Min bästa huskur mot förkylning

Även om rubriken kanske antyder det så går det inte att skylla glesheten mellan inläggen på sjukdom precis, snarare har jag varit ovanligt fri från förkylningar och nedsatt immunförsvar den här hösten och vintern. Med risk för att jinxa hela baletten nu så tror jag det beror på två saker: För det första har jag tränat regelbundet, mer än jag gjort på ett par år faktiskt, och för det andra har jag, så fort jag känt mig det minsta hängig eller nedsatt skopat i mig mängder av min favorithuskur som är citron- och ingefärste med honung.
 
Det är lustigt det där, jag är verkligen inget fan av honung vanligtvis men nu råkar jag ha två fantastiska vänner som dessutom är biodlare och förser mig med detta guld. Närodlad medicin när det är som bäst. Idag jobbade jag hemifrån delvis för att jag väntade en paketleverans och dessutom kände jag någon bacill som låg och puttrade igår varför det var dags för en huskur. Att göra det här teet är busenkelt och du behöver bara fyra ingredienser:
 
1/2 ekologisk citron
ett par centimeter skalad ekologisk ingefära
en rejäl tesked, snarare matsked med svensk, helst närodlad honung
hett vatten
 
Skär en tjock skiva av citronen, skär bort skalet och dela fruktköttet i mindre bitar, pressa saften ur ändsnutten.
 
 
Skala ingefäran och skiva den i mindre bitar, tänk ju mer yta i kontakt med vattnet desto bättre. Ta en rejäl sked med honung och lägg allt i en härlig kopp.
 
 
Häll på hett vatten, jag läste någonstans att det var perfekt med c:a 70 grader men så noga är inte jag, jag kokar upp det och låter det svalna en kort stund innan jag slår på det.
 
 
Drick och njut! Och drick i mängd. När jag druckit upp teet så tar jag bara en ny skopa honung, fyller på med vatten och återandvänder citronen och ingefäran, det räcker utan problem till 3-4 koppar tycker jag. En enkel, god och suverän huskur faktiskt. Just nu jobbar jag med ett förslag på en ny reception, lobby och bar till ett välkänt hotell i regionen och det är hektiska dagar då det ska lämnas in innan jul, extra viktigt att hålla sig frisk alltså.
 
Foto: Sara Zetterström

Babes i bushen

Pjuh, det är inte utan att dagens vabbande kom lite som en skänk från ovan så att jag fick en stund att smälta intrycken från helgen som gick för det hanns liksom inte med innan jobbveckan drog igång. I fredags åkte jag nämligen rakt ut i uppländska skogarna och tilbringade långhelgen på Glädjens kapell tillsammans med fjorton übersköna kvinnor i vinterupplagan av Babes in boylands workshop med juligt tema.
 
Kanske var det platsen, att vi inte rörde oss nämvärt längre än runt stugknuten om ens det på drygt två dygn. Kanske var det maten, Lisas vego och alldeles underbar. Kanske yogan som lärde oss om mobilitet och tacksamhet. Jag önskar förresten att alla fick ha en Olivia i sitt liv, om så bara för en kvart. Kanske var det just att vi var en otroligt fin samling människor som bara trivdes i varandras sällskap och där alla fick vara precis som man ville. Jag åkte dit helt förutsättningslöst med en förhoppning om att fylla på inspirationsdepåerna och jag kom därifrån med så himla mycket mer. Några nya vänner till exempel, för livet känns det som. Jag ska försöka dyka ner lite mer detaljerat från dagarna men så länge kan ni läsa mer på Nathalie och Matildas sida här.
 
 
Det är något visst att sova i en enda stor sovsal, man kommer varann väldigt nära... Mysigt! Särskilt om man har öronproppar he-he.
 
 
Hej hej! På lördagen hade vi hettat upp kapellet så till den milda grad att jag skippade raggisarna och gled runt som värsta Ernsten.
 
 
Frukost, fika, lunch, fika, middag... Glutenfritt, veganskt och gudomligt!
 
 
Och den slumpmässiga bordsplaceringen som kom sig av att vi inte slösade på servetterna utan fick en varsin med en namnad ring som man fick leta efter inför varje sittning. Så enkelt och bra sätt att blanda upp gruppen på!
 
 
Jag smygfotade Lisa och Olivia genom fönstret när de flydde fältet från oss galningar som trängdes om vinklarna i varje fotosession.
 
