Söndag igen och det känns som en bra dag att damma av den gamla kategorin med gott och blandat innehåll. Det är bråda dagar på jobbet med två projekt i slutskedet av förfrågningsunderlaget (dokumentet som kunden använder vid upphandling av byggentreprenaden) vilket märks då mina tankar i ren protest dras till avkoppling och drömmar om våren.

 

 Först ut är en pyjamas från svenska Nufferton, nytt spännade märke som slog upp portarna i somras. Jag har aldrig varit typen som byter om till mjukisbyxor efter jobbet. Däremot har jag inga som helst problem att bo i pyjamasen en hel helg. Min favorit från Lexington har varit en trotjänare i över femton år men nu går det inte att blunda för att det är dags för en ersättare, hoppas att min storlek snart finns i lager igen.

 

Och medan jag ändå är i farten så skulle ett par matchande Hums inneskor bli pricken över i. Hundraåringens kalla golv tillåter inget annat än toffelhjältar och det vore lyxigt att utmana mina Birkenstock i rollen.

Jag var tvungen att dubbelkolla veckan för det kändes smått otroligt att det är v 51. Det är förvisso sista sk'lvande minutrarna av fjärde advent idag men var tog november och december vägen egentligen? Veckan som gick har jag tillbringar i Ikeastudion. Jag är så himla glad att jag får tillbringa de sista frilansveckorna på den mest kreativa arbetsplats jag vet, i den enorma studion i Älmhult där man ena dagen måste lyssna till "tystnad tagning" som ljuder från studioytan tvärsöver, och kanske ännu mer efter följande "tack!" som betyder att det är fritt fram att bränna av en bild med tillhörande blixt i det egna bygget. För att nästa dag stå och diskutera vilket ljus som ger bästa känslan och luncha med vänner som är närmaste nära fast det kan gå månader mellan tillsammanstiden. Det är lätt att bli lite blödig och tänka att så här fina kollegor får jag aldrig igen.

 

Men. Så skyndar man sig hem med tåget, byter om i ett svep och åker med gå-borts-misteln under armen till julfesten med de som blir mina nya kollegor. Och det som jag trodde skulle bli en kort liten tillställning innefattar allt mellan god mat, sånger, fina tal, så mycket skratt, gemenskap, eldshow och ett dansgolv som aldrig stod stilla fram till småtimmarna när jag är en av de första att gå hem... Det kommer bli bra det här.

 

Men nu - veckans lista, en blanding av det mesta som av ena eller andra anledningen fastnar hos mig. Bildkälla genom att klicka på bilden.

 

Jenny, min superestet till vän. Hon som är så fin i allt det det som jag ser helt färglös ut fick mig att vilja ha en mössa av det slag som när min far bar det kallades "sotarmössa" men som idag tillsammans med fylliga skägg har fått hipster-prefix. En enkel i ribbstickad bomull (jag skulle sprätta bort märket som finns på originalbilden), för visst blir det väl vinter snart?

 

Veckan som gick (snarare sprang förbi) var så fulltecknad med planering av ett stylingjobb där jag ska laga mat(!), månadsskifte (ingen månad är så späckad som december, ett livsomvälvande erbjudande (mer om det en annan gång), en stundande grannfest (fråga vad Jesper tyckte om att jag drog igång en hallrenovering fem dagar innan kalaset) samt ändrade helgplaner p g a stormen att jag liksom helt hamnade i kölvattnet av bloggkajutan. Förra veckans Miscellaneuos ska dammas av från malpåsen (så håll utkik om du tycker det är roligt för den kommer jag publicera i efterhand) men nu är det söndag igen, två adventsljus brinner bakom ryggen på mig men snön lyser fortfarande med sin frånvaro och det är dags för sammanfattningen av vad som rörde sig runt mig vecka 49.

 

Inte sedan Tjuvarnas jul 2011 har jag suttit bänkad framför adventskalendern på SVT men nu tittar vi hela familjen tillsammans, Tusen år till julafton är första programmet som funkar från 3-38 år hemma hos oss. Oj vad allmänheten har gnällt över att det inte är en saga, själv tycker jag programmen både är roliga och väldigt lärorika och framför allt inbjuder till något att prata kring för oss alla tre (maten, kläderna, vad de gör). Extra kul att två av avsnitten redan utspelat sig i både Visby och Kalmar, hemma liksom. Blandningen av vuxenhumor och spontanitet från barnen med stora personligheter är en lyckträff.

