Trädgungan

Jag hittade en parkbänksliknande sak till gunga i kvarterets second hand-butik för ett tag sen, ett snabbt MMS till Jesper och den låg snart i ett bagageutrymme nära mig.
10 meter av lagom tjockt hampa och med siktet inställt på tomtens stadigaste gren hissade jag samma kväll upp den i eken på torpets baksida, att det inte blev något över av repet kan man ju förstå.
 
 
Jag har ingen aning om hur man flätar rep men jag testade att linda upp lite och flätade samman två öglor i varsin ände av repet och det blev tokstarkt men som en extra försäkran lindande jag ungefär hundra varv med varp runt också.
 
 
De här vansinnigt soliga och härliga dagarna har det varit skönt att släpa ut lite filtar och kuddar för att bara ligga och gunga i svalkan under trädkronorna.
 
 
Fast den riktiga vilan infinner sig nog ungefär samtigt som Boo tar sin middagslur någon annan stans...
 
Foto: Sara Zetterström

Kvällsbad

3, 2, 1 - familjesemester! Jesper kom hem och jag for iväg till en loppis för att i stängningsminuten köpa en rullvagn som troligtvis ska ersätta den vi har i köket. Lite mindre, lite smäckrare, mer om det framöver. Ut med fyndet och in med badkläderna i bilen för vi hade äntligen fått tips om en insjö med tjänligt vatten och en badplats.
Frågar man en kalmarit om detta så tittar de på en som om man var från en annan planet. Insjö? När du har havet!
 
Visserligen har jag ju bott extremt kustnära i Visby och Kalmar de senaste 13 åren och jag älskar havet med sin gråa kyla och ändlösa vy men till syvende och sist är det uppväxten som sätter djupast spår. Då jag cyklade till badplatser med bottnar tjocka av blålera, till strandnära kohagar med slipprig stenbotten där man fick igelsanera sig innan hemfärd och båtturer till klippiga vikar med hala stenar som bjöd på en naturlig rutchkana ner i ljummet vatten. Fast den bästa av de alla var den som låg längst bort, flera mil, dit vi åkte i en varm Volvo 245 med nedvevade rutor så att vägdammet från bilen framför lade sig som en dimma i baksätet. Sandbotten och det svartaste vatten du kan tänka dig. En riktig Coca-Cola-sjö. Både Jesper och jag har pratat om de här sjöarna som borde finnas i smålandsskogarna men som ingen Kalmarit alltså riktigt vill kännas vid. Förrän idag. En halvtimme genom smala asfaltsvägar och gropiga grusvägar med utmärkta mötesplatser, rakt in i skogen, och plötsligt fanns den bara där. 
 
 
Sanden, bryggan, gräsbevuxen sandmark med björkar och tallar, abborrarna, näckrosorna och solvarma stenar i ett Coca-Cola-färgat vatten som lämnar spår på kroppens minsta fjun. Tre timmar flög iväg. Boo badade som hon aldrig gjort förr, grävde i strandkanten, matade fiskarna med bröd, klättrade upp och ner på badstegen och fick de Holländska sommar-
gästerna att skratta och prata menande om ett nytt svenskt OS-hopp. Under protest tvingade vi upp henne när solen gått ner för länge sedan. Vi var i kvällsdoppshimlen alla
tre och semesterns första kväll kunde liksom inte börjat bättre.
 
Foto: Sara Zetterström

Utomhusdusch - en torpares bästa vän

En av de största anledningarna till att borra brunn var att vi ville byta kvällstvätten i emaljhandfat mot en riktig dusch med varmvatten. Förra sommaren var vi verkligen torpare i sin småskitiga bemärkelse och kvällsdoppen i havet gav mest en klibbig eftersmak. Dessutom ligger vårat torp som i en liten gryta mellan skogen och träden vid vägen så dagar som idag är det som pånyttfödelse att duscha av sig emellanåt.

 

 

 

 
I början av året gjorde jag en färgsättning för ett företag som totalrenoverade sina lokaler och förbarmade mig samtidigt över ett gäng gamla kopparrör som skulle slängas. Perfekt patina mot den faluröda söderväggen. En rörmokaren böjde till rören efter mina önskemål och tyckte det var roligt med en lite annorlunda (kund tyckte Jesper jag skulle skriva här... hmpff) lösning. Det är ett riktigt hantverk att kunna bocka till rör så exakt i olika riktningar, sjukt imponerande.
 
