Att byta jobb, skilja sig eller flytta är ju väldigt livsomvälvande saker för vilken vuxen som helst så jag är egentligen inte det minsta förvånad att Marsipanrosen började sova sämre några dagar efter flytten till Hundraåringen. Hon som sedan 10 månaders ålder alltid efter sagoläsning somnat i sin säng, legat i sitt rum sjungandes eller tittandes i en bok och så småningom somnat ändrade på inte bara sina egna utan hela familjens kvällsrutiner när hon kväll efter kväll, gång efter annan kom ner för trappan med än den ena och än den andra ursäkten, oftast att hon bara "ska pussa och krama godnatt". Igen och igen. Sånt som en förälder knappast kan argumentera emot.

 

Idén om ljudböcker kom ganska omgående (inte efter en kväll av jojospringande i trappan men när det började bli en vecka av dessa utdragna nattningar så), eftersom hon älskar sagor tänkte jag att det kanske kunde hjälpa henne att komma till ro om hon fick lyssna på fler böcker efter vår vanliga kvällrutin där jag eller Jesper läser några utvalda. Så vad gör man då för att frigöra sig som evig sagoläsare, jo man köper den där cd-spelaren som man själv suktat efter i ett decennium men aldrig köpt!

 

 

På behörigt pillavstånd men ändå med praktisk på-och-avstängning genom att dra i sladden kan hon nu själv bestämma när sagorna ska börja och sluta uppe på rummet. Mamma Mu och Lilla spöket Laban är månadens favoriter och dem lånar vi gratis på biblioteket. Ibland går hon själv upp till övervåningen och kryper upp i sängen för att lyssna en stund, något som jag aldrig hindrar henne ifrån för jag tänker att det är så himla mycket bättre för fantasin att lyssna på sagor än att titta på film. Dessutom kan hon samtidigt leka med annat -som dockskåpet, legot eller målarboken under tiden.

 

Och kvällarna då? undrar ni. En gång har hon kommit ner, för att be om påfyllning av välling, sen Mujispelaren flyttade in och vi har alla fått längre och lugnare nätter. För vissa saker måste man bara vänta på det rätta tillfället.

Flera har undrat över skåpet vi skaffade till Boo's leksaker på nedervåningen och det är BESTÅ från IKEA med gråblå luckan VARA, allt på rea. Jag hängde det på väggen för att få en luftigare känsla och göra golvet mer lättstädat. Vi har flera Beståskåp - som stängd bokhylla i vardagsrummet, som stängt vitrin i köket och som förvaring i barnrummet på övervåningen. Jag gillar det lugna intrycket det ger med vita skåp och släta dörrar när insidan är kaosig. Dessutom är de nya tryck- och öppnabeslagen grymma. Inga handtag (om man nu som jag råkar lida av beslutsångest på den fronten) och inga smällande dörrar!

 

Jesper är på tjänsteresa vilket betyder att jag sitter uppe alldeles för länge och ... bygger luftinteriörer i Hundraåringen. Rosen börjar växa ur barnstolen från Ikea och mitt hjärta klappar lite extra för denna snygging från danska Flexa. Tyvärr delvis i PP plast men formen är en riktig huvudvridare och skulle komplettera Tripp Trappen fint. Finns bland annat på Beddo men jag blir inte riktigt klok på om det är juniorstolen eller barnstolen (utan bygel) som skulle passa. Gillar ju höjden och den höj/sänkbara fotbrädan på barnstolen hellre än den lägre juniormodellen, är det någon som har någon av dem och kan lämna ett utlåtande? Så att jag inte går och spenderar barnbidraget på ögongodis menar jag.

 

Tog ett sidokliv bort från min vanliga Instafeed och hamnade slutligen hos @karinmannerstal. Instagram fresten, som jag gillar't! Jag smygläckte ju hemlisen där redan igår i form av en sneak peek på vår nya Villa Villekulla och stort T A C K för alla grattis, heja-rop, och peppande uttryck för ny huset både här och ja, där. För att återgå till ämnet så där på Insta hittade jag alltså "Alan, Foxy, Rita, Sven, Lolo, Ruth, Kurt, Chic och Nils", Karin Mannerståls  design i mjukistappning. Både jag och Boosan har en förkärlek för rävar så Foxy får gärna flytta hem till oss, särskilt när vi snart bor större. Finns bl. a i webbutiken Minta.