 

Söndag och så här i sluttampen dags för en blandning av smått och gott som på ett eller annat sätt satt sig i mitt medvetande den senaste veckan. Efter en vecka som denna, eller säg de senaste åren, om vi ser till den utveckling av främlingsfientlighet och maktfullkomlighet som känns rådande i min stad, i din stad och i hela världen är det lätt att känna hopplöshet. Ibland när min lilla närmaste verklighet, exempelvis jobbet, håller på att äta upp mig av stress eller då bristningsgränsen känns nära inför en deadline eller ett misslyckande brukar jag möta min egen blick i spegeln och konstatera att det inte är botemedlet mot cancer som står och faller med mig. Det tröstar en stund. Samtidigt vill jag inte tro att just jag inte kan göra skillnad, för det kan jag.

 

En bok som med sin titel sätter huvudet på spiken i dessa tvivel gör mig nyfiken och att jag hemskt gärna vill läsa den är Hur kan inredning vara viktigt när världen ser ut som den gör som handlar om Norrgavel och dess grundare Nirvan Richter, tipstack till Frida.

Med en naturlig övergång hantverk emellan går jag från såpade evighetsmöbler till en norrländska kökskompis i finaste renskinn. Förklädet från Kero är så mjukt och följsamt att jag nästan kan tänka mig att sadla om till matsektorn för att ha en rimligare anledning att bära det dagligen.

Den här veckan känns som om den swishade förbi på en dag, något ni förstås märkt av på bloggen. Den enorma hösttröttheten har dessutom lagt sig som en våt filt över mig och träning har blivit ännu viktigare för att över huvudtaget orka med. Samtidigt är det först nu som den riktiga kura inomhus-perioden börjat och jag njuter dagligen av brasorna i kakelugnen. Veckans blandning känns lite skral, handen på hjärtat så har intrycken varit rätt få, eller kanske är det jag som haft skygglapparna på? Klicka på bilderna för källa.

 

Genom en artikel i Dagens Industri fick jag upp ögonen för Naty, ett svenskt företag som producerar och säljer ekologiska blöjor-och bebisartiklar. Ekologisk blöjor, naturligt nedbrytbara. SOM jag hade velat känna till det här företaget för tre år sedan när vi fick en blöjrumpa. Nu är den perioden så gott som över men blir det syskon blir det till att testa natyblöjs.

 

Jag har en grej för kaktusar just nu, stora och gärna i terracottakruka kan de få flytta in. I parti.

 

De svenska tapetfabrikerna fullkomligen spottar ur sig nya kollektioner så här års och det finns mycket fina nyheter på tapethimlen, kollektionen Tradition från Sandbergs till exempel. En annan tapet därifrån som jag först misstog för en William Morris finns i den här mäklarbilden från Ahre. Om jag inte är helt ute och cyklar heter tapeten Ava (mörkblå) ur kollektionen Brunnsnäs och hade det inte varit för Hildurs örnkoll så hade jag aldrig knäckt den nöten eftersom fotografen dragit ned mättnaden och färgerna riktigt mycket i bilderna. Tyvärr var det just den dova färgskalan som tilltalade mig och photoshopreglagen finns som bekant inte tillgängliga på var mans vägg i verkligheten (än).

 

Appropå tapeter så scrollade jag över det här häftiga Lundby-dockhuset som såldes på Lauritz i fjol, styling av Thomas Lingsell. Och visst är det konceptuellt, hommaget till naturen, men jag blir väldigt pepp på att göra en homestaging i ett dockhus åt Boo.

 

 

Sist men inte minst är lördagkvällens stora behållning. Då tittade jag nämligen på dokumentären om Dagny, den 103-åriga bloggerskan, som finns på SVT-play. Underbar kvinna som liksom föddes ett par år efter att vårt hus byggdes. Svindlande tanke. Precis som den att jag själv har 63 år kvar innan livet börjar...

 

Söndag och dags för veckans potpurri av personliga önskningar och inspirerande snubbeltrådar. Just idag känner jag mig lite matt i lacken, och snuvad på konfekten eftersom jag missade en av mina få timmar i tv-soffan framför Bron, efter en evighetsnattning av ett stycke Marsipanros. Vecka 44 har bjudit på en del kultur och några rejäla villhöver-moments. Håll i hatten katten, nu kör vi! Tyvärr funkar det inte att länka just nu men jag lovar att uppdatera alla länkar imorgon och då kan du även klicka på bilden för att komma till bildkällan.

 

Miriam Bryant - vilken frisk fläkt i en ganska avslagen säsong av Så mycket bättre. Förutom en stämma unik i sitt slag charmar hon brallorna av mig med sitt sätt att vara oborstad och rätt fram. Jag tycker det är spännande med människor som får mig att fundera på om det är iscensatt eller om människan verkligen är en ytterlighet.

 

Oktober börjar sjunga på sista versen och vintertiden belägrade oss inatt, kanske är det därför jag sitter här och gäspar som en tok och ville ta kväll redan klockan 20. Innan jag tar kväll tänkte jag dela med mig av det som passerat min väg den gångna veckan och som vanligt hittar du bildkällan genom att klicka på bilden.

