Doktor Westerlund har flyttat in

Den här veckan, min första semestervecka, har Boo och jag varit på långresa genom Sörmland. Vi landade i Hundraåringen i natt och hur kul & mysigt det än är att träffa familj och vänner så är det himla skönt att komma hem igen. Bland annat hälsade vi på hos min kusin Fia med familj och gissa lyckan när jag fick en alldeles egen superstickling av Rosengeranium (Pelargonium graveolens) med mig hem. Eller Doftgranium. Eller doktor Westerlunds hälsoblomma som den också kallas. Kärt barn har många namn och den här lilla gröngölingen är mig redan väldigt kär.
 
Foto: Sara Zetterström

Kastanjer är det nya svarta

Först tack för alla kramar och pepp ni skickar åt vårt håll! Blir det inte snart en jungrufödsel av ren cyberkärlek då vet jag inte vad.
 
Appropå bebisar.
 
För någon månad sedan fastnade jag för en bild i mitt instagramflöde. Det var modebloggaren Gustav Broström som visade några små blad i små vaser. Ekollon tänker du. Men nehehäedå. Det var k a s t a n j e r. Jag som roat mig med att släpa hem ekollon i parti och minut i flera år gick igång direkt. Omväxling förnöjer ni vet, så på hemvägen efter att hämtning på förskolan den dagen så gick vi på kastanjejakt. Boom, efter bara ett par hundra meters promenad till en park blev det jackpot och ett tiotal kastanjer med begynnande svans lossades varsamt ur gräsmattan och fick följa med hem. Boo tyckte de var läskiga för vissa såg ut som maskar och jag är beredd att hålla med, men nu när de grott färdigt och börjat spira så är de så himla fina. Det bästa är visst att plocka dem på vårkanten när de fått vintervila, tydligen behövs en köldknäpp för att de ska kicka igång att gro. Eftersom vi haft en ganska segdragen vår kanske chansen fortfarande finns kvar utan att du behöver vänta till nästa år, så ut och och leta! Via Gustavs blogg finns en toppenguide till alldeles egna hipsterkastanjer.
 
Foto: Sara Zetterström

Ute-listan

Maj är den allra ljuvligaste månaden enligt mig. Inte bara för att jag råkar fylla år, även om det är ett stort plus, men för att det är så fantastiskt med ljuset som flödar, lövsprickningen och att solen faktiskt börjar värma på riktigt. Nu har vi ju ännu en tomt som behöver lite omvårdnad. I torpet har vi Cajsa Warg:at en hel del, tagit det som vi hittat i uthusen och på loppisar, för det passar den miljön. Till Hundraåringen följde det inte med några överfulla uthus och både trädgård och altan är egentligen för bara för min smak, jag hade gärna sett en större dynamik och i dagsläget är det även en del funktioner som saknas. Här kommer vårens önskelista för utsidan:
 
Efter en del letande hittade jag en härlig hängmatta som passar alla i familjen. Jag vill ha en rejäl som inte tar för sig för mycket och Jesper ville ha en koj-modell utan träpinnar på kortsidorna. Förra påsken sprang jag på en torkvinda i trä utanför formgivaren Tove Admans ateljé. Visst finns det mer praktiska varianter med fler hängmeter på byggvaruhusen men tänk så fint den här gotlänska furun kommer åldras tänker jag. Trädgårdshandskar är ett måste för att ha ett representabelt handslag i veckorna (jag blir jättenarig och naglarna kraschar om jag påtar barhänt i jorden), hittade ett par som är 100% ekologiskt nedbrytbara och kan alltså kastas på komposten när de gjort sitt. Ett fikonträd fick ju flytta in (ut) i förra veckan, och några fler gröna kompisar står på önskelistan.
 
 
Eget kollage av bilder: Hängmatta av ekologisk bomull - La Siesta via NorrgavelTorkvinda, design Tove Adman via Norrgavel, trädgårdshandskar från Zetas, fikonträd finns på de flesta handelsträdgårdar och trädgårdsbutiker.
 
I senaste avsnittet av Kom In-podden flyttar vi fokus utomhus och diskuterar hur man bäst planerar sin trädgård, varför man bör inreda även uterummen långsiktigt samt pratar om olika behandlingar för altangolvet.
 
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna på via Hildurs blogg.
 

Blomma on a budget

Vi har firat Valborg med brasa och senare pizza hemma hos ett par kompisar och jag vill mest kika in och säga hej här på bloggen innan kudden kallar. Några har frågat om blomman från torpet och lagom till vårstädningen fick en ny Fjädersparris i torpig kruka flytta in. Jag fyndade den för dryga hundralappen på Ica Maxi under provianteringen, växter är ju så fantastiska trivselhöjare. Eftersom Fjädersparris behöver vattnas några gånger i veckan har den fått resa mellan Torpet och Hundraåringen och jag känner mig ungefär som Mathilda, med blomkrukan under armen, i filmklassikern Léon. I morgon bär det troligtvis av mot stugan igen och övernattningspremiär för hela Cirkus Zetterström.
 
