Pretty Hackathon

För ett par veckor sedan körde Prettypegs ännu ett samarbete med Myrorna genom ett Ikea hack-event i Mall of Scandinavia. Nordic remake-Ida berättade att hon skulle vara med och jag blev så avundsglad för hennes skull. Det var alltså gamla Ikea-möbler som hamnat på Myrorna som fick nytt liv via tolv olika kreatörer/influencers med hjälp av bl. a Prettypegs sortiment. Stort gilla på den idén! Nu auktioneras möblerna ut till förmån för Frälsningsarméns arbete för människohandel. Auktionen pågår till den 12 november så in och buda här, garanterat unika produkter av bl. a Nordic remake, Mimmi Staaf och Mrs Mighetto-tjejerna för ett gott syfte. Nästa gång hoppas jag att ni kan buda på ett Little miss fix it-alster...
 
Eget kollage med bilder från Pretty Hackathon

Att fått något hållbart att samla historierna i

Jag tänker inte förbli långrandig kring det faktum att min löpträningsmodell tydligen smittat av sig på bloggen för om en ska vara helt frank så är det lite lågintensiv nivå på uppdateringsfrekvensen här också. Men det betyder väl att precis som jag sparar på knäna i löpningen så sliter jag inte på.. ehh, tangentbordet heller. Däremot tänker jag nog bli lite långrandig när det kommer till det jag egentligen hade för avsikt att blogga om för igår kunde jag hämta ut ett rekommenderat brev. Eller brev och brev, ett paket som såg ut att rymma ett mindre förskolebarn var det snarare och i skydd av en ansenlig mängd returpapper låg det ett delikat paket - en födelsedagspresent som vägde precis så där lagom mycket i handen för att man ska förstå att det här, det här är minsann inte kattskit. 
 
 
Jag är rent av lite hopplös när det kommer till omsorgsfulla inslagningar, för om det inte vore för att det kändes rätt otacksamt mot han som för ett antal veckor sedan snappade upp att jag fått en ny kärlek på pappershimlen (jo det finns en sådan, den ligger strax intill himlen för pennor som när man skriver med dem glider över pappret som en smörklick i en ljummen gjutjärnspanna, inte långt ifrån himlen med perfekt mjuka och skrynkliga linnelakan) i form av Sot, så hade jag väl låtit det där paketet ligga i all sin prakt till en regnig eftermiddag i juli. Som tur var inträdde månadsskiftet efter midsommar just idag och det har regnat oavkortat sedan i torsdags så jag bestämde mig för att öppna det direkt. Nu blir det pappersporr på hög nivå.
 
 
För väl där under så gömde det sig en ask. En ask med fasade hörn, och ett gjutet sigill i metall som känns kall när man drar med handen över det, format av pappersmassa från ett FSC-certifierat bruk som producerat kvalitetspapper mitt i djupaste småland i över 320 år. Omsorg och hantverk så det skriker om det.
 
 
När jag lyfte på locket så blandades doften av papper med doften av läder. Sånt där läder som man bara måste stryka över med handen av ren reflex (ja det blev en himla intensiv handpåläggning där ett tag), skinn som är vegetabiliskt garvat sedan 1873 (nåväl den vegetabiliska delen kom väl till först något sekel senare, där i början använde man sig av miljögiftiga ämnen som om det inte fanns någon morgondag, precis som alla andra) i Nora socken i Heby kommun nordväst om Uppsala. Sedemera "Case no 21" handgjort av sadelmakare Magnus Hernegran på Söder i Stockholm.
 
 
Ingen tvekan om att varenda streck, form eller ord som någonsin kommer plitas ner betyder något när man får en skrivbok adresserad på det här sättet. "Sot will bind your stories". Genialt.
 
