4 fina favoriter från IKEA

Eventuellt kan jag ha drabbats av saxomani. för jag har definitivt redan saxar så det räcker och blir över, ändå är det liksom klippt (hej Göteborgsvits) så fort jag får korn på en ny vasseggad snygging. Nu är det nyheten FULLFÖLJA från IKEA som jag villhöver, och det var väl inte en dag för tidigt med en fager variant då det varit rätt påvert när det kommer till saxestetiken hos möbeljätten. Stil & form känns som en mix av två storsäljare från danska HAY. 3-pack gelpennor , en stilren tejphållare, och en skrivbok, alla från serien FULLFÖLJA i pappersshoppen, kan gärna göra saxen sällskap på sin väg till mitt skrivbord. Jag är på gränsen till anal när det kommer till vilken sax jag använder var, fråga Jesper (och han kommer gnälla dig trött). Använder du olika saxar till olika ändamål eller kör du mer musketörstil - en för alla..?
 
Foto: eget kollage av produktbilder från ikea.se

26-timmars dygn?

OBS! Varning för långläsning.
 
Två bonustimmar! Nä nu tror ni väl att jag fått allt om bakfoten men jag pratar inte övergången till vintertid här nej jag pratar om 15.03-tåget från Älmhult. Att jobba för det stora intedningsföretaget innebär att mina mornar startar med ängeln Gabriels riff på harpan vid 04.45. Nä, inte ens änglaspel på harpor får den tiden på dygnet att verka human. På med kläderna, fejset, och macka i påse, ut i natten och fånga 401:ans första tur mot stationen. 2,5 h senare befinner jag mig i studion och är redo att puffar kuddar, få tomater att blänkande åma & kråma sig i KONCIS ugnsform. Snitta blommor, tejpa uppslagna boksidor och nåla täcken för det perfekta "naturliga" fluffet. Faktiskt jobbar vi så bra att golvet som skulle målas i nästa vecka kan göras redan idag och jag hinner alltså med 15.03. 
 
Vanligtvis tar jag femtåget och är hemma någon kvart efter 19 och möts av en tvååring som i hopp om senareläggning av sänggåendet bjuder in till allsång och dirigerar de gäspande föräldrarna till den ena duetten efter den andra. Efter att ha mobiliserat krafterna till att borsta 16 små risgryn, bytt till den tredje pyjamasen (jag vill ha den, nej den, nej den) och läst en saga för varje pyjamasbyte säger jag godnatt och stänger dörren efter mig. Jag tar sikte på soffan och tappar hjärnan någonstans på vägen, tror att den landar i något ostädat hörn intill energidepåerna. Primetime tillbringas i horisontalläge framför underhållningen för kvällen  medan dagens blogginlägg vä(x)(rk)er fram. När jag några timmar senare likt en skurmopp drar över golvet mot sängen inser jag att den efter dagis lagade middagsmaten som jag inte orkat äta fortfarande står orörd på spisen och jag måste prioriterar matförvaring före sminkborttagning. Stupar i säng och håller tummarna för en obruten svit av sex timmars sömn innan harpan åter ljuder. 
 
Men jag klagar inte, tvärtom älskar jag den där arbetsplatsen med alla begåvade kreatörer och är tacksam för varje vecka som familjelivet tillåter frilansjobb på annan ort, jag ser bara enormt mycket fram emot att tiden på hemmaplan idag börjar när jag vanligtvis står på perrongen i Älmhult och att jag ikväll kanske får somna osminkad.

DIY - biscornu, vriden nåldyna

Under gårdagens pass i Ikeastudion sprang jag på den här fina nåldynan inne på syateljén. Formen kallas biskornu som är franska och betyder typ knasig, annorlunda. Traditionellt är den sydd i linne eller aida (broderityg) av två ihopsydda kvadrater medan den här modellen är gjord av fyra rektanglar (ihopsydda två och två) i en mer modern variant av plysch och formas till en donut med en knapp i mitten. Dels hittade jag en beskrivning på svenska via Lugnagatan.net och dels en med instruktiva bilder via Made by Eva. Jag blir sysugen, blir du?
 
Foto: Sara Zetterström

Livet som frilans

Många undrar hur livet som egenföretagare är och jag har gjort några inlägg om ämnet under kategorin ”Jobb & karriär”. Livet som frilansande inredare & stylist är minst sagt varierande, fördelen är att den ena dagen är sällan den andra lik för att använda ett slitet uttryck. Baksidan är att man lika sällan vet hur framtiden kommer te sig på jobbfronten och att inga jobb kommer gratis. Man måste ju sköta sig och göra bra ifrån sig även som anställd men oftast är det arbetsgivaren som fixar sysselsättningen och det får en liksom sköta själv som egen.

