Sedan sist

Blommorna

Inte sedan jag fyllde 30 har jag fått så många blommor tror jag. Och visst är det rätt tänkt, för blommor får mitt hjärta att fyllas till brädden av både glädje och energi. Buketter från kollegorna, från vänner, från mataffären... Helt fantastiskt! De som är piggast just nu är den här ljuvligheten från Madde. Lyx att ha vänner som går till ens favoritflorist och ber om just mina älsklingsblommor.

 

 

 

Människorna

Nära vänner, grannar, den äkta mannen, bekanta, syskon, bloggläsare, instaföljare, barn, författare, kollegor, läkare, kusiner, bästisen, sjuksköterskor, barndomsvänner, svärmor, poddare, terapeuter, obekanta, framtida vänner... Det finns så fantastiskt mycket kärlek där ute. Just sayin'. Mejl, sms, kommentarer och samtal. Kloka ord som jag har behövt när jag själv inte varit klok att lyssna inåt, och kloka tankar som hjälpt mig att fundera, reflektera, rekreera, definiera...

Och jösses vad många det är med egna, liknande erfarenheter. Det får mig som prestationsprinsessa att känna både hopp och förtvivlan. - Hopp eftersom man verkar komma ut så mycket mer balanserad på andra sidan, och förtvivlan över det samhälle vi skapat där en betydande procent sakta men säkert jobbar ihjäl sig? Hade det inte varit lite härligare om vi älskat ihjäl oss eller njutit ihjäl oss? Just ja, såna sköna saker är ju inget man dör av. Eller som Dave Grohl-citatet som Frida hade i sin bjussiga presentation under #influencermeetup2017 förra söndagen. Just så.

 

 

 

Interiörerna

En fika med utsikt, en annan med insikt. En snabb tur i favoritbutikerna på andra sidan landet men mest massa tid i hemmets trygga vrå. The home is where the heart is... ♥ The Kitchen på Magasinsgatan i Göteborg. Hemmakänsla en masse.

 

 

 

Promenaderna

Kanske är det just här som Jesper varit sitt bästa och påminnt mig om vad jag behöver när jag själv är för trött för att veta det. En promenad med en granne, en annan med en kollega, en tredje med en podd och många många med vädret som enda sällskap. Frisk luft under vingarna på alla tankar. Fågelkvitter, regndroppar, soluppgång eller snöoväder är lite som den bästa medicinen. För mig.

 

  

Nu har jag varit sjukskriven i  snart två veckor. Sömnlösheten är fortfarande det mest signifikanta i tillvaron, precis på samma sätt som hos nyblivna föräldrar med sömnbrist är hjärnan inte helt hundra, bara att jag inte fick en gullig bebis som belöning. Läkare, vänner, terapeuter, annan sjukvårdande personal och övriga förståsigpåare säger alla samma sak: Vila (fast lagom mycket, vänd absolut inte på dygnet) och gör saker du mår bra av! Oh well, jag gör så gott jag kan. Har haft ett lovande möte med min chef och den här veckan ska jag jobba en dag. Men Rom byggdes ju inte på en dag det har en ju hört. Och om jag är Rom så kan jag väl säga att Colosseum är på plats, och eventuellt Fontana di Trevi men att Auditorium Parco Della Musica definitivt inte sett dagens ljus ännu...

 

Bilderna är mina egna utom den från #influencermeetup2017 som är fotad av Alice J

 

Tack för pepp & förståelse. Det betyder mycket, som sagt.

Hej Sara! Jag är ledsen att jag kommenterar först nu, tycker att det är så vansinnigt jobbigt att kommentera med mobilen och sitter alltför sällan och slösurfar med datorn... :-) Jag är så innerligt ledsen att du mår som du gör. För mig är det något större, utan att förringa ditt mående så gör det mig så ledsen att det är så många unga, presterande och ambitiösa kvinnor som hamnar i detta stup. Jag tycker att det blev värre för mig efter att mitt barn började på dagis och det där ekorrhjulet snurrade snabbare än vad jag mäktade med, men jag tycker att jag lärde mig att säga nej och stå upp för mig själv ganska bra (x antal fallgropar senare typ). Sen kom andra barnet och då kände jag bara "nej, det här livet kommer aldrig att funka". Livet var make som är konsult och jag som är advokat på mellanstor byrå i stan och så hemmalivet i förorten. Så lagom till lillbarnets ettårsdag för några veckor sen sa jag upp mig och startade min egen advokatbyrå. Det låter såklart galet, det är så otroligt mycket jobb att ha eget, men jag gör det inte för pengarna utan för tiden. Jag vill bestämma själv om jag ska vara med på förskolans dag och om jag ska hämta hem leriga ungar innan mörkret faller eller inte. Om jag hade stannat på byrån i stan hade jag varit utbränd före jag fyller 40, jag vet det, och jag vill verkligen inte det. Vi får se hur det går med allting, men jag hoppas att det ska gå bra och jag hoppas att jag kommer att ha möjligheten att säga nej till mig själv. Jag hoppas att du för varje dag som går får må lite bättre och att den annalkande våren och ljuset gör sitt för välmåendet också och jag hoppas att du efter den här resan är väl rustad för att stå upp för dig själv och dina behov först och främst (FASEN vad svårt det är!). Vad glad jag blir ändå för det fina stöd du fått, tänk vad viktigt det är att inte vara ensam i det där ensamma. Stora varma kramar från trogen läsare men värdelös kommentator :-)

"Det finns så otroligt mycket kärlek där ute" skriver du och DU är ju en stor del av just den kärleken. Återigen, tack för det. Fina smset <3