 
Buffén av kreativt material visste inga gränser och jag hittade tillbaka hem till mitt pysslande jag igen. Så fint!
 
 
Klick, klick, klick! Om jag fått en peng för varje gång man hörde ljudet av en slutare så hade jag varit ekonomiskt oberoende efter den här helgen. I kid you not. Och ändå var vi himla mycket i nuet.
 
Vet att uttrycket är uttjatat så man svimmar men det var faktiskt en helt m a g i s k helg, jag bara säger det.

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

En av mina favoritjullåtar, särskilt i tvåstämmigt. Ibland, ja i mitt fall ganska ofta faktiskt, så känner man sig liksom helt odödlig. Man gläds åt allt fint runt omkring och kör sitt race och lever life. Och sen kommer verkligheten och ger en en riktig käftsmäll. Det hände mig och min familj för ett par veckor sedan. Dödsfall i nämsta kompiskretsen och hela livet stannade upp. I några timmar alladeles blickstilla. Sen kan livet inte stå stilla så himla länge för det är barn som ska hämtas på någon skola, mat som skall ätas och jobb som ska skötas. Men overklighetskänslan ligger kvar som en våt filt över hela alltet och sorgen som sköljer över en som stora och ibland glesa vågor. När en låt kommer på radion, eller när alla kompisarna är samlade men det är en som fattas, som inte längre finns ibland oss. Eller när man läser dödsannonserna i tidningen och antalet och texterna visar på att det var någon som borde stannat längre, någon som är saknad.
 
Kanske är det sorgen som genomsyrar tillvaron som bidragit, eller frånvaron av snö så här långt söderut, men i år har jag velat julpynta långt mycket tidigare än vanligt och riktigt längtat efter det varma skenet av adventsstjärnor och ljusstakar i alla fönster. Så nu hänger de där och gör livet lite ljusare i all sin enkelhet. Megamyset kommer från jättestjärnan från Watt & Veke, egentligen lite för stor för vårt burspråk som inte sträcker sig många meter över havet men så här års får nog "more is more" råda. Och har ni sett vår katt"unge" Fleur? Hon som är långt ifrån fullvuxen men redan väger fyra gånger mer än när hon flyttade in, jag fascineras över denna maffiga ras och undrar när hon ska sluta växa egentligen? Något jag inte behöver fundera över mer är hennes krulliga morrhår, efter morgonens fotosession blev det väldigt tydligt hur de har uppkommit.
 
Foto: Sara Zetterström
 

Lilltoan, klinker och kopior

Den som kikat in hos Trendenser sedan igår kunde i kategorin "Lika som bär" läsa om klinkerplattor i betong. Jag satte nämligen teet i halsen när jag i jakten på kakel sprang på en snudd på orimligt lik betongklinkerplatta som de nedfällda vi har på lilltoan på övervåningen. Välkommen hit du som kikar in för första gången!
Visst har den kanske fladdrat förbi både på instagram och här på bloggen men jag är osäker på om jag verkligen visat bild på det färdiga resultatet av vår lilla toalett trots att det nästan gått två år sedan renoveringen. 

Så här ser den i alla fall ut, där ligger Dandelion, Claesson Koivisto Runes oktagon-klinker i blått för Marrakesh Design. Och den gröna kopian då, jo den är så lik att jag är tveksam till om jag kunnat skilja dem åt ens bredvid varann. Kopieringsproblematiken är alltid aktuell tycker jag men kanske allra mest när det inte finns så gott som några särskiljande detaljer. Ett tecken på att design är alldeles för svår att skydda, eller straffet för plagiering för lättsamt.
Och just jakten på kakel kommer nog fortgå en stund till för vi är mitt uppe i planeringen av badrummet på nedervåningen. It’s a dirty work but someones gotta do it!  
 
 
 
 
 


Pretty Hackathon

För ett par veckor sedan körde Prettypegs ännu ett samarbete med Myrorna genom ett Ikea hack-event i Mall of Scandinavia. Nordic remake-Ida berättade att hon skulle vara med och jag blev så avundsglad för hennes skull. Det var alltså gamla Ikea-möbler som hamnat på Myrorna som fick nytt liv via tolv olika kreatörer/influencers med hjälp av bl. a Prettypegs sortiment. Stort gilla på den idén! Nu auktioneras möblerna ut till förmån för Frälsningsarméns arbete för människohandel. Auktionen pågår till den 12 november så in och buda här, garanterat unika produkter av bl. a Nordic remake, Mimmi Staaf och Mrs Mighetto-tjejerna för ett gott syfte. Nästa gång hoppas jag att ni kan buda på ett Little miss fix it-alster...
 