 

De senaste sju dagarna har jag; planerat hur nya produkter ska presenteras på Ikeas web, konsulterat ett B&B på Öland som har växtvärk och behöver hitta sin röda tråd inredningsmässigt, hjälpt ett renoverande par att undvika skilsmässa (deras ord) och komma överens om hemmets färgsättning, stylat en julmiljö för ett svenskt magasin samt tillbringat en lång dag i Ikeas jättestudio i Älmhult för att förverkliga de tidigare planerade webb-bilderna. Ganska olika uppdrag som ni märker. Där emellan diskuteras potentiella bloggsamarbeten, hemma hos-reportage och små redaktionella DIY’s. Ibland infinner sig paniken när kalendern har ofakturerbara håligheter men lika ofta krockar roliga jobbförfrågningar med redan inbokat, det är liksom så det ser ut.

Att vara frilans är lite som att förstora upp sin fritid, i perioder händer inget anmärkningsvärt mellan träning, middagar och kompishäng men plötsligt blir man inbjuden till två roliga fester på samma dag om ni fattar.

 

Kommande veckor sitter jag återigen på tåget ToR Älmhult för att färdigställa i runda slängar 60 bilder tillsammans med mitt stora team av projektledare, fotografer, bildproducent, webbansvarig, studiosupport, inredare m fl. Rena rama inredningsfabriken att jämföra med söndagens styling av Malin Wollins (men Jesus & hasn morsa hur mnga bloggar har hon?) jul, plåtat i fotografens vardagsrum med oktoberbakade lussekatter och en fyramåndersbebis i kulissen. Omväxling förnöjer! Nä nu rullar tåget förbi Möckeln och jag måste hoppa av vid nästa station.

 

Foto: Sara Zetterström

Visst kan man måla under graviditeten

Jag fick en fråga i kommentarsfältet, Karin undrar vad hon ska tänka på vid användande av färg och för att måla säkert under graviditeten, något jag själv funderade över när jag inledde renoveringsracet med Boosan i magen. Det finns ju ett begrepp som heter nesting, att boa, inför den nya familjemedlemmens ankomst och jag boade något kolossalt när jag var höggravid, eller vad man nu ska kalla helrenoveringen av Hundrakvadrataren sommaren 2012. Uppenbarligen är jag inte ensam, kanske handlar det om att renovera möbler till barnrummet eller förbereda hemmet på annat vis för ankomsten av den nya familjemedlemmen.
 
Vattenbaserade och lågemitterande (som avger minimala värden av kemiska ämnen) färger är ofarliga så länge man följer instruktionerna på färgburken, oftast att ventilera väl, och gärna måla utomhus om man har möjlighet. Något som temperaturen såklart kan sätta stopp för under vinterhalvåret. Vid målning inomhus gäller samma sak, ventilera väl och vistas så lite som möjligt i rummet medan färgen torkar.
 
All form av organiska lösningsmedel som lacknafta, oljebaserad färg, lack och sprayfärg ska helt undvikas under graviditeten och i närheten av små barn. Låt någon annan sköta det målerijobbet och använd inte rummet innan färgen torkat och lukten avtagit ordentligt. Sveff har tagit fram en liten broschyr i ämnet, läs igenom den om du är i nesting-tagen, du hittar den via Alcro.
 
Foto: Sara Zetterström

Lejongul sammet kan också vara spilld mjölk

I två veckor. Så länge har jag luftmöblerat Hundraåringen, förklarat förträffligheten, sålt in och övertygat Jesper, allt medan jag smått förälskat tittat på bilderna innan läggdags varje kväll. Kanske min längsta insäljningsprocess någonsin men så är ju inte en lejongul bäddsoffa i plysch någon dussinprodukt heller, och trots min egen totala ögonblicksförälskelse så förstår jag att inte alla svärmar som jag. Särskilt inte eftersom den var obudad i fjorton dar på Lauritz.com. Slutligen "Okej då" om än med bisatsen: "men du fixar frakt och förvaring innan flytten själv."
 
Så stod jag där med kycklinglåren fräsande i pannan, auktionstiden närmade sig sitt slut och förvisso skötte sig den ölkokta sjömanspotatisen så gott som själv men Jesper var inte inte hemma och tvåårstrotset visste liksom ingen hejd. Och precis då blev auktionssajten precis lika trotsig och mina förbrila försök att uppdatera, att t o m skapa ett nytt konto i slutminutrarna gick om intet och jag fick se mig besegrad. Både i mammarollen och av klubbslaget på en prislapp så gott som gratis. Medan kycklingen svettades och Marsipanrosen tömde en halv flaska diskmedel i den redan rena Margretheskålen så grät jag en skvätt. Ilskna och besvikna tårar över en alldeles perfekt lejongul bäddsoffa i plysch som inte blev min.
 
