... för jag tycker att våra köksluckor är så hemska!

Vi bor i en hyresrätt och har lagt ganska mycket tid och pengar på att "göra den till vår", trots att det är sånt vi inte får tillbaka den dagen vi flyttar härifrån. Både jag och Kärleken tycker det är jätteviktigt med ett trivsamt hem, och det gäller allt ifrån lister till väggfärg och dörrhandtag, lysknappar, golv och möbler förstås. Det sista är ju skönt och ganska enkelt att leva efter då möblemanget oftast är personligt och något man tar med sig till nästa ställe. Dessvärre gör ju denna kräsenhet att vi ständigt har fixarprojekt hemma.

I denna lägenhet har gränsen gått vid köksluckorna. De har vi inte bytt, men vi avskyr dem! De är så ocharmiga, mittemellan fel och malplacé att vi faktiskt övervägde att inte tacka ja till lägenheten p g a dem!

Sen lovade vår hyresvärd att vi kunde få "göra något åt dem". Så vi flyttade. Då minns hyresvärden plötsligt inte alls de där två samtalen vi hade om de fula köksluckorna... och vår gräns för "oåterkalleliga utgifter" är nådd. Man kan ju ge sig sjutton på att de inte skulle passa i vårat nästa hem, och hyresgästen som kommer efter oss är inte alls så sugen på att köpa begagnade köksluckor som sitter på plats i köket, för 1500:- även om det är halva priset.

Så jag blundar. De sitter där, och jag har inte orkat ta en diskussion med hyresvärden med tilfällig alzheimers.

[Ska jag berätta en hemlis? Nu, efter tre månader, ser jag dem faktiskt knappt [även om jag öppnar ögonen] för det är det som är så lustigt med detaljer. Med tiden suddas de ut och blir osynliga... Så om det är något man VERKLIGEN inte kan leva med, då måste man åtgärda det omedelbums! Annars blir det inte av...]

Tänk om luckorna var så här fina!


Bild: google.se


Vad blundar ni för där hemma?