt som måste ta form först växer pinterestmappen kallad "Bathroom". Några av de senaste bilderna innhåller detta - fiskfjälls-kakel (även kallad mermaid tiles!), hur fint är inte det?!
 
 
Andra sommaren som vi bodde på Gotland gick vi på en konstert i Sankta Karins ruin och lyssnade på en vokalgrupp. Det var magiskt bra och det blev ytterligare några spelningar följande år eftersom både Jesper och jag blev helt sålda. Fina stämmor, ofattbar rytmik och en stor portion humor kännetecknar Riltons vänner, då var de ett gäng tonåringar, otroligt charmiga och deras skivor har gått varma här hemma: Efter en längre paus upptäckte jag häromdagen att de återförenats i år. Jag ser fram emot att höra den trettioåriga varianten av bandet och hoppas det blir mer än blott en Heroes-cover.
 
I samband med renoveringen av torpet förra våren såg jag till att göra mig av med alla plastredskap i köket. Samma sak gick vårt ordinarie hushåll igenom. Först plastbantning och nu är det även dags att vinka farväl till teflonpannan. Teflon som hettas upp avger en mängd giftiga ämnen som kan framkalla allt ifrån illamående till cancer och med den informationen spelar det liksom ingen roll att pannkakorna blir perfekt stekta och det är lätt att tillaga fisk utan att det fastnar. Istället vill jag ha en klassisk Mauviel-panna. Och visst, de kostar som en mindre ponny men jag räknar med att den håller en livstid och lite till.
 
 
På fredag släpper Ikea sin nya kollektion Lattjo. Spel, instrument, redskap och utklädningskläder gör mig supernyfiken och jag kan se flera av leksakerna potentiellt hamna i tomtesäcken om ett par månder. För att inte tala om rockringarna i bambu som jag slår vad om kommer pryda många inredningsbilder framöver, med eller utan småfolk i familjen.
 
 
Sist men inte minst i veckans blandning hamnar teet från Harney & Sons som följde med mig hem från USA. Snart är påsarna slut och det är inte utan att jag kommer att sakna en kopp av Paris.
 
Au Revoir.
 
 

Miscellaneous w41/15

Hej andra veckan i oktober, du kom med kyligare vindar och en längtan om att tända en brasa och kura inomhus. Den här helgen har inte innefattat något dopp i havet men väl många koppar te och tjocka tröjor. Jag ringde nyss och gratulerade min mormor på 92-årsdagen men på frågan om det var bra så fick jag ett gnälligt svar, sen rättade hon sig med kommentaren "Egentligen är det väl bara det att jag har så förbannat tråkigt". Dilemmat med att ha en 92 år trött kropp men en spänstigare hjärna.
 
När hon hört sig för om familjen så berättade hon att hon förresten blivit uppvaktad av en Jesper på morgonen, en läkare på äldreboendet trodde hon. Och han var attraktiv! Eftersom hon numera nästan är helt blind undrade jag försynt hur nära han var tvungen att komma för att hon skulle se det och fick ett svar med skratt i kanterna; "-Han behövde inte komma nära alls, han behövde bara öppna munnen." Så klokt sagt, men så har hon ju snudd på levt 2,5 gånger så länge som jag också.
 
 
Raka vägen upp på önskelistan hamnade Share bok som äntligen finns åter i lager på Le Kiosk. Boken innehåller 50 små konstverk som man genom den perforerade kanten kan riva loss ur boken och rama in och/eller ge bort. Därav namnet.
 
 
Appropå tjocka tröjor så fastnade jag för den här ponchon med fransar från det Lindex passande kallar The Autumn Hitlist. Jag vet inte hur många gånger jag det senaste året tänkt, antingen har jag blivit tant eller så har Lindex ryckt upp sig. Från att så gott som aldrig ha handlat mer än basunderkläder därifrån hittar jag numera många hållbara favoriter i deras sortiment.
 
 
Klorofull-kalas pågår i mitt kök och lyckan är minst sagt växande! Min rosenskärm blev sig inte riktigt lik efter flytten då den bl. a tappade en blomma, men så här tio månader senare verkar aklimatiseringen ett faktum och snart har inte bara en utan två nya Medinilla-blommor sett dagens ljus.
 
 
Drömmar i all ära, jag är onekligen en drömmare och inget fel i det, men vill man att drömmar ska bli verklighet så får man jobba för det. Det här citatet pushar mig just nu - Drömmen är gratis men det är avkastningen som kostar extra.
 
