Efter ett par veckor utan gosiga mornar med Marsipanrosen var det äntligen min tur att lämna på föris (i.e. jobbar i Kalmar). Många pussar och två omgångar av gomorron-sången krävdes för att väcka den lilla sjusovaren denna fredag då det var 27 månader sedan hon kom (men vem räknar?). Hon får knappt plats i sängen bland alla gosedjur och pryttlar. Kastanjer, babuschkadockor och böcker liksom, bekvämare sängvärmare kan en ju tänka sig men hur ska en annars ha dem nära till hands när en vaknar om inte i sängen? 

 

 

Babuschadockor är en hit. Öppna och stänga och fylla med alla möjliga saker. Fast oftast kastanjer som dräller runt i hundratals här hemma. Fast i den minsta dockan, Pingvinen, ryms bara lite av kastanjen och inte kan man sätta på locket heller. I morse satt hon och styrde med alltihopa och konstaterade "Sälen är lite krånglig, om man bara tappar locket hela tiden måste man hålla i det på skarpen". Svårt att hålla sig för skratt mitt i de där Booforismerna.

 

 

Och motvarigheten till OS X Yosemite i tålamodsväg är ett standardkrav, för livet med en tvååring kan studsa upp som en sol och landa som en pannkaka inom loppet av ett par sekunder. Just sayin'. Men idag var vi åtminstone i tid till frukost och jag sitter här sedan dess med IKEA-jobb på distans och försöker göra lite fina grejer på skarpen.

 

Happy Friday!

 

Inte för att jag är någon superpinnare, långt ifrån, snarare en blygsam periodare och det brukar sammanfalla med vissa jobbprojekt det här med Pinterestpåfyllningen. Faktiskt så sökte jag efter inspiration för snyggt upplägg på porslinsfat men det pinnade ut i en massa härliga färgbilder av mat och annat som hamnade på anslagstavlan jag kallar "Colours". Jag föredrar mer subtila bilder än bara platta färgfält. Just nu ser en del av min höstpalett ut så här och är den snabbast växande anslagstavlan strax efter "Bathroom" eftersom vi ska renovera Hundraåringen så fort vi flyttat. Använder du Pinterest och är det någon särskild anslagstavla som ligger i fokus just nu?

 

I fredags var det sista dagen för Little miss fix its läsarundersökning. I gave you the how and you gave me the wow! Ni är så fantastiska alla underbara läsare som tog er tid att besvara alla frågor! Bölvarning big time. Många många har skrivit långt och utförligt, otaliga är de konkreta tipsen till förbättring och jag tackar och tar emot i min strävan efter att ge er maximal inspiration från min glugg i cyberrymden. Allra mest har det faktiskt varit ett kvitto på att ni gillar det ni får och inget kan göra mig gladare!

 

Ja nu har jag alltså bara skummat igenom svaren under undersökningens gång så det riktiga arbetet för att välja ut en vinnare tillsammans med Mokkasin börjar först nu (woop woop för tågpendling, det tar nog ett antal resor att gå igenom svaren) så hav förtröstan. Men alltså tack, från djupet av mitt hjärta!

 

Först vill jag bara säga sorry att det inte blev något inlägg igår, jag har som ambition att uppdatera varje dag. Men. Det var ju liksom fredag och fem dagars kliva upp innan tuppen tog ut sin rätt och efter världshistoriens godaste burgare (Jesperlagad med kött från pappa. Näee, vi satt inte och kanibaliserade min far men nötköttet kom från någon ko som marsipanmorfarn tagit av daga) somnade jag mitt i Idol utan att ens öppnat datorn. Oh well, fem dagars kliva upp innan tuppen resulterade i att jag även denna sjätte dag gjorde det. Utan änglaharpa. Suck. Så här sitter jag nu i mörkret och har lite tid att njuta av att vara ensam vaken i Hundrakvadrataren.

 

Vad jag ska göra i helgen? Tackar som frågar. Idag blir det till att kvista ner på stan och fixa födelsedagpresenter till en 2- och 4-åring, jag har en tanke om 'et så det kan bli lite presentinspo här senare, för att sedan gå på baklängeskalas. Jag hoppas att det bara betyder att vi börjar med tårtan och avslutar med middag och inte att vi måste gå baklänges hela eftermiddagen. Söndagens Mulleskola är inställd så vi kör torpvariant istället och passar på att förbereda för vintern, stänga av vattnet och typ mussäkra stället (prisuppgift på typ 120 m² gnagsäkert galler, anyone?) Hur ser era helgplaner ut?

