Suddenly Monday appears again, where was the weekend? I lost it again.

 

Någon som minns dessa svängiga rader från Melanie C a k a Sporty Spice? Jag köpte i alla fall skivan på Åhléns i Katrineholm och den får mig att minnas känslostormar (jag hade precis träffat Jesper och vår nya relation kantades av våra ex och en massa rädslor. Vi var så unga men det var liksom att båda visste att this is it, ska jag hoppa på det här tåget så är det för alltid, och sånt kan ju skrämma skiten ut vilken tjugoåring som helst) och en lägenhet i allsköns starka färger. Jag målade hallen i djupaste hallonrött, vardagsrummet solgult (med en bård(!) med solar(!!) på) och sovrummet i den mest sövande blå. Så småningom blev köket grått och kanske var det där jag hittade lite av mig själv för den färgen har följt med hela vägen till torpet faktiskt.

 

Men det här inlägget ska inte handla om nostalgi utan om att helgen liksom försvann. Eller lite nostalgi kanske för vet ni vad som hände? Vi var bjudna på dop igår, kompisar skulle döpa sin yngsta, i en lite random kyrka som jag aldrig besökt men åkt förbi ungefär 200 gånger på väg till stugan. Och plötsligt står jag öga mot öga med min konfirmationspräst sedan 21 år. Kanske vore det inte lika spektakulärt om det vore så att jag är född och uppvuxen i trakten men det är jag ju inte, utan 35 mil härifrån, delvis i ovan nämnda Katrineholm och det var alltså där som jag var första konfirmationsgrupp till denna prelle, som inte heller är originalsmålänning. Otippat. Och om det är något som ger mig energi så är det sånt som är otippat och jag vet inte hur många gånger jag exalterat upprepade för Jesper: -jamen hur stor är s a n n o l i k h e t e n liksom...

Trots denna lågoddsare försvann helgen lik förbaskat och vi var mest som regntrötta sengångare till torpare. Jag sydde förvisso färdigt överdragen till fåtöljen som får en make over, nu är det bara spraymålning (sluta regna!) och infästning av de klädda knapparna kvar och inredde badrumshörnan i köket. Elektrikern kom och fixade det sista på elen - taklampor i köket och ett par extra uttag i hall och kök. Jesper kom nämligen på den brillianta idén att vi skulle bli med en Ergorapido. Världens smidigaste lilla dammsugare. Sladdlös och platsbesparande, perfekt i ett litet torp där man måste dammsuga i tid och otid varför ett laddningsuttag i städhörnan bakom vedspisen behövdes. Ja så det har vi väl också gjort. Dammsugit en hel del, tänk att t o m något så tråkigt kan bli rätt kul med rätt anpassad utrustning. Hann förvisso med att hiva upp gungsoffan i eken bredvid dasset också. Fast nu måste jag nog skriva den där att göra-listan så att vi rent fysiskt har något som påminner oss om det som står på tur och som vi kan bocka av vid regntunga helger som har en tendens att försvinna.