Igår var jag inbjuden till Nyhetsmorgon i TV4 för att prata återbruk, Gör Det Själv och förhoppningsvis inspirera till att laga saker hellre än att slänga dem när de gått sönder.

 

När vi hälsade på Lisa & Marcus i mellandagarna satt Lisa och jag och bollade idéer inför programmet, smart att fråga ett riktigt tv-proffs tänker jag, och med mig därifrån fick jag hennes farmors fina gamla spånkorg, numera med avbrutet handtag - alldeles utmärkt att laga i direktsändning.

 

 

Ganska omgående föddes tanken att byta ut det gamla handtaget mot ett bälte av läder och jag passerade ett par second hand-butiker innan nyår och höll utkik efter patinerade skärp utan resultat. Då inventerade jag istället min egen garderob och hittade inte mindre än fyra skärp. Två arvegods, ett second hand-köp och ett nyinköp (hur nytt det nu är från 2001 vill säga). Egentligen är jag alldeles för nostalgisk för att slakta mina accessoarer hur som helst och jag hoppades faktiskt att second hand-fyndet jag gjorde för ett par år sedan skulle vara det som passade bäst för uppgiften. Men det var alldeles för smalt och opropertioneligt så det blev det inte. Istället var det bältet jag fick för sisådär 25 år sedan av mammas f d sambo Benny. Ett bälte som redan då hade ett antal år på nacken efter en avslutad karriär som ridande cowboy på High Chaparral - Smålands svar på Vilda Västern. Perfekt graverat, lagom slitet och i helt rätt dimensioner till den lilla spånkorgen.

 

Såg framför mig att små vagnsbultar skulle bli bra och fin infästning på vardera sida men när jag begav mig till byggmarknaden i onsdags med feber i kroppen så hittade jag inga. Istället föll ögonen genast på en liten gevärsknapps-skruv (hade aldrig sett en sådan förut) och det var ju vara så perfekt om man enkelt vill ta bort handtaget någon gång. Trots 10 googlingar så får jag inte fram vad den heter och jag fotade den inte innan jag fäste den i korgen. Får återkomma med en länk.

 

 

Sagt och gjort, mellan slot:arna (de korta inslagen på tv-språk) så sågade jag av det trasiga handtaget med en japansåg, fintandad och smidig. Jag förborrade korgen med en 3 mm borr och skruvade in knappskruvarna med hjälp av en skiftnyckel.

 

Bältet hade en fin rundning som jag använde som mall när jag kortade det. Jag utgick från det präglade mönstret som jag ville ha symetriskt längs hela remmen och ritade ut rundningen med en tuschpenna i båda ändar och klippte längs linjen.

 

 

Sen måttade jag ut ett behagligt avstånd för infästningen och tryckte hål i vardera ände av remmen med en håltång.

 

Här blev det lite bråttom (jag hade liksom fullt upp med att äta VM-choklad och skoja med de andra gästerna) så när det var dags att kliva in i studion igen och jag insåg att jag gjort för små hål fick jag de sista skälvande minutrarna innan take 2 snabbt som tusan knipsa ett par snitt med lädersaxen för att få på remmen på piggarna. Hade minst 5 sekunder till godo när remmen satt på plats, phew!

 

Skruvarna kostade 5 kr, skärpet var gratis om än med ett högt affektionsvärde och korgen blev som ny, eller faktiskt lite finare än i orginalutförande, om du frågar mig.

 

Jag ska prata återbruk och Gör Det Själv. Jösses det är så att jag måste nypa mig i själv i armen, lyxen av att få möjligheten att inspirera till mer kreativitet och det helande i att jobba med händerna samtidigt som man skapar något vackert att vila ögonen på, i en så stor plattform som Nymo. Wiiiii!

Peppen (läs: magpirret) vet ingen gräns just nu. Om ni vill kolla så kommer jag vara i rutan kl. 09.26 och 11.07. Håll tummarna!

 

 

 

 

 

 

Så här i sticklingtider svämmar mina fönsterbräden över av små krukor och vaser. Ett extra bra odlingsklimat blir det under odlingsklocka, dessutom blir det extra tjusigt tycker jag. Till den här Mårbacka-"sticklingen" (som kom sig av olyckliga omständigheter kring kuddkriget jag och Boosan hade på torpet för ett par helger sedan) har fått flytta in i en uppochnervänd glasburk. Det var när jag plockade fram den lilla odlingsklockan från Granit med ett par år på nacken som jag fick idén att använda Sinnerlig från Ikea, där locket i kork funkar perfekt som botten.

 

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.

 

Happy helg och allt det där!