Foto: Sara Zetterström

Trädgårdssöndag

Under morgonen gjorde jag något jag tänkt göra länge - planterade om mina Elefantöra. Det senaste året har de skjutit flera skott och medan jag ändå var i farten att producera krukor av en gammal DI för lite förkultivering till odlingslådorna så passade jag på att göra några extra till elefantbebisarna i väntan på riktiga krukor. Krukmakaren kommer från Ica Garden. Hundraåringen har en altan på 50 m² och igår skurade vi hela härligheten som var rätt grön av alger efter vintern och nu ska vi åka och kolla utbudet för växter och krukor så att det blir mysigt att vara där. Dessutom tar vi en sväng till torpet ikväll för att klippa gräset som nästan kräver lie vid det här laget, det verkar bli en riktig trädgårdssöndag i solen.
 
Foto: Sara Zetterström

Internet och klöver är allt jag behöver

Looong time no see! Jisses, jag har ett antal blogginlägg som jag kommer få bakåtpublicera eftersom jag haft noll och ingen kontakt(!) med bloggen i två veckor som ni kanske märkt. Först hade jag ingen nätuppkoppling (hej 2002) och sen kunde jag plötsligt inte publicera bilder, men nu så, ordningen verkar återställd!
 
Så, jag ville mest säga hej, jag är tillbaka, och kommer att publicera lite inlägg i kronologisk ordning så scrolla neråt imorgon eller så och läs ikapp vettja!
 
Ni har väl märkt att vi går mot vår!? Solen sken in redan vid 7-rycket imorse och jag for runt med kameran i Hundraåringen för att fånga ljuset innan jag satte mig på tåget. Ett favoritobjekt är klöverblomman i vardagsrummet, den jag f ö fiskade upp ur soporna efter att ha lämnat man och 1 m klåfingrighet ensamma en helg. Vem som helst kan ju förstå glädjen i en pånyttfödelse men detta tog lite som priset, blomman har liksom tredubblat sin storlek på bara några veckor!
 
Foto: Sara Zetterström

Vill ha-blomman Rosenskärm

Jag har tappat räkningen på de vänner och bekanta som hälsat på och frågat om blomman vi har stående i burspråket. Det är en s k Rosenskärm, Medinilla magnifica, som jag köpte av floristen runt hörnet i höstas, en riktig vill ha-blomma. Jag var där för att köpa lite snittblommor men föll för ståtligheten och de stora rosa klockorna. Läste precis att den tydligen är svårskött (sånt är ibland bra att vara lyckligt ovetande om) så kanske har jag haft tur detta halvår för inte har jag behandlat den by the book direkt. En av blomstänglarna gick tyvärr av i flytten och den vill ha mycket fukt men står snarare ett fåtal meter från kakelugnen här hemma. Oh well, jag fortsätter att njuta av den så länge det varar.
 
Mvh Sara, the plant slayer.
 
Foto: Sara Zetterström

Here we go again

Ekollonbebisar all over the plejs. I många, många veckor har jag haft ett gäng liggandes på ett fat som jag bytt vatten på varannan dag ungefär utan att det hänt något på groddfronten ("3 veckor att gro, 3 veckor att spira" -yeah right) så ikväll ledsnade jag och skramlade fram ett gäng småvaser. Infallet kom sig faktiskt av nålarna som låg och skräpade på bänken från Jespers nya skjorta, perfekt för att balansera ekollon på vaskanten med och nu hoppas jag att de ska få fart. I fjol gav jag upp men nu håller jag alltså tummarna för att utdelningen ska bli lika lyckosam som för 2,5 år sen.
 
Okej, lite ekodling får påbörja mitt veckoslut, vad har du för helgplaner?
 
Foto: Sara Zetterström

Oxalisakuten

Jag brukar ju hävda att jag bestitter 1, 2.. noll gröna fingrar. Trots detta älskar jag växter och grönt och försöker ambitiöst få dem att klara åtminstone några veckor under min försorg. Och nästan varje gång jag är i Göteborg kommer jag hem med en växt och/eller snittblommor från smått fantastiska Floramor & Krukatös, nu senast med en Lyckoklöver (oxalis articulata). Efter en vecka eller så började den sloka (som sagt) och jag märkte att den var dyngsur efter att varit placerad bredvid mer törstiga växter. Vad göra? Jag satte den helt sonika på torken, några vita dagar på en tidning placerad på elementet för att bli torr och vips så stoltserar den pigg och glad i fönsternischen igen! Gröna fingrar, nja, men lite bonnförnuft funkar tydligen också.
 
