Som en soluppgång

Helt oplanerat var det, kanske sånt man inte ska säga om en ska verka strukturerad och superordentlig, men det blev visst tidernas bloggpaus. Vaknade idag och kände att nä nu håller den här lilla snöbollen till uppehåll på att rulla sig stor och ostoppbar så bäst att bryta det som brytas kan. Det känns som om om jag inte riktigt förmått mig att göra plats för bloggen den här semestern. Jag borde väl lärt mig efter mer än nio (9!) år bakom tangentbordet i det här formatet - att semester helt enklet inte är tiden för mig att fylla bloggen med allsköns fix och tips utan att istället stoppa undan datorn och istället bara vara i nuet - i den analoga världen. Men jag beundra de som lyckas med både ock.
 
Oh well, de senaste veckorna har varit fyllda med mycket utflykter, semestermål och väldigt mycket  i n g e n t i n g. Men från och med nu är jag redo att dela detta med er, vi kan säga att det dagas. Fast på bilden är det ingen soluppgång utan tvärtom en av de vackraste solnedgångar vi upplevde i Bohuslän.
 
Foto: Sara Zetterström

Vatten blir till vin eller hur det nu var?

Karaffer i all ära men jag tycker det är fint att servera bordsvatten i gamla flaskor, lätt är det att variera sig också. Diska bara i hett vatten och diskmedel och ta bort eventuella etiketter och folie från vin, olja eller spritflaskor och använd till dukningen, extra fint blir det om flaskan har en speciell form. Det senaste flaskfyndet gjorde jag från ett nytt rosé. Vinet var inte helt i min smak men flaskan däremot var tillräckligt tjusig för att klara sig från glasigloon och numera gör den oss sällskap vid middagsbordet och agerar även blomvattnare ibland. Återvinning modell gilla som dels tar till vara på befintliga material och dels ersätter ett nyinköp. Win-win även om jag likt antikrist snarare förvandlar vin till vatten.
 
Foto: Sara Zetterström

Min lördag på landet

Igår var det en sån där dag som jag tänker spara i flera kopior på den alldeles speciella lilla hårddisken kallad hjärtat. Ni som följer mig på Instagram (@littlemissfixit) vet att vi kollade på ett drömhus. För mig en våt renoveringsdröm och för Jesper något av en mardröm, men det var faktiskt hans idé - med förmaningar att vi inte gjorde det för att vi var spekulanter (tjöta). Drömmigt som tusan och bra för energinivåerna. Sen åkte vi ut till torpet och.. ja gjorde mest ingenting. Just nu är det helt galet vad det blommar kring stugan och om det inte vore för att vi ska resa iväg alldeles i dagarna så hade jag plockat den vildaste blombuketten ni kan tänka er.
 
Där bakom all Vildkaprifol som omfamnar den lilla stenmuren ligger vår stuga, vid slutet av vägen som har en frodig sträng av gräs i mitten.
 
 
Vissa gungade medan jag mest gick och luktade på alla blommor som fullkomligt exploderat sedan vi var ute sist. Magarna började kurra ganska snart så det blev perfekt med en sopplunch på trappan.
 
 
Dasstunnan ska hämtas så den måste vi köra ut till vägen. Och när vi ändå var vid infarten passade vi på att palla lite jordgubbar. Ett helt fält alldeles intill torpet ligger nämligen i träda i år men det hindrar inte plantorna att fullkomligt digna av söta små bär.
 
 
På vägen tillbaka plockade jag några Vallmo för att torka fröna, sen fick vi nästan nackspärr av att titta på Kaprifolen som slingrar sig uppför en gran.
 
 
Gunga kan man liksom göra hur mycket som helst tycker Boosan och så högt att hatten flyger alla världens väg. Och när alla gräsmattor var klippta och jordgubbarna snoppade så åt vi dem med socker och mjölk och kände att det är en himla fin plats det här.
 
 
På hemvägen åkte vi förbi ett par kompisar och blev bjudna på spontanmiddag. Som sagt, en himla härlig dag att spara i hjärtat. Förhoppningsvis surrar humlorna i blommorna ända tills vi kommer nästa gång.
 
Foto: Sara & Jesper Zetterström

Tips kring att semestra med husbil, någon?

Snart drar cirkusen ut på turné. Nu har hela familjen semester och vi har överraskat oss själva och hyrt en husbil en vecka men eftersom varken Jesper eller jag har någon erfarenhet av detta så tänkte jag kolla med er. Do's and don'ts? Speciella bra att ha grejer? Och förresten så tänker vi oss en rutt längs Västkusten, från Fjällbacka till Falkenberg ungefär så medan ni ändå är igång så kan ni väl dela alla pärlor på den fronten också innan vi kastar oss ut på djupt vatten.
 
