DIY - Festlig och frusen drinkkylare

 
Responsen på midsommarsnapsen var så överväldigande att den faktiskt får ett eget blogginlägg. Egentligen är det världens enklaste sak och passar lika bra för alla drycker och festtillfällen (men obs! ju högre alkoholhalt desto högre fryspunkt, så kanske bättre att använda en tom vinflaska att frysa in och istället hälla över låt säga vitvinet i sedan);
  • Ta ett tomt juice-eller mjölkpaket i kartong och skölj ur det. Klipp av paketets övre del, vid vecket ungefär.
  • Plocka fina blommor, växter eller kryddor.
  • Ställ flaskan i paketet och peta ner dekorationen längs sidorna. Försök att vända de vackra delarna utåt.
  • Fyll upp med vatten och ställ i frysen över natten.
  • Riv bort kartongen och servera gästerna. Obs! Isen smälter eftersom så placera flaskan på ett fat med kant.
Skål!
 

Foto: Sara Zetterström

Midsommar 2018

Det är söndag, det regnar och att sitta inne och kura framför kakaelugnen i stugan känns helt befogat. Idag har vi haft familjehäng, en lunchutflykt till Karlskrona och bokläsareftermiddag i stugan och jag tror allihop pustade ut aningens efter att ha arrangerat det stora kalajset på den här sidan av 2018 - midsommar. Jag flaggar redan nu för halvtaskiga mobilbilder men att vara värdinna och ha en systemkamera runt halsen det är helt enkelt en utmaning över min förmåga. I år var vi åtta familjer som firade tillsammans, alla med barn mellan 1,5-10 år så det gäller att framför allt måltiderna sitter där de ska för att blodsockret skall hållas i schack. För säkerhets skull skrevs alla de viktigaste hålltiderna upp på svarta tavlan.
 
 
Det blåste lite kyligare vindar än vi varit vana vid den senaste månaden så partytältet fick på sig en gavel innan lunchen ens startade. Den stora utmaningen med att fira så många på vårt lilla torp är vädret. Det är stört omöjligt att tränga in +30 pers på torpets 30 m² så gissa om väderapparna gått varma den senaste veckan?! Men även detta år höll det sig strålande fint så gott som hela dagen. När Boo och jag dukade bordet utbrast hon med emfas: "-Jag älskar det här tältet med de här gardinerna!" Och jag är beredd att hålla med. Spetsgardinerna Alvine från Ikea lyfter vilket PE-schabrak till tält som helst. Loppisspets blir superfint ovanpå lakansväven på borden. I år, till skillnad mot förra året, lyckades jag hinna med att göra de enkla björkkransarna som hängde i taken. Tipstack till Helena.
 
 
Med så mycket folk är det lätt att tappa bort sin servett, och jag väljer alla dagar i veckan tygservetter framför papper när det vankas festligheter. Så jag knåpade ihop en enkel servettring av ståltråd och Boo skrev allas namn på en liten etikett.
 
 
Midsommarlunch med sill, paj och nypotatis stora som marsvin. Det märks att vi har haft högsommarvärme i ett par månader redan när potatisen kostar 1 öre kilor och de små potatisarna inte går att finna .
 
 
Det har blivit tradition att frysa in snapsen i blomster-is. I år blev det med blommor från rabatterna inne i stan, så gott som de enda blommorna som fanns då allt blommat över här ute i skogen.
 
 
Efter lunchen vankades det 5-kamp och vi delades snabbt in i fyra olika lag genom leken"Fruktsallad". Vi samlade vatten från en vattenpistol i en mugg, kastade boll, drack bubbeldricka på tid och krossade ballonger utan att använda händerna. Jublande glad segrade jag med lag päron. Vaddå tävlingsmänniska.
 
 
Strax därefter var det dags för traditionsenlig jordgubbstårta. Lyllos mig som inte äter gluten (måste passa på att lyfta den tanken eftersom det oftast känns o-lyllos) och fick njuta av en himmelsk marängtårta som min kompis Chali bakat via receptet här.
 
