Femminutersmetoden

Mannen:
-Du, har vi några planer för helgen?
Jag: -Ja, vi ska ju till Kalle & Lisa på middag på lördag och på söndag är det korvgrillning med föräldragruppen och dessutom vore det bra om vi tömde bilen eftersom den ska på service på tisdag.
...
5 min senare
Mannen: -Du-u... Hade vi några planer för helgen?

Marsipanrosen:
22.05 snutta, ev amma lite, på höger mattant
22.10 åla runt i sängen, gräva in tårna i mammans lår alt. postgraviditetsdegen på magen
22.15 snutta, definitivt bara snutta lite på vänster mattant
22.20 smacka belåtet m tungan, göra sig 1,60 på bredden så att ingen annan riktigt får plats i sängen, vrida på huvudet och prins-John:a höger mattant (i tecknade Robin Hood, ni vet, när han luftsnuttar efter tummen)
...
02.35 ilsket uttrycka missnöje över att mamman parerade ett ryggskott genom att vrida sig 27grader till ryggläge
02.40 snutta, definitivt bara snutta lite på vänster mattant...
...
05.05 bli buren till sin säng
05.10 snutta, definitivt bara snutta lite på höger mattant, efter att övertydligt uttryckt undernäringen som genast infann sig i den egna sängenMamm

Mamman:
Det var något jag skulle göra..?
(???) tankarna ömsom Phoebe-joggar och ömsom krigar som myrorna mellan sändningarna på åttiotalets SVT (samtidigt som bebisen hindras från att städa under badkaret med tungan och veckans storhandlingsnota skrivs)
5 min senare...
Just ja, torka mig.

Recension - Glass av Elisabeth Johansson

Att jag gillar choklad är ju knappast någon nyhet men något jag gillar nästan ännu mer är glass och sedan boken med samma namn kom med posten för ett par månader sedan så har vi två haft en cool romans. Glassporr när det är som bäst, med smarriga bilder och rätt lätta recept. Vissa säger att man inte kan äta glass på vintern för att det är så kallt. Som om man inte skulle kunna äta en bit grillat kött på sommaren då, för att det är så varmt? Dumheter.
 
Jag har testat chokladglass och saffransglass och sorbet och semifreddo. Tyvärr kan jag ju av copy-rättsliga skäl inte publicera några recept här på bloggen men gillar du glass i allmänhet eller om du känner att du behöver ha lite inspiration för att damma av glassmaskinen i synnerhet så rekommenderar jag verkligen denna fina bok. Ärligt talat så räcker det ibland med att bara titta på bilderna för de är så ofantligt tjusiga och inspirerande. Ice ice baby.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Att tacka sin lyckliga stjärna

Nu för tiden är allt jag skriver lite mindre viktigt, lite mer läsbart och med andra ord inte understruket. Eller det där med viktigheten vet jag inte men det var en rolig reflektion som en bloggkollega/läsare gjorde. Att det tekniska hittepå't som gäckat mig i vad som känns som tusen år och gjort all text understuken var för att allt jag skrivit varit så himla viktigt och således borde läsas väldigt nogsamt.
 
Tack snälla Vincent, du tekniska geni och räddare, här får du några liljor som skulle doftat dig yr om du hade luktdator!
 
Nu är viktigheterna slut, bloggen lite finare (fast problemet kvarstår visst på arkiv- och kommentarssidorna upptäckte jag precis) och jag satt och grät av tacksamhet igår som den hormonella småbarnsmorsan jag är. Så alla ni som klagat - Välkomna åter, nu får man inte skavsår av att läsa bloggen längre. Inte typografiskt i alla fall...
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Happy Insta Friday!

 
Om ni tycker bloggen uppdateras för dåligt och vill se mer Marsipanros eller vad jag pysslar med för stunden och har en telefon ni kan fylla med appar så kan ni ju alltid följa mig på Instagram (eller via web.stagram, funkar på webben). Varning för ett överflöd av mobilgryniga bebiskinder, tallriksmodellen och snögnister. Där hänger jag lite flitigare eftersom telefonen oftast finns på fickan. Och bloggen försöker jag fylla med lite mer genomtänkt text och bild, lite högre kvalitet liksom. Försöker alltså.
 