 

 

Två bonustimmar! Nä nu tror ni väl att jag fått allt om bakfoten men jag pratar inte övergången till vintertid här nej jag pratar om 15.03-tåget från Älmhult. Att jobba för det stora intedningsföretaget innebär att mina mornar startar med ängeln Gabriels riff på harpan vid 04.45. Nä, inte ens änglaspel på harpor får den tiden på dygnet att verka human. På med kläderna, fejset, och macka i påse, ut i natten och fånga 401:ans första tur mot stationen. 2,5 h senare befinner jag mig i studion och är redo att puffar kuddar, få tomater att blänkande åma & kråma sig i KONCIS ugnsform. Snitta blommor, tejpa uppslagna boksidor och nåla täcken för det perfekta "naturliga" fluffet. Faktiskt jobbar vi så bra att golvet som skulle målas i nästa vecka kan göras redan idag och jag hinner alltså med 15.03. 

 

Vanligtvis tar jag femtåget och är hemma någon kvart efter 19 och möts av en tvååring som i hopp om senareläggning av sänggåendet bjuder in till allsång och dirigerar de gäspande föräldrarna till den ena duetten efter den andra. Efter att ha mobiliserat krafterna till att borsta 16 små risgryn, bytt till den tredje pyjamasen (jag vill ha den, nej den, nej den) och läst en saga för varje pyjamasbyte säger jag godnatt och stänger dörren efter mig. Jag tar sikte på soffan och tappar hjärnan någonstans på vägen, tror att den landar i något ostädat hörn intill energidepåerna. Primetime tillbringas i horisontalläge framför underhållningen för kvällen  medan dagens blogginlägg vä(x)(rk)er fram. När jag några timmar senare likt en skurmopp drar över golvet mot sängen inser jag att den efter dagis lagade middagsmaten som jag inte orkat äta fortfarande står orörd på spisen och jag måste prioriterar matförvaring före sminkborttagning. Stupar i säng och håller tummarna för en obruten svit av sex timmars sömn innan harpan åter ljuder. 

 

Men jag klagar inte, tvärtom älskar jag den där arbetsplatsen med alla begåvade kreatörer och är tacksam för varje vecka som familjelivet tillåter frilansjobb på annan ort, jag ser bara enormt mycket fram emot att tiden på hemmaplan idag börjar när jag vanligtvis står på perrongen i Älmhult och att jag ikväll kanske får somna osminkad.

I två veckor. Så länge har jag luftmöblerat Hundraåringen, förklarat förträffligheten, sålt in och övertygat Jesper, allt medan jag smått förälskat tittat på bilderna innan läggdags varje kväll. Kanske min längsta insäljningsprocess någonsin men så är ju inte en lejongul bäddsoffa i plysch någon dussinprodukt heller, och trots min egen totala ögonblicksförälskelse så förstår jag att inte alla svärmar som jag. Särskilt inte eftersom den var obudad i fjorton dar på Lauritz.com. Slutligen "Okej då" om än med bisatsen: "men du fixar frakt och förvaring innan flytten själv."

Kan ni fatta? Även i småstädernas småstad så säljs det numera bostadsrätter innan officiell visning. Vi kan med varm hand lämna över det som varit vår borg i sju år till nästa riddare, kontraktet är skrivet och ikväll tror jag att vi måste fira också denna andra bostadsaffär inom loppet av en månad med bubbel. Nu blir det äntligen Hundraåringsfokus framöver!

 

 

Just i detta ögonblick precis efter försäljningen av lägenheten känner jag mig som en miljonär! (Att jag inom en snar framtid kommer vara skyldig banken betydligt mycket mer kan vi väl bortse ifrån en stund). Högst upp på den ytliga önskelistan finns fina Cluster lamp från Artilleriet. Den skulle vara som ett smycke i Hundraåringens sällskapsrum, tycker ni inte?

 

Avslutningsvis, förlåt om jag tjatar men eftersom jag tar tillfället i akt att samla era klokheter och det dessutom är ett drömmigt pris från en fin butik i potten så vill jag bara påminna er om att bloggens läsarundersökning fortfarande pågår och att jag är megatacksam över all feedback jag kan få. Så har du inte svarat men känner dig manad så har du till midnatt den 31/10 på dig, enkäten hittar du här. Men nu tar vi helg tycker jag.

 

Happy Friday!

 

I somras fick jag en förfågan om att bli programledare för ett nytt inredningsprogram. De ville se lite mer av mig och jag fick som uppgift att göra en presentationsfilm. Postrenoverings-sliten och med allmän prestationsångest bävade jag inför uppgiften men till slut bestämde jag mig för att sänka kraven och bara göra't - med mobilen, från hjärtat. Så jag tog med min kontorskollega Malin att hålla i kameran och körde ut till torpet och försökte på några minuter fånga mig och sånt jag kan. Malin är journalist så hon har liksom frågeställningar i blodet.

