Hur man rengör en damejeanne
Söndagar är typiska fixardagar. Eller hängardagar, så idag har vi hängt lite i torpet. Liksom kollat till det och försäkrat det om att vi inte glömt bort det. Och som jag längtar till sommaren! Appropå det, i somras fyndade jag ännu en damejeanne, i det ljuvligaste turkosa glas, denna gång på Lions loppis i Åhus. Åh så vackra de är i den där äldre modellen. Tyvärr var just denna så himla smutsig (hence the fyndpris?) och blev stående i garaget hela hösten men efter tips från min kompis Elin fyllde jag den med kokhett vatten och stoppade ner ett par tabletter maskindiskmedel och lät verka över natten. Sen "centrifugerade" jag den genom att ruska runt med ett par smådankar i, vispade även hjälpligt runt med en flaskborste i den övre delen och nu är den praktiskt taget som ny.
Så innan du överger en skitig damejeanne, testa maskindiskmedel alltså. Nu ska jag väcka en middagstrött Marsipanros så att vi får en skaplig kväll ikväll.
Foto: Elin Stierna & Sara Zetterström
Så slipper du kladdiga glassfingrar (husmors DIY)
Vabruari närmar sig med stormsteg och det vet ju alla att det bästa botemedlet mot de flesta åkommor (feber, halsont, tråkiga föräldrar) är glass. Trots minusgrader på termometern så har just den här medicinen en tendens att smälta fortare än småpatienter får i sig den men världens fiffigaste knep mot glassdräll har du förmodligen i kökslådan utan att veta om det. Bullformar.
Ta en form, skär ett litet snitt i mitten (det var mamman som skötte just skärandet), trä den på glasspinnen och vips är problemet löst! Har man bara formar i silikon kan man ju offra en sån och återanvända den vid varenda glassfest, Vabruari kan ju vara längre än man tror...
Foto: Sara Zetterström
DIY - barnrumsförvaring hos IKEA Livet Hemma
Med barn följer prylar vare sig man vill eller inte. Först är det amningskuddar, filtar och nappflaskor och sen blir det gosedjur och legobitar. I förbannelse. Med dagisalster och kastanjesamlingar finns det liksom ingen hejd på't och även fast släkten informeras om den lokala policyn att hålla antalet julklappar nere så svämmar barnrummet över. Någon som känner igen sig?
För IKEA-bloggen Livet Hemma har jag gjort ett DIY-inlägg om just fiffig förvaring för leksaker. Ett smidigt sätt är att använda sig av en befintlig produkt och bara modifiera den, som jag gör med kuddfodralet SANELA. Hela inlägget och steg-för-steg hittar du på Livet Hemma här.
Foto: Sara Zetterström
Presenttips: pyssellåda
Ena huvudpersonen på gårdagens baklängeskalas fyllde fyra och vad passar bättre till en fingerfärdig liten person än en låda full med pysselprylar. Piprensare, glitter, lim, fina papper, klisterögon och tjusig tejp i olika mönster, alltsammans samlat i en ask som kan fyllas på vart efter. Pärlor, flirtkulor, band, mönstersaxar, klistermärken, paljetter, bjällror, stämplar, hobbyfärg, glittriga pennor, fjädrar... och letar man hemma är kapsyler, glasspinnar, korkar, tomma toarullar, stenar och kastanjer superpyssliga grejer som kan passa perfekt i lådan.
Jag förespråkar oftast kvalitet före kvantitet men när det kommer till småfolk som kan göra slut på en tejprulle fortare än man säger washi så är tipset att fylla på förrådet från butiker som IKEA, TGR, Claes Ohlson eller Netto och istället spara kvalitetspysslet till lite större pysslare. Små burkar, askar, zippåsar etc. är typiska bra att spara-grejer för att använda i en sån här låda och lägga över småpryttlarna i eftersom pysselförpackningarna sällan är återbrukningsbara. Förutom att det håller ordning i lådan ser det finare ut utan massa etiketter och inplastningar tycker jag.
Kalaskvällen blev lång och inte minst piprensarna gjorde succé, så bästa tipset är att köpa fler direkt.