Nu ska jag försöka samla ihop hjärnan och fokusera på ett roligt projekt helt utanför mina vanliga ramar, fast efter denna vecka är det tydligt att det är en ny fas i huset och den goda Rosen kommer väl vakna så fort jag sätter mig med pennan i hand...
 
Som sagt, vill ni ha ovan nämnda bildflöde så sök på littlemissfixit eller Sara Zetterström på Insta, som man säger. Happy Friday!
 
Mobilbilder via Instagram: littlemissfixit/Sara Zetterström

Klädskåpets handtag

Nu har vi precis vinkat av Marsipanrosens farmor som varit på besök hela veckan, det har varit supermysigt och fullt upp och äntligen kan bloggen få lite kärlek och jag ska försöka beta av frågor/kommentarer och Formex och.. och allt där emellan. Vad kul att ni gillade klädskåpet! Men med den tapeten, vad finns det inte att gilla liksom? Jag fick en fråga om handtaget och såklart visar jag hur det blev till.
 
Man behöver:
mjukt formbart läder
lite snöre eller rep (jag hade en snutt av tunn klätterlina liggandes och den syns ändå inte så perfekt tillfälle att ta vad man har)
en symaskin som klarar lite tjockare material och nål därefter, för mig funkade denim-nålen.
en pryl, till skruvhålen i skinnet
fina skruvar eftersom de är synliga
 
Jag provade mig fram hur lång stroppen skulle vara och kom fram till knappt 20 cm läder och 12 cm rep. Klipp till lädret så att det räcker om repet och får en tight sömsmån. Sy en söm bara där repet ligger. Välj långa stygn eftersom maskinen får kämpa lite med materialet, använd gärna en specialpressarfot för skinn, det underlättar. (Eventuellt kan man lägga smörpapper under för att skydda skinnet från att repas av matarna, syr man fast det kan man ju dra loss det). Ursäkta de dåliga bilderna från en mörk kväll.
 
 
När handtaget är färdigt är det bara att borra ett hål stort nog att pilla in ändarna i. Fundera över åt vilket håll dörren öppnas och hur du vill ha sömmen. Personligen ville jag ju att sömmen skulle ligga utåt så att rundningen ligger skönt mot fingret när man öppnar åt höger. Dra så mycket att repet stoppar upp på utsidan, gör hål i lädret med en pryl och skruva fast ändarna på insidan. Klart!
 
Det fina med läder är att det håller i en evighet och bara kommer bli vackrare med åren...
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Lite dagen efter Formex

Allt går lite segt idag. Datorn, minneskortläsaren... Och inte minst mitt huvudet så här dagen efter Formex, för igår var det alltså mässdags. Premiär för Marsipanrosen (utanför magen vill säga, Milanomässan gjorde hon ju redan i vecka -13 sort of) och visserligen är jag mamma till underverket och mer än lovligt partisk men hon gjorde det med den äran! Exemplariskt glad och go onge som ömsom låg i vagnen och ömsom hängde front row och spanade läget. Med anledning av mässällskapet så besämde jag mig att göra mässan rätt opretantiöst, go with the flow och allt det där så ovan nämda minneskort är ovanligt tunt på bilder. Fast visst fångades det en och annan favorit genom linsen och medan jag tar mig an dem och packar in Rosen i bilen för vidare färd mot en helg med mostrar, storfamilj och sånt så kan jag avslöja att temat på vår-Formex var Fresh. Vårfräscht som i tulpaner en masse, pasteller, gula, rosa och orange toner fyller påsens mässmaterial som ska gås igenom. Men nu, och till er alla. Happy Friday!
 