Foto: Sara Zetterström

Ett med naturen

Läste precis Trendenser-Fridas inlägg om att gräva där man står, så nu gör jag bildligt det jag gjorde bokstavligen för ett par veckor sedan. Under en svamptur i skogspartiet bakom torpet hittade jag nämligen en liten (övergiven *korsar fingrarna) ekplanta i mossan. Efter lite lirkande och ganska mycket kraft, envisa rackare det där, fick jag upp den komplett med rötter och allt. Fin att ställa i vas eller plantera i en kruka. OBS! Sånt får man endast göra på egna tomten eller med tillåtelse från markägaren.
 
Foto: Jesper Zetterström & Sara Zetterström

Tänk utanför blomkrukan

Efter en fantastisk sommar märker jag hur jag velat förlänga den grönskande känslan och hemma i lägenheten nästan trängs växterna. En av mina nyfavoriter är Physalisen. Det var i den uppenbara bristen på en av mina favvosar rumslinden som jag snubblade över denna snarlika trädgårdskusin på Plantagen. Supertörstig men i övrigt lättskött och just nu blommar den och är extra vacker. Helgens tips, tänk utanför den klassiska blomkrukan när du väljer inomhusblommor, kanske behöver de lite extra kärlek i vårt torra inomhusklimat men det är det värt.
 
Appropå extra kärlek, glöm inte att det är både din rättighet och skyldighet att rösta idag. För ett öppet och solidariskt Sverige. Jag säger som Underbara Clara - Om du inte använder din röst kommer någon använda din tystnad.
 
Foto: Sara Zetterström
 
 

Den blomstertid nu kommit

Just nu är naturen som ett stort kylrum fyllt med snittblommor som jag går och handlar i med ett obegränsat AmEx. Jag vet inte hälften av vad alla vackra blommor heter men sädesslagen har jag koll på och runt stugan har vi åkrar med både korn och vete.
Superfint att fylla ut buketten med och jag passar på att frossa för än har vi några veckor av blomstertid kvar. Vissa saker saknas fortfarande i torpet, småvaser t ex, men det funkar lika bra med en gammal konservburk tycker jag.
 
Foto: Jenny Wik & Sara Zetterström, Little miss fix it

Världens bästa blomsnittare

Inte för att jag har några vetenskapliga belägg för att det just råkar vara världens bästa, men grym är den och det får bli dagens tips. Jag kan rent av bli smått förbannad när jag går i butiker och ser "hittepå-produkter". Ni vet sånt skräp som vi luras att tro att vi behöver - som snöbollsformare, köttbulleformare, ljusvässare, bananfordral (okej där har man iaf löst ett problem men undrar hur många gånger man verkligen använder det) etc. Sånt som bara bidrar till slentriankonsumtion och överfulla hem.
 
Men. När jag fick se den här lilla manicken för ett par år sedan så insåg jag att den verkligen skulle hjälpa mig, jag är nämligen värdelös på att snitta blommor och löper snarare större risk att få räkna på tårna i framtiden, när jag ska hantera en kökskniv för ändamålet.
 
Den heter Flower Power och kostar inte många kronor, jag köpte min hos floristen runt hörnet. Superenkel, fiffig och praktiskt. Hade den sen varit gjord med träskaft hade jag gått upp i brygga (så min rygg säger tack till plasten).
 
Idag känns det som fredag må ni tro, för ikväll tar vi båten till Gotland för en lång och härlig påskhelg. Men först ska jag kasta mig ut till torpet och styra upp den där borrarkillen som förhoppningsvis ska förse oss med vatten, hurra!
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 

Boosta bukettblommorna

Den som följer mig på instagram (@littlemissfixit) kunde se en frasig tulpanbukett en fredag för ett tag sedan. Tulpaner kan ju vara lite luriga, vissa håller en evighet och andra bugar redan den första kvällen. Ett tips när storbuketten börjar se hängig ut är att plocka ut de piggaste blommorna, klippa dem riktigt korta och sätta dem i småvaser istället. På så sätt kan exempelvis badrummet få några njutdagar av tullisar som lever på övertid.
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 

Fredagsblomma - Pilea Peperomioides

Jag vet inte hur det ser ut för er men nu tänker i alla fall jag ta helg. För första gången på... (men ärligt, jag minns inte ens när jag var på AW sist. 2002?) ska jag på After Work. -Vaddå, själv eller?! som min bästis skämtsamt uttryckte det nyss per telefon. Ja det är väl en av nackdelarna med att vara ett enmansföretag. Firmafesterna tenderar att bli lite smått schizofrena, eller ensamma, men nej inte själv. Istället ska jag till studion hos Jonas Lindström och förhoppningsvis träffa lite härliga människor som också vill avtacka en bra  jobbvecka.
 