 

Vi hade en sån här blomspruta när jag var liten och jag kan fortfarande känna den metalliska smaken i munnen som följde med vattnet när man satte munstycket mot läpparna och pumpade som Louis Armstrong. Tänk om man kunde öronmärka sånt från barndomshemmet som skulle komma att betyda mycket för en när man blivit äldre... Nu får jag istället skaffa mig en egen blomspruta som mitt barn kan bygga minnen kring, den här sötnosen från brittiska Haws finns ex. på Floramor & Krukatös och kommer hjälpa mig med mina övervintrande växter.

 

Söndagen. Vilodagen. Inte vidare värst faktiskt. Hela helgen har snarare varit fylld till bristningsgränsen med diverse projekt. Jag ska försöka visa er lite mer av det under veckan som kommer men först är det dags för mitt val av smått och gott som gillas. Sen är det hög tid för mig att fälla in årorna, jag är så trött att jag är rädd att jag inte ska hinna upp till sängen innan jag somnar utan istället vakna imorgon bitti med randiga sovmärkern från nålfiltsmattan som ligger i trappan, så trött är jag.
Men here goes (gäsp);

 

Kinfolk släpper sin bok Home på tisdag. När jag tittar på de bilder som finns att tillgå så får jag ingen inspirationssensation precis, däremot lockar det skrivna introt: In The Kinfolk Home, author Nathan Williams takes readers into 35 homes around the world that reflect the values of slow living: cultivating community, simplifying our lives and reclaiming time for what matters most.

 

Slow living, det blir nog nästa års låneord i SAOL. Men visst, Captain Slow (ett av Jespers smeknamn på mig) hade onekligen gillat ett mer härvarande leverne.

 

Hej andra veckan i oktober, du kom med kyligare vindar och en längtan om att tända en brasa och kura inomhus. Den här helgen har inte innefattat något dopp i havet men väl många koppar te och tjocka tröjor. Jag ringde nyss och gratulerade min mormor på 92-årsdagen men på frågan om det var bra så fick jag ett gnälligt svar, sen rättade hon sig med kommentaren "Egentligen är det väl bara det att jag har så förbannat tråkigt". Dilemmat med att ha en 92 år trött kropp men en spänstigare hjärna.

 

När hon hört sig för om familjen så berättade hon att hon förresten blivit uppvaktad av en Jesper på morgonen, en läkare på äldreboendet trodde hon. Och han var attraktiv! Eftersom hon numera nästan är helt blind undrade jag försynt hur nära han var tvungen att komma för att hon skulle se det och fick ett svar med skratt i kanterna; "-Han behövde inte komma nära alls, han behövde bara öppna munnen." Så klokt sagt, men så har hon ju snudd på levt 2,5 gånger så länge som jag också.

 

Raka vägen upp på önskelistan hamnade Share bok som äntligen finns åter i lager på Le Kiosk. Boken innehåller 50 små konstverk som man genom den perforerade kanten kan riva loss ur boken och rama in och/eller ge bort. Därav namnet.

 

 

Appropå tjocka tröjor så fastnade jag för den här ponchon med fransar från det Lindex passande kallar The Autumn Hitlist. Jag vet inte hur många gånger jag det senaste året tänkt, antingen har jag blivit tant eller så har Lindex ryckt upp sig. Från att så gott som aldrig ha handlat mer än basunderkläder därifrån hittar jag numera många hållbara favoriter i deras sortiment.

 

Vad roligt det är att ha ett återkommande tema på bloggen, något som gör att jag mer medvetet reflekterar över de intryck jag får, varje dag, och extra roligt att ni verkar gilla. Idag är det kanelbullens dag och även första söndagen i oktober. Varsågoda, jag blandar och ger, bildkällan hittar du om du klickar på bilden.

 

Minns ni att jag skrev om Flowery? Tydligen missade jag lanseringen av föregångaren Eligobox i våras. Kanske t o m snäppet härligare med buketter som man själv kan välja stilen på. Exempelvis sånna som kallas Bohemiska ängsmarker. Poetiskt.

 

Personligen tycker jag det är grymt inspirerande med listor - ett hopkok med en gemensam nämnare (i det här fallet bloggaren bakom), tanken har legat och marinerat ett tag och nu är det dags för min alldeles egna återkommande veckosummering av sånt som jag gör/gillar/drömmer/inspireras av. Ni är många som kikar in på bloggen på söndagar så egentligen tänker jag att den ska dyka upp i slutet på helgen men just igår var jag så rasande trött att det hann bli måndag. Oh well, här är första upplagan av Miscellaneous där jag blandar och ger av just diverse. Klicka på bilderna för källa.