Foto: Sara Zetterström
 
 
 
 

Klädskåpet före och efter

Det har varit lite tyst här på bloggen, men tack vare mobilen så läser jag era fina kommentarer och blir så glad! Anledningen till bloggtorkan är mest att vi har en snuttig Marsipanros på kvällarna så när min plan är att amma en stund och sedan ha lite Little Miss Fix It framför datorn-tid så har hon bestämt sig för att marathonamma och vakna så fort jag rör mig en millimeter. Nåväl, på fixarfronten har det definitivt inte stått still, både symaskin och pensel har gått varma och jag tänkte visa klädskåpet, lite hur det såg ut före och hur det blev färdigt. Efter ett par dagar i sovrummet insåg jag att det luktar för mycket färg så nu får det stå och riktigt torka och vädra av sig en vecka eller så. Detta måleriprojekt som sagt. Hua vad många lager färg det blev, men slutresultatet blev riktigt bra tycker jag.
 
Före:
 
Efter:
 
Skåpet var utrustat med tre hyllor när jag köpte det och för att passa Marsipanrosens behov och inredning modifierade jag det lite. Förutom att jag satte dit en klädstång, valde att sätta den längst ner eftersom det vi använder dagligen passar bättre att förvara högst upp så att man slipper böja sig som en märla varje dag, så använder jag små plastlådor till strumpor, hårband och dregglisar. Smått som annars mest far runt tänker jag. Tapeten är den samma som bakom hennes säng och den knyter ihop bebishörnan på ett fint sätt.
 
Nu ska vi stuva in badkläderna i bilen och ge oss iväg på vår andra lektion i babysim. Gissa om vår lilla busa älskar't! Dessutom är det lite mer än bara badväskan som stuvas för direkt efter kör jag och Marsipanrosen en Thelma & Louise och gör ännu en roadtrip norrut. Vi fick liksom mersmak av alla mostrar och far- och morföräldrar i julas. Dessutom vankas det Formex imorgon. Blir det lite tyst här igen så vet ni att vi har fullt upp med att mässa omkring och dräggla på släkten och så. Hej så länge!

DIY Play-Doh-lera

Här kommer ett perfekt helgpyssel! En annan julklapp signerat Little Miss Fix It som blev poppis var setet med leklera som tomten levererade till en tvååring to be. Men precis som med utklädningslådan så behöver man ju nödvändigtvis inte ge bort det här pysslet, eller så gör man dubbla set och behåller ett själv.
 
Receptet på själva leran som räcker till sex färger á drygt 1 dl:
 
5 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk alun
2 msk matolja (jag använde solrosolja) blandas  med 5 dl kokande vatten
karamellfärg
 
Dessutom behövs små plastburkar med lock till förvaringen.
 
 
Blanda först alla torra ingredienser. Häll sen över olje- och vattenblandningen och rör runt. Dela upp degen i lika stora delar och knåda in karamellfärg. Vissa färger behöver många droppar för att djupna (ex. röd) och andra får snabbt en fin färg (gul). Grön, röd och gul finns i de flesta matvarubutiker och en mängd övriga finns hos ex. Panduro, som svart och blå. En klump behöll jag ofärgad. Förvara degen i plastlåda med lock så den inte torkar så håller den ca 2 månader i kylskåp.
 
Jag sydde även en förvaringspåse till burkarna så att det skulle vara lätt att ha dem samlade, och mer personligt med ett monogram. Receptet skrev jag på en etikett som jag fäste i bandet. Vill man kan man ju även inkludera några formar till presenten.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Swing it magistern...

Vi vaknade upp till ett vinterlandskap värt namnet och vips blev det januari igen, lite ljusare och lite härligare. Idag fyller min fina storasyster år - Stor grattiskram till dig Mallerutten! Trist att bo så långt ifrån varann att en eftermiddagsfika inte går att genomföra på blott en eftermiddag om man säger så. Nä istället fiser vi runt här hemma i långkallingar och väntar på att plogbilen ska bana väg så att vi med säkerhet kan ta oss till Marispanrosens BBF på lunch. Och tjoar runt i hoppgungan, spankulerar omkring lite lagom uttråkade sådär...
 