 
På insidan av läderetuit så gömde det sig en handbunden skrivbok i åldersbeständigt papper från samma smålandsbruk, med utsökta små rundade hörn och öppen rygg. Och för att inte bli alldeles överväldigad av högtidligheten så är några av sidorna redan nedsotade, helt nödvändigt för mig som ni kan förstå. Jag som inte ens kan öppna vackra paket utan ett djupt andetag, än mindre bryta tystnaden på ett blankt pappersark utan att hålla andan.  
 
 
Och du som sedan lappen med poesin undrat hur tusan "R" kan veta vad jag heter så finns det två skäl. Det ena är att det liksom ingår att man får etuiet präglat med sitt namn där allra längst bak, så att det inte råder några tveksamheter om vems skrivbok det är. Det andra skälet är att skaparen av Sot, Robin Grann, är en skolkompis till mig från Designprogrammet. Hjärta på skolkompisar som gör hållbara och vackra saker av papper liksom. Och kikar man lite djupare ner i asken så uppstår det dubbel glädje för där ligger det en skrivbok till som man helt enkelt laddar om etuit med när sidorna fyllts i den första. I en värld när vi vanligtvis inte har en susning om var prylarna produceras så känns det tryggt och fint i hjärteroten att den här pärlan omsorgsfullt skapats inom tre länsgränser i Sverige. Tack allra käraste Jesper för att du snappade upp min önskan om den här jätte-jätte-jättefina presenten. Jätte-jätte-jätteonödigt nödvändig och alldeles underbar.
 
Foto: Sara Zetterström
 

Take 3 for the sea

Snubblade över ett initiativ som direkt fastnade hos mig genom instagramkontot @take3forthesea. Budskapet är enkelt: ta med dig 3 skräp från stranden, skogen eller.. varsomhelst och du kommer göra skillnad. Jag har varit en skräppolis så länge jag kan minnas och det fina med oss är att vi inte lämnar någon oberörd. För de allra flesta vill egentligen inte skräpa ner men man tänker kanske helt enkelt inte på sitt beteende, förrän en skräppolis kommer.
 
När Jesper och jag träffades kunde han utan minsta tanke släppa ett godispapper på gatan och promenera vidare. Han slutade ganska omgående i mitt sällskap. Likadant med Johan, en f d kollega, som fick skjuts av mig under vår första jobbvecka tillsammans, en utbildning. På vägen ut fick vi klubbor i receptionen där kursen hölls. Plötsligt vevar (ja, ni hör ju att det var ett tag sedan, innan fönsterhissar blev standard) han ner fönstret på bilen och slänger ut klubbpappret. Det skulle han inte gjort. Jag frågade varför han gjorde det, backade tillbaka och plockade upp skräpet. Jo, det är lite Saga Norén Länskrim Malmö över mig i den situationen, jag vet, men vissa retoriska grepp funkar helt enkelt bättre. Jag lovar, skulle jag träffa Johan idag (vi slutade jobba ihop för tio år sen) så skulle det inte dröja länge innan han tog upp det scenariot. Han hade en ful vana som jag uppmärksammade honom på och det var först när han blev lite obehagligt medveten om sitt handlande som han kunde ändra på det.
 
Om jag ser ett godispapper, ett ciggpaket eller plastpåse som ligger och skräpar så tar jag upp det, håller det i handen tills jag passerar en papperskorg där jag kastar det. Vi har sällan särskilt långt mellan papperskorgarna i Sverige. På barnvagnspromenader kan man städa rätt mycket genom att använda förvaringen undertill. Det blir liksom trevligare för både natur och medmänniskor, dessutom lär sig barnen det hemifrån och inte bara i Mulle-skolan. Inom Ikea finns ett utryck som heter "lösa handen" vilket betyder att alla medarbetare uppmanas att hålla ordning, sätta tillbaka produkter som kommit på villovägar, plocka upp emallage från golvet eller ta med något från en avdelning till en annan - allt medan man går dit man är på väg, i farten. Om alla hjälps åt så är det knappt en ansträngning, så att ta 3 för havet, för det är oftast alternativet till våra återivinningsstationer - havet.
 