Tack för responsen på mitt förra inlägg, bloggen vore inte ens hälften utan er läsare! Här kommer ett fixartips lagom till helgen:

 

När vi flyttade in i Hundraåringen för snart ett år sedan så kändes handtagen alldeles för överdimensionerade och moderna i köket. Vår första plan var att lämna in luckorna på lackning och alltså spackla igen de gamla skruvhålen men eftersom vi inte kunde enas om kulör (och fortfarande inte kan) så fixade jag en enkel alternativlösning med läderremmar. Tyvärr gick det så fort att jag glömde bort att ta en före-bild, men tro mig när jag säger rostfritt, borstat och... nej tack.

 

4 mm naturfärgad rem som passade i skruvhålen beställde jag från Slöjd-detaljer och det enda som behövs när man skruvat bort handtagen är en avbitartång eller stark sax. 

 

Har du gamla t-shirts som av ena eller andra anledningen ligger arbetslösa i garderoben? Kanske har de missfärgningar från deo, små utslitningshål efter byxknappen eller blivit formlösa av tvätten? Perfekt material att göra stretchigt jerseygarn av alltså. De allra bästa tycker jag är sport-tischor modell större så i mitt fall har jag kikat minst lika mycket i Jespers garderob som min egen (kan ju vara bra att fråga först, för familjefriden, just saying). Bäst resultat får man från de som är rundstickade - utan sidosömmar.

 

Du behöver:

 

 

 

 

Alla högtider kräver sina kalas och här kommer ett exempel på en injudan som kommer sålla agnarna från vetet klurighetsmässigt. Jesper och jag som vanligtvis fixar middar/fester ganska frekvent insåg att sedan vi flyttade till Hundraåringen har inte mycket hänt på den fronten, särskilt inte under hösten. Båda två gillar hela "eventandet" med gästlista, inbjudningarna, maten, musiken och dekorationerna så därför bestämde vi oss för att ställa till med glöggmingel för grannarna. Ett lättsamt tillfälle att träffa dem under andra former än snicksnack över staketet. Jag scannade Pinterest och fastnade för en variant som jag tyckte var kul.

 

Jag använde:

 

 

Först skar jag till kartongen och skrev en passande strof på framsidan och en hälsning med avsändare på baksidan av kortet (tänk på att skriva långt ner på baksidan så att hålet för sidenbandet inte hamnar i texten). Sen skrev jag själva inbjudan med viktigheter som datum, tid och plats i ett ordbehandlingsprogram, kopierade över ett helt A4 och skrev ut på skissapapper för att sen klippa ut dem separat. Efter detta blåste jag upp ballongen och skrev en hälsning med permanent tusch innan jag släppte ut luften ur den, rullade ihop inbjudan och stoppade in den i ballongen (lite pilligt). Vid det här laget var det dags att göra hål i kortet där sidenbandet petades in som en ögla vilken jag trädde ballongen i och knöt en rosett av på baksidan. Sist nålade jag fast knappnålen vid sidan av ballongen och skrev "Blås upp ballongen!" som en liten ledtråd.

 

Som designer räcker det sällan med att bara rita på en produkt, nej för att optimera slutresultatet bygger man modeller eller mockups, man skissar i 3D, för att verkligen kunna se formen utifrån olika vinklar. Något som även är väldigt användbart när man upcyclar gamla möbler. Förutom en ny kulör, och glasskivor istället för trä i dörrarna, ville jag lätta upp uttrycket i vårt nygamla köksskåp genom att lyfta upp det på ben från golvet. För att bestämma höjden på benen, vinkeln på sågningen och tjocklek på foten så är det perfekt att jobba med wellpapp och prova sig fram.

 

Man behöver wellpapp eller annan styv kartong, penna, sax, tejp och färg och sen är det bara att skissa loss och klippa eller skära ut formen.

 

När jag kände mig nöjd med formen målade jag kartongen i samma färg som skåpet och tejpade fast den för att få en enhetlig bild och se helheten på avstånd.

 

Jag ville ha en enkel form, lätt att tillverka och som känns stabil och i harmoni med skåpets övriga linjer. Nu har jag mallen för hur jag vill att benet ska bli, bara att ta med till snickeriet, om man inte väljer att själv gå loss med sågen förstås.

 

Den här veckan går till höstens mest intesiva, mest på grund av svängningarna mellan jobb. Ena dagen planering av ett vardagsrums-set för en lokal reklamfilm och nästa hals över huvud inkastad (nåväl, det var onekligen frivilligt) i planeringen av en stort kontorsombyggnad i huvudstaden tillsammans med en arkitektbyrå. Viva frilansliv! Som grädde på moset är det ännu en tioåring som skall firas, ikväll blir det reklamfest hos Wilson Creative. Hittade ett busenkelt recept på välgörande badsalt via bloggen The Every Girl, det skall jag testa att röra ihop, själva doppet får väl bli i Boosans balja eftersom Hundraåringen fortfarande saknar badkar. Eller så blir det helt enkelt en fin present till någon badkarsägare jag gillar. Happy Friday!