 

Jag fick tyvärr inte jobbet och jag citerar: "vi valt att gå vidare med andra unga programledare för att de ska matcha våra case bättre". För första gången i mitt liv har jag som alltid brottats med att jag ser för ung ut (tvärkört med falskleg i tonåren, alltid leg på bolaget, ofrivillig halvkassa på bussen etc. etc) blivit ratad för min höga ålder! Lite komiskt faktiskt. Däremot fick jag väldigt mycket cred för filmen som jag hade så mycket ångest över och eftersom det även är många här på bloggen som efterfrågar att se mer av mig så bjuder jag nu på the real deal. Dessutom får ni en gratis rundvandring i vårt lilla torp. Håll till godo!

 

 PS. Tack för den översiktsbilden i pratprofil YouTube...

Den är fantastisk de är den, för att inte tala om området och föreningen (som vi döpte till Melrose - bara en sån sak), men vi har vuxit ur den trots sina 109 m² kärlek. Och visst hade jag fler planer, var inte riktigt "färdig", men de där planerna verkar vara beständiga och nu har föremålet växlat. Hej Hundraåringen, snart kommer vi, ska bara hitta en ny ägare till Hundrakvadratarn först (förlåt). För fler bilder kika in på mäklarfirman Pontuz Löfgren eller Hemnet här.

 

Idag blir det Skogsmulle och grilla kolbulle för hela familjen och jag hör regnet smattra mot rutan och undrar i vilken kartong regnkläderna packades ner inför plåtningen...

 

Igår kväll när jag kommit hem från ett nytt jobbprojekt för IKEA Communications i Älmhult ägnade jag en stund åt att läsa svaren som kommit in från läsarundersökningen som ligger ute nu. Jag hade en vision om att jag skulle läsa alla först när svarstiden gått ur. Eller hu-ur!? Jag är ju så galet nyf.. jag menar intresserad av människor att jag bara var tvungen att tjyvstarta lite. Och woop woop vad många som svarat. Helt underbart!

 

Jag satt och skrattade så jag grät över de ärliga svaren och lite grät jag för att ni är så himmelens fina också och säger saker som att mina texter berör, och att ni gillar idéerna och bilderna. Och jag blir stolt. Som en liten mallgroda tänker jag nu att min blogg är smått fantastisk för här samlas det allt ifrån tandsköterskor till advokater och designers till miljöbiologer och det är ett himla myller av personligheter och kunskap som alla finns med i mitt liv, mitt bloggliv, vare sig jag vet om det eller ej.  

 

Eller ska jag säga dusch? Jag har nämligen typ jordens bästa bloggläsare! I somras hörde Wiveka av sig och sa att hon hade ett duschmunstycke som skulle kunna passa till torpet och bifogade bild på den mest torpiga duschen ever. Via snigelpost och med ny slang blev väl denna 60-plussare en riktig snygging på södersidan så säg? Tack än en gång! Och föresten jättetack alla ni som redan svarat på enkäten! Har du inte det så finns det chans hela oktober månad. Bästa läsarna. Bästa bränslet! Det är alltid för att ni ska känna er som hemma...

 

Mina syrror är på besök. Lyxen av att ha två musketörer som rycker ut när det hopar sig, lil' sis som hänger med Rosen och big sis som är som en duracellkanin i blåställ. Jag sladdar mellan jobbuppdragen och lägenhetsfixet och när försäljningen är över med förhoppning om en vinst så ska jag börja planera för nya huset. Men en liten tjuvstart är väl på sin plats?

 

I senaste avsnittet av Kom In-podden pratar vi nämligen belysning, ack så viktigt i avlånga landet falukorv och vet ni om bara tre veckor ställer vi om till vintertid. Jag gav mig själv uppdraget att välja tre lampfavoriter och fastnade för dessa: en gammal trotjänare och två nykomlingar som skulle passa fint i Hundraåringen. En för pussar, en för mat och en för prat. Kan du gissa vilken som ska vart?

 

Vitmålat kök - check!

Klädkammaren - check!

Barn till salu - check!

Man till salu - check!

Huvudvärk (till salu) - check!

Så här såg klädkammaren ut innan jag rensade ut två fulla sopsäckar och körde till Röda Korset igår. Ur den aspekten borde jag flytta oftare än var sjunde år, men med tanke på Blockets policys beträffande vad som betecknas vara privat egendom och allmängiltiga familjemedlemmar är nog just den takten precis lagom...