Badet är från bästisens egen brygga tidigare i veckan, hur härligt som helst (bryggan och viken alltså, för appropå djupt vatten - fråga aldrig en badkruka om djupet utanför en brygga - mvh hon med skrapsår på knäna).
 
Foto: Caroline von Büren
 

Doktor Westerlund har flyttat in

Den här veckan, min första semestervecka, har Boo och jag varit på långresa genom Sörmland. Vi landade i Hundraåringen i natt och hur kul & mysigt det än är att träffa familj och vänner så är det himla skönt att komma hem igen. Bland annat hälsade vi på hos min kusin Fia med familj och gissa lyckan när jag fick en alldeles egen superstickling av Rosengeranium (Pelargonium graveolens) med mig hem. Eller Doftgranium. Eller doktor Westerlunds hälsoblomma som den också kallas. Kärt barn har många namn och den här lilla gröngölingen är mig redan väldigt kär.
 
Foto: Sara Zetterström

Hon frågade ju bara

Alla med treäpplare vet att det finns tillfällen då det är extremt svårt att hålla sin uppfostringslinje. Eller att de många gånger har svar på tal som gör att en allt som oftast måste bita sig i läppen. Detta utspelade sig hemma i cirkusens högborg:
 
Jag: - Du får använda kritorna på stenarna här ute, bara på stentrappan och stenarna runt rabatten, inga andra material okej?
 
Boo: -Jag målar här på den stora stenen mamma.
 
Jag: - Fint, det går bra.
 
5 minuter senare
 
Jag: -Men Boo, jag sa ju att du inte fick måla på något annat än sten, nu har du målat på terassen som är gjord av trä. Jag vill att du bara målar på stenarna.
 
...
 
Boo: - Mamma, är din cykel gjord av metall eller?!
 
Foto: Sara Zetterström

En lysande liten gåva

Vid en spontanmiddag i kvällssolen på altanen i förra veckan fick jag plötsligt en present av ett par kompisar, bara så där. Ibland är det himla lyckosamt att blogga om finheter som mannen dragit i handbromsen mot, för gåvor kan en ju liksom inte förvägras. Tillsammans med detta urtjusiga övertonade ljus modell större (f ö en inflyttningspresent från Holland) samsas numera en grönskön Nocto med fjädersparrisen på spiselkransen.
 
Uppdatering efter 5 minuter: Men hallå vad knäppt. Set ni vad jag ser? Produktbilden av Nocto är ju plåtad med typ identiska ljus som de vi fick i julas. Jag såg det inte ens innan, det var slumpen som gjorde att jag hade ett sådant kvar och satte det i staken. Och möjligen mitt undermedvetna. Lite läskigt nästan.
 
Foto: Sara Zetterström

Long time no sea

Så vad hände, vadan denna totala bloggtystnad? Jomen först kom släkten på besök i ett par dagar och i samma veva fick vi en sista minuten bokning från Airbnb på torpet vilket gjorde att det blev tokbråttom att fixa allt det där som vi hade tänkt fixa på semestern - plocka undan alla personliga tillhörigheter, storstäda etc. Och mitt i att ha en vecka med lite avslut inför semestern så fick jag en jobbförfrågan om en plåtning tillsammans med en fotograf jag velat jobba med jättelänge... Så på sommarens varmaste dagar vad gjorde jag då? Jo kånkade möbler och propping över hela stan. Hur kul (och svettigt) som helst när det händer men också totalt tidsabsorberad och jag har inte hunnit med att ens stava till ordet b l o g g, än mindre doppa en tå i havsbandet. Men vet ni, det ska bli ändring på detta, såklart ska ni få följa med på allt jag precis berättat om för idag är det nya tider. nte vilka tider som helst utan semestertider!
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 
 
 

Möbleringens ABC

Sommartider=poddtider, i alla fall för mig. Sommar i P1 är liksom synonymt med semester för mig (lyssnar på Beng Baron as we speak) och dagar på stranden är perfekta med poddradio på högtalare för att inte tala om i lurarna på kvällspromenaden. I det 61 avsnittet av Kom In-podden rundar vi av ämnet möblering som vi påbörjade i förra podden. Nyckelord som ”flöde”, ”rum i rummet” och ”utnyttja kubikmeterna” är återkommande. Här kommer tre handfasta tips när du ska möblera ett rum.
 
