Jag gick till kontoret idag. Tog apostlahästarna. Bilen fick stå och cykeln, ja den var ju redan där - vid kontoret alltså. Det tar knappt 20 min med raska steg men idag blev det inget raskande för idag var det en sån där dag som kräver bekväm takt och vidgade näsborrar. Hög luft och en vacker liten stad som sakta börjar vakna till liv - över kullersten, förbi slottet, över strömmen och sen strax innan havet ligger det. Jag tvekade länge, eller egentligen inte men, alla som driver företag vet att det kan ta emot att dra på sig de fasta kostnader som exempelvis ett kontor innebär men alla som jobbat hemifrån vet att familjen kan bli lite trött på att äta middag på golvet när matbordet är belamrat med ett helt verksamhetsår eller så. Tvekan infann sig ett ögonblick men rädslan övergick i en övertygelse om att det skulle bli bra. Bättre än bra. Och fastän det är rörigt och alla hyllor inte kommit upp och alla färger inte är som jag vill och vissa bitar (läs: vävtapet) har en del i övrigt att önska så finns visionen där och målbilden är grym. Precis som det lutande huset där Ivar Kreuger föddes, det som ligger ett stenkast från vattnet och rymmer ett perfekt litet rum som är mitt kontor.

 

Ser ni det? Det gula till vänster med alla markiser, ja det som lutar. Han föddes här på riktigt, tändstickskungen, och jag undrar om han precis som jag tyckte extra mycket om dagar som den här när luften är så klar att det sticker i näsan.