DIY - biscornu, vriden nåldyna
Under gårdagens pass i Ikeastudion sprang jag på den här fina nåldynan inne på syateljén. Formen kallas biskornu som är franska och betyder typ knasig, annorlunda. Traditionellt är den sydd i linne eller aida (broderityg) av två ihopsydda kvadrater medan den här modellen är gjord av fyra rektanglar (ihopsydda två och två) i en mer modern variant av plysch och formas till en donut med en knapp i mitten. Dels hittade jag en beskrivning på svenska via Lugnagatan.net och dels en med instruktiva bilder via Made by Eva. Jag blir sysugen, blir du?
Foto: Sara Zetterström
Pågående projekt
Det har varit extremt tyst på fixarfronten här på bloggen och främsta anledningen är att jag inte hunnit med så mycket när all tid gått till att vabba på dagarna och fixa det nödvändigaste på jobbfronten kvällstid samtidigt som jag försöker sy ihop torprenoveringsplanerna, snickare bokad v. 15. Men ett pågående projekt har jag och det är ett facelift på en av våra matsalstolar. När jag räddade den från en majbrasa 2006 så var den turkos. Omgående målade jag den vit så det var alltså så den såg ut när jag bestämde att den skulle få nya kläder. Jag fastnade för mullvadsfärgen i presskittet från Sadolin och tänkte att den skulle gifta sig fint med en naturfärgad lädersits och det är väl typ där jag är nu. I väntan på ett tillfälle att hyvla ner sitsen och såga ur lite av hörnen för att få plats med det betydligt tjockare skinnet och hitta en ersättare till det utom räddningar avstrippade taglet. Så länge erbjuder jag bara platsen till gäster jag inte tycker så mycket om eftersom man riskerar att få stickor där solen inte skiner.
Foto: Sara Zetetrström, Little miss fix it
Hur man trollar bort en febrig vabbdag
Som sagt, efter knappt fyrtio minuter ringde de från dagis och sa att Boo var sjuk. Igen. Jag tyckte hon kändes lite varm och såg aningens glansig ut på ögonen på morgonen men två gånger visade örontermometern 37°C och jag valde (läs ville) tro den så vi gick till förskolan. Vab igen alltså. Det. Tar. Aldrig. Slut.
På eftermiddagen när vi gungat och läst och gungat lite till och skypat med mormodern och ätit raggmunk och lyssnat på "mu-ulin" (favoritlåten Timber av Pitbull, vet inte var namnet kommer ifrån, kanske av frasen "you better move"?!) sjuttioelva gånger så rörde jag ihop en trolldeg, eller egentligen är det en play-doh-lera (men det blev det ju ingen göteborgsvitsig rubrik av).
Så fort barnet passerat stoppa allt i munnen-åldern så är det perfekt med deglek och mysigt att knåda och pyssla tillsammans. I en timme stod Boosa busa och knådade och byggde degtorn. Jag hann inte ens färga degen innan hon satte fingrarna i den och i början är den ju extra mysig när den är ljummen. Receptet är busenkelt och det mesta brukar man ju ha hemma:
Med alun:
2 dl salt
5 dl vetemjöl (antingen räknade jag fel eller så behövdes det mer mjöl, den ska inte vara kladdig utan slät och klibbfri)
2 msk alun
3 msk olja blandas med 5 dl kokande vatten
Karamellfärg
Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg.
I tättsluten påse/burk håller den ca 2 månader i kylskåp.
Utan alun:
2 ½ dl vetemjöl
1 dl salt
2 ½ dl kokhett vatten
1 msk olja
1 msk citronsyra
Karamellfärg
Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg. I tättsluten påse/burk håller den ca ett par veckor i kylskåp.
Kakformar i metlla kanske är lite vassa för små minifingrar men måttsatser, smörknivar och annat barnvänligt funkar precis lika bra. Att se den här lilla febertoppen knåda, klämma, stapla, trycka och platta till och att lyssna till de förtjusta ropen och ramsorna som bara hon själv förstår till fullo kan verkligen trolla bort stressen av att vabba för typ hundrade gången på två månader. Älskade unge.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
DIY potatistryck på textil
Vet ni att en av de vanligaste ingredienserna i ett svenskt hem, potatis, är en fin-fin källa till kreativitet? För jag lovar, har du väl kommit igång så vill du inte sluta att göra potatistryck.
Dela potatisen och skär till önskad "klisché", man kan freestyla eller använda alla möjliga tillhyggen. Bakänden av en hårnål, öglan liksom, är perfekt att göra frihandsmönster med men här har jag använt mer geometriska former så jag tog ett litet lock till en pärlburk och maskeringstejp till min hjälp. Är potatisen stor kan det vara bra att skära till ett handtag/en knopp på baksidan för bättre grepp.