Duschstrilen hittade jag på kommunens återbrukslager och blandaren, ja det är en lång historia. I den korta varianten är det ett blocketfynd som tack vara en oerhört snäll vän hittade hit. Från Malmö via Birmingham och Älmhult. Berest liten bit metall kan en säga.
 

Det som är kvar att göra är att hitta en handdusch i passande stil, helst vill jag ha en riktigt gammal och inte en modern i gammal stil (som då ersätter den tjusiga gardenakopplingen) samt en rostig plåt som ska sitta mellan väggen och duschen för att skydda fasaden och alltså dölja den klumpiga men nödvändiga träklossen. Och för våra gästers skull kommer det bli ett par utfällbara duschväggar vad det lider.
 
 
Något som jag sparade i renoveringen är den söta ekollonkroken. Den satt på en takbjälke i storstugan men får nu hålla ordning på handdukarna utomhus istället.

Boo har en liten pool som hon svalkar sig i men vattenslangen är också rätt poppis. Med 38-gradigt vatten är det ju onekligen aningens skönare än min barnsoms isande sommarduschminnen.
Ja lite så här har vi det just nu. Tre semesterfirare i ett torp.
 
Foto: Sara Zetterström

Semesterfeeling

Idag vaknade vi upp på torpet för jag vet inte vilken natt i ordningen, som vi älskar't. Fast alla dessa soldagar har gjort även mig till en runtskrotande semesterfirare och jag har ingen lust alls att ta tag i de sista måleriprojekten måste erkännas.
 
 
Var in till stan en sväng igår kväll och tvättade ett par maskiner medan jag höll ett löppass i värmen och det kändes liksom somrigt deluxe att vakna med en morgonsur och rufsig onge på trappan och ha tvättlinorna fulla med rentvättat.
 
 
Och inte bara tvättlinorna visade det sig, alla sätt är bra om Jesper får bestämma, han jobbar sin sista dag idag så snart är vi en komplett semestertrio. Med bensinluktande kläder. Nu ska Boo och jag gå och plocka krusvinbär. Bara en sån sak.
 
Foto: Sara Zetterström

DIY - korsstygnsmatta

Vilken första semestervecka jag haft! Strålande sol varje dag och så varmt att några större renoveringsprojekt inte är att tänka på. Men svala kvällar eller molniga dagar framöver finns det kanske utrymme för lite mindre pysselprojekt och här kommer ett av mina senare DIY's.
 
Innanför dörren i storstugan har vi ytterligare en dörrmatta, perfekt som en andra anhalt
för gräsiga barfotafötter. Eller egentligen är det två små mattor om jag sytt ihop med stora korsstygn. Superenkelt och ett billigt sätt att göra en dussinprodukt personligare.
 
Detta behövs: Minst två mattor, här är dörrmattan LISEL från IKEA, grovt snöre och en hantverksnål med stort öga.
 
 
Torpet går i milda, för att inte säga smutsdova färger. Först tänkte jag ta ett naturfärgat snöre som smälte in i mattan men sen ändrade jag mig och använde konstrasterande neonrosa murarsnöre som jag hade hemma istället. Detta köpte jag på byggfirma men jag vet att det finns liknande på Biltema.
 
 
En hantverksnål, här en grov säcknål med stort öga, gör jobbet betydligt lättare.

 
Med en liten stjälpreda som bland annat möblerar om och drar i tråden under tiden blir det ändå ett ganska tålamodskrävande projekt... 
 
 
Först drog jag igenom tråden halvvägs, började med den ena änden och sydde alla stygn från vänster till höger, sen fortsatte jag med den andra tråden och sydde från höger till vänster så att stygnen korsades.
 
 
När alla stygn är klara, spänn tråden ordentligt (som på en jumpadojja) och knyt ihop ändarna med en rejäl knut. Klart! En lagom stor matta med fina detaljer har sett dagens ljus. Kostnad ca 230 kr.
 
