På lunchen i fredags pep jag förbi en antikaffär i Älmhult som jag passerat kanske hundra gånger utan att besöka. Att inte se skogen för alla träd ni vet... Tack vare en kollegas instagrambild visste jag nämligen att de hade något som jag dammsugit loppisar efter de senaste åren, och vi pratar inte enstaka som jag hittills lyckats skrapa ihop, utan en masse! Små, skira och supersöta lampskärmar. Vissa i hela familjer och andra loners eller om par och jag gick därifrån med ett trettiotal i mint condition för ett styckpris en kan hjula fram- och baklänges för. Jag prutade tills jag skämdes. Vad jag ska med alla små skärmpraliner till? Det får ni se framöver!