 Även den här skräppolisen har en dålig skräpvana. Jag brukar tävla med Jesper vem som kan sparka tuggummit längst när vi spottar ut det, en kick på volley och sedan den korta spänningen i vem som kommer längst/gör det snyggast/högst (eller träffar något/någon) etc. Och cyklar jag så siktar jag på gatbrunnarna, det kräver precision och beräkning att göra det i farten. Senast igår kom jag på mig själv när jag gjorde det. Tuggummi?! Som tar lång tid på sig att brytas ner, kan skada fåglar och är ofräscht i samhällsbilden. En ogenomtänkt vana som det nu är slut på. För havets skull.

Härligt & hållbart - bebisklädkonceptet Vigga

Som om jag inte var pepp på att skaffa ett syskon till Boo redan innan så blev jag det ännu mer när jag fann det här klädföretaget via en nyfunnen vän som bott i Köpenhamn. Vigga är nämligen ett nytt danskt bebisklädkoncept som marknadsför sig under parollen Barnkläder med växtvärk (fritt översatt).
 
Hörnstenen i företaget är den cirkulära tanken. Om en sparkdräkt bara blir använd sju gånger innan den är för liten och hamnar i en låda på vinden så spelar det nästan ingen roll hur hållbart den är producerad. Därför har Vigga skapat ett abonnemang på ekologiska barnkläder i en oerhört hög kvalitet så att flera barn kan få glädje av dem efter dig. Företaget grundas i tron att vi kan ta bättre hand om vår blå planet om vi delar med varandra och återvinner allt vi kan. Jag skriver under på det!
 
Under barnets första 2-3 år, alltså i storlekarna newborn-92 (Boosan har nu 98-104) kan man abonnera på ekologiska och jättefina kläder för 359kr/mån. Man beställer en prenummeration (om minst tre månader) och får då hemskickat en väska fylld med bebiskläder i önskad storlek. Noga utvalda plagg för att möta de behov man har. Beroende på vilken ålder barnet är och hur snabbt de växer så har man dem kortare eller längre tid och när det är dags för nästa storlek så packar man helt enkelt ihop väskan och skickar tillbaka kollektionen som gås igenom, kanske lagas, snyggas till och kompletteras innan den skickas vidare till nästa unge. Genialiskt. Dessutom får man tips om hur man tvättar plaggen skonsamt och mest miljövänligt.
 
Det enda som stör mig i det här hållbara konceptet är uppdelningen mellan pojk- och flickkläder. Jag är verkligen allergisk mot det rådande genustänket i färg och form på barnkläder, främst från de stora kedjorna, och även om kollektionerna är relativt långt ifrån "Frost för flickor och Bilar för pojkar" hade jag gärna sett att företaget fullt ut jobbat mer samtida även på det planet. Däremot är designen jättefin och kläderna ser funktionella ut, både härligt & hållbart alltså, heja Vigga!
 
Foto: bilder via vigga.us och @vigga.us

Härligt & hållbart

I ett blogginlägg från februari -08 skrev jag:
 
"Jag är dessvärre ingen ekodrottning, men jag försöker tänka på hur jag kan vara snällare mot miljön i min vardag och jag tycker det är viktigt att sprida all miljövett man bara kan emellan sig, så att vi  till slut blir så klimatsmarta vi kan, hela högen!"
 
Amen.
 
Och nej, jag är fortfarande ingen ekodrottning och man kan inte göra allt rätt, men alla kan göra något! Så jag kommer fortsätta tipsa på en mer regelbunden basis om sånt som gillas av Moder Jord. Idag försöker jag nog i ännu större utsträckning att tänka ett varv extra på min egen roll i vårt konsumtionsbyggda samhälle, det är inte helt enkelt att vara människa av samlarsläkte och samtidigt brottas med vetskapen att vi lever över våra tillgångar när det kommer till jordens resurser.
 