Swing it magistern, Happy Friday undsoweiter!
 
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Att förgöra världen eller inte

 
Alltså, vad jobbigt det är. När man inte kan bestämma sig. Jag hittade nämligen en jättefin jordglob av glas, fungerande och med snygg fot. Tre kriterier som oftast inte brukar sammanfalla på samma jordglob. När jag dessutom lyckades pruta ner den till ett rimligt pris fick den följa med hem för att jag tänkte göra en snygg globlampa av den så som Marie gjorde och Trendenser tipsade om i fjol. Men, den är liksom för fin. Tjusiga färger och världen ser ut som förr i tiden med Jugoslavien, Sovjet och hela baletten (nu menar jag inte att världen var bättre förr så läs inte in något politiskt i detta, oh no) och vem är jag att förgöra världen liksom och strippa glob Nr. 951002? Vad skulle ni göra, go Vilhelm Erövraren eller mysbelysa?
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It, lilla bilden u t hö: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Antilop-akuten

Som ni vet vill jag ha en tripp-trapp-stol till Marsipanrosen och i den diskussionen så kom det fram många förståsigpåare och tyckare. Bl. a fick jag höra att barnstolen Antilop från IKEA var bäst i klassen, något som jag har förståelse för rent pris- och funktionsmässigt, men med risk att få på moppo så... den-är-ju-så-fuul. Tycker jag. Som en fyrbent plastspindel på steroider. Nä någon Antilop kommer inte in i mitt hem, över min döda kropp! (Kanske lite väl drastiskt jo jag vet).
 
Så kom julafton och Marsipanrosen fick en julklapp av Anna (som mycket väl känner till mammans åsikter). En formsydd dyna till Antilop. Avtorkningsbar. Svart. Jo, för till saken hör att vi ju haft en Antilop stående i garaget hela tiden. Och i brist på annat så fick den komma upp på gästspel. Och nej, den är inte snyggare men jag har i alla fall gjort vad jag har kunnat, genom Antilop-akuten.
 
Har man en tillräckligt stor diskmaskin (vilket vi ironiskt nog har) så kör sitsen och brickan där med jämna mellanrum för en uppfräschning. Skaffa en skräddarsydd dyna, den gör gott både för bebis och stol måste jag säga. Så tack Anna (din lilla förrädare).
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 

DIY utklädningslåda

De två julklapparna som nådde störst popularitet var faktiskt de jag hade gjort själv. Den ena var utklädningslådan till mannens brorsbarn och den här idén behöver man inte vänta med till jul, den passar faktiskt perfekt till vilket presenttillfälle som helst, gärna till syskon som inte har allt för stor ålderskillnad. Eller så skippar man hela presentbiten och kör bara ett helgpyssel tillsammans med ungarna. Vem minns inte utklädningslådan som fanns hos kompisen eller på lekis som barn?
 
Man behöver:
  • En koffert, resväska eller annan praktiskt låda. Kappsäck klingar ju bra i Pippi-fantasters öron...
  • Kläder - ju mer karaktär desto bättre. Glittrigt, glansigt eller kanske gubbigt?
  • Accessoarer - bälten, flugor, slipsar, mössor, handskar, halsband, hattar!!, skor, glasögon, väskor, hårdekorationer, scarfs, klämörhängen, armband, en käpp, paraply... Bara fantasin sätter stopp och än en gång ju tjusigare (e. g. glittrigare och färgglatt) desto bättre.
 