Eget kollage med bilder från Pretty Hackathon

Blommande Rumslind

Jag instagrammade en bild från köket härommorgonen, solen lyste så där vackert så att jag var tvungen att stanna upp och njuta en stund. Och den stora rumslinden här nere sen, som jag älskar den! Tänk att den började som en liten stickling i en gammal ölflaska för två år sedan. Så himla många som frågat efter sticklingar och jag skruvar besvärat på mig. Vill inte verka småaktig, det är bara att det tar emot något fruktansvärt att skära i den. Jag tog en stickling en gång och den ser liksom amputerad ut på det stället, plus att sticklingen dog rätt snabbt så det kändes helt onödigt.
 
För första gången började den faktiskt blomma nyss. Små vackra blommor - som små servetter med en spretig pom-pom i mitten, och jag kunde inte vara stoltare...
 
Någon som har erfarenhet av att ta sticklingar av rumslinden? Tar gärna emot tips för att våga mig på det igen.
 
Foto: Sara Zetterström
 
Spara

Oktober i kvadrat

Första november är här och kom med en frostknäpp i bagaget. Jag tittar tillbaka på oktober genom min mobilkamera och om du vill se mer så kan du följa mig på Instagram där jag också heter @littlemissfixit.
 
Fr. Vä: Morgondoppen duggade tätt i september men med mycket regn de senaste veckorna har jag inte varit lika självklar på bryggan. Några uppfriskade bad blev det dock även i oktober och kanske det mest magiska var denna dimmiga morgon ♦ Sjøblad är en frisk fläkt i Kalmars rätt skrala modetablå och jag spanade in den blommiga dressen från Ganni. Kanske i ett liv där jag skrider runt i en spatiös våning med stengolv där skjorta och blus inte känns som en pyjamas... ♦ Lunchen på slottet sista söndagen i oktober fick t o m mig som undviker kött att välja närproducerad lammgryta, ljuvligtheter för både öga och gom. ♦ Efter tolv veckors väntan kom den så äntligen, vår nya säng! Sval när jag är varm och värmande när jag fryser - naturmaterialsmagi! Bonus: Den t o m doftar gott. ♦ Det är dags att utvidga garderoben med en brun dojja. Spanade in denna promenadvariant från Clarks. Men som alltid fastnar jag mest för den svarta. ♦ Mer rutigt blev det när jag var i Helsingborg och hälsade på nytillskottet i storfamiljen <3. Hotellet bjöd på golvinspiration i långa rader, perfekt nu när vi planerar inför badrumsrenovering. ♦ Jag tog en annan väg hem från jobbet en eftermiddag och plötsligt ser man nya vyer av samma gamla Kalmar. Så vackert att jag stod där tills jag började frysa. ♦ Hösten - hur fint är det inte med alla intensiva färger. Aldrig att jag kommer tröttna på den färgglada entrén till Hundraåringen så här års. ♦ Färgprakten i lunchsalladen på Magasinet  visste heller inga gränser en supermysig dag på tu man hand med Boo, medan hon åt vad som närmast kan beskrivas som pannkakastårta.
 
Foto: mobilbilder av Sara Zetterström
 

Vi roade oss kungligt

Med tanke på att det är höstlov så tänkte jag tipsa om söndagens besök på slottet, vilken hit det var!
 
Kanske var det den kallaste och blåsigaste dagen i oktober och det kändes därför helt rimligt att hålla sig inomhus trots att solen strålade. Vi kom strax efter öppning, både stor och liten var superpepp inför alla söndagens aktiviteter. Entrén kostade 120kr för vuxen och 30kr för barn.

 
Först påbörjade vi den permanenta installationen Petits äventyr. Genom en ljudsaga som man lyssnar till i gammaldags lurar av trä guidas man genom slottssalarna och ska lösa små uppdrag på vägen för att hjälpa den lilla slottsmusen Petit att hitta hem. Samtidigt samlar man olika bokstäver som till slut bildar ett kodord. Stationerna har sinnena som tema -doft, känsel, hörsel, smak och syn och det var full galopp genom slottssalarna till varje station. Stationerna är så proffsigt utförda och känns både moderna, högkvalitativa och smälter fint in i slottets övriga inredning. Vi hann med de två första innan det var dags för prinsessvandringen.
 