Foto: via Lauritz.com

Fredagsfeeling

 
Lägenhetsförsäljning, check!
Kan ni fatta? Även i småstädernas småstad så säljs det numera bostadsrätter innan officiell visning. Vi kan med varm hand lämna över det som varit vår borg i sju år till nästa riddare, kontraktet är skrivet och ikväll tror jag att vi måste fira också denna andra bostadsaffär inom loppet av en månad med bubbel. Nu blir det äntligen Hundraåringsfokus framöver!
 
 
Önskning den korta stund som miljonär
Just i detta ögonblick precis efter försäljningen av lägenheten känner jag mig som en miljonär! (Att jag inom en snar framtid kommer vara skyldig banken betydligt mycket mer kan vi väl bortse ifrån en stund). Högst upp på den ytliga önskelistan finns fina Cluster lamp från Artilleriet. Den skulle vara som ett smycke i Hundraåringens sällskapsrum, tycker ni inte?
 
 
Påminnelse: läsarundersökningen
Avslutningsvis, förlåt om jag tjatar men eftersom jag tar tillfället i akt att samla era klokheter och det dessutom är ett drömmigt pris från en fin butik i potten så vill jag bara påminna er om att bloggens läsarundersökning fortfarande pågår och att jag är megatacksam över all feedback jag kan få. Så har du inte svarat men känner dig manad så har du till midnatt den 31/10 på dig, enkäten hittar du här. Men nu tar vi helg tycker jag.
 
Happy Friday!
 
Foto: Mäklarbilder på både Hundrakvadrataren och Hundraåringen via Pontuz Löfgren, produktbild Cluster lamp via Artilleriet

Detaljer hemmakontor

Sedan jag flyttat till kontoret på stan har hemmakontoret onekligen hamnat i skymundan och används mer sällan. Ibland händer det ändå att jag jobbar hemma, som i förra veckan när tidningen var på besök. Två saker som jag gillar extra mycket i min jobbhörna är dels Billy-hyllan i miniatyr som rymmer en del av min rätt skrämmande samling av washitejp och dels treetexskivan som vandrat runt som husets anslagstavla och är inne på sitt tredje lager färg. Full av små skatter som inspirerar mig. 
 
Foto: Malin Gustavsson

Barometerns Drömboende

Tidningen Barometern intervjuade mig i förra veckan och idag går det att läsa reportaget i sin helhet i Drömboende-bilagan via deras facebooksida. Ibland blir intervjuer väldigt fel och ibland blir de bara lite mindre bra men den här gången är jag så himla nöjd. Lite jobb, lite privat och väldigt mycket spot on! Bjuder på en pinfärsk metabild med pappersbilagan i högsta hugg men som sagt, blir du nyfiken kommer du även åt webbartikeln i 48h via Barometern här.
 
Foto: Malin Gustavsson

Som att sova en natt i ett Åhlénsvaruhus

 
 
Jag såg i en reklampaus igår att Åhléns har inrett en Söder-etta i Stockholm med enbart ekologiskt, återvunnet, fairtrade, godkänt av Astma & Allergiförbundet Svalan, miljömärkt på annat vis eller av lyocell (miljösnällare textilfiber). 42 kvm av Bra val helt enkelt. Jag vet inte hur det är med er men jag har en bra magkänsla när det kommer till Åhléns. Kanske hör det mer ihop med att det var största (enda) varuhuset vi hade att tillgå när familjen åkte in till stan (uppvuxen 25 km rakt ut på landet) på den tiden det hette Tempo, eller att det var en av få butiker som hade söndagsöppet i Visby när vi bodde där vilket gjorde ett besök till en del av min och Jesper helgrutin (hjärta på den). Visserligen blir en kanske mer kritisk (läs: informerad) med åren men min poäng är att magkänsla verkligen är något subjektivt.
 
Hursomhelt, jag blir sugen på att bo i denna lya, det ser supermysigt ut och alla Bra val-noga utvalt-vi tänkte till här känns liksom som att det skulle vara ett... Ja, bra val. Kul sätt att uppmärksamma ett sortiment på, dessutom väldigt fint och jag blir nyfiken på vem som inrett - inhouse eller någon utifrån. Någon som vet? Bokar ska man tydligen kunna göra via airbnb.se/ahlens men antingen har de inte fått fyr på systemet än eller så är det fully booked fram till forever... 
 
