Hej helg och hej att-göra-listan från ett (mycket) varmare ställe. Idag är det rensning deluxe i klädkammaren som gäller och medan jag är så tråkig så bjuder jag på en nymålad bild från veckan som gick medan ni käkar kanelbullar eller nå't.

 

När jag skulle välja färg till killarna jag hyr mitt kontor av så ville jag förstärka den grova ytan med en lite smutsig ton med mycket svärta. Jag fällde ut min färgfjäder och började leta efter en blåaktig kulör. I huvudet dök det upp en bild från stallet där jag hängde från 7-14-års ålder. En av de "stora tjejerna" (två år äldre än jag visade det sig efter en facebooksökning as we speak) hade så fruktansvärt snygga ridbyxor där i början av 90-talet, helskodda, alltså med mocka på hela baksidan. Jag kommer inte ihåg om det var min egen slutsats eller om det var mamma som kallade dem för duvblå men det var just den färgen jag ville hitta. Jag fastnade för S 4010-R90B och tillsammans med det grovt spacklade underlaget skulle känslan bli precis som skiftningarna i mockan på de i smyg beundrade stallbrallerna.

 

Igår ströks väggarna med endast ett lager vattenutspädd färg, och så här ser ena hörnet av rummet ut nu, precis så levande som jag eftersträvade. Det är ju lustigt, fenomenet inspiration, att den kan dyka upp där man minst anar det! Hon skulle bara veta att hennes ridbyxor fått stå modell för loungeytan till ett filmproduktionsbolag i Kalmar, den där Karin. Själv fick jag aldrig några duvblå ridbyxor som 14-åring, men färgen kan jag njuta av i rummet intill.