1. Tänk på flödet.
 Vilka funktioner ska möblerna fylla och vad krävs för en lättillgänglig lösning? Finns det dörrar som ska kommas åt, rum i fil? Möblera så att vägarna är raka och känslan öppen.
 
2. Tänk kreativt. Skjut inte alla möbler mot väggarna, vad händer med känslan och flödet om möblerna kommer ut i rummet? Häng även större möbler på väggarna för att få lätthet. Uttnyttja kubikmeteran inte bara kvadratmeterna.
 
3. Tänk flexibelt. Välj möbler med multifunktionella lösningar; klaffbord, möbler på hjul, pallar som fungerar som både bord och fler sittplatser etc. Extra viktigt i små rum men många funkioner.
 
 
 

Industrifönster som rumsavdelare

Redan när vi köpte vårt hus såg jag framför mig att vi i vårt temporära sovrum skulle göra en lika temporär rumsavdelare modell industrifönster (jag var t o m villig att transportera ett rekvisitabygge från Älmhult för ändamålet, tyvärr lagrades det). En tydlig avgränsning men mycket ljusgenomsläpp och inte minst karaktär. Precis detta har John-John Wallmansson och hans pappa byggt i den lilla Östermalmslägenheten. Nu är jag ännu mer pepp på en liknande lösning, dessutom verkar ju vårt sovrum bli en mer permanentlösning.
 

Halvåret i Hundraåringen

Igår var det precis ett halvår sedan vi flyttade in i Hundraåringen. Dan före dan före dopparedan. Planerna är många men vi skyndar långsamt (oh så nyttigt för mig). Tur är väl det för redan har nya tankar och idéer dykt upp och reviderat de (inte alltför) gamla renoveringsplanerna. Men än har vi alltså inte börjat flytta några väggar eller så. Det enda jag gjort är egentligen att måla hallen och två väggar i allrummet. Det existerar inga ritningar som stämmer så jag har försökt att själv göra dem utifrån en gammal från 70-talet som jag fick mejlat till mig från samhällsbyggnadskontoret. Så här ser vårt hus ut planmässigt:
 
 
Bastun är urriven, bara aggregatet är kvar, och som så många andra använder vi det som förråd. Sovrummet uppe till höger på övre plan agerar klädkammare (saknar min WIC från lägenheten!) och huserar sånt som vi tidigare hade i vårat källarförråd, något som inte kom med huset. Vardagsrummet är alltså vårt ganska stora sovrum i dagsläget. Boo bor i det mindre sovrummet. Den gamla glasverandan på nedervåningen är min favoritplats, eller egentligen är det i soffan framför fönstret där man sitter perfekt framför kakelugnen med full översyn mot hall och kök.
Den som är lite detaljfokuserad kan se att vi har inte mindre än fem(!) ingångar. Ja det är onekligen lite väl på så få kvadrat (142 m² enl. prospektet men jag tror det är mindre efter att ha kollat ritningen) men det finns planer på att ta bort en, fast som sagt, det kan ju också hinna ändra sig igen.
 

Mina senaste fynd

Vårens loppisbesök är ganska lätträknade, och de som varit har mest handlat om rekvisita till några stylingjobb, för Ikea bland annat, det hela beror nog på att jag är så mätt på konsumtion just nu. Proppmätt. Och främst då det slentrianmässiga handlandet och hamstrandet. Om inte produkten har en given plats så får den stanna i butiken/boden, annars har ju jag en tendens att förälska mig i både det ena och det andra, men just nu stås det alltså på bromsen. För några veckor sedan tog vi en söndagsutflykt söderöver från torpet och hamnade nästan i Karlskrona och där passerades det några loppisar från vilka jag inte kom tomhänt (men vågen av gjutjärn och marmor fick stanna trots att jag villhövde den jätte-jätte-jättemycket):
 
Sjökortet ska sitta i storstugan på en vägg som gapar alldeles för tom, korken ska ersätta träpluggen i träkaret så att man lättare kan tömma det, den klassiska kammarljusstaken ska få lysa upp i fönstret på loftet i höst, de djupa tallrikarna ska användas när vi hyr ut vårt lilla torp i sommar - så att jag inte behöver ha ångest för att något arvegods ska gå sönder, tekulor som håller tätt växer inte på träd så bäst att slå till när en sådan kommer i ens väg. Och slutligen så kommer den lilla korgen, som är ihopfällbar när den inte används, komma väl till pass både vid jorgubbsplock och äggförvaring på köksbänken. Allt som allt tror jag att jag gav en hundring, och då stod sjökortet för hälften.
 