 
Kl. 11 träffade vi prinsessan Anna, dotter till kung Johan III, och hon visade oss genom slottet via drottningens sovrum, matsalen, salarna, kungens sovrum som hade en jättespännande lönngång och slutligen kunde man få provsitta kungatronen. På vägen fick man veta allt viktigt om hennes kläder, hur lång tid det tar att bygga väggarna fulla med intarsia och vad som är höjdpunkten på de kungliga middagarna. Dessutom lärde vi oss hur drottningens säng hålls varm i det kalla stenslottet. Det blir trångt på sina ställen och vandringen blev i längsta laget där precis innan lunch (30-40 min) men prinsessan var duktig på att trollbinda sin publik och involvera alla barnen i olika funderingar.
 

 
Lunchen åt vi på Slottsrestaurangen, och är man sugen på en svampig baguette eller tre vikta pannkakor med sprutgrädde så är detta inte stället. Det här är verkligen en av mina favoritrestauranger i Kalmar. Maten är så gott som kunglig, närproducerad och serveras på tennfat med stor finess. 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi äventyret tillsammans med Petit och slottets spökkatt Rödben. När vi löst alla utmaningar och fått alla bokstäverna lämnade vi tillbaka den stora nyckeln och svaret på ordflätan och tog emot beviset för väl utfört uppdrag.
 
Nu var det dags för Maja med vänner lekutställningen som bygger på författaren och illustratören Lena Andersons härliga karaktärer - Maja, Linnéa, Stormstina och de andra. Här kunde man både skörda grönsaker, öva på bokstäver och klockan, lyssna på sångerna och leka i bageriet. 
 


 
Mellan tebjudningarna som ivrigt dukades fram i salongen så gick jag runt och läste om Lenas författarskap, tecknande och hur sagorna vuxit fram i mötet med platser och människor. Så-å himla fint alltihop. Man har verkligen lyckats med att göra utställningen ett med slottet i färgval och placering samtidigt som den helt och fullt främjar lek och utforskande. Toppen för stora och små!
 
 
Som ni fattar så tillbringade vi ju praktiskt taget halva söndagen på slottet för så kul var det. Passa på  alla höstlovslediga barnföräldrar, detta är dessutom sista veckan för Maja-utställningen. För övrigt finns Slottsbutiken som är bräddfylld med fina saker och bra presenter, mycket ekologiskt och noggrannt utvalda som passar perfekt till både bemärkelsedagar, julklappar och middagsbjudningar.

Händer i helgen

Här är helgen i full gång, gårdagens inflyttningsfest hos Wilson Creative var supergrym och jag blev generande lovordad över lokalens utformning, fördelen med att gå på AW redan vid kl 16 är att det är helt okej att vara hemma klockan ett par timmar innan midnatt...
Jesper blev hämtad i svinottan för höstens sedvanliga fiske-cup och jag kunde inte somna om utan började rensa i Boo's rum. Leksaker som vuxits ur, böcker och hårda urval bland div. kreativa alster. Hennes garderob rensade jag i början av sommaren men resten av rummet har verkligen blivit åtsidosatt länge nu. Hela projektet blev genast lite svårare när damen i fråga vaknade. Det är så lyxigt att få ensamtid med Boo, vet inte om det är femåringar i allmänhet men hon är så himla mysig att hänga med, mycket funderingar och roliga samtalsämnen och mindre friktion just nu. Det här ska vi ägna oss åt lördag-söndag;
 
En sväng på stan
Några presenter skall inhandlas, jag ska titta på en tröja och Boo har önskemål om en svart basker. Får se utbudet på just den fronten. Vi ska även kolla om leksaksaffären har något bra kit med Lego classics. Fribyggandet vet inga gränser här hemma och Lego är en bra hållbar leksak tänker jag, har ständiga bevakningar på Blocket men just de vanliga grundbitarna lyser med sin frånvaro bland allt Lego Friends. Dessutom har jag sett ett par ursnygga byxor på Sjöblads instagramkonto och måste kläm-känna på dem. Lunch blir det på stan, kanske på Magasinet.
 