Fyll utklädningslådan med allsköns ting, börja med att rensa i din egen garderob och räcker inte det så ta en runda i en second hand-butik eller varför inte på lågpriskedjornas januarirea? Där finns mycket glittrigt vill jag lova. Se sen fram emot många glada skratt och personligheter som dyker upp hos både barnen och dig! När även halsband och glasögon åkte på den här lille killen så uppenbarade sig plötsligt Rut från Änglagård-filmerna. Bara en sån sak.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Att visa var skåpet ska stå

Dagarna innan Marsipanrosen föddes fyndade jag ett skåp på kvarterets second hand-butik och tanken var att jag skulle fixa i ordning det veckan innan beräknat datum. Så blev det inte för storken hade tydligen medvind och levererade i förtid. Well well, dagen efter hemkomsten från BB stod jag i trädgården och slipade i solgasset och mannen tyckte att jag kanske skulle ta det lite lugnt, nyförlöst och allt. Det skulle han aldrig ha sagt för efter första grundmålningen när det uppdagades att den gamla furen blödde igenom och starkare grejer behövdes så stannade det liksom av. Helt.
 
Sen kom Marsipanrosens farfar målaren på besök igen och fixade fram en färg som inte alls var så giftig för små bebisar eller ammande mammor och ett hörn i vardagsrummet kunde fortsätta vara verkstad ett tag. Nu efter fem omgångar med färg (fråga inte!), lika många månader och lite tapet så börjar Marsipanrosens garderob ta sin form. Tack och lov, jag har sagt det förr - målning är ju så tråkigt så klockorna stannar, men nu är det är bara ett lager kvar på dörren. Anledningen till alla lager är att jag tänkte slipa fram patina på sina ställlen och har en grön färg under som förhoppningsvis gifter sig fint med tapeten. Det tar bara emot lite att slipa sönder alla de där lagrena av tråkjobb utan att veta om det blir som jag tänkt mig...
 
Jag hade hur som helst väldigt bra hjälp, eller åtminstone en gullig hejarklack i babysittern under tapetseringen. Men när det kom till inspektion fick jag påbackning. Eller så tyckte ongen bara att det fick vara färdigfotat.
 

5 månader

 
Igår blev hon fem månader, hon den lilla diktatorn jag bor med ni vet. I fem månader har hon alltså hållit sitt land (läs: föräldrar) i ett järngrepp och tvingat folket (läs: föräldrarna) lyda minsta vink. Annars har det blivit ett djefla liv. Som när maten inte serveras precis så som hon vill ha den. Omgående, genast, påengång. Och definitivt kroppsvarm, utan undantag. Eller när det blir natt och undersåtarna (läs:föräldrarna) fösöker tillskansa sig en gnutta kraftgivande sömn (hur understår de sig?) när hon vill underhållas. Var är narrarna!? Skanderar hon. Underhåll mig!! Och om inte underhållningen är till belåtenhet så kastas huvudet bakåt och krokodiltårarna är ett faktum. Där utöver jobbar hon med känslomässig utpressning. Hon svälter sitt folk på tillgivelse så vid minsta antydan till leende bugar de av ren tacksamhet och tittar på varandra och hoppet glimmar till i deras ögon...
 
 
Men det här med att äta med sked det hanterar hon inte riktigt än, så mycket terrorist hon är.

Ännu en högtid

Idag har hela familjen svidat upp sig för nu vankas det dop. Kompisen Vera som bara är en månad äldre än Marsipanrosen ska tvätta håret i kyrkan.
 
Jag kanske har nämnt det någon gång, att Jesper och jag har en tradition att göra ett personligt julkort som speglar det gångna året? Det har varit allt ifrån Arn och Bond (filmpremiärer) till traktorsläp med dynga (2002 när vi flyttade ut på den Gotländska landsbygden) och hälsningar från SJ (Sara & Jesper) pendlaråret 2011. I år var temat självklart. För visst var det lite av en jungfrufödsel vi var med om denna fjortonde upplaga...
 
