Från mitt hörn i soffan

Ni vill visst se mer av mitt hem och trots att jag tycker det är så himla svårt det där, allt SYNS ju plötsligt när man förevigar det på bild -skavanker och pryttlar som jag annars kan kisa bort, så ska jag försöka att visa mer. Som lite KBT kör vi vardagsrumemt först. Mitt place to be och samtidigt min akilleshäl. Det är så ljuvligt med alla sina fönster (från tre håll, jomenvisst) men så förstör den där tapeten som jag tjatar om, som jag hatar om. Hat är ju ett väldigt starkt ord men *rys* inte gillar jag den i alla fall. Och hade jag bara lagt hälften av all energi som går åt till att tycka illa om den och istället målat om ja då skulle det nog varit gjort för en 4-5 år sen. Men det är vinklarna. Alla lampor, bjälkar och vrår som gör att jag skjuter det på framtiden för det vet ju vem som helst att ska man måla om så måste man börja med taket, bara en sån sak. Pust.
 
Varje morgon är det något som följer med ut från barnrummet, idag var det ett pussel, därför är det perfekt att ha en snygg korg nära till hands för att underlätta plockandet. Och att det står en dator på golvet bredvid tv:n och att en viss mini me lyckades demontera ena dörren till tv-bänken samtidigt som hon klämde tummen det kan ni väl bara strunta i att lägga märke till.
 
 
Så lite i terapisyfte visar jag vardagsrummet, precis så som det ser ut just nu, fotat från mitt favvohörn i soffan. Favvohörn för att man ser genom hela lägenheten därifrån, och man kan ge ongen fart i gungan och ändå sitta rätt bekvämt. Världens mest konstiga och livsfarliga valv (nya (och en hel del gamla) besökare slår i huvudet i det stup i kvarten) men också precis det som ger karaktär åt hela alltet.
 
Utanför valvet ligger det lilla köket till höger och skåpen på vänster sida står mot väggen till Marsipanrosens rum. Bakom den stängda dörren gömmer sig sovrummet och min piruettklädkammare (Jo man kan göra sånt där, t o m en minihjulning på helteckningsmattan. Skryt skryt.) och ljuset till höger om sovrumsdörren, liksom efter byrån, kommer från badrummet. Till vänster om dörren är vår lite udda hall som mest består av två trappor. Men det visar jag en annan dag. Happy happy Friday!
 
Ett par vitsåpade Dots håller ordning på plädarna och för kanske första gången i mitt liv slarvade jag med pluggningen och det var som att Marsipanrosen visste det fast hon säkerligen sov när jag skruvade upp dem för hon har liksom lekt lite Tarzan i den ena som nu hänger på trekvart.
 
 
Egentligen tror jag inte att man kan ha FÖR många plädar och kuddar i soffan men ibland behövs de ändå staplas lite på hög och det är minst lika fint som det är mysigt att ha dem omkring sig i soffan.
 
 
Förra veckans helgbukett börjar se lite hängig ut, åtminstone ranunklerna. Tur att det snart ja faktiskt om bara några timmar är helg igen!
 

Hemma hos Raphael

Igår skrev jag att det är svårt att låta kamerafingret vila när man är hemma hos en inredare, men bara för att man jobbar med inredning har man ju inte per automatik ett bildskönt hem. Vad jag menade är nog att jag sällan har varit hemma hos en inredare utan att bli inspirerad på det ena eller andra viset.

Raphael har jag känt sedan vi båda var och prov-jobbade på ICOM hösten 2010. Vi gjorde visst helt okej ifrån oss eftersom vi med några månaders mellanrum förra året blev kollegor och har gått det interna utbildningsprogrammet sedan i september. En glad, lite bullrig och rättfram tysk med smått excentrisk stil och stort hjärta så skulle jag beskriva honom och det var inte utan att jag var nyfiken på huset där han bor. Långt inne i Älmhultsskogarna med  en sommarstuga någon kilometer bort som närmaste granne och här får ni en tjuvkik till närbildsstudie. Dova färger och genuint hantverk i naturmaterial som blandas upp med högteknologiska prylar och udda små föremål. - väldigt maskulint på ett lite tobaksdoftande biblioteksaktigt sätt, bildligt talat, och jag gillar hans sätt att gifta materialen med varann även om stilarna är olika. Den där hemmasnickrade hattplankan i sovrummet är väldigt mycket Raphael.









Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

På Kwartelstraat i Eindhoven

När vi var i Eindhoven hälsade vi även på hos värdparets svägerska/syster Loes [loose], hennes blivande man Joost [djeust] (det tog mig ungefär två dagar att få till den rätta holländska uttalet) och illcharmiga mopsen "Mosee". De bor i ett parhus, som för mig kändes typisk holländskt med sitt bruna och vita tegel, och har storslagna planer för renovering/utbyggnad. Faktiskt så var renoveringen av blivande matsal/vardagsrum i full gång som ni kan se på en av bilderna.

Loes är arkitekt (utbildad på Design Academy) och har ritat om huset själv. Förutom att jag är extremt svag för exteriören och den framknackade tegelväggen i trappan så gillar jag blandningen av gammalt och nytt - som spegeldörrarna och trappräcket i hallen som möter det minimalistiska köket. Kolla vilka häftiga element som Loes ritat i golvet bakom kökets bardel. När man behöver dammsuga lyfter man enkelt på gallret. I badrummet avslöjades en ovanligt lyckad preliminärlösning, man hade nämligen förälskat sig i svindyra kranar och duschblandare och för att bygget inte skulle försenas satsade man på dessa och valde att tillfälligt göra handfat av två fruktskålar (8€/st från Hollands motsvarighet till Ica, typ) som man borrade hål i. Hur fiffigt som helst. Jag ser verkligen fram emot att få se huset i sin nya skrud, åtminstone delvis, nästa gång vi kommer och hälsar på.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

På Stratumsedijk i Eindhoven

Jag tänkte bjuda på lite hemma-hos-reportage så här på lunchen för under midsommarhelgen hade jag ju nöjet att besöka två, på olika sätt, härliga hem i Holland. Först ut är Maria & Melles bostadsrätt på 2 rum och kök. När jag tittade igenom bilderna insåg jag att jag bara har fotat det öppna köket/vardagsrummet, vilket ju självklart inte gör hela lägenheten rättvisa men ni får fantisera ihop resten själva.

Först måste jag bara säga att jag och Maria (och ytterligare en pingla) var sambos under vår studietid. Trots detta hade jag ingen riktig uppfattning om hennes "inredningsstil" eftersom studentfyran mest bestod av ärvda, lånade eller på annat sätt ihopsamlade i-brist-på-annat-möbler och IKEAs budgetalternativ. Därför blev jag riktigt exalterad över deras fina hem och jag är inte mindre stolt över att veta att jag via bloggen har inspirerat till ett och annat inköp. Jag låter (de sjuttioelva) bilderna prata för sig själva, men här är alltså vardagsrum och kök i en öppen planlösning med, en midsommarhelgen till ära, flaggpimpad utgång till en stor terass som på sommaren (under soliga dagar) fungerar som ett extra rum. Sedan köpet i augusti 2010 har alla ytor (golv, väggar, tak) renoverats och köket bytts ut. Det jag gillar mest med lägenheten är: det genomgående golvet som gör att den känns större än sina 60-plus m², den lätt gråbrutna väggfärgen, den fiffiga lösningen att bygga in högskåpen i ett intilliggande förråd för att öka ytan i köket och att de valt att hålla antalet pryttlar på en låg nivå (okej, jag bäddade undan madrassen vi sov på och flyttade upp den fina röda vattenkokaren på fläkten men annars ingen "styling" innan plåtning). I sovrummet finns en stor bokhylla och en ännu större garderob som gömmer det mesta, ett klokt val då mycket saker på en liten yta annars lätt gör att det ser jöckigt ut. Jag gillar även att de använt en stark och glad accentfärgskala till allt det ljusa. Det är även fint att sätta kryddor i annat än standardkrukor, här står persiljan i en skål från senaste kollektionen från Filippa K (som f ö känns roligast på länge). Personligen är jag dessutom dökär i krukan som står i tv-hörnet (Mossi du glömmer väl inte att kolla upp den?) även om kaktusen i den nästan gav mig mardrömmar ha-ha.

Nu råkar jag veta att detta hushåll är på jakt efter både nytt soffbord och tv-bänk så vet du med dig något som skulle passa det här hemmet (svenskt funkar bra då de snart kommer på besök) kan du väl skriva en kommentar!


Foto: Sara Zetterström