Foto: Sara Zetterström

23 månader

Min vana trogen så tänkte jag skriva några rader om livet med Marsipanrosen, samman-
fattningsvis, på hennes månadsdag (eller väldigt mycket senare ibland, som nu) och idag är det näst sista gången, månadsvis alltså. Ingen männscha säger väl 25, 26, eller 27 månader? Nä, på sin höjd blir det 2, 2¹/², 3 år etc.
 
Hade ni frågat mig i måndags så var annonsen under "bortskänkes" redan skriven men idag är jag mer blödig efter att ha läst igenom några månadsuppdateringar bakåt i tiden. För just så är det att dela tak med en treäpplare som går mot sitt andra fullföljda levnadsår. Uttrycket "Terrible twos" kom inte till av en slump, kanske inte heller Jespers missuppfattning och egna uttryck "Terror 2". Inget brott är för ringa för att inte bestraffas med ett anfall av pur ilska/vrede/besvikelse/frustration.
 
Nääääj, mackaroonerna ska ligga i skålen!
Nääääj, Boosan ska göra!
Nääääj, inte ta bort dom!
 
Fast bakom molnen döljer det sig en liten solstråle, som denna somrarnas sommar verkligen strålar lite extra, om än i korta intervaller. Men under de där små solglimtarna så tittar en vetgirig, busig, talför och reflekterande liten varelse fram. Att hon är en snackis har jag ju tjatat om sedan i höstas och kanske blir det just lite tjatigt men i synnerhet dessa anteckningar gör jag främst för min egen skull. Så att jag om ett halvår kan sitta med tårfyllda ögon och minnas tillbaka på just den här fasen och minnas hur det var när hon sa: vindkwaftverk och inte längre vindsverk som för några veckor sen.
 
Ett återkommande samtalsämne här i torpet är takbjälkarna. Ja, hon tycker minsann att vi inte gjorde ett alldeles lyckat jobb i renoveringen när vi lät de satans otygen vara kvar så att hon varje morgon slår huvudet i dem när hon kryper runt och mornar sig i sängen. Ganska ofta när vi hämtade på förskolan innan semestern berättade personalen att hon pratat byggnadsteknik och faktamässigt talat om att: om man såga ner takbjälkarna rasar hela huse (för övrigt hennes rekordmening i antal ord som 22-månaders). Nu har den diskussionen dock bytt ut till den mer inredningsorienterade (och ornitoligiska) fakta efter hennes mors framfart: fågeln på takbjälken heter fasan.
 
Andra uttryck som få en och annan (läs mig och Jesper) att höja ögonbrynen är, efter lite apparatmuller ifrån källaren: Vad gö-ör varmvattenberedaren? Och när jag skriver så så menar jag inte vajmvattebjedajänn utan varm-vatten-be-re-da-ren. Fast just uttalet är kanske inte det mest spektakulära i sammanhanget, vad vet jag.
 
Igår hälsade vi på några kompisar i deras torp där lite trafik rör sig på vägen utanför. En röd bil körde förbi, något som noterades verbalt: En röd bil körde förbi. Inte särskilt ögonbrynshöjande för en pratkvarnsmamma. Men när samma bil körde från motsatt håll en timme senare och hon konstaterar: Nu kom bilen tillbaka. Då blev den här mamman lite överraskad. Över sambandstänket i den lilla människan.
 
Eftersom det är lite sensationellt att hon är så verbal, och vi dagligen möts av frågor och kommentarer angående detta så brukar jag ibland skoja om att "jo men hon kan inte springa och svänga samtidigt". För det är ju visst något alldeles vansinnigt konstigt det där med jante som kommer och tränger sig på. Inte ska jag tro att min onge är något, hon pratar förvisso mer och tydligare än många treåringar men inte kan hon vara särskilt motorisk då, också?!
 
Just beträffande motoriken så är hon nog precis som vilken blivande tvååring som helst. Klättrar, springer (och nu även full fart framåt, inte bara med höga knälyft på stället) och hoppar. Det är det senaste. Jämfotahopp. Det är jättekul särskilt i torpköket, där golvet är lite ihåligt över källaren, för det dundrar så mycket. Inte något graciöst hopp med sammansvetsade knän i höghöjd. Nä, hopp som liksom börjar nerifrån tårna och går upp till hårtopparna och hinner vända innan själva luftfärden tagit form. Så att kroppen vill jätte-jättemycket men själva hoppet blir ett mega-megalitet, med raka ben lite styltigt liksom. Ett nybörjarhopp. Världens finaste nybörjarhopp.
Och nybörjarhoppen drygas ut med hålla någon i händerna-hopp, för då kan en hoppa mycket högre och många många gånger i rad, och de dundrar till och med ännu mera!
 