 
Ibland kan jag längta till torpet bara för att få duka med det härliga uddaporslinet, främst i blå toner, vi har där. Här hemma är jag sugen på att succesivt byta ut vårt 15-åriga Ikeaporslin mot en liknande potpurri fast kanske mot grönt och gärna handgjort, är dock ganska säker på att vi inte är två om den här önskan. Om jag mot förmodan får med mig mannen på detta så är Grön Anna och portugisisk fajans tacksam att hålla utkik efter när man är på loppis. 
 
 
I snart ett helt år har den här snubbens stämma ljudit här hemma. Sam Smith, killen som föddes på min fjortonårsdag och, sjunger fibrerna ur kroppen på mig. Jag. Tröttnar. Inte. På flyget till USA fanns ett liveframträdande i filmbiblioteket och jag såg filmen tre gånger. Den här låten får mig att dansa som om ingen såg mig.
 
 
Hoppas att ni hinner fånga söndagkvällen, helgerna bara svishar förbi nowadays! Själv ska jag nu ta Boo i ena handen och Jesper i andra och slita lite på studsmattan innan den går i vinteride och framför allt innan solen går ner.

Miscellaneous w40/2015

Vad roligt det är att ha ett återkommande tema på bloggen, något som gör att jag mer medvetet reflekterar över de intryck jag får, varje dag, och extra roligt att ni verkar gilla. Idag är det kanelbullens dag och även första söndagen i oktober. Varsågoda, jag blandar och ger, bildkällan hittar du om du klickar på bilden.
 
Minns ni att jag skrev om Flowery? Tydligen missade jag lanseringen av föregångaren Eligobox i våras. Kanske t o m snäppet härligare med buketter som man själv kan välja stilen på. Exempelvis sånna som kallas Bohemiska ängsmarker. Poetiskt.
 
 
Jag bidar min tid och tänker och drömmer om ett kök som andas oss utan att vi för den delen måste riva ut det nyrenoverade som kom med huset, något som varken är särskilt ekologiskt eller ekonomiskt. Fransk bistro genomsyrar alla mina inspirationsbilder men mannen vill inte ha samma stil som på torpet. Det kanske han skulle tänkt på innan han köpte ännu en hundraåring...
 
 
Vad är det med mig och tranor? Blev ögonaböj-kär i den här ljuvliga skapelsen Dancing Crane av Emma von Brömmsen, Simplicity heter serien som lanseras i mitten av november för Eco Wallpaper och smygvisades på ett pressevent i Göteborg tidigare i veckan. Enkelhet? Snarare en attack av rythm and blues...
 
 
Blått genomsyrar veckans blandning, något jag även valt på naglarna på sistone. Förstår mig inte på att köpa nagellack för hundratals kronor, har testat de flesta prisklasser och tycker inte de dyrare märkena står i paritet till hållbarheten. Mina favoriter är femtioåringen Mavala Mini, snabbtorkande och så liten att den ryms i byxfickan.
 
 
Tavelväggar vart ögat än ser. Den här hemma hos min Ikea-kollega Annette inspirerar mig att samla än mer personliga alster ovanför soffan.
 
 
Jag gillar tänket, att utnyttja ytan på höjden, och detta lilla klämbrickbord Clamp Tray från Navet kan gärna få skapa mer plats bredvid sängen (på mitt framtida nattygsbord med klämbar skiva). Men vilken färg?
 
 
Precis som Frida har jag läst Stoner. Fängslande och frustrerande skulle jag vilja beskriva livsberättelsen om den sällsamme läraren. Luftigt språk och ganska stillsam och lätt att ta till sig, med en grym dramaturgi. Jag läste den som e-bok i somras (min första, och troligtvis sista) men hade mycket hellre delat denna litterära upplevelse med doften av papper. Undrar vilken bok som härnäst kommer göra samma starka intryck på mig?
 
 
Häromkvällen bjöd jag upp mannen i mitt liv sedan sexton år till en tryckare. Ett dussin sistadansen-låtar, från lågstadietiden och framåt (vi turades om att välja, sjukt kul), senare hade vi skrattat, vandrat längs memory lane, dansat nära nära och fuldansat betydligt mer än vi gjort på väldigt länge. Så enkelt, men lika lätt att glömma när livspusslet tar över relationen. Nykär blir man liksom på kuppen.
 