Nattgäster
På eftermiddagen kommer Boo's gudmor med barn och tillika kompisarna Signe och Olle. Vi ska ha en mysig kväll med övernattning. Stormadrassen är förberedd för pyjamasparty i Boo's rum och jag ska testa en vegetariskt tofugryta med recept från Food Pharmacy, är skeptisk till tofu så här blir det upp till bevis.
 
Prinsessvandring
Tur att vi vrider tillbaka klockan till vintertid inatt och på så vis kanske ändå får till en lång söndagsfrukost för vi tänkte hänga på låset till slottet då det är sista rycket på lekutställninge Majas vänner, med karaktärerna från barnboksillustratören Lena Anderson. Vid kl. 11 är det prinsessvandring och det tror jag kan bli en hit. Vi var på en sån när Boo var knappt tre och troligtvis är behållningen ännu större nu.
 
Trädgårdsfix
Ni vet den gamla regeln för att komma ihåg om klockan ska vridas fram eller tillbaka? Sommartid innebär ju att man ställer fram trädgårdsmöblerna och på vintern ställer man tillbaka dem i förrådet. Det är hög tid för oss att fixa vinterförvaringen av både möbler och växter innan frosten slår till med full kraft och eftermiddagen ser ut att bjuda på fint men kyligt väder så det blir perfekt med några timmar i trädgården. Vid det här laget borde Jesper vara tillbaka, med eller utan middagsfisk.
 
Det var helgen det, nu tar jag den lilla blondinen i handen och beger oss ner på stan, jag hoppas att fontänerna är avtängda vid det här laget. Happy helg!
 
Foto: Sara Zetterström

Dags för inflyttningsfest

Vad roligt att ni gillade min lista och har vett att uppskattar höste! För jösses vad höst det är. För exakt ett år sedan var jag en precis lika höstig dag på platsbesök för första gången på sjunde våningen i Riskvarnen, ett pampigt hus från 1906 precis bredvid kajkanten. Utsikten över Ölandsbron, ljuvlig!
 
 
Reklambyrån Wilson Creative behövde ett nytt kontor och Tengbom fick uppdraget att skapa det. Jag är mycket tacksam över att ibland få jobba med mindre projekt likt detta, små projekt som förvisso alltid håller högt tempo men också hög kreativ nivå och snabba puckar, perfekt för mig som uppskattar omväxling.
 
Efter visningen av lokalerna så hade vi en workshop med en handfull anställda, fastighetsägaren sade sedan sitt och inte minst de blivande hyresgästerna kom med vidare feedback och önskemål och utifrån deras behov tog vi fram ett förslag på disponeringen av ytorna. Efter ytterligare ett par månader satt jag med färgkartor och materialprover för att skapa den efterfrågade känslan med ytor som kan användas till flera aktiviteter, med en fast inredning som är både funktionell, stilbildande och flexibel, och en målsättning att skapa någonting långt ifrån de klasssiska cellkontoren. Som alltid försökte jag få med så mycket naturmaterial som möjligt varför köket går i rostfritt, kork, trä och läder. Hårda material som möter mjuka och kalla färger som möter varma och skapar balans.
 
Att man direkt från hissen möts av ett babyrosa soffbås och att en knallblå kyl tronar i mitten av lokalen bidrar till känslan av något oväntat, en viktig krydda för att skapa en dynamisk inredning.
 
Så här såg det ut före:
 
 
Och så här blev det, jag fotade lokalerna de skälvande dagarna innan slutbesiktningen:
 
 
Det här är ungefär samma vinkel som före-bilden, lite skillnad ommansägerså:
 
 
Hejdå plastgolv, trånga korridorer, dolda pelare och låga undertak. Hej kreativa möten, rundpingis och smarta reklamkampanjer.
 
 
Processen från ax till limpa fungerade helt drömmigt då jag vid en period nästan dagligen kunde vara på plats och stämma av detaljer med hantverkarna i lokalen. Nu har de bott in sig i ett par månader och imorgon är jag bjuden på inflyttningsfest vilket jag ser mycket fram emot. Wilsons fester brukar vara något alldeles extra och det känns särskilt fint att blicka tillbaka på en grym process trots att jag under den här perioden både var sjukskriven och egentligen mådde som sämst. Det var mycket tack vare projektets positiva energi som jag kom upp i sadeln igen så fort, trots allt.
 
I förra veckan släppte fastighetsbolaget Kifab en liten film om projektet, spana in den så får ni både se det inflyttade resultatet och mig in action.
 