Skulle jag som mamma sia om eventuella framgångsutsikter så här veckorna innan tvåårsdagen så lägger jag pengarna på Svenska Akademien, runt år 2062. Inte OS-guld i höjdhopp. Men allt handlar ju om övning så det kan ju gå lite hur som helst det där.
 
 
Kanske, kanske finns det också en liten galning i stil med Renata Chlumska i henne, vem skulle annars campa på vardagsrumsgolvet?

Den blomstertid nu kommit

Just nu är naturen som ett stort kylrum fyllt med snittblommor som jag går och handlar i med ett obegränsat AmEx. Jag vet inte hälften av vad alla vackra blommor heter men sädesslagen har jag koll på och runt stugan har vi åkrar med både korn och vete.
Superfint att fylla ut buketten med och jag passar på att frossa för än har vi några veckor av blomstertid kvar. Vissa saker saknas fortfarande i torpet, småvaser t ex, men det funkar lika bra med en gammal konservburk tycker jag.
 
Foto: Jenny Wik & Sara Zetterström, Little miss fix it

Miljöombyte

Idag sitter jag med massa administrativa grejer, ute skiner solen och företagandet känns sista veckan efter ledighet ganska oinspirerande, minst sagt. Men vet ni vad Jesper gjort? Han beställde ett trådlöst nätverk till torpet för några veckor sedan, så att jag skulle kunna jobba där ute. Hjärta på den!
 
Är det inte lustigt, innan renoveringen så ville vi vara helt nedkopplade på torpet, och nu trivs vi så mycket att vi vill kunna vara där jämt (nåväl, fråga mig om den uttalandet i november). Så nu byter jag arbetsmiljö för några timmar, gött att kunna ta fikapausen barfota i gröngräset. Dessutom lovade nyss ett par kompisar att titta förbi på lunch och sådant sällskap är jag ju inte bortskämd med nu för tiden precis. Är förresten alla lediga nu eller är det några som liksom jag fortfarande har semsterkaramellen kvar att suga på?
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

DIY - presentpapper med potatistryck

Man kan liksom inte misslyckas med potatistryck, det är busenkelt och ger den där fina looken av handgjort och unikt som är så härlig tycker jag.
 
Idag för precis ett år sedan satt jag på en svettig strand i Italien, Marsipanrosen hade just fått sin första tand och vi fick veta att våra kompisar Elin och Henrik blivit föräldrar och en efterlängtad liten Charlie hade kommit till världen. Idag fyller han alltså ett år, stort grattis härliga unge!
 
Jag som alltid kommer på mina bästa idéer i sista minuten fixade presentpappret en kvart innan det skulle på brevlådan. Allt en behöver är en potatis, en vass kniv och färg. Hobby, akryl eller som här old school-vattenfärg funkar fint. Min låda med färgpuckar har jag köpt över disk på en kreativ verkstad men liknande finns på pyzzel.com.
 
 
Skär ut en form med en vass kniv eller skalpell (nu kan en ju vara hur kreativ som helst men jag gjorde det enkelt för mig, tre snitt, klart!) och smeta på färgen.
 
 
 
Blöt upp färgpucken och använd den som en stämpeldyna, och tryck sedan potatisen på pappret. Vill man ha väldigt distinkta tryck så tar man färg varje gång men vill man ha lite mer levande resultat så stämplar man bara flera gånger mellan färgappliceringen. Lika bra att stämpla kuvertet också när en ändå är i farten.
 
 
Låt torka!
 
Skriv kortet, slå in presenten och tejpa med fin tejp. Klart på en kvart, bokstavligen.
 
Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Uppdatering torprenovering dag 2328...