Vet ni att i år inföll "Overshoot Day" redan den 13 augusti? Världnaturfonden säger att det är tidigare än någonsin och på knappt åtta månader har alltså mänskligheten gjort av med hela årets ekologiska budget. Det kan bara stavas på ett sätt - g a l e n s k a p. Växande befolkning, fördubblade koldioxidutsläpp och ökad materiell konsumtion är några av orsakerna. Så, idag döper jag om min något slumrande kategori Klimatsmart till det mer rättvisande Härligt & hållbart där jag kommer skriva om stort och smått inom ämnet hållbarhet. Och vare sig man har en (girl) crush på Julia Roberts eller inte så är det svårt att inte beröras av den här filmen. Jorden behöver inte oss, men vi behöver sannerligen jorden.
 
 
Film från Conservation International

Fräscha grönsaker

En aktuell rapport från Livsmedelsverket säger att vi slänger 56 kg mat/person och år. Per person. Och år! (läs mer här) Det är hela min vikt (minus 2 mjölkpaket) och så galet som det bara kan bli när man dessutom sätter det i proportion till att större delen av jordens befolkning svälter. Jag är uppfostrad att inte ta mer än vad jag orkar äta upp och gör mitt bästa för att Boo ska få samma känsla för mathantering. För några år sedan delade jag lunchbord med en kollega som notoriskt tog en halvportion för mycket - som sedan åkte i soporna, varje dag. Trots att jag ständigt påpekade detta och uppmuntrade hen att ta mindre på tallriken så fortsatte det vilket gjorde mig så frustrerad att jag till slut bytte bord.
 
Nåväl, det är en aspekt av matsvinnet. En annan är att vi inte gör av med det vi har i kylskåpet. Vi har matkasse varannan vecka och eftersom portionerna är beräknade på 4 pers och vi är 2,5 i familjen (inte för att barn på något sätt är halvfigurer men i maten räknas i alla fall Boo som 0,5 vuxen) är det inte ovanligt att vi bara hinner med 2-3 recept ena veckan och sparar resterande till veckan efter. Det kräver lite planering utifrån hållbarhet men går ofta bra eftersom mycket är frysbart. Men inte de färska grönsakerna. Däremot finns det ett trick för att rädda hängigt grönt som sallad, kål, rotfrukter m m:
 
Fyll en skål med iskallt vatten ett par timmar innan middagen och lägg ner grönsakerna, är de riktigt hängiga kan man ställa skålen i kylskåpet över natten. Vips har de dragit åt sig vätska och fått tillbaka stuns och krispighet igen! Och glöm för allt i världen att ”Bäst-före” inte betyder ”Bäst-att-slänga” utan är snarare en kvalitétsmärkning. Låt lukt och smak avgöra om maten är ätbar eller inte. Häromdagen upptäckte jag att både vår Pak choi och rädisorna sett bättre dagar, sagt och gjort - för vem blir liksom inte klar i knoppen efter ett bad i isvak?

Foto: Sara Zetterström

Som att sova en natt i ett Åhlénsvaruhus

 
 
Jag såg i en reklampaus igår att Åhléns har inrett en Söder-etta i Stockholm med enbart ekologiskt, återvunnet, fairtrade, godkänt av Astma & Allergiförbundet Svalan, miljömärkt på annat vis eller av lyocell (miljösnällare textilfiber). 42 kvm av Bra val helt enkelt. Jag vet inte hur det är med er men jag har en bra magkänsla när det kommer till Åhléns. Kanske hör det mer ihop med att det var största (enda) varuhuset vi hade att tillgå när familjen åkte in till stan (uppvuxen 25 km rakt ut på landet) på den tiden det hette Tempo, eller att det var en av få butiker som hade söndagsöppet i Visby när vi bodde där vilket gjorde ett besök till en del av min och Jesper helgrutin (hjärta på den). Visserligen blir en kanske mer kritisk (läs: informerad) med åren men min poäng är att magkänsla verkligen är något subjektivt.
 