 

Man behöver:

1 dl havregryn

1 dl epsomsalt

matberedare/mixer

burk eller tygpåse för förvaring

 

Mixa havregrynen till ett fint mjöl, blanda det med saltet och addera lavdendelblommorna till blandningen efter egen smak. Tänk på att lavedel är ganska starkdoftande så överdosera inte. Förpacka badsaltet på burk eller påse.

Färdigt!

 

 

Alla som bor i en hyresrätt vet hur trista de klassiska badkaren i plåt ser ut, en vit klump med ofrånkomlig försänkning i fronten. Eller? Via instagram sprang nämligen mitt scrollfinger över kontot Rolfsdotterdesign. Emmy gjorde en budgetrenovering hemma hos sin mamma där hon klädde badkarsfronten med dekorplast från mellmine.se och voila! En betydligt mer stylish modell av badkar blev det när hon sträckte betongliknande vinyl över fronten. För att få ett snyggt resultat gäller det att trycka bort all luft så det inte blir bubbligt. Själv brukar jag först spraya ytan med såpvatten och använda en liten gummiskrapa när jag fäster vinyl på större objekt. Live fast DIY young som jag brukar säga.

 

Den här sommaren går nog till blogghisorien som den mest inläggsfattiga, jag är ledsen för det. Jo, faktiskt - för samtidigt som jag har haft en mer ner(läs: av)kopplad semester än på länge så har jag ändå bloggat en hel del liksom i huvudet. Och det är ju lite slösigt kan man tycka, när det inte kommit någon till gagn men ändå bidrar till hjärnkarusell - alla som bloggar vet nog vad jag pratar om. Igår kväll kom jag hem från USA, och jo, det var verkligen en upplevelse även om det var nog var så långt ifrån snygginredning som man kan komma, ska försöka få till en sammanfattning från resan.

 

Nu ska jag åka ut till torpet och förbereda för de nya gästerna som kommmer imorgon. En grej jag gjort till alla hyresgäster är att ställa en flaska mousserande på kylning tillsammans med en personlig hälsning, en supersimpel grej som verkar varit uppskattad! Den här gången klippte jag till ett "flaskförkläde" i kartong och dekorerade med tusch, dessutom tror jag det bidrar till att gästerna tar bättre hand om om stället när man faktiskt påminner dem om att de är i någons "home". Vi har hyrt ut stugan en hel del i sommar och när de här gästerna har åkt är det dags för lite egentid där ute, ja som i familjehäng för vår del alltså. Det ska bli mysigt, och visst kändes det som om hösten kom idag?!

 

Jag var förbi optikern på lunchen för att fixa mina favoritbrillor som Boosan kramat sönder (hon ger kärlek upp över öroen skulle man kunna säga) för sjuttielfte gången. I väntan på min tur bläddrade jag i senaste numret av Femina och hittade en himla fin badrumslösning. Skåpet under handfatet består av många sammansatta minibyråer, just här Ikeas Moppe som tyvärr verkar ha utgått ur sortimentet. Den bruna betsen känns genuin och rejäl med en känsla av värme och bryter av fint mot betongen. Vi har ju ett badrum och en toalett att renovera i Hundraåringen så idén hamnar genast i inspirationsmappen, liknande minibyråer borde ju gå att hitta.

 

Sakta men säkert börjar äntligen vår altan ta form, det tar sin lilla tid att få till 50 m² i vinkel. Hasselfors Garden frågade om jag ville testa deras uppdaterade odlingsbänk och det lät ju kul eftersom jag har förtroende för deras produkter och numera även är villaägare.

 

Jag visste att vi inte hade någon optimal plats på tomten eftersom vi ska bygga ett uthus på bästa stället framöver, men efter en liten plus/minus-analys kom jag fram till att en mobil variant till odling på altanen skulle funka bäst. Så jag kompletterade med ett par skivor tillsågad plywood och reglar, draghandtag, hjul och markduk. Skivan skruvades fast underifrån i reglarna på lådornas insida och jag borrade ø25 mm hål över hela botten för vattenavrinningens skull och klädde insidan med markduk dels för att hålla jorden på plats men låta fukt vandra in och ut och dels för att skydda träet.

 

Den kreativa odlingsbänken är verkligen jättefin med sina sockerlådssinkade hörn och massiva framtoning och kan kombineras i massa olika former. Eftersom jag tycker om uttrycket av naturligt grånad furu lät jag bli att behandla träet innan jag monterade lådorna. Jag valde även att behålla en klassisk rektangulär form och komplettera med en kvadratisk genom att korta långsidorna lite (trots att jag då fick offra två av de sinkade hörnen), på det viset blir möblemanget på ytan mer dynamisk. Hjulen gör att lådorna går lätt att rulla runt efter skiftande möbleringsbehov eller solens vandring.