När du är nöjd med din form är det bara att gå loss på tyget. Doppa potatisstämpeln i färgen och pressa den sedan på önskad plats. Är det en större stämpelyta kan man rolla på färgen med en skumgummiroller för en jämnare fördelning, använd gärna ett kladdpapper att testtrycka och rulla av överflödig färg på.
Jag använde ACRA-K från textilfarger.se, en riktig kvalitetsfärg till bra pris, hemmagjord i Sörmländska Trosa. Tyvärr lite stora förpackningar, för den är dryg, men man kan ju gå ihop några stycken och köpa. Eller så testar man något från den lokala hobbybutiken. När färgen har torkat fixerar man den genom att stryka trycket på högsta värme i 30 sekunder. Använd en pressarduk om du är rädd om strykjärnet.
Här tryckte jag på metervara som ska bli framsidan till två kuddfodral, men funkar du som jag så kommer du snart gå loss på allt möjligt: gardiner, påslakan, kläder. Det härliga är att det bara är fantasin som sätter gränsen. Eller en tiomånaders bebis...
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Kreativt kaos
Känslan av att sitta i ett upplyst rum medan mörkret har lagt sig utanför. Att jobba med händerna, tillsammans med hjärnan, att forma ett sammanhang och något som ska bli fint och svajigt i vinden, bjuda till något extra. Sockersött och lite kul... Sånt gör hela vardagsrummet upp och ner, får mig att glömma tid och rum och att jag har en liten Marsipanros som går och lägger sig vid sjurycket och är rätt nöjd med sisådär elva timmers sömn... * gäsp *
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Lite Lena Ph över det hela
Marsipanrosen sover och jag borde göra detsamma, men med denna nyvunna egentid är det svårt att låta bli bloggen så här kommer lite inspiration för små fashionistor.
Under ett snabbt besök på H&M i förra veckan fick jag nämligen syn på en hiskelig kjol som hängde längst ut på ett rea-ställ, direkt såg jag en annan bild framför mig och den fick följa med hem. En kort session med symaskinen senare fanns det en fix färdig marsipanros-kreation. Av lite tyg som blev över knöt jag en slarvig rosett på ett hårband och voila så hade hon platsat i vilken melodifestival som helst. Inte nog med den överhängande risken att ongen kommer prata på bredaste småländska, hon kommer dessutom kunna säga: -Mamma syr mina egna kläder.
Före/efter:
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it
Paketetikett DIY
Inte för att låtsas som om jag inte råkar vara en tidsoptimist av rang men det här med småbarn u n d e r l ä t t a r ju inte precis, så när vi skulle iväg på kalas i helgen och jag upptäckte att vi glömt köpa ett grattiskort så fanns det heller inte tid att fixa ett. Men en liten etikett till paketet går att svänga ihop på nolltid.
Ta en bit färgad kartong (har du tur finns det något som passar i pappersåtervinningen, det här är en bit från en amningsinlägg-kartong, say no more) och klipp till födelsedagsbarnets förstabokstav i namnet, efternamnet eller kanske årsdags-siffran. Stansa ett hål och trä den direkt på paketsnöret eller fäst den som här med ett band i påsen presenten ligger i. Jag brukar spara papperspåsar utan tryck som överlever färden från affären till hemmet i gott skick, perfekt för presenter!
Jag klipper dessutom ofta bort de tunna banden som ibland sitter på kläder för att hålla dem på galgen och sparar dem i en låda. Urbra att använda när man bara behöver en liten ögla, som här till exempel.
Easy peasy, och just den här blev ju riktigt miljövänlig.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
En lugnare tisdag med lite julmys
Det verkar som om hon kör varannandagsprincipen vår lilla Marsipanros. Igår var hon vaken praktiskt taget he-ela dagen och idag har hon sovit middag i över tre timmar nu...
Så fort hon faktiskt somnade drog jag fram tejpen JULMYS från IKEA, som jag sprang på efter en lunch på varuhuset i förra veckan, och började pyssla som en dåre. Man vet ju aldrig när hon vaknar liksom och när hon gör det så kan jag glömma att sitta ner och leka med tejper. Inte har hon ärvt vare sig mitt tålamod eller förmågan att roa sig själv om man säger så. Vad det blev får ni se om någon vecka sådär men jag kan säga så mycket som att det har en touch av jul över sig (vilken skräll).