Foto: Skärmdumar från Airbnb
 

Oxalisakuten

Jag brukar ju hävda att jag bestitter 1, 2.. noll gröna fingrar. Trots detta älskar jag växter och grönt och försöker ambitiöst få dem att klara åtminstone några veckor under min försorg. Och nästan varje gång jag är i Göteborg kommer jag hem med en växt och/eller snittblommor från smått fantastiska Floramor & Krukatös, nu senast med en Lyckoklöver (oxalis articulata). Efter en vecka eller så började den sloka (som sagt) och jag märkte att den var dyngsur efter att varit placerad bredvid mer törstiga växter. Vad göra? Jag satte den helt sonika på torken, några vita dagar på en tidning placerad på elementet för att bli torr och vips så stoltserar den pigg och glad i fönsternischen igen! Gröna fingrar, nja, men lite bonnförnuft funkar tydligen också.
 
Foto: Sara Zetterström

Luftmöblerar Hundraåringen

Jesper är på tjänsteresa vilket betyder att jag sitter uppe alldeles för länge och ... bygger luftinteriörer i Hundraåringen. Rosen börjar växa ur barnstolen från Ikea och mitt hjärta klappar lite extra för denna snygging från danska Flexa. Tyvärr delvis i PP plast men formen är en riktig huvudvridare och skulle komplettera Tripp Trappen fint. Finns bland annat på Beddo men jag blir inte riktigt klok på om det är juniorstolen eller barnstolen (utan bygel) som skulle passa. Gillar ju höjden och den höj/sänkbara fotbrädan på barnstolen hellre än den lägre juniormodellen, är det någon som har någon av dem och kan lämna ett utlåtande? Så att jag inte går och spenderar barnbidraget på ögongodis menar jag.
 
Produktbilder från Flexa

En film om Little miss fix it

I somras fick jag en förfågan om att bli programledare för ett nytt inredningsprogram. De ville se lite mer av mig och jag fick som uppgift att göra en presentationsfilm. Postrenoverings-sliten och med allmän prestationsångest bävade jag inför uppgiften men till slut bestämde jag mig för att sänka kraven och bara göra't - med mobilen, från hjärtat. Så jag tog med min kontorskollega Malin att hålla i kameran och körde ut till torpet och försökte på några minuter fånga mig och sånt jag kan. Malin är journalist så hon har liksom frågeställningar i blodet.
 
Jag fick tyvärr inte jobbet och jag citerar: "vi valt att gå vidare med andra unga programledare för att de ska matcha våra case bättre". För första gången i mitt liv har jag som alltid brottats med att jag ser för ung ut (tvärkört med falskleg i tonåren, alltid leg på bolaget, ofrivillig halvkassa på bussen etc. etc) blivit ratad för min höga ålder! Lite komiskt faktiskt. Däremot fick jag väldigt mycket cred för filmen som jag hade så mycket ångest över och eftersom det även är många här på bloggen som efterfrågar att se mer av mig så bjuder jag nu på the real deal. Dessutom får ni en gratis rundvandring i vårt lilla torp. Håll till godo!
 
 PS. Tack för den översiktsbilden i pratprofil YouTube...

Please make up my room

När Jesper och jag var i NY i början av sommaren följde en hel del kort, prints, böcker, askar och påsar med hem.  Paper love! Det mesta från fina butiker men en hel del random rekvisita från offentligheten som servetter eller biljetter. Från hotellet bland annat denna dörrskylt som nu pryder Boo's dörr. Förutom att det är dekorativt gillar jag humorn. Och även om treäpplaren inte är någon vidare städhjälp än så länge är jag glad så länge det visar Please make up my room på skylten och inte Please do not disturb som det står på andra sidan. En stör ej-skylt är typ lika oroväckande som ljudet av tystnad när det kommer till småbarn skulle jag säga.
 
Får man förresten ta med sig souvenirer som denna från ett hotell eller vad tycker ni, har jag begått ett brott?
 
Foto: Bruno Baziq

Vår lägenhet är till salu

Den är fantastisk de är den, för att inte tala om området och föreningen (som vi döpte till Melrose - bara en sån sak), men vi har vuxit ur den trots sina 109 m² kärlek. Och visst hade jag fler planer, var inte riktigt "färdig", men de där planerna verkar vara beständiga och nu har föremålet växlat. Hej Hundraåringen, snart kommer vi, ska bara hitta en ny ägare till Hundrakvadratarn först (förlåt). För fler bilder kika in på mäklarfirman Pontuz Löfgren eller Hemnet här.
 
Idag blir det Skogsmulle och grilla kolbulle för hela familjen och jag hör regnet smattra mot rutan och undrar i vilken kartong regnkläderna packades ner inför plåtningen...