 
 
Spara
Spara

Gott och blandat

Idag var dagen då stjärnorna stod i brygga och livet bjöd på pannkakstårta. Nej inte alls faktiskt, tvärtom så vaknade jag ramsned i kroppen och känslorna utanpå. Tur i oturen hade jag inte ett enda möte utan kunde helt sonika jobba hemifrån på förmiddagen. Kanske var det knastret från brasan i kakelugnen eller att jag drack förmiddagsfikat ur favoritkoppen som gjorde det men plötsligt blev det ett blogginlägg mellan tuggorna av böntortillas. Verkligen i ytligaste laget men något är bättre än inget och i brist på tid så kapade jag helt sonika en lista som jag hittade här.

 

Favoritpryl i hemmet just nu: Kan inte välja mellan kakelugnen och äppelskivaren, höstens tunga artilleri

Här får jag bäst inredningsinspiration: På hotell och i butiker. Måste klämma och känna på saker

Min favoritmöbel: Sängen

När väcktes mitt intresse för inredning? Jag var väldigt engagerad i mitt barnrum och har klara minnen från allt ifrån hyllval till förvaringsbekymmer sedan 7-årsåldern kanske. Sedan eskalerade det. Fick dock känsla för det först för tio-elva år sedan, genom mitt yrkesval

Drömköp: Ett sjö/havsnära hus

Mitt senaste köp i inredningsväg: En liten ett-kliv-upp-för-att-nå-klädstången-i-tvättstugan-pall

Bästa inredningsbutik: Artilleriet i Göteborg. Jag villhöver det mesta där

Något jag behöver? Inte i prylväg. Mer tid. Eller snarare en prioriteringskompass

Vilken möbel skulle aldrig få stå i mitt hem? Man ska aldrig säga aldrig, men högst otroligt att skåda en hörnsoffa i skinn hemma hos mig

The big no no enligt mig: Bristen på mod eller civilkurage

Vilken blomma gillar jag mest: Rumslind, så maffig och skir på samma gång

Om jag fick köpa precis vad jag ville skulle jag köpa? All världens utsläppsrätter

Hur ser det ut hemma hos mig? Mysigt, småstökigt och bohemskandinaviskt med en kontinental touch

Vad skulle jag helst vilja rusta upp? Vårt badrum

Höstens måsten enligt mig? Äppelkaka, skogspromenader och många koppar te framför brasan

 

Sådär ja, nu var tysnaden äntligen bruten, jag har saknat er fina läsare! Vad har du förresten för höstmåsten?


Ett småländskt torp per kvadratmeter

Lite otippat kanske att jag kastar mig ut och bloggar om något så ovanligt som en lägenhetsannons. För jag bloggar ju sällan för att inte säga ännu mer sällan om lägenheter till salu men har ni sett den som ligger ute på Hemnet just nu, till en storlek av 10 kvm? Ja, du läste rätt, jag tappade inte en nolla. Tio yttepyttiga kvadrat med loft. Om man bortser från den ängsliga stylingen som man var mätt på för tre år sedan så är det inte utan att inredningsarkitekten i mig jublar över planeringen så till den milda grad att jag måste blogga om det. För här ryms en kokvrå, en matplats, en minisoffa, ett badrum och så loftet då med en rejäl säng. Det fina är att det till sin ringa storlek till trots är skapat små rumsligheter genom att man jobbat med olika golv på alla ytor som rum, bad, kök (dessa golv är förvisso ett och samma om man ska vara petig) och loft. Och förstärkt rymden med en gardin som löper från golv till tak och dolt alla rördragningar under det upphöjda golvet och inbyggnader. Och ljusinsläppet i duschen då som är en frostad glasruta ut i hallen/rummet. Tycker det är lite synd att man valt kromade räcken till loftet dock, det hade tillförts mer värme med ett material som trä eller en läderlindning. Jag blir så himla nyfiken på hur det känns att vara i den där lilla holken, om det är hög mysfaktor eller om väggarna faller över en? Den som går på visningen på söndag blir varse. Jag gissar att det inte är en öppen visning, snarare Snowroller-modellen en in, en ut...
 
Inte för att jag ens behöver nämna det uppenbara men håll med mig om galenskapen i att ett f d förråd i Vasastan (som f ö inreddes/såldes samma år som vi köpte vår stuga) kostar lika mycket som ett småländskt torp. P e r  k v a d r a t m e t e r. Se hela lägenhetsannonsen här.
 