Hursomhelt, jag blir sugen på att bo i denna lya, det ser supermysigt ut och alla Bra val-noga utvalt-vi tänkte till här känns liksom som att det skulle vara ett... Ja, bra val. Kul sätt att uppmärksamma ett sortiment på, dessutom väldigt fint och jag blir nyfiken på vem som inrett - inhouse eller någon utifrån. Någon som vet? Bokar ska man tydligen kunna göra via airbnb.se/ahlens men antingen har de inte fått fyr på systemet än eller så är det fully booked fram till forever... 
 
Foto: Skärmdumar från Airbnb
 

Klimatsmart datoranvändande.


"En dator som står i stand by-läge vardagar mellan klockan 18.00 och 08.00 samt på helger kräver i snitt en energi på 11,8 kWh i veckan. Det betyder att datorn producerar 1,3 kg koldioxid i veckan när den inte används. På ett år släpper en enda dator ut 62 kg koldioxid när den inte används (räknat på 48 arbetsveckor). Har företaget 20 datorer släpper de ut 1,24 ton koldioxid i stand by-läge. Ganska onödigt eller hur?

Visste du att...
...skärmsläckare med rörliga bilder INTE spar energi.
...datorn INTE går sönder om man stänger av den ofta. "

Om man dessutom låter hemmadatorn stå i stand by även den kan man ju räkna ut hur mycket utsläpp det genererar.

Så nu ska jag vara lite klimatsmart och stänga av datorn och gå och lägga mig...

Söt soppåse

Via Mikaela återsåg jag ett gammalt bokmärke och en ny cool japansk designbyrå. Japanerna må vara lite galna [har sett för många you tube-klipp], men inom designvärlden hittar man mycket läckert/tänkvärt där ifrån.
Skräppolisen [läs jag] behöver nog ingen uppmuntran men en sån här söt soppåse skulle kanske t o m få maken att bli lite motiverad.


Bilder: eget kollage av bilder från maq.co

Klimatsmart med chipspåsetricket

                            image297

Chipspåsar kan ha ett aluminiumskikt och räknas därmed som metall. Men hur ska man kunna veta vilken påse som är tillverkad av vad? Om du knycklar ihop påsen och den sedan vecklar ut sig, består den av plast och ska sorteras som en mjuk plastförpackning. Behåller den formen av en boll består den mest av metall och sorteras som en metallförpackning.

Klimatsmart när du lagar mat del I

image284

Låt fryst mat tina upp i kylskåpet. Smart, eftersom kylen då tillgodogör sig kylan och åtgången på energi minskar...

Klimatsmart pappersortering del I

image265
Visste du att...
...kuvert varken ska lämnas i behållaren för tidningar eller pappersförpackningar. Orsaken är att klistret och fönstret kan orsaka problem på pappersbruket. Släng kuvertet i hushållssoporna.

Klimatsmart

Jag har en fantastisk bok som verkligen gör att man inte kan låta bli att vilja värna om miljön. den heter Klimatsmart och kostar mindre än en hundring på nätbokhandlarna [på IKEA säljs den till FAMILYpris]. Inte nog med att den är en grafisk fröjd för öga och sinne, den har så handfasta råd och tips att inte ens den slöaste sopboven kommer undan en eftertanke...

Jag är dessvärre ingen ekodrottning, men jag försöker tänka på hur jag kan vara snällare mot miljön i min vardag och jag tycker det är viktigt att sprida all miljövett man bara kan emellan sig, så att vi  till slut blir så klimatsmarta vi kan, hela högen!

Ska försöka ha det som återkommande inlägg här i bloggen och har därför gjort en liten "logga" till dessa inlägg. När du ser den då kan du väl läsa extra noga...

image265