 

Jag älskar fladdriga blommor som vallmo, anemon och luktärt så i den mindre odlingsbänken har jag planterat enbart färgsprakande blommor medan smultron och kökskryddor samsas med morötter, sallad och rädisor i den större. Odlingsfönstrena använder jag över frösådden och så småningom kommer väder och vind se till att altan och lådor matchar varandra i patina. Hela processen kan ni se i denna stopmotion-film. Den käcka musiken (utbudet i filmappen var rätt skralt om en säger så) sätter stämningen för Cirkus Zetterström, stjälpredan Boo var såklart på plats delar av bygget, hence the hoppande kamera emellanåt. Man får skratta, för det kan bara bli bättre. Kolla in fler inspirerande lösningar på instagram under #kreativaodlingsbänken.

 

 

Jag får ofta frågan hur man gör sitt hem personligt och det är ju inte helt enkelt att svara på för även om min spontana tanke är: -Välj inredning efter hjärtat så kommer personligheten på köpet, alltså genom att inreda hemmet med saker man tycker om, så är det lättare sagt än gjort. En mer handfast grej är att skapa nya saker av något som inte är avsett för ändamålet - den sortens återbruk är toppen för Moder Jord, det gör lösningen unik och i sin tur mer personlig eftersom det inte går att köpa en exakt kopia på ett stort varuhus.

 

En sådan grej är hängaren till köksredskapen hemma hos Lisa. När de lade om taket på ladan där Prostens Pizza huserar blev det en bit av takstegen över som nu alltså hänger bredvid spisen i köket och tillsammans med s-krokarna blir en juste väggförvaring. Jag spinner som en katt av lösningar som får mig att nyfiket fråga och det bjuds på en liten anekdot till svar. Stilmässigt passar det perfekt i deras lantliga kök. Urfint och personligt.

 

Sommartid. Det är ett mycket vackert ord. Eller ska jag säga var ett mycket vackert ord? För sedan vi ställde fram klockan en timme så har kvällsrutinerna hemma hos oss helt tappat det och jag sneglar anklagande åt Sommartidens håll. Barnet som för en månad sen bad att få gå och lägga sig 18.30 skuttar numera runt som en duracellkanin på knark strax innan 20.00. Inte för att man kan förebrå någon att få lite livsglädje efter ett halvår i mörker men det betyder ju inte att barnet ifråga behöver mindre sömn, det betyder bara att mornarna blir überdjefliga vid väckning.

 

Så, i vårt sovrum har vi vanliga mörkläggningsrullisar, likt den som fick sitta kvar i barnrummet när vi sålde lägenheten, men i Hundraåringen hade jag en annan tanke, en tanke om en mjukare på-/av-lösning med ett tyg med mycket textur fodrad med en mörkläggningsgardin och enkel upphängning.

 

Detta behövs:

Du behöver:

1 kökshandduk, strl 50x70cm (om man vill göra det hela med lite mer finess kan man stryka tyget/invik innan och under arbetets gång, det gjorde inte jag)

sax

symaskin m passande tråd

1 skosnöre el. annat lämpligt snöre/band ca 120- 150 cm

säkerhetsnål modell medium

ev. knappnålar

överkurs: 10-15 cm resårband

Detta är strl. 1-3 år, skippa magfickan och hucklet så blir det nog lagom till en 4-6 åring.

Sy med raksöm så det bildas en kanal på varje sida. Fålla i nederkant.

Överkurs: Klipp hörnen runda för en mer arbetad look, använd en tallrik el lämpligt föremål att klippa efter, fålla sedan nederkanten.




Överkurs huckle: Ta det mellanstora tygstycket och klipp det till en triangel (jag gjorde den lätt rundad för att maximera tyget). Använd den fållade nederdelen som bas och klipp från ytterkant nerifrån och upp mot mitten i ovankant. Sicksacka råkanterna och sy fast en bit resår mellan basens ytterkanter, eller en bit (15-20cm) av snöret/bandet på varje sida. 

Nu bör det se ut något så här, lite tygspill blir det.

Klart! Det tog bara trekvart va?! Nu är det bara att leta upp ongen för provning och tillverka påskkorten som kommer passa perfekt i fickan.

Vabruari närmar sig med stormsteg och det vet ju alla att det bästa botemedlet mot de flesta åkommor (feber, halsont, tråkiga föräldrar) är glass. Trots minusgrader på termometern så har just den här medicinen en tendens att smälta fortare än småpatienter får i sig den men världens fiffigaste knep mot glassdräll har du förmodligen i kökslådan utan att veta om det. Bullformar.

 

Ta en form, skär ett litet snitt i mitten (det var mamman som skötte just skärandet), trä den på glasspinnen och vips är problemet löst! Har man bara formar i silikon kan man ju offra en sån och återanvända den vid varenda glassfest, Vabruari kan ju vara längre än man tror...