Tänk så det kan bli ibland. Just som vi satt oss i bilen för att köra upp till Furillen på nordöstra Gotland så ringer min dejt Joanna och säger att det kört ihop sig. Ett stort bröllop ska äga rum på fredagen och festförberedelserna har dragit ut på tiden, men jag får komma ändå även om hon inte kan visa mig runt som bestämt.

När vi närmar oss målet skingras molnen och solen blir just sådär medelhavsaktig som jag förknippar med Furillen. För er som aldrig varit där kan jag säga att det definitivt hör till mina topp... hmm tre av de vackraste platser jag vet. Trots att jag varit där minst tio gånger tidigare så händer något med mig - precis som det gjorde när jag besökte platsen första gången för snart ett decennium sedan. Det är så magiskt. Kargt, vackert, stolt och kraftfullt. En halvö av vindpinad växtlighet, bländande slagghögar från kalkbrotten och turkost vatten. Betong, sol, rost och knallblå himmel när det är som bäst och jag vill aldrig åka därifrån...

Här har familjen Hellström byggt sitt hotell som helt naturlig smälter in i miljön och det är alltså hotellet - Hotell Furillen jag ska ta mig en närmare titt på denna dag. Just som vi parkerar bilen ser jag äldsta dottern Joanna, tillika nyblivna hotellchefen som tagit över efter pappa Johan, utanför entrén och jag skyndar mig att hälsa. Det är bara att kika runt, säger hon, och fråga om du undrar något. Man kan inte annat än njuta av all läcker inredning från bl. a B&O, G.A.D, GANT, Stelton... -allt exklusivt och skandinaviskt. Och fotar febrilt: matsalen, sällskapsrummen, biografen, de tjusiga fotoböckerna... och har tusen frågor och mycket mer att se, men när en tredje person klädd i samma enkla linneförkläde som personalen bär undrar om jag behöver hjälp med något så inser jag att tajmingen är usel. Det är en bröllopsfest som ska firas i dagarna tre på gång och jag vill inte störa. Istället går Jesper och jag till stranden och lägger oss på en filt och njuter av allt det underbara som bara finns där helt naturligt, eller delvis byggt av någon för länge sedan. Betongbunkrar, kalkstenen, piren med den rostiga gamla kranen, uråldriga pipelines som definitivt sett sina bästa dagar men som ger mig en av mina bästa dagar på semestern -även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig.

Det är trots allt en perfekt plats för ett vackert bröllop, vi tänkte själva gifta oss just här för två år sedan, men fick byta datum och således plats för att vår vigselförättare skulle kunna viga oss. Det är bara att gratulera Alex Schulman som fick allt att klaffa. Miljön är to die for och många reklamplåtningar har ägt rum här. Kanske känns husvagnen på sista bilden bekant från Himlas vårkampanj? Så, nu har jag givit er mitt smultronställe deluxe. Någon som vill dela sitt med mig?






Foto: Sara Zetterström