 
 

En tillbakablick 2012

Det är ju lite småtjusigt med årskrönika och varje bättre publikation bör väl ha en så here go, gå och fixa en kopp java eller ännu hellre en god kopp te för nu blir det långläsning:
 
Januari:
Jag inledde året med att vara på tjocken och bara tanken på den vintermörka starten på förra året får mig att känna det kvalmiga illamående som följde mig till graviditetsvecka 15. Efter två timmar på det vinterjackstjocka och varma tåget (sovandes som en säl) fick alltid avstigningens krock med kall frisk luft mig att intensivt motstå impulsen att kräkas på perrongen i Älmhult. Varför mår man som sämst i en graviditet när man kan/vill prata som minst om den? Så mycket glädje och så lite nöje... En obeskrivlig trötthet följde mig var jag än gick och jag råkade somnade på toaletten på jobbet. Euhrrrrm. Två gånger. Mitt i all trötthet hade vi en rolig fest när mannen fyllde 35. På jobbet avslutades annars en intensiv planeringsperiod av IKEA-katalogen 2013 och studioarbetet började.
 
 
Februari:
Vi får se ett yttsepyttsigt hjärta slå och blir galet gråtmilda, jag crejvar popcorn och kiwi, outade mitt välsignade tillstånd och fick en respons av aldrig skådat slag här på bloggen. Grattiskramar, lite tårar, ryggdunk och igenkännande. Plötsligt gick jag från allmänt pizzatjock till att få en liten preggomage och livet blev genast mycket lättare. Jag var på bloggevent i Malmö och vann fina priser. På jobbet gjorde jag hembesök i Prag och förlorade min pocketkamera.
 
 
Mars:
I mars var det högvarv på jobbet och den internutbildning jag gick lämnade inte mycket utrymme för annat. Jag passerade halvlek i graviditeten och den Vilda bebin fick heta just det eftersom hon levde rövare mest hela tiden. Jag satt och kladdade i en skrivbok på en föreläsning och bara så där föddes en ny grafisk profil så efter nästan sex år med den gamla bytte jag huvudfot på bloggen. Och glasögon på mig själv.
 

 
April:
April var en härlig månad som varvades med en påskresa till Gotland och en oförglömlig tripp till Milano. Möbelmässerace med Trendenser-Frida och magen. Jympadojjor blev mitt it-plagg. Jag planerade inför sommarens lägenhetsrenovering för fullt och på pysselfronten syddes det mest. På jobbet förberedde jag massa DIY inför examensarbetet.
 
 
Maj:
Årets favoritmånad (födelsedagsmånaden) inleddes med Formforum - en bloggträff i Göteborg och jag blev otroligt pepp av alla inspirerande föreläsare. Ett helt gäng ekollon fick nya mammor. Vi fick se kulstöterskan från Småland genom 3D-ultraljud och både jag och mannen var sjuka på min födelsedag som kanske klassas som den sämsta ever. Efter en smått hysterisk jobbperiod avrundades utbildningen med examen och jag hade nedräkning till semestern.
 
 
Juni:
Min längsta ledighet någonsin inleddes med åtta veckors semester. Hemmet förvandlades till en byggarbetsplats och vi bodde i vardagsrummet... (alltså förlåt men jag håller på med hjärt-lung-räddning på ajfånen samtidigt som jag skriver detta och just nu sparar jag ner gamla bilder och alla är ju mer eller mindre på Marsipanrosen när hon var yttsepyttseliten och jag blir helt gråtig för det var så fint.. och så mycket lycka.. Det är det ju fortfarande förstås men nu är hon  ju så stor och snart kommer hon åka på språkresa och flytta hemifrån är jag rädd.) En artikel om mig och mitt jobb publicerades i studenttidningen SOND. Jag åker mellan mijöstationen med alla byggsopor och IKEA där jag en dag lyfter 250 kg garderober på egen hand. Har många 14-timmars "arbetsdagar" men känner mig stark som en höggravid oxe.

 
Juli:
Snickaren lämnar bygget och svärfar ägnar en vecka åt att måla allt, det blir så fint! Jag boar för fullt och symaskinen går varm. Både sovrummet, klädkammaren och kontoret/gästrummet tar form samtidigt som jag inte kan få nog av Fanta. Östran publicerar en artikel om mig och mannen får semester och vi går på Bruce Springsteenkonstert. Jag ömsom står och ömsom dansar i 4 timmar, det är en magisk kväll!
 