Okej kanske en liten överdrift eftersom det i teorin skulle betyda att varje månad skulle ha 776 dagar. Men i praktiken har det hänt så mycket på renoveringsfronten att det låter väldigt rimligt. 
Jag uppfyllde till exempel en barndomsdröm och monterade upp en hängmatta mellan två takbjälkar i storstugan. Det stod inte på att göra-listan, så vi kan kalla det en bonus. Lika härligt och Trazan & Barnarne-aktigt som det är att ligga där och gunga, lika skönt är det att  plocka ner den och rulla ihop den och åter få lite mer rymd i rummet. 
Annars upptäckte vi att vi har lite ont om porslin, iaf när det ramlar in fyra vuxna och nästan lika många barn extra till middag. Men vi Cajsa Wargade efter bästa förmåga i helgen och diskberget efter kalaset talade om att vi hade alldeles tillräckligt med Kina för att det skulle fylla en hel plånbok med Uscados. Oh yes, de ligger nu i min plånbok.
 
Förutom en efterlängtad grillkväll med goda vänner så hanns det med en hel del fixande i veckan som gick. Vabbade nästan hela veckan med en febrig Ros som sov mycket, varför jag fick mer gjort.
A la punktform i ett rasande tempo, vissa grejer har vi våra fantastiska kompisar Elin & Henrik (och deras verktygsarsenal) att tacka för att de blev av:
 
-Målade det blivande linneskåpet (grundade först och sedan två strykningar med en grå, apsnygg, kulör.
-Upprepade samma sak med badrumsskåpet.
-hittade och blocketfyndade ett fultskåp i furu, (Yay!) hyrde släp och hämtade det sex mil bort (nu ska det "bara målas också")
-Spraymålade en hängare och en galen skål i mässing
-Installerade hängmattan inne
-grundmålade hörnskåpet i köket (i duggregn, sen slutade det liksom inte regna på hela helgen)
-"Tapetserade" en väggdel med sidor ur böckerna "Nordens flora" vol. 1-10 (tejpade upp dem med washi)
-Fräste ur och lade betongplattor som ett gnistskydd framför kakelugnen
-sågade till ett antal brädor av vårt gamla golv som ska återbrukas här och var i torpet.
-Utökade verktygsarsenalen med en kap-/gersåg...
 
Uppdatering: som Henrik påpekade i telefonen nyss så fräste vi även ur källarluckan för ett prefekt försänkt handtag och nu behöver vi inte lyfta bordet varje gång vi ska ner i källaren, utan bara skjuuuuta undan det. Smutt!
Ja, så att ni inte tror att vi låg på latsidan menar jag...
 



Annars har helgen mest handlat om regn, att städa (slipdamm) och att ehh, handla, kort och gott. Sånt vi behöver och sånt jag villhöver. Får nog bli ett eget inlägg om det.
 
Jag ligger i skrivandets stund och gungar i hängmattan framför brasan och njuter av allt vi hunnit med de senaste månaderna. Det börjar ta form det här evighetsprojektet i turbofart.
 
Foto: egna mobilbilder, ursäkta den dåliga kvalitén

Förvaringsfynd

Det är en konstig dag idag. Det måste vara värmen. Jag glömde kameran, och visst det kan en ju göra, men jag glömde minneskortet också och det var ju där allt det viktiga satt. Ja, ja - det kunde ju vara värre, som i helgen när jag glömde samma minneskort fast på motsatt plats och fotade och fotade de finaste av bilder på renovering och fix och inte minst den lilla mostern med den lilla Rosen. Tur att minnena fastnar i hjärnan även utan minneskort i kameran.
 
Men innan jag smälte bort och bikini blev arbetsuniformen (definitivt en fördel med att jobba hemifrån. Å anda sidan hade det väl funnits AC på ett vettigt kontor) så var jag på ett möte nere på stan, mitt emot TGR hände det sig och kanske hände det sig också att jag slank in där efter mötet. Och hittade en trio som håller ordning på sladdkaos och minneskort(!). Ett kit om tre förvaringsväskor som passar perfekt till laptop, ja inte skyddar det mot tapp men väl mot repor, laddare och handsfree m m. 30 spänn får vi väl se som det fyndigaste fyndet.
 
PS. Ser ni den runda fläcken på min dator? Där stod mjölkkannan i New York den sista morgonen med frukost på sängen, och jag blir liksom lite glad, och minns den fantastiska resan och fina morgonen, varje gång jag ser den. Ibland ska man definitivt inte gråta över spilld mjölk. DS.
 