 
När alla tallrikar, glas och bestick var diskade för andra gången, ja det är nog det största debaclet med att fira spartanskt. Disk vid temporärt utekök med vatten från slangen. Men det är också mysigt! Ja, efter disken var det dags att resa stången och dansa. I fjol var det i stort sett bara de vuxna som dansade men i år, konstigt nog så dansade a l l i h o p. Vet inte om det hade att göra med att det vankades godisregn efter dansen och eventuellt kan någon förälder sagt att det rådde obligatorisk dansnärvaro för att få delta i godisregnet. Eventuellt. Väldigt kul var det i alla fall med allihop som skulle enas i vilket håll vi skulle dansa (det gick att avnjuta spektaklet på instastories @littlemissfixit) och när det för en kort stund blåste friskt och stänkte några regnstänk så kändes det 100% svensk midsommar.
 
 
När det fallit både sommarregn och godisvarianten så tände vi grillarna och vid det laget var all mat välkryddad av hunger. Mobilen fick uppenbarligen ta paus för mellan 17.59 och 23.43 togs inte en enda bild. Regnet föll stilla i natten och vi satt uppe och pratade sådär som bara småbarnsföräldrar har vett att uppskatta. Det vill säga de som inte hade somnat vid nattning då... Vackra är de inte, partytälten, men tusan så bra både mot sol och regn.
 
 
Igår vaknade vi så smått till liv i stugor, tält och husvagn och det är nästan det bästa tycker jag, när man hänger så där opretantiöst innan alla börjar droppa av hemåt, med håret på svaj och pyjamasar med brännvinsknäppning och äter kollo-frukost och lunchrester. För att inte tala om tårtresterna, och kardemummabullarna som lyckligtvis blivit över...
 
Glad fortsättning på sommaren!

Fössta tosstan i mass

Igår var det alla smålänningar mesta tungvrickardag "fössta tossdan i mass" -den inofficiella småländska nationaldagen. Eller det är ju kanske just det som är grejen att man i småländskan inte vrickar några tungor utan snarare låter bli att rulla på r:en.Jag inser att jag svär i kyrkan här men kalmaritiskan är kanske inte den läckraste av dialekter och Boo är hårt men skämtsamt drillad att tala sörmländska av föräldrarna i exil. "-Vi säger inte nyckelen i vår familj, det heter nyckeln." Men. Massipantååta kan man ju inte få för mycket av så självklart firade vi dagen till ära.
 
 
Vi passade även på att ta hjälp av starka middagsgäster och bära upp vår nya soffa på övervåningen. Kompisar till oss skulle göra sig av med sin bäddsoffa och frågade i förbifarten om vi var intresserade, och med långväga släkt är Hundraåringen liksom ständigt i behov av extra sovplatser så det blev ett lyckligt sammanträffande. Sagt och gjort. Så vår eklektiska, fina, roströda sammetsgrupp fick se sig besegrad av funktion före form så nu är det en ny sheriff i stan.
 
Denna sheriff har dock delat en och annan lördagsgodispåse i ett lekrum så jag ska ge mig i kast med fläckar av både tuggummi och choklad så miljövänligt och husmoderligt jag bara kan. Skulle det vara intressant med en uppföljning? Möbelvård är ju något av det mest hållbara i inredningsväg tänker jag.
 
Foto: Sara Zetterström

God fortsättning!

Nu har vi firat jul i dagarna tre och idag åkte gästerna hem. Julgransdekorationerna är de samma men i år har vi en tall istället för gran. Planen var att ha en spinkig liten historia som inte skulle vara så skrymmande men det blev precis tvärtom så jag antar att vi måste njuta lite extra intensivt eftersom vi får plundra den redan i veckan om vi ska få plats med nyårsfirandet.
 
 
Precis som i fjol kom Tomten om natten och lämnade alla paket, men istället för en liten tomtenissa så kom den riktiga tomten med stora kängor och lämnade snöiga spår på mattan...

 
Han måtte haft väldigt bråttom för han hann inte ens äta upp pepparkakorna som vi lämnat framme på bordet kvällen innan, och dessutom glömde han både luvan och glasögonen.

 
Men grötfatet var nästan länsat och det är ju inte så konstigt om hungern gör sig påmind eftersom det är väldigt långt från Tomtens rike.