Foto: Simon Donini, mäklarbyrå Edward & Partners
 
Spara

Det börjar verka höst bannemig

Vanligtvis älskar jag hösten. Jag hävdar bestämt att min favoritmånad är våren men prick varje år blir jag lika betagen i årstidsskiftningarna. Sommaren med salttänkta hår, sandiga kex och ljumma, ljusa sommarkvällar. Höstiga skogspromenader i klar luft och en kopp te framför sprakande brasa. Kristallklara vinternätter med rykande andedräkt och bylsiga kläder, åsså våren igen då djur och natur liksom sträcker på sig, allt vaknar pånyttfött precis som alla människor som plötsligt syns ute igen efter vinterns kurande inomhus. Men det här som det hålls på med just nu. Värsta höstkänslan, i augusti! Jag drabbades av ett stråk av nedstämdhet när jag vaknade till det gråa i morse. Nehej du tack, det här är inget jag skriver under på. Möjligtvis en petition till sommarmyndigheten. Kom tillbaka, vi är inte klar du och jag, har du hört talas om sensommar eller, den sträcker sig faktiskt in i september tror jag bestämt. 
 
Fast sen efter lunch så sprack det upp lite och på väg hem från jobbet blev det nästan svettigt i kappa. Kanske var det känslan i sovrummet som inledde förvirringen, för jag har visst prickat in höstens färger om man ska tro söndagssummeringen som Frida gjorde Formexupplaga av igår... Och får jag bara li-ite mer sommar så ska jag nog kunna bli höstpeppig snart. Någon som känner likadant?
 
Foto: Sara Zetterström
 

Att tappa geisten

Många skriver när de mår dåligt. Använder orden för att kanalisera det dåliga måendet. Jag är precis tvärtom och har nog alltid varit. Nästan lite konstigt ändå för skrivandet kan ju ha en läkande förmåga, något många vittnar om. Tydligen är det inte min terapi för likadant har det varit med dagboksskrivandet sedan tioårsåldern. Jag har bara skrivit när jag är glad, vilket jag oftast varit. Men det kan ju vara förvirrande det där också, minns när Jesper efter att vi varit tillsammans i några år lite oroligt frågade om jag inte mådde bra? Jo, sa jag, varför undrar du? -Jamen du har ju inte skrivit dagbok på ett tag. Och det hade jag inte och sen slutade jag med det, eftersom jag började blogga istället. Och bloggen har funkat likadant. Skriver alltid mest när jag mår som bäst, har rull på livet och mycket energi. I sämre tider så går all energi åt att reparera insidan.
 
Den där energin har det ju som bekant varit lite si och så med på sistone. Rätt länge faktiskt, det är visst mycket som ska reparareras. Och jag har vilat, och inte vilat men bara gjort roliga saker, och gått i terapi och klurat och funderat och försökt hinna ikapp mig själv och inte vara så jävla utmattad hela tiden. Men jag har som en av - och påknapp. Ingen mjuk transformering här inte, från sköldpadda till hare. Nix, hundra blås tills batterierna tar slut. Och det tog 38 år innan batterierna tog slut. Det är ju himla uttjatat det där med batterier som måste laddas och energi hit och dit. Fast man fattar ju precis vad som menas och det är väl då liknelser gör sitt jobb kanske. Slut. Finito. Matt i lacken. Helt jäkla utmattad lack faktiskt. Om några dagar är det ett halvår sedan som det sa stopp, sedan jag tappade geisten. Kroppen sa ifrån, lemmarna lydde inte och hjärtat knep. Hjärnan hade svårt att fatta. Har.
 
Många undrar om jag inte kommit tillbaka för fort och det kanske jag har. Redan innan semestern jobbade jag 75%. Jag har mest lyssnat på läkaren som dikterat villkoren för återgången till arbetslivet. Vet inte om hon är bra eller om hon är en produkt av samhället i övrigt där allt ska gå så fort, så fort. För vet ni, när man är typen av person som får energi av att göra saker, som mår bra av att G Ö R A saker så blir förvirringen total när utmattningen är ett faktum och det centrala vattenhålet för återhämtning har gått förlorad genom att jag periodvis egentligen i n t e  o r k a t  g ö r a  n å g o n t i n g. Tankar som "-tänk om jag blir arbetsskygg" eller "-det kanske bara är latmasken som talar" är lättare att lyssna på än diffusa signaler från kroppen.
 