Foto: mobilfoto (ja kameramissen var det ja) Sara Zetterström, Little miss fix it

Sökes: vitrinskåp, furuskåp, fultskåp

Ikväll kommer min lil sis' på besök. Det var över ett år sedan hon var i Kalmar så det ska bli jättekul att ses lite mer omfattande. Eller ses och ses, hon ska hänga med Marsipanrosen och Jesper och jag ska - tiotusenkronorsfrågan - fixa på torpet! Vilken skräll. Fast själva renoveringen är ju nästan helt över (några foder ska målas, och dörrar) resten är ju mest piff och puff.  Puff som i en himla massa skåp som ska målas; linneskåp, bra att ha-skåp i köket och ett badrumsskåp även det i köket. Som om det inte vore nog så efterlyser jag nu ett skåp till hallen.
 
Ja den där lilla hallen alltså, som liksom glömdes bort i allt det viktiga med kök och vatten och takmålning deluxe. Nu är den i alla fall målad och skall inredas och vad är ett hem utan en fungerande hall? Inget fungerande hem faktiskt. Tidigare var den lilla hallen på 2,5 m² en plats för allt ifrån luftgevär och simringar till gummistövlar och sekatörer. Staplade på varann. Nu tänkte jag att den skulle rymma lite mer skor, jackor och bra att ha och lite mindre av Bear Grylls överlevnadsutrustning liksom.
 
Åter till efterlysningen. Eftersom hallen är så mini-mini men kräver så maxi-maxi-förvaring skulle jag vilja ha ett vitrinskåp där. Lagom brett, lagom djupt och med glas så att det inte känns som en massiv klump som ramlar över en när en sätter foten i stugan. Ett skåp som jag tänkte måla, ja när jag ändå har ångan uppe sådär.
 
Hur många gånger har en inte sett ett sånt här skåp på ex. Blocket när en letar efter Svenskt Tenn-aktigheter eller väldigt ofuru-grejer? Typ jämt. Men nej nej, den senaste månaden har det bara varit ett (som jag tyvärr inte hann köpa) och jag har besökt en hel del loppisar kan jag informera om. Ibland dagligen. Är inte det typiskt så säg när en letar? Så nu ställer jag mitt hopp till er! Har du ett, känner någon som har ett, vet någon second hand eller loppis som kan ha, helst i Kalmar med omnejd (tiomilaradie för rätt skåp) till salu så lämna en kommentar eller skriv ett mejl till littlemissfixits(a)gmail.com och jag kommer hamsterhjula av lycka! Och visa efterbilder på bloggen *lock, lock*.
 
Helst inom måtten: B: 110cm H: 185 D: 40-50cm 
mvh japansågen
 
Ha en finfredag tills vi hörs igen (å det hoppas jag att vi gör snart, alla skåpägare)!
 
Foto: googlat och hittat här.

Helgen som försvann

Suddenly Monday appears again, where was the weekend? I lost it again.
 
Någon som minns dessa svängiga rader från Melanie C a k a Sporty Spice? Jag köpte i alla fall skivan på Åhléns i Katrineholm och den får mig att minnas känslostormar (jag hade precis träffat Jesper och vår nya relation kantades av våra ex och en massa rädslor. Vi var så unga men det var liksom att båda visste att this is it, ska jag hoppa på det här tåget så är det för alltid, och sånt kan ju skrämma skiten ut vilken tjugoåring som helst) och en lägenhet i allsköns starka färger. Jag målade hallen i djupaste hallonrött, vardagsrummet solgult (med en bård(!) med solar(!!) på) och sovrummet i den mest sövande blå. Så småningom blev köket grått och kanske var det där jag hittade lite av mig själv för den färgen har följt med hela vägen till torpet faktiskt.
 