 
När gästerna kom drack vi champagne och firade Jespers nya jobb lite extra. Jag tror bestämt att vi ska hitta något att fira med champagne varje jul för det vore en himla trevlig tradition.

 
Varje år är det likadant hemma hos oss; "-Brukar vi äta före eller efter Kalle, och kommer Tomten en gång till eller hade han lämnat en säck med klappar hemma hos farmor och farfar också?"
I år gjorde vi så här och det är nog så det brukar vara ändå; Fika till Kalle och så hittas den där extrasäcken med klappar (alt. att Tomten kommer, men för två år sedan hade han så läskiga ögon (tomtemask är väl ändå djävlens påfund) att han icke göra sig besvär enligt Marsipanrosen) och sen blir det julbord.
 
 
Jag gjorde en enkel dukning med kökshanddukar (Tekla från IKEA) som agerade både tablett och servett.
 
 
Vid det här laget efter middagen stod magen i fyra hörn och Boo hade somnat efter att legot var färdigbyggt och med den önskade Bamse-gosedjuret tätt under armen. Så här dags är det hög tid för julklappsspelet. Det är sextonde året i rad vi gör detta istället för att hetsa med individuella julklappar till hela tjocka släkten. För att undvika en hoper skitsaker som blir liggade i byrålådorna har vi med tiden förfinat reglerna men efter ettochetthalvt decennium var det dags för ännu ett nytt grepp. Så i år var regeln att alla klappar var tvugna att vara återbrukade. Loppisfynd eller helt sonika saker som man själv inte använder men som kan passa någon annan. Aldrig har vi skrattat så mycket på ett julklappsspel för i ärlighetens namn så var hetsen över att stjäla varandras klappar i runda två ganska ljummen och vissa saker, ja de fick helt sonika fara direkt till Röda Korset efter att slutsignalen ljöd.

 
Igår blev det stora pyssel och filmdagen och dessutom togs chokladkakehuset av daga, precis sådär avslappnad som juldagen ska vara tycker jag.
 
 
Idag har vi inte heller gjort många knop. När gästerna hade vinkats av och Jesper åkte och fiskade så passade Boo och jag på att testa alla julklappar. Och fika. De stora påsarna med saffransbullar som fyllt frysen börjar så smått att sina. Ingen dum jul faktiskt på det stora hela, ingen dum jul alls.

 
Imorgon blir det jobb igen i några dagar innan vi ger oss på årets sista firande. Hoppas att ni haft en skön och lugn helg tillsammans.
 
God fortsättning!
 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara

Adventskrans av granris

Först vill jag rikta ett stort tack för alla hejarop och gratulationer till mitt nya jobb! Men det här inlägget skrivs med med anledning av att jag har fått flera frågor om adventskransen man kunnat se i mitt instagramflöde. Ja det var på tiden säger jag (att jag förverkligade kransen alltså, inte att man frågat om den) för jag har velat ha den sedan jag såg en liknande variant under en inspirationsresa i Köpenhamn 2011 men inte riktigt haft plats för den, förrän nu i Hundraåringen. Jag använde en halmkrans som bas, separata ljushållare och långa sidenband allt fanns på Blomsterlandet tillsammans med grön ståltråd. Granen intill komposten ute vid torpet får väl dessutom ses som nyfriserad lagom till jul.
 
Nu ska jag krypa ner i gästsängen hemma hos Elin & Henrik, imorgon är det en tidig morgon med ännu en dag av studioplåtning.
 
[ o ]: Sara Zetterström

DIY - girlang av eukalyptuskransar

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.
 
Happy helg och allt det där!
 
[ o ]: Sara Zetterström

DIY - klurig festinbjudan

Alla högtider kräver sina kalas och här kommer ett exempel på en injudan som kommer sålla agnarna från vetet klurighetsmässigt. Jesper och jag som vanligtvis fixar middar/fester ganska frekvent insåg att sedan vi flyttade till Hundraåringen har inte mycket hänt på den fronten, särskilt inte under hösten. Båda två gillar hela "eventandet" med gästlista, inbjudningarna, maten, musiken och dekorationerna så därför bestämde vi oss för att ställa till med glöggmingel för grannarna. Ett lättsamt tillfälle att träffa dem under andra former än snicksnack över staketet. Jag scannade Pinterest och fastnade för en variant som jag tyckte var kul.
 