Jahaja, eftersom hon fortfarande sover och jag har lite julstämning i kroppen så kanske jag ska värma på glöggen... eller inte. Vore det inte för bloggen så hade jag aldrig börjat julpyssla i oktober, det är ju helgerån. Men å andra sidan, om jag inte vore mammaledig så hade julen redan avverkats under sommaren på jobbet så det här är ju ett steg i rätt högtidsriktning. Man behöver förresten inte nödvändigtvis julpyssla med den här tejpen, den är ju hur fin som helst precis hela året runt.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Sista renoveringsrycket
Måste bara säga det igen. Ahhhww, jag har så underbara läsare! Tack för all pepp och fina tankar efter gårdagens inlägg och för att ni delar med er av era jobbiga erfarenheter (som fru till ett Liverpool-fan kan man inte säga det bättre än just), You never walk alone. Och sen den här grejen med att alla mina inlägg blir understrukna. Det verkar vara en bugg som hänger i sedan blogg.se-konverteringen och jag vet inte hur jag ska bli av med det men har mejlat dem så hav förtröstan. Det är INTE med flit. Och ja jag VET att det ser fordjefligt ut.
Igår kom svärfar ner igen för att hjälpa oss med de sista lagren färg. Jag hade en sträng att göra-lista som han dikterade innan han for förra helgen och det var bara att snällt krypa runt och papptäcka och tejpa. Jobbigare än det låter med preggomage, I shit you not.
Vi räknar kallt med att åtminstone börja renoveringsstäda på riktigt (as if varje-dags-dammsugningen/torkningen inte vore nog) på söndag och flytta i ordning i nästa vecka. Yay! I skrivandets stund målas det sista av det surfgröna sovrummet vitt. Allt blir vitt. Klädkammaren blir vit, sovrummet blir vitt, gästrummet/kontoret blir vitt och det känns bara så otroligt befriande måste jag säga. Lite som att öppna upp en sprillans ny skrivbok med bländande blekvita sidor och börja plita ner sina tankar på ett tomt ark. Jag älskar't.
Och vet ni. Nu är mannen på hemväg, det är äntligen fredag och hans semester börjar nästa vecka. Tolv långa veckor ska vi familjemysa tillsammans. Först boa skiten ur oss och vänta med spänning på den Vilda bebins ankomst och sen kokonga oss och bara hänga vi tre, vår familj. T o l v v e c k o r, smaka på den. Happy Friday!
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Ebony & ivory
På självaste nationaldagen så bestämde sig tvättmaskinen hastigt att lägga sig med centrifugen pekandes mot skyn. Drop dead. Rätt dålig planering med tanke på att vi om ett par månader sitter med en liten smutstvättsproducerande bebis på tredje våningen utan hiss (och tvättstuga i källaren). Det var inget att be för så nu är denna monstermaskin på väg hem till oss. Ett inflik i debatten; jag vet inte vad det är med mig och prylar men dålig kombo är nog milt uttryckt, förutom detta nu så dök min Iphone ner i toan i förra veckan (innan utfört ärende tack och lov) samma dag som min rygga med kameran välte och krossade mitt fasta 50 mm 1,4 objektiv. Jorå, tur i oturen att det bara är materiella ting, och tacka vet jag det ljuva ordet allrisk. Våra skadefria försäkringsår är lätträknade om man säger så
Well, well. Tanken är ju f ö att skötbordet ska huseras i badrummet och oljad ek är inte samma kopp te som det var en gång när J och jag flyttade ihop för tusen år sedan så därför var det dags att ge den gamla bänkskivan (som flyttat runt med oss det senaste decenniet) en omgång. Övriga badrummet går i svart/vitt (fast kaklet har nog ett stråk av nittiotals-beige i sig) med lite grått och eftersom jag vill ha en skiva med liv i blev det en ebenholts-mörk hårdvaxolja som av priset att döma går att jämföra med rent guld eller så. Första lagret är struket och jag kan knappt vänta tills jag får se andra omgången imorgon.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Well, well. Tanken är ju f ö att skötbordet ska huseras i badrummet och oljad ek är inte samma kopp te som det var en gång när J och jag flyttade ihop för tusen år sedan så därför var det dags att ge den gamla bänkskivan (som flyttat runt med oss det senaste decenniet) en omgång. Övriga badrummet går i svart/vitt (fast kaklet har nog ett stråk av nittiotals-beige i sig) med lite grått och eftersom jag vill ha en skiva med liv i blev det en ebenholts-mörk hårdvaxolja som av priset att döma går att jämföra med rent guld eller så. Första lagret är struket och jag kan knappt vänta tills jag får se andra omgången imorgon.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Att vara uppe med (påsk)tuppen