Är det fler än jag som är lite köpmätta?
 
Foto: Sara Zetterström

Sommarregn och nyponrosor

Nyss hemkomna efter en promenad som avrundades med att himlen öppnade sig för sjuttielfte gången den här helgen. Trots bostadsytan modell skokartong funkar det riktigt bra med inomhushäng på torpet. I fjol ansade bonden, som äger marken här omkring, dikesrenen längs den lilla vägen fram till stugan men i år har det vuxit igen ganska mycket. Jag räddade några nyponrosor från att fastna i grillen på bilen och nu står de på en av takbjälkarna. På liten yta får man ytnyttja kubikmetrarna.
 
Foto: Sara Zetterström

Dagar som idag ägnar man åt bakning

Jag vet inte hur det ser ut i resten av landet (har noll omvärldskoll efter en av/urkopplad dag i torpet) men här har det regnat konstant hela dagen. Först ikväll blev det lite solsken som inbjöd till en kilometerlång cykeltur modell trehjuling men fram tills dess har vi mest hållit oss inne. Dessutom hade vi finbesök från Gotland så Boo och jag bakade en efterätt att bjuda Gudfadern, hans fru och deras alldeles nybakade bebis på (fast bebisen fick det sekunda så att säga). Ville göra en kaka som jag enligt uppgift instagrammade för 46 veckor sedan men tyvärr mindes jag bara hur god den var och inte exakt vad jag hade i den så det fick bli en improvisation. Och det grät ingen för kan jag säga för det gjordes tabberas på nolltid. Inbillar mig dock att jag kan lära av mina misstag så därför bloggar jag detta recept. Och sorry till alla er där ute som käkar raw, eller GI eller inte raffinerat socker eller annat som inte bör kallas dessert, ni kan sluta läsa nu för det här är bara fett och socker och sånt man måste göra tarmsköljning och springa fem extra kilometer efter man proppat i sig.
 
Jag använder uteslutande ekologiska varor förutom vaniljsockret som blev det som den lokala lilla butiken på landet hade att erbjuda.
 
smör till formen
riven kokos till formen
100 gr smör
100 gr vit choklad
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
en handfull svenska bär
 
Allra godast är det att bryta av all sötma med lite syrligare bär som hallon men vi hade jordgubbar kvar sedan midsommar så det fick det bli.
 
  • Smörj en form (ca 24 cm) med låg eller avtagbar kant och ”bröa” med kokos. Smält smöret i en kastrull. Ta sedan kastrullen från värmen och tillsätt den vita chokladen. Rör tills chokladen löst sig.
  • Häll över smörsmeten i en bunke och rör ner socker, vaniljsocker och äggen, ett i taget. Rör till sist i vetemjölet. Bred ut smeten i formen, peta ner rikligt med bär. Grädda i ugnens mitt i 25–35 minuter i 200 grader, beroende på hur kladdig du vill ha kakan. 26 min i en 21 cm form blir vä-äldigt kladdigt kan jag säga, men gott!
 
Servera med vispad grädde eller vaniljglass. Dessutom skivade jag upp några jordgubbar som jag rörde ut med lite socker och rivet skal och saft från en citron. Tror att lime blir ännu godare men hade ingen hemma.
 
 
Som sagt med en kladdighet värd namnet bidrog kakan till ett upplägg som man om är snäll kan kalla för roadkill, men skit samma för den var djeflar i mig så god att det gjordes sånt som Anastasia och Mr Grey gör i något sammetsrum i munnen. Barnförbjudet. Och barnförbjuden borde den kanske klassas som för hon mitt hjärtas fröjd och glädje hon gick så i sockerspinn efter detta kalas att hon just somnat. But, för all del, try this at home.
 
Sara Zetterström

En solstråle hade vi i alla fall på midsommar

Och det var utan tvekan hon som medvetet tar på sig stövlarna på fel fot "för de ska va-a så" och drömmer om flätor som Pippi men har ett hår som inte kan hålla kvar ett snodd om man så limmar fast den. Tappert höll hon till godo med den där kransen, åtminstone tills midsommarkalaset erbjöd en damm med tillhörande fiskelycka i form av leomönstrade solbrillor och en hatt med kattöron, då förpassades den till att hänga ensam på en stolsrygg utan att passera gå.
 
Foto: mobilbild Sara Zetterström