Jag använde:
 
tjockare kartong till kortet
kvadratiska kuvert
sax, kniv eller pappersskärare
mjölkigt skisspapper
skrivare
tuschpenna
ballonger (är julen grön eller röd?)
sidenband
knappnålar
 
Först skar jag till kartongen och skrev en passande strof på framsidan och en hälsning med avsändare på baksidan av kortet (tänk på att skriva långt ner på baksidan så att hålet för sidenbandet inte hamnar i texten). Sen skrev jag själva inbjudan med viktigheter som datum, tid och plats i ett ordbehandlingsprogram, kopierade över ett helt A4 och skrev ut på skissapapper för att sen klippa ut dem separat. Efter detta blåste jag upp ballongen och skrev en hälsning med permanent tusch innan jag släppte ut luften ur den, rullade ihop inbjudan och stoppade in den i ballongen (lite pilligt). Vid det här laget var det dags att göra hål i kortet där sidenbandet petades in som en ögla vilken jag trädde ballongen i och knöt en rosett av på baksidan. Sist nålade jag fast knappnålen vid sidan av ballongen och skrev "Blås upp ballongen!" som en liten ledtråd.
 
 
När den inbjudne öppnar kortet kanske det inte är helt glasklart först men förhoppningsvis läggs ett och ett ihop och man hör/ser att det ligger något i ballongen, tar nålen och sticker hål på den och får på så vis ut den kompletta informationen.
 
 
De gäster som redan har svarat på OSA uppskattade verkligen vår inbjudan. Övriga kommer förhoppningsvis och knackar på och frågar när kalaset är om poletten inte ramlar ner...
 
[ o ]: Sara Zetterström

Trandagen

Idag den 25 mars är det Tran(e)dagen. I samband med Vårfrudagen eller Våffeldagen idag så firar man att tranan kommmer med våren i Småland, Öland och Blekinge-trakten. Seden bjuder att barnen kvällen innan putsar skorna och ställer dem framför öppna spisen eller hänger upp en strumpa vid sängen som på morgonen är fylld med godis, eller någon liten present som tranan varit förbi och lämnat till de barn som varit snälla. Extra spännade blir det ju att tranan är lite svårflörtad och kommer i smyg om natten, alltid när barnen sover, dessutom stökar den ner lite och man kan ofta se spår av fjädrar eller fågelfötter där den farit fram. Tyvärr kom jag hem så sent från jobbet igår, Boo sov redan, och vi hann inte hänga upp strumpan tillsammans så i år kommer tranan till Hundraåringen först imorgon. 
 
Firar ni Trandagen?
 
Rekvisitan för ett riktigt nattligt transtök ligger och väntar på att få komma fram ikväll istället. Fågelfotspår gör man superenkelt av potatistryck och vattenfärg. Skär ut en stämpel i en halv potatis och doppa i färg. Här hemma tar ju fågelskrället sig garanterat in genom skorstenen så sotiga fotspår lär vi få se en hel del av. Fjädrarna i pyssellådan kommer kanske inte precis från en stor grå/svart fågel men det gör inte historien sämre för det.

Nationalkvällen i bilder

Li-ite för tidigt, och en aningens för högt (eftersom jag svängde mina lurviga med gamla kollegor och kom hem sent inatt) vaknade jag av att Jesper spelade den här låten på repeat och sjöng högt för Marsipanrosen, och vem kan vända sig om och somna om med den underhållningen? Inte jag i alla fall. Hörrni, jag vet inte hur det sett ut i resten av landet men vilket fantastiskt väder vi har haft dagen till ära! Kvällen tillbringades i trädgården tillsammans med grannarna och ljuset var så fantastiskt att jag vill framkalla varenda bild och spara till färglösa kvällar i november. Grillat och rosé (äntligen en fördel med att mattanterna blev arbetslösa), bus i gräset, gnisslig halloumi, syrén som doftar så gott så man blir yr, dukat bord och dessert i svenska flaggans färger. Vi satt ute länge, länge - ända  tills solen dippade över takåsarna och då sa vi för tredje gången och ännu en flaska välling, näe älskade onge - nu måste du sova, fast vi precis kände likadant att måtte den här dagen aldrig ta slut. Men nyss somnade hon ändå vår lilla illbatting och det ska jag med göra nu. Sova och drömma om den här otroligt vackra dagen och kvällen. Heja Sverige!
 