Jag trodde faktiskt inte riktigt att det var sant när jag vaknade av att karatebebisen använde min blåsa som sparringpartner strax efter 04 imorse... Eller det hör förresten till dagliga rutiner sedan två månader tillbaka (från början var det visst en hormongrej om jag förstått det hela rätt) men det som hade bristande övertygelse i sin sanningshalt var att jag inte kunde somna om. Så nu funderar jag på hur jag skulle kunna ljuddämpa symaskinen i låt säga tidsramen av en riktig lång Speilberg-film, så att övriga familje- och husmedlemmar slipper vakna av oljudet. Två tjocka kuddar och silvertejp? Nåja, jag kan ju starta med att i ganska tyst klippa till tyget som jag började påskförbereda förra helgen. Nu har jag fått sällskap av en pigg (och tondöv?) liten fågel ute i syrenen på grannens tomt i alla fall så det är väl lika bra att carpe jeflar diem...
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Med papperspyssel på agendan
Förutom symaskin kom jag hem med en påse pyssel innehållande tjocka papper, matchande snöre och pappersklämmor i lördags. Ljuvliga kulörta kartongbitar som ska skäras, bigas, hålas och limmas. Papper är värre än knark, vad är the downside liksom?
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Kryddstarka kulor
Som för många andra så dyker många bra idéer upp i mitt huvud precis när jag ska somna, eller om jag vaknar mitt i natten. Så var det här om kvällen när jag plötsligt såg framför mig vad fint det skulle vara med träkulor på ett läderband runt midjan på mitt svarta lilla bord (från KRYDDSTARKT, remember?). Jag berättade inte om denna tanke för någon så döm om min förvåning när jag ett par dagar senare ser att min kära vän Hildur har haft precis samma idé. Det visar sig när vi pratar på telefonen att vi båda haft den här tanken samma dag! Det bevisar bara att två identiska tankar kan formas på två helt olika platser samtidigt och ibland ska man nog inte vara för snabb att tänka "kopiering". Eller som Hildur uttryckte det, genier tänker lika...
För att återgår till bordet. En underbar detalj på detta lilla bord är "halsbandet" men redan när jag fick det i våras blev jag besviken på att det i verkligheten skiljde sig från det som visades på pressbilderna och sedan dess har jag testat lite olika variander:
Ett vanligt halsband fick ersätta de stora orginalkulorna ett tag, och sedan i höstas har bordet varit helt naket.
Trärena kulor och en naturfärgad tjock lädersnodd. Jag valde mindre kulor, Ø 40mm, tycker att de proportionerna känns bättre.
Voila! Nu gifter det sig fint med både byrån i hallen och våra vardagsrumsbord.
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it
För att återgår till bordet. En underbar detalj på detta lilla bord är "halsbandet" men redan när jag fick det i våras blev jag besviken på att det i verkligheten skiljde sig från det som visades på pressbilderna och sedan dess har jag testat lite olika variander:
Ett vanligt halsband fick ersätta de stora orginalkulorna ett tag, och sedan i höstas har bordet varit helt naket.
Trärena kulor och en naturfärgad tjock lädersnodd. Jag valde mindre kulor, Ø 40mm, tycker att de proportionerna känns bättre.
Voila! Nu gifter det sig fint med både byrån i hallen och våra vardagsrumsbord.
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it
Söndagspyssel
Den här helgen har jag ägnat åt att rensa, röja och organisera både här och där. Klädkammaren, skruvar och beslag, papper och pyssellådor och sist men inte minst min syask. En älskad hattask i skinn, väldigt rymlig och vacker men totalt hopplös när det kom till funktion, ersattes av praktiska lådorna GLIS (som nu tyvärr bara finns i blått). I över ett decennium har jag samlat mina sygrejer i hattasken (och ungefär fem andra ställen) så att ha allt samlat så här känns otroligt lyxigt även om bristen på skönhet nu gör att lådorna förvaras bakom stängda dörrar.
