Så fort det kommer ut ett dra-efter-andan-objekt på Hemnet mals det till smulor i den stora bloggkvarnen. Om och om igen upprepas hemmet under oh-anden, ahh-anden och tänk-om-man-hade-sju-miljoner-anden... Jag och säkert många med mig brukar hinna tröttna på de stylade bilderna innan objektet ens haft sin första visning. Men nu tänkte jag dela med mig av ett hörn av objektet för veckan. Utanför Borås ligger ett gammalt missionshus, fint som snus, men det jag främst inspirerades av är den enkla pergolan som de byggt av rostiga armeringsjärn och gamla byttor. Hamnar direkt i mappen Framtida hus.


Foto: beskuren bild från Hemnet

Åkej, om det inte var för att de var gratis, vilket inte ämnar för likviditeten, så skulle jag starta firma i ekollon. Vill dock förtydliga en sak, det är alltså ett ekollon som jag skickat, ingen spirande planta och inga garantier om sjumetersekar, utan en påbörjad grodd som kräver fortsatt omvårdnad och vattenfyllda vaser för att kanske ta sig vidare mot ekarnas motsvarighet till förskolan (tips: är ekollonet för litet kan man sticka 2-3 synålar i det så att det vilar på vaskanten med grodden i vatten).

Jag blir lite nervös nämligen att ni har för höga förväntningar för det var sån strykande åtgång. Ja, ja nu vet ni förutsättningarna och nu befinner de små gynnarna sig på väg mot alla nya familjer runt om i landet, beklagligt för er som inte hann få ett men tack för visat intresse! Jag känner mig lite som en kennelmorsa och ångrar att jag inte döpte alla på samma bokstav så där som man gör med kullarna. Men hey, vi kan väl starta en facebookgrupp där vi kan följa vedermödorna och lägga upp bilder när det spirar och dela eventuella nederlag och... Eller vid närmare eftertanke. Kanske inte (om ni inte väldigt gärna vill förstås).


Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Jag kan knappt fatta att vi har så ofantligt tur med vädret. Inte för att solen och jag kommer så bra överens precis men energin och ljuset den ger är värd varenda solsveda. Idag har en massa to do's inför vår stundande gotlandsresa bockats av och inte minst fick jag min klänningsleverans redan innan frukost! Dessutom har vi hängt i trädgården, vi och nytvättade lakan. Få saker är så ljuvliga som att krypa ner i en renbäddad säng mellan soltorkade sängkläder, mmm den doften!

Lite påtande i landet står även som daglig syssla nu för tiden. En solig försommar och ett regnigt juli har bidragit till att det växer så det knakar i mina odlingsbäddar och grödorna svämmar nästan över. När jag i våras fick ett infall och bestämde mig för att anlägga trädgårdsland såg jag ju några målade odlingsbäddar framför mig, för att det ser så snyggt ut. Jag kan meddela att det blev just så snyggt som jag tänkte mig med de mörkt grå lådorna, men den största behållningen är annars att ogräset håller sig borta! Hur lättskött som helst - perfekt för en odlingsnovis som jag själv. Tycker ni att jag ser sur ut på bilden så är det ingenting mot den dåliga franskan som jag använde till brännässlorna. Nästa år är det jag som planterar även jordgubbarna och potatisen i lådor. Så det så.


Foto: Jesper & Sara Zetterström

Ni kanske kommer ihåg att jag bestämde mig för att odla lite grönsaker i våras. Sagt och gjort, 2x2 pallkragar inhandlades och fröpåsar som om jag haft rejvparty på Blomsterlandet. Förhoppningarna var inte särskilt höga eftersom jag inte är känd för mina gröna fingrar precis men jag petade ner sockerärta, rädisor, morötter, plocksallat, isbergssallad, rödbetor, potatis, jordgubbar, tomater, persilja, timjan, rosmarin, gräslök... (ja det var en himla massa kryddor helt enkelt) och slutligen dill. Rädisorna har vi redan ätit upp, sallad måste jag skänka bort och jordgubbarna delas systerligt med koltrasten, och dillen... Dillen ja, den börjar ta alienerade proportioner och ikväll fick jag ägna en timme åt att klippa ner den och frysa in lite. Det blir gott till pytt i panna i oktober.

Early to bed, early to rise... Vaknade av att lägenheten badade i ljus, hur härligt som helst! Idag ska vi äta hotellfrukost på stan med ett par kompisar och sen tänkte jag friska upp mina barndomsminnen och åka på betessläpp, fast på den tiden var det ingen turistattraktion utan en helt vanlig företeelse på min dagmammas bondgård. Eftersom vi inte ska vara på hotellet än på någon timme så försöker jag hinna med att tömma fröpåsarna och så några rader, en för mig ny sorts inredningstidningar - med trädgårdsfokus kommer väl till pass i denna odlingsdjungel. De fina zinkskyltarna fyndade jag på IKEA för några år sen och jag visste väl att de skulle komma till användning!

Känner mig definitivt redo för sängen trots att det är lördagkväll och klackarna borde vara i taket. Det är i och för sig kanske inte så konstigt eftersom jag varit utomhus i tio timmar i sträck med fingrarna nedstuckna i myllan, och för en innepotatis som jag är det lite av årets rekord. Efter ett notoriskt grävande, skyfflande, bärande och vattnande kunde vi avsluta med grillat i kvällsolen. Bloggen har visst tagit en ny vändning lately och rider på något som liknar en grön våg av odlingsanda och mat. Trots att tyngdpunkten hos Little Miss Fix It ligger på inredning så hoppas jag att ni inte misstycker, utveckling är ju något bra, men oroa er inte det kommer varken att bli en trädgårds- eller matblogg. Som rubriken antyder så har ett slag utspelat sig här på Folkungagatan. Slaget om pelargonierna. För tredje våren i rad har jag tjatat om att få skaffa oss några Mårbacka som jag tycker är så vackra men Jesper har envist lagt in sitt veto mot dessa "tantblommor". Nu när jag har odlingar utomhus fanns det inte längre något som hindrade - luften är fri, och nu står de små sötnosarna bredvid odlingsbäddarna och ser lagom tantiga ut. Om man går riktigt nära kan man nog höra dem gnola på We are all the winners...

Häromveckan sprang jag förbi en kartong på trottoaren med en fantastisk liten handskriven skylt om tomatplantor till salu för 7:- st och nu minns jag inte alls formuleringen men odlaren uppmuntrade inte tjuvar, det stod klart. Dessvärre hade jag ingen plånbok på mig (himlarns löpartights att vara så himla... tighta) och när jag någon dag senare åkte förbi med bilen fanns bara tomma trottoarer så långt ögat nådde och jag trodde för ett ögonblick att jag drömt alltihop. Så igår kom Jesper hem efter sin springtur med inte mindre än tre ljuvliga små tomatbebisar, för han hade minsann sprungit samma rutt och haft 30 kr i fickan. Nu står de i hallfönstret åt söder (som verkligen behöver putsas!) för att få riktigt mycket sol och värme innan det är dags att leka med de andra grönsakerna ute i landet. Det är för övrigt helgens mission. Operation: Gröna fingrar. Happy Friday!