Men det här inlägget ska inte handla om nostalgi utan om att helgen liksom försvann. Eller lite nostalgi kanske för vet ni vad som hände? Vi var bjudna på dop igår, kompisar skulle döpa sin yngsta, i en lite random kyrka som jag aldrig besökt men åkt förbi ungefär 200 gånger på väg till stugan. Och plötsligt står jag öga mot öga med min konfirmationspräst sedan 21 år. Kanske vore det inte lika spektakulärt om det vore så att jag är född och uppvuxen i trakten men det är jag ju inte, utan 35 mil härifrån, delvis i ovan nämnda Katrineholm och det var alltså där som jag var första konfirmationsgrupp till denna prelle, som inte heller är originalsmålänning. Otippat. Och om det är något som ger mig energi så är det sånt som är otippat och jag vet inte hur många gånger jag exalterat upprepade för Jesper: -jamen hur stor är s a n n o l i k h e t e n liksom...
 
Trots denna lågoddsare försvann helgen lik förbaskat och vi var mest som regntrötta sengångare till torpare. Jag sydde förvisso färdigt överdragen till fåtöljen som får en make over, nu är det bara spraymålning (sluta regna!) och infästning av de klädda knapparna kvar och inredde badrumshörnan i köket. Elektrikern kom och fixade det sista på elen - taklampor i köket och ett par extra uttag i hall och kök. Jesper kom nämligen på den brillianta idén att vi skulle bli med en Ergorapido. Världens smidigaste lilla dammsugare. Sladdlös och platsbesparande, perfekt i ett litet torp där man måste dammsuga i tid och otid varför ett laddningsuttag i städhörnan bakom vedspisen behövdes. Ja så det har vi väl också gjort. Dammsugit en hel del, tänk att t o m något så tråkigt kan bli rätt kul med rätt anpassad utrustning. Hann förvisso med att hiva upp gungsoffan i eken bredvid dasset också. Fast nu måste jag nog skriva den där att göra-listan så att vi rent fysiskt har något som påminner oss om det som står på tur och som vi kan bocka av vid regntunga helger som har en tendens att försvinna.
 
Uppifrån vä: 1) fredag, soffdag, chokladdag 2) kvällssol (sol?!) i ett smutsigt torparfönster 3) snäll elektriker jobbar helg 4) skrynkligt linne blir fåtöljkläder 5) kalasbyxan kan själv 6) nostalgipräst 7) mina två musketörer 8) gung, gung, loppisfynd-gunga med mig!  9) Ergorapido - Makes Children Clean.
 
Foto: Sara Zetterström, iPhone 5S
 
 

32. DIY

 
Efter ett litet midsommaruppehåll är det podd-dags igen. Åh vilket roligt avsnitt, ni vet när ämnet liksom flyter av sig självt och det gör ju alltid det för mig när det kommer till hantverk och pyssel. Hildur och jag gav varandra i uppdrag att fundera över tre DIY-projekt som vi har gjort eller vill göra och presentera dessa för lyssnarna, sagt och gjort och vid sådana här tillfällen märks våra olikheter inte så himla mycket faktiskt. Så här låter påan:
 
"Gör det själv, DIY, make it yourself. Kärt barn har många namn och i den sista podden innan semestern går vi all in och hamstrar rejält med fixar-inspiration! Ladda skruvdragaren och slipa saxen för nu blir det åka av."
 
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.

Uppdatering på renoveringsfronten

Vet ni, jag har fört dagbok och noga skrivit allt vi gjort i renoveringsväg i torpet dag för dag. Ända till förrförra veckan då det körde ihop sig lite och blev väldigt hektiskt inför midsommarupploppet så nu vet jag faktiskt inte vilken dag i ordningen det är. Fast instagram skvallrar om att dag 1 var för 11 veckor sedan...

Just nu är hallen grejen. Jesper åkte direkt från jobbet och målade runda två igår. Av någon konstig anledning så var liksom hallen aldrig riktigt med i planeringen, det var först när det övriga började ta form som jag insåg att jag helt glömt hallomhändertagandet. Vi pratar visserligen bara 2,4 kvm men ett viktigt litet rum för förvaring och mottagande.

Annars är det dags att lista "att göra" för nu börjar vi hamna där att livet på landet funkar och typiska saker som händer då är att en kommer på att en måste sätta dit golvlisterna (10 år senare, när man ska sälja). Men det får bli i helgen, och TGIF imorgon! Poddags minsann, med ett favvoämne om du frågar mig.

Sist jag var i torpet skruvade jag upp en lampa i köket och den blev extra fin med flätad kabel och isolatorer av porslin från Byggfabriken.