Idag skålade vi inofficiellt in kontoret som jag delar med fem personer i två andra företag. Mitt bästa beslut i jobbväg denna höst, att bli med kontor, det är så mycket roligare att gå till jobbet när det finns både folk och fä som en kan dejta vid diskbänken med bubbel och chokladbollar! Jag fick även busbesök av en treäpplare som redan lärt sig var godiset finns på mammas jobb och som gör lite arty tuschgrejer här och... där. Nä, nu är det dags att fälla in årorna för ett par dagar, hörde jag helg?

 

Jag trodde ju aldrig att gårdagen skulle bli 19.15 och vi äntligen fick skriva på köpekontraktet till vårt hus! Men det blev den och vi gjorde det. 142 m² sekelskifteslycka i form av ett litet trähus med plåttak. Bankteknikaliteter och genomgång av besiktningsprotokollet väntar men så gott som klarrt alltså. Inte alls det hus vi tänkt oss, nej faktiskt så hann vi avfärda det två gånger på fem dagar, men sen var det som om det där lilla wicked piece of wood valde oss för när Jespers flygresa till Italien blev inställd så gick vi på en ännu en visning och här är vi nu, fortfarande lite champagnebubbliga och redo för villaliv i södra Kalmar. En får väl tacka bmi regionals för den sjusiffriga skulden to be...

 

Jag vaknade i ottan idag, ni vet sådär av en själv, och hela morgonen hade en känsla av overklighet över sig och jag var tvungen att gå upp och åka till kontoret för det var liksom ingen idé att ligga kvar i allt det där pirret och "jaha, shit det är nu det händer"-känslorna i mörkret. Så här sitter jag sedan någon timme tillbaka och jag borde skriva en artikel och jag borde fota en grej och jag borde... men jag kan bara inte koncentrera mig och det är bara att låta den här dagen gå och snart, snart kan jag berätta mera! Fy jag är verkligen sämst på att vara hemlighetsfull.

 

Min inre jukebox också för det är den här gamla dängan som gått som repeat hela morgonen, och den är garanterat direkt hämtad via skivarkivet i limbiska systemet...

 

 

Jag gick till kontoret idag. Tog apostlahästarna. Bilen fick stå och cykeln, ja den var ju redan där - vid kontoret alltså. Det tar knappt 20 min med raska steg men idag blev det inget raskande för idag var det en sån där dag som kräver bekväm takt och vidgade näsborrar. Hög luft och en vacker liten stad som sakta börjar vakna till liv - över kullersten, förbi slottet, över strömmen och sen strax innan havet ligger det. Jag tvekade länge, eller egentligen inte men, alla som driver företag vet att det kan ta emot att dra på sig de fasta kostnader som exempelvis ett kontor innebär men alla som jobbat hemifrån vet att familjen kan bli lite trött på att äta middag på golvet när matbordet är belamrat med ett helt verksamhetsår eller så. Tvekan infann sig ett ögonblick men rädslan övergick i en övertygelse om att det skulle bli bra. Bättre än bra. Och fastän det är rörigt och alla hyllor inte kommit upp och alla färger inte är som jag vill och vissa bitar (läs: vävtapet) har en del i övrigt att önska så finns visionen där och målbilden är grym. Precis som det lutande huset där Ivar Kreuger föddes, det som ligger ett stenkast från vattnet och rymmer ett perfekt litet rum som är mitt kontor.

 

Ser ni det? Det gula till vänster med alla markiser, ja det som lutar. Han föddes här på riktigt, tändstickskungen, och jag undrar om han precis som jag tyckte extra mycket om dagar som den här när luften är så klar att det sticker i näsan.

 

Efter en fantastisk sommar märker jag hur jag velat förlänga den grönskande känslan och hemma i lägenheten nästan trängs växterna. En av mina nyfavoriter är Physalisen. Det var i den uppenbara bristen på en av mina favvosar rumslinden som jag snubblade över denna snarlika trädgårdskusin på Plantagen. Supertörstig men i övrigt lättskött och just nu blommar den och är extra vacker. Helgens tips, tänk utanför den klassiska blomkrukan när du väljer inomhusblommor, kanske behöver de lite extra kärlek i vårt torra inomhusklimat men det är det värt.

 

Appropå extra kärlek, glöm inte att det är både din rättighet och skyldighet att rösta idag. För ett öppet och solidariskt Sverige. Jag säger som Underbara Clara - Om du inte använder din röst kommer någon använda din tystnad.