 
Augusti:
Min semester övergår i föräldraledighet, vi kokar saft och tänker fånga en sista utflykt på tu man hand, då går vattnet och efter några dagar och en helvetisk lång förlossning anländer hon så den vilda bebin - vår Marsipanros. Vi bor i bebisbubblan, hela släkten passerar revy och vi åker till Gotland igen (på 30-årskalas) och denna gång kommer vi hem med en bebissäng och en mamma som mer eller mindre kommer i sin gamla garderob.
 

 
September:
Bebishörnan börjar ta form, vi barnsäkrar hemmet lite (ja, ett trappräcke är förvisso kanske mer basic utrustning, eller vad vet jag) och jag börjar landa i mammarollen. Mannen är pappaledig och vi får ännu mer besök av kompisar och de som vill träffa nyförvärvet. Bebisbubbla fo sho.
 

 
Oktober:
Mannen börjar jobba och fast ingen säger det så är det liksom lite skönt att livet får riktiga rutiner. Vi börjar hänga på Öppnis och gå på mama-barn-jumpa och sånt. Marsipanrosen och jag premiäråker tåg till Växjö på en föreläsning och jag blir sådär bloggpepp igen. Dygnet har helt klart för få timmar. Hemmet har definitivt fått nya invånare.
 
 
November:
Det här är en rolig månad med fullt ös, vi börjar drömma om hus och Marsipanrosen och jag utflyktar till Älmhult och hälsar på jobbet. Stöter på Ingvar himself på perrongen och ångrar bittert att jag inte grabbade tillfället till en pratstund i flykten. Har ju värsta isbrytarbebisen i släptåg juh. Lite av mitt DIY blir uppmärksammat både i bloggen och i iPadmagasinet Trendenser. Avslutningsvis är det ett nytt inspirerande Formforum i Glasriket och jag kan åka tack vare att mannen följer med, lycka! Och som alltid undrar jag när jag ska börja desajna saker. Egentligen.
 
 
December:
Tittar tillbaka och minns känslan som nygravid för ett år sen samtidigt som jag slutar kalla Marsipanrosen för si el. så många veckor. Nu pratas det månader - så stor är hon och jag är allmänt gråtnostalgisk och hela livet känns som en efterrätt. Skippar helt julstöket och gör skojiga pysselsaker istället. Skriver min andra artikel för tidningen RUM och får roliga förfrågningar inför framtiden från olika håll. Mobben är typ obrukbar för den är fylld till brädden av 5000 Marsipanros-bilder, vi firar en halvhysterisk men väldigt mysig jul med storfamiljerna och jag får en push-klapp av mannen. Marsipanrosen ägnar årets sista dagar med att testa gröt. Gröt nytt år!
 

Hej 2013!

Nytt år och nya... sjukdomar. Idag har det varit en riktigt hängig dag här hemma. Mannen och jag har varit lite dagen efter kvällen före såattsäga och note to self: fyramånadersbebisar förstår inte vad ordet sovmorgon betyder för Marsipanrosen började morgonjollra några fjuttiga timmar efter att jag slagit ihop mina blå. Dessvärre byttes jollret ganska snart ut mot ett kinkigt snorande och det är väl där vi sedan befunnit oss hela dagen. Mellan gråt och näsdroppar. Älskade lillskrutt vad det gör ont i mammahjärtat att se henne feberblank och vissen. Det kanske är tänder på g, eller så är det bara illvilliga baciller och det var väl bara en tidsfråga innan första förkylningen skulle dyka upp. Jag har annars stora förhoppningar om detta år, 2012 var toppen och jag känner på mig att 13 kommer slå det med hästlängder och att dagen bara är ett litet undantag. Tyvärr har sammanfattningen av det gågna året fått stå lite tillbaka som ni kanske förstår. Men Finns det flytande Alvedon så finns det hopp eller hur gamla djungelordspråk nu lyder. Hej 2013!