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Cirkus Zetterström - presenter och summa summarum

Namngivningsfesten blev precis det lättsamma kalas och umgänge med familj och vänner som vi hade önskat oss och hoppades på! Det känns verkligen som en tillställning att bära med sig i hjärtat och tänka tillbaka på med ett leende under lång tid framöver. Vilken underbar solskensdag helt enkelt! Något jag inte nämnt är ju prensenterna, för naturligtvis var det ett kalas fulllt med paket. På begäran hade vi en önskelista men uppmuntrade samtidigt gästerna att ge det dom själva ville och det var kul för Marsipanrosen fick allt annat än gammalmodiga sparbössor i tenn. Vinbärsbuskar och en gotländsk ros, signerat matchställ från pappans favoritfotbollslag, fantastiska träleksaker att slita på länge länge och praktiska möbler att växa med för att nämna några. Själv önskade jag mig en cykel och har just nu det angenäma problemet att välja vilken jag vill ha.
 
Den lilla huvudpersonen däckade efter all uppståndelse och mustacherna slokade framåt kvällen när bålen för länge sedan var urdrucken. Oj vilket party. Några har kommenterat och velat ha mer specifika redogörelser av dekorationer(?). Vad är det ni vill veta, något särskilt ni tänker på? Mejla på littlemissfixits(a)gmail.com eller lämna en kommentar så ska jag ordna steg-för-steg-inlägg i sann Little Miss Fix It-anda.  Nu tackar clownen för sig, för den här gången.
 





Foto: Sara Zetterström & Alice Linder, Little Miss Fix It

Cirkus Zetterström - tilltugg på tema

Med tanke på den povra standarden i torpet så gjorde vi det enkelt för oss, skippade middagsmat och snittar och bjöd istället lite temaenligt på fika och varmkorv. Ett tips är att outsourca det man kan, en kompis erbjöd hjälp och hon fick gladeligen baka ett lass bullar. Min storasyrra är dessutom riktigt grym på att baka och hade gjort tårtor som matchade inbjudan och cupcakes att dö lite för. Varmkorven kokades direkt i burken som sattes i vattenbad och det gick alldeles utmärkt.
 
 
En Ferm Living-inspirerad tårta...
 

Marsipanrosen fick en alldeles egen liten tårta och ni kan ju bara gissa vad hon pillade i sig - just det, sin namne.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 

Cirkus Zetterström - photo booth

Tanken var att de sista inläggen från förra helgens kalas skulle publicerats medan jag var bortrest lördag-söndag, ja för helgens äventyr var nämligen att hålla möhippa för min kusin som gifter sig snart, men det gick i tekniskt baklås så nu spottar jag istället ut dem i rask takt efter varann från sjuksängen, för här hemma dansas det snorpolka i tretakt tyvärr.
 
En rolig grej som jag snodde rakt av från ett bröllop jag var på för ett par år sedan var en s k photo booth. Jag hängde upp en pimpad ram i vårat körsbärsträd och riggade kameran på ett stativ. Rekvisita som mustacher, glasögon, plutmunnar, näsor och annat urklippt i kartong och fastsatta på en grillpinne stod i en vas på marken (man kan ju tänka sig att utveckla detta ännu mer lite mer 3D och ha hattar, fjäderboa, paraplyer, intstrument eller vad man nu kommer på som gästerna kan leka loss med). Ett garanterat roligt minne från kalaset! En variant är ju också att innan gästerna går hem så tar man en bild på var och en att skicka med tack-kortet. Fast det hanns inte riktigt med på den här cirkusen.

 
Förlåt kära mor, det var ju din dag igår!! ♥ Här kommer en försenad hälsning från din mellis - visst är vi tjusiga!
 