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it
Svart mannekäng
Jag har hamnat i ett grymt Little Miss Fix mode och syr, gjuter betong, spacklar hallväggar och ritar på en lösning på trappräcke ungefär samtidigt just nu. Älska pysseltid! Imorse kunde jag bocka av ett av alla fix som stått på den mentala listan, att klä om Claire - min provdocka, kommer ni ihåg? Jag har den som dekoration och ibland hänger jag en sjal eller något plagg på den för att få en förändring i interiören. Direkt när jag köpte den så såg jag den svart framför mig (tänk er Kate goes Naomi) både för att det passar bättre in hemma hos oss och för att klädseln var lite smutsig. Så här gick det till:
Först skruvade jag isär alla delar och slipade av dem med sandpapper för att rugga upp en fästyta för sprayfärgen och sen sprayade jag i många tunna lager för att färgen inte skulle rinna. Perfekt utomhusgöra en mulen sommardag.
Sen köpte jag ett stretchigt jerseytyg och samlade de verktyg jag behövde:
sax, nålar, krita och tråd.
Då var det dags att få till mönstret på den nya klädseln och jag lade det nya tyget räta mot räta i dubbelt lager, ritade med kritan runt den gamla klädseln och klippte med 1 cm sömnsmån och nålade ihop sidorna.
Fram med symaskinen och här använde jag en stretchsöm på min gamla Husqvarna eftersom överdraget sitter tight och tyget är flexibelt.
När jag sytt båda sidorna klippte jag bort överflödigt tyg längs med sömmen.
Dags för påklädning, äntligen blir hon anständig igen.
Före:
Efter:
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Jag är supernöjd! Det blev så mycket snyggare med en enhetlig färg som dessutom passar bra med övriga detaljer här hemma.
Först skruvade jag isär alla delar och slipade av dem med sandpapper för att rugga upp en fästyta för sprayfärgen och sen sprayade jag i många tunna lager för att färgen inte skulle rinna. Perfekt utomhusgöra en mulen sommardag.
Sen köpte jag ett stretchigt jerseytyg och samlade de verktyg jag behövde:
sax, nålar, krita och tråd.
Då var det dags att få till mönstret på den nya klädseln och jag lade det nya tyget räta mot räta i dubbelt lager, ritade med kritan runt den gamla klädseln och klippte med 1 cm sömnsmån och nålade ihop sidorna.
Fram med symaskinen och här använde jag en stretchsöm på min gamla Husqvarna eftersom överdraget sitter tight och tyget är flexibelt.
När jag sytt båda sidorna klippte jag bort överflödigt tyg längs med sömmen.
Dags för påklädning, äntligen blir hon anständig igen.
Före:
Efter:
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Jag är supernöjd! Det blev så mycket snyggare med en enhetlig färg som dessutom passar bra med övriga detaljer här hemma.
Ordning & reda
Long time no see måste jag säga för här har det inte slitits på bloggverktyget precis. Sorry. Som för att köpa mig lite mer tid (eller om det var en förhoppning om att bli mer organiserad) så skaffade jag mig en ny kalender lagom tills jag började mitt nya jobb i juni. Det snyggaste och mest prisvärda alternativet i Kalmar är utan tvekan Ordning & Redas A5-kalender så en sån skulle det bli nu när en större organisation kräver ett större utrymme för möten, kom-i-håg's och minnesanteckningar. Juni var ju inte precis den optimala byta-kalender-månaden eftersom de vanligtvis sträcker sig jan-dec eller aug-juli så gissa om jag blev glad när Annika som har butiken erbjöd mig att få den lilla oranga 2011:an på köpet om jag köpte den stora svarta 2011-12. Så äntligen idag är vi framme i vecka 29 och jag har ägnat kvällen åt att föra över viktigheterna i the one and only big black book. Än en gång, tack Annika! Hon är smart den kvinnan (men så är hon gammal Ikean också) och det är inte utan att man får sträcka lite på sig när Ordning & Reda endast har butik i Stockholm, Göteborg, Malmö och, just det, Kalmar.
Foto: brusiga snap-shots av Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Foto: brusiga snap-shots av Sara Zetterström, Little Miss Fix It