Som fredagsblomma bjuder jag på Elefantöra, ja den kallas så och även Parasollpilea och det kan man ju förstå, både liknelsen vid elefantöron och parasoll, särskilt som det riktiga namnet är mindre läsbart än en finsk bruksanvisning. Hur söt som helst och tålig eftersom den överlevde en cross country resa hela vägen från Göteborg i förra veckan. Floramor & Krukatös heter kenneln och vill ni komma till blomster/krukhimlen så är det en butik att sätta på måstelistan. Just sayin'. Och bor ni långtbortistan så har de webbutik nowadays också. Men nu. Äntligen och happy fredag!
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Höstskörd

Jag vill bara påminna om att alla ni som suktar efter en liten ek att vårda i er ekollonvas a la Estrid: Ut i skogen med er, det är skördetid! Här i sydöstra Sverige ligger alla ekollon nedanför ekarna och bara väntar på att bli plockade och lagda i en skål med vatten för att gro. Tålamod är en dygd, bara att få en grodd tar 3-6 veckor nämligen, och räkna sedan med minst lika mycket till i vasen med dagligt vattnande för att det ska spira. Lycka till!
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

DIY - kantad rabatt a la Villekulla

Igår när vi gjorde Östregård Antik & Loppmarknad utanför Moheda så hann vi ju såklart med en fika också. I sann Villa Villekulla-anda hänger det kaffekoppar, tekannor och gamla silverskedar i caféträdgårdens äppelträd. Lika mycket dekoration/installation som fågelskrämmande kan man tänka. En annan rolig detalj är att de har kantat rabatterna med gamla udda assietter: Typiskt sånt som loppisar svämmar över av, bara att gräva ner dem till hälften i passande form. Lite galet men varför inte? Det skulle ju definitivt bli en snackis på gårdsfesten.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 

Prosit!

Ni vet hur det är va, när man har en attgöralista som räcker runt kinesiska muren så känns det ibland så övermäktigt att man gör något helt annat istället. Nå´t som kanske står på någon hemlig eller åtminstone  ganska blek attgöralista och inte är så särskilt viktigt, bara lite. Någon som känner igen sig?
 
Så blev det i alla fall för mig nu när den Vilda bebin sov ett par timmar så här mitt på dagen som annars är hennes vakentid. Då slängde jag fram mina fyra förbisedda brudorkidéer (vars latinskanamn låter som en nysning) och satte mina ruskigt ogröna fingrar i myllan och körde en extreme make over - lite som The Swan, med orkidéers motsvarighet till tandblekning och hela kittet. Kanske att en och annan florist sätter middagskaffet i halsen nu, men detta tips fick jag från en bekant som svor på att det funkade på hennes blommor.
 
Man drar helt sonika upp växten med alla sina läbbiga tentakler och skakar bort all bark. Sen klipper man bort alla döda/gula rötter och stjälkar rätt brutalt, skurar bort mossan ur krukan för mossa kväver växten (ännu ett overiferat antagande) och planterar sen om den nyfriserade lilla darlingen. Voila! Nu är det bara att vänta och se om de piggar på sig mina Phalenopsis.

Prosit!
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 

Uppdatering: LMFI och ekarna - Alla lika olika

Precis som att vi männsikor är väldigt olika individer så verkar också ekollon vara det. Kommer ni ihåg att jag påbörjade en liten plantskola för tre månader sen? Så här ser mina små ekar ut idag. Den ena är reslig och frodig med väl utvecklat rotsystem och den andra har endast en lång grodd som dessutom vuxit till sig bara de senaste tio dagarna. Och ändå, de plockades samma dag och har fått likvärdig behandling men ändå så himla olika. Fint ändå, att till och med ekar har sina egna små personligheter. Om ni som fick små ekollonbebisar skickade till sig läser detta kan ni väl mejla en bild eller så? Några har jag blivit informerad om under vägen och det är väldigt kul att se hur övriga kullen artat sig. Så låt oss ha släktträff a la Kalmar-ekollon. Ni når mig på littlemissfixits(at)gmail.com.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Vardagsvoodo

Early bird på tåget tillbaka till Hultet, och med soluppgången fortfarande färsk på näthinnan kunde det vara betydligt värre (läs: nov-mars) att stiga upp så här dags. Med risk för att bli tjatig så kommer här ett odlingstips på ekollonfronten: är ekollonet för liten för vasen så kan man sticka nålar i det för att få en lagom-nivå mellan grodd och vatten. Åsså måste man fylla på vatten typ varje dag. Det är ingen lek att vårda små telningar, om ni nu trodde det.


Tidigare inlägg