Foto: Sara Zetterström & Alice Linder

Cirkus Zetterström - lekarna

Eftersom både cirkus och torparliv är lite old-school så körde vi en hederlig 5-kamp som mellanakt på helgens namn- och födelsedagskalas. Här kom de olikfärgade mustascherna på sugrören in i bilden, de bildade lagen. Supersmidigt och ingen behövde fundera på vilken siffra han eller hon blev egentligen.
 
 
Gå en snitslad bana på styltor, hoppa säck, stövelkastning, luftgevärskytte och kasta ner burkar var grenarna. Själv såg jag inte skymten av den där femkampen för då skulle fikabordet fixas för närmare fyrtio gäster men det lät som om de hade kul, och bilderna säger sitt.
 
 
Vad vore en cirkus utan en cirkushund?
 
Foto: Alice Linder

Cirkus Zetterström - temat

Jag tror vi fick helium-punka hela familjen efter kalaset, Marispanrosen vaknade febrig, mannen gick och lade sig innan solen gått ner och själv fastnade jag i dilemmat att välja bilder men här kommer första inlägget från lördagens kalas. Trots att jag har svårt att välja saknar jag en hel del bilder. Jag hann helt enkelt inte med att ta kort på alla detaljer fast tur var kanske det för då hade det nog svämmat över totalt här på bloggen.
 
Cirkus - det kan ju liksom inte bli annat än glatt och minnesvärt med ett sånt tema tänker jag. Dessutom älskar jag harlequinrutan, prickar och ränder och då är ju på cirkus the place to be så det fick genomsyra hela kalaset - från inbjudan till dukning och dekorationer.
 
 
Och sist men inte minst möttes gästerna av Starke man, den lilla ballerinan och clownen. (Mannen odlade skägget i flera veckor, skulpterade fram en mustach och blev min våta dröm dagen till ära!) Klädmässigt tog både jag och Jesper det vi hade hemma och förutom att sy en krage av lite tyllstuvar så köpte jag också en rosett som kunde spruta vatten och satte i håret. En clowngrej liksom.
 
 
En källa till inspiration har såklart varit Pinterest där jag såg snygga burkar som glas och äntligen hittade jag ett användningsområde för alla barnmatsburkar vi plöjer igenom, med spraymålade lock och matchande mustascher blev välkomstdrinken med rabarberlemonad en del av temat.
 
 
 
Lagerhaus har hur mycket roliga små saker som helst och eftersom dessa små chokladbitar matchade i färg strösslade jag bordet med dem. Vem vill inte vara en bra en liksom?
 
 
Vindsnurror, pompoms, vimplar och girlanger, den här festen har verkligen givit utlopp för min pysselådra. Gästerna möttes av en radda vindsnurror längs med hela stenmuren som lekfullt bjöd in till kalaset.
 
 
Vad är en cirkus utan tält? Nåväl, det här höll en ganska låg profil tillsammans med dukarna som jag också höll vita så att de färgglada ballongerna och papperstallrikarna fick senare sköta snacket. Gissa om det var skönt att ha ett ställe under tak när solen gassade (ja det var ju liksom bara för bra för att vara sant hela den hära vädergrejen). Ena kortsidan pryddes av de vackraste namn jag vet - är det namngivningskalas så är det! I nästa inlägg tänkte jag berätta om ceremonin, missa inte det.
 
Foto: My Hansson och Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Paketetikett DIY

Inte för att låtsas som om jag inte råkar vara en tidsoptimist av rang men det här med småbarn u n d e r l ä t t a r ju inte precis, så när vi skulle iväg på kalas i helgen och jag upptäckte att vi glömt köpa ett grattiskort så fanns det heller inte tid att fixa ett. Men en liten etikett till paketet går att svänga ihop på nolltid.
 
Ta en bit färgad kartong (har du tur finns det något som passar i pappersåtervinningen, det här är en bit från en amningsinlägg-kartong, say no more) och klipp till födelsedagsbarnets förstabokstav i namnet, efternamnet eller kanske årsdags-siffran. Stansa ett hål och trä den direkt på paketsnöret eller fäst den som här med ett band i påsen presenten ligger i. Jag brukar spara papperspåsar utan tryck som överlever färden från affären till hemmet i gott skick, perfekt för presenter!
 