 
Från en crush till en annan. Sist ut i dagens lista är ett projekt som stått och pockat på uppmärksamhet sedan i somras. Ett härligt loppisfynd till skåp som väntar på att jag ska bestämma vilken färg det skall få. Nu har jag minsann gjort det. Blueberry Crush, skåpet och jag i en ménage à trois som jag ser mycket fram emot.
 
 
Hej oktober, du sparkade inte in en öppen dörr precis men välkommen ska du ändå vara.

Miscellaneous w39/2015

Personligen tycker jag det är grymt inspirerande med listor - ett hopkok med en gemensam nämnare (i det här fallet bloggaren bakom), tanken har legat och marinerat ett tag och nu är det dags för min alldeles egna återkommande veckosummering av sånt som jag gör/gillar/drömmer/inspireras av. Ni är många som kikar in på bloggen på söndagar så egentligen tänker jag att den ska dyka upp i slutet på helgen men just igår var jag så rasande trött att det hann bli måndag. Oh well, här är första upplagan av Miscellaneous där jag blandar och ger av just diverse. Klicka på bilderna för källa.
 
Minst en gång i veckan cyklar jag fortfarande ner till havet och tar ett dopp. Igår var det bleke och sådär tappa-andan-vackert. Viken låg helt öde i solen och med endast fåglarna som publik skippade jag baddräkten. Isande kallt och med en renande känsla som är svår att klä i ord.
 
 
Jag har en hittills sexårig tradition att ge mig själv en bägare från Åsa Lindström årligen. I somras stängde butiken tidigare än utlovat och det blev därför ingen under Gotlandssemestern. Kanske kommer min sjunde porslinskärlek från butiken i Stockholm i höst istället. En blå med frömotiv står högt upp på önskelistan.
 
 
Hypade Stutterheim i all ära men mer prisvärd och med snyggare snitt är regnrocken från danska Rains (Eco Tex 100-märkt). Färgen Soil gör den mer dressad än svart (modell sopsäck) och jag skulle gärna bära den både i stad och på landsbyggd.
 
Mina klassiska Blundstone börjar få några år på nacken och känns outslitliga. Boo har vuxit ut dem hon sprungit runt i senaste året och fick nyss sitt andra par och jag gläder mig att hon gillar dem (trots att de varken är lila eller rosa). Förutom att de är praktiska rent funktionsmässigt är de som att ha en gympadojja på foten, dessutom kan hon ta på och av sig dem själv. Jesper börjar också överväga ett par så snart är alltså matchningen komplett och vi kommer se ut som löjliga familjen.

 
Med husets enda TV på övervången har mitt tittande nått minimala nivåer, då och då trängs vi istället framför iPaden i soffan och kollar Netflix-serier. Senast var det båda säsongerna av Peaky Blinders som klämdes under semestern. Smutsigt, rått och allt annat än tuttinuttigt är jag som besatt av detta mästerverk som utspelar sig i 20-talets England. Det ryktas att den tredje säsongen snart dyker upp och förutom underbart skitiga scenografier och välskräddade kläder (varför klär vi oss (läs: våra män) inte mer så?!) är Cillian Murphy så vacker att se på att min attraktion till Thomas Shelby platsar i något tolvstegsprogram för kvinnor som gillar våldsamma män.
 
 
Den första sommaren som villaägare har verkligen satt mina gröna fingrar på prov. Och nu? Jag. Får. Inte. Nog. Hösten gör det enkelt, ett par sprakande grenar med löv i en vas will do. Om man inte har turen att det fortfarande blomstrar alltså. Via fotografen Peter Carlsson upptäckte jag att trogna läsare av tidningar från Bonnierkoncernen bl. a kan köpa fotoprintet "Höstig frostmorgon" i deras prenummerantshop. Ja tack!
 
 
Olyckligtvis glömde jag min bästa scarf på planet hem från Alabama och jag saknar den! Stor, luftig och gosigt plisserad passar den till det mesta. Det tar emot att handla något två gånger men jag tröstar mig med att den första förhoppningsvis lever vidare hos någon annan.
 
September är en favoritmånad (strax efter maj) som bjuder på både bad och bär. Vårt (enda) äppelträd dignar av frukt just nu och jag syltar & saftar bäst jag kan, det känns otroligt lyxigt att ha ett eget litet skafferi av örter, grönsaker och frukt på tomten.
 
 
Sista helgen i september alltså och min första miscellaneous-lista - hoppas du gillar!