 

Ni kanske minns att vi inledde vår semester med en fotografering för nya webbutiken The Youngsters? Nu har portarna slagit upp och jag dö-ö-ör! Blir först och främst nästan tåris av att se bilderna på Boo där hon sitter med en för stor cylinderhatt (tusen tack för lånet Madeleine på Bonbons!), för att inte tala om bilden när hon vindögt försöker kika i kameran, gölliga onge. Jag har sagt det förut men Genevieve som är grundaren av The Youngsters har verkligen fingertoppskänsla för fin och hållbar inredning för barn. Nedan listar jag mina fem småfolks- favoriter.

 

Jag har fått äran att dela med mig av något rykande färskt som jag tror kommer bli riktigt bra! Min f d kollega Geneviève [djennievv] öppnar nämligen webbshop i höst och hon har en säregen förmåga för sånt som är fint, och roligt och bra på de flesta sätt och vis (franskt, danskt, svenskt, schyssta material... ahhh). Dessutom kommer familjen Z (japp, nu var det det här med att tala om sig själv i tredje person igen) få vara en alldeles speciell del av The Youngsters, men mer om det senare i sommar.

 

För att inte missa lanseringen och för att ha chansen att vinna ett fint CASA cabana (från holländska Studio Roof) kan ni skriva upp er för nyhetsbrevet, gör det innan 17 augusti så är ni med i tävlingen! Anmäler sig gör en på The Youngsters hemsida, här.

 

Många har undrat över den lilla plåtservisen i femton delar som jag visade från Marsipanrosens rum och jag förstår er för den är alldeles ljuvlig. Dessvärre är det en doppresent från den lilla italienska kusinen, och alltså köpt i en barnaffär i Ravenna, och jag har inte lyckats hitta en webbutik som säljer den till vettiga fraktpriser. Har du tur så finns det en svensk återförsäljare av det franska, übersöta märket Moulin Roty nära dig, kolla kartan här.

 

Jag slängde ihop lite produkter som jag på det ena eller andra sättet gillar och någonstans hur jag ser Marsipanrosens rum ta form här fram över (det är väldigt mycket ska bara... nu men som sagt, kök och kalas avklarat så nu banar vi väg för nästa trestegsraket). Vissa saker finns de facto men andra är mer för känslans skull. Dessutom har vi en stor jäkla gästsäng med inbyggd förvaring i rummet och jag klurar hit och dit om den ska får vara kvar och bli sago-/mysplats eller om den ska ut. Ledorden jag jobbar med är lekfullt, mysigt, lugnt och med glimten i ögat.

 

Fortsättning följer...

 

Hej hopp och äntligen fredag! Vi har bestämt oss för att trotsa bacillerna och är i full gång att packa ihop oss för en tur till torpet. Veckan har segsnoret till trots gått i rasande fart och jag har så smått börjat med nästa projekt här hemma. Nämligen barnrummet.

 

För ett år sedan kändes behovet av ett eget rum till Marsipanrosen väldigt avlägset (ja minst 1-2 år tänkte vi, oceaner av tid) men sedan hon föddes så har liksom tiden börjat ticka dubbelt så fort och plötsligt står vi här idag (längdmässigt max en tjärn, I tell you) med behov av ett barnrum där man kan låta ongen sova i fred och samla hennes saker som svämmar över i hela lägenheten. Men eftersom vår trerummare redan är den där inredda vinden som man annars läser inredningsreportage om att ägarna "öppnar upp till och på sätt dubblerade sin bostadsyta" så blir det liksom en trestegsraket och/eller rockad så fort vi vill göra om här hemma. Så nu åker kontorsdelen ut i vardagsrummet (till tredje burspråket av tre, eller ja vi har fem men två är mer eller mindre permanent upptagna av kök och soffa) och gästsängen vet vi ännu inte om den ska fortsätta vara en del av barnrummet eller om det ska bli en dagbädd i vardagsrummet eller helt enkelt åka ut med rumpan före (guuuu vad vi har använt den. Not.).

 

Att planera ett barnrum är ungefär som att äta sockervadd eller ligga i en hängmatta under svajjande söderhavspalmer - inte jobbigt alls. Snarare helt fantastiskt roligt faktiskt. Vill du ha lite tips i ämnet pratade jag passande nog om just att inreda barnkammaren i min senaste medverkan i Din förmiddag/P4 Kalmar. Du kan lyssna här och i vanlig ordning kommer jag in efter nyheterna i minut 27 eller så.

 

I inspirationsmappen ligger bland annat den här bilden från ljuvliga Littlephant. Älskar't.

 

Efter en helnatt på hotell badrummet, jag var som en tom