Jag klipper dessutom ofta bort de tunna banden som ibland sitter på kläder för att hålla dem på galgen och sparar dem i en låda. Urbra att använda när man bara behöver en liten ögla, som här till exempel.
 
Easy peasy, och just den här blev ju riktigt miljövänlig.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Kanske världens bästa kalas

Nu har jag parkerat mig i sängen på hotellrummet i Älmhult där jag ska hänga i fjorton dar, ja inte främst på hotellrummet då men nu är det examensarbete som innebär full kareta tjugofyrasju. As we speak har jag och den vilda bebin kvalitetstid och kollar på Hjälp, vi flyttar ihop! Och speaking of wich, hos min inneboende verkar det pågå full ommöblering vilket får kulmagen att gunga i takt med att lungorna och magsäcken dansar tryckare. Tur att hyreskontraktet löper ut om elva veckor.

Och nåt annat som var tur var att det fina vädret höll i sig hela helgen för när det inte blev mycket till födelsedag i lördags så bjöd istället gårdagen på riktigt sommarkalas. Det var blommor och paket och ballonger och vimplar och glass och strössel och världens bästa man och solglasögon och topping och ännu mer glass och fina barn... Alltså det är därför man ska försöka bygga bebis i augusti - så att alla får chansen att fira födelsedag i maj. Bästa månaden om du frågar mig.


















Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it


Denise Grünsteins jul för H&M Home

Veckan har flugit förbi och dygnet har endast rymt jobb och lite mer jobb innan jag kvällens sista timme endast uppbådat ork till soffläge. Hej helg och viva solljus! (Och mörkertiden har precis bara börjat... pust.)

Om jag inte var så imponerad av homebutiken häromveckan så får jag snällt krypa till korset när det kommer till bilderna av H&Ms julsortiment. Jo jag vet, detta återkommande dilemma, jul i oktober. Men i morse låg frosten vit på gräsmattorna även i södra Sverige och det kändes ganska naturligt att kolla julsortiment när jag med köldbitna kinder satte mig på tåget. Bilderna är tagna av stämningsproffset Denise Grünstein och jag ser gärna min egen jul som en blandning av dessa två. Skir men rustik och kall men mysig. På med dunsockarna, fram med glöggen och jag är redo att gnugga rimknölarna fast det är mer än två månader kvar till julafton.


Foto: Denise Grünstein

Fruntimmersveckan

Igår inledde Fredrik fruntimmersveckan och vid fem imorse studsade Jesper in i sovrummet med en ljuvlig ask pralinerSara-dagen (vilken romantiker har gjort en face off på min man?)! Jag hade gärna haft den på jobbet när jag nu ska starta dagen efter en sömnig tågtur men hur kan man egentligen med att öppna en så fint tillsluten liten ask?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Holländska traditioner

Den främsta anledningen att vi firade midsommar i Eindhoven var ju för att min kompis Maria inte var helt nöjd med att missa firandet i Sverige (plus att vi var väldigt nyfikna på att se deras nya hem såklart). Så snapsvisor och sill enligt sed a la Svedala, men jag fick även ta del av lite holländska traditioner. Visste du t ex. att när man tar studenten så firar man Geslaagd och hänger ut en skolväska utanför fönstret eller i flaggstången. En annan rolig grej är alla varianter av storkar som kommer på besök när holländarna får barn. Jag såg uppblåsbara varianter och även de som hade byggt bo men en av de roligaste som jag dessutom lyckades fånga på bild var den här. Denna stork kraschlandade visst med ett litet gossebarn (med reservation för eventuella holländska språkvurpor)!
Foto: Sar Zetterström, Little Miss Fix It

Bloggen 5 år!

V, fem, five, 5... Tiden går fort när man har roligt och idag idag 5-årsjubilerar bloggen! Ett, två, tre, fyra och vips så hade ett halv decennium passerat. Passande nog fick jag frågan igår hur länge jag bloggat och imorse vaknade jag med en idé att fira i guld och gult. Sagt och gjort här kommer ett färgkollage på femårsdagen, grattis Little Miss Fix It!

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Tidigare inlägg