Jag måste förändra vissa saker i livet, jag vet det. Vissa saker går inte att förändra och det måste jag istället acceptera. Varken förändring eller acceptans är några enkla saker så det kommer ta lite tid och under den tiden så handlar det om att förvalta perioderna av full-laddning väl, och acceptera lågergibelysningen när den kommer. Just nu kikar geisten fram så jag passar på att njuta av att ha lust och ork till att pyssla, bygga och blogga! Sånt som ger energi! Jobbar hela tiden med att det ska bli ett jämt flöde igen och håller tummarna för att skillnaden mellan toppar och dalar ska bli mindre framöver. Tack för att just du läser och peppar eller inspireras, det betyder enormt mycket för mig!
 
Foto: Sara Zetterström
Spara

Att tappa geisten

Många skriver när de mår dåligt. Använder orden för att kanalisera det dåliga måendet. Jag är precis tvärtom och har nog alltid varit. Nästan lite konstigt ändå för skrivandet kan ju ha en läkande förmåga, något många vittnar om. Tydligen är det inte min terapi för likadant har det varit med dagboksskrivandet sedan tioårsåldern. Jag har bara skrivit när jag är glad, vilket jag oftast varit. Men det kan ju vara förvirrande det där också, minns när Jesper efter att vi varit tillsammans i några år lite oroligt frågade om jag inte mådde bra? Jo, sa jag, varför undrar du? -Jamen du har ju inte skrivit dagbok på ett tag. Och det hade jag inte och sen slutade jag med det, eftersom jag började blogga istället. Och bloggen har funkat likadant. Skriver alltid mest när jag mår som bäst, har rull på livet och mycket energi. I sämre tider så går all energi åt att reparera insidan.
 
Den där energin har det ju som bekant varit lite si och så med på sistone. Rätt länge faktiskt, det är visst mycket som ska reparareras. Och jag har vilat, och inte vilat men bara gjort roliga saker, och gått i terapi och klurat och funderat och försökt hinna ikapp mig själv och inte vara så jävla utmattad hela tiden. Men jag har som en av - och påknapp. Ingen mjuk transformering här inte, från sköldpadda till hare. Nix, hundra blås tills batterierna tar slut. Och det tog 38 år innan batterierna tog slut. Det är ju himla uttjatat det där med batterier som måste laddas och energi hit och dit. Fast man fattar ju precis vad som menas och det är väl då liknelser gör sitt jobb kanske. Slut. Finito. Matt i lacken. Helt jäkla utmattad lack faktiskt. Om några dagar är det ett halvår sedan som det sa stopp, sedan jag tappade geisten. Kroppen sa ifrån, lemmarna lydde inte och hjärtat knep. Hjärnan hade svårt att fatta. Har.
 
Många undrar om jag inte kommit tillbaka för fort och det kanske jag har. Redan innan semestern jobbade jag 75%. Jag har mest lyssnat på läkaren som dikterat villkoren för återgången till arbetslivet. Vet inte om hon är bra eller om hon är en produkt av samhället i övrigt där allt ska gå så fort, så fort. För vet ni, när man är typen av person som får energi av att göra saker, som mår bra av att G Ö R A saker så blir förvirringen total när utmattningen är ett faktum och det centrala vattenhålet för återhämtning har gått förlorad genom att jag periodvis egentligen i n t e  o r k a t  g ö r a  n å g o n t i n g. Tankar som "-tänk om jag blir arbetsskygg" eller "-det kanske bara är latmasken som talar" är lättare att lyssna på än diffusa signaler från kroppen.
 
Jag måste förändra vissa saker i livet, jag vet det. Vissa saker går inte att förändra och det måste jag istället acceptera. Varken förändring eller acceptans är några enkla saker så det kommer ta lite tid och under den tiden så handlar det om att förvalta perioderna av full-laddning väl, och acceptera lågergibelysningen när den kommer. Just nu kikar geisten fram så jag passar på att njuta av att ha lust och ork till att pyssla, bygga och blogga! Sånt som ger energi! Jobbar hela tiden med att det ska bli ett jämt flöde igen och håller tummarna för att skillnaden mellan toppar och dalar ska bli mindre framöver. Tack för att just du läser och peppar eller inspireras, det betyder enormt mycket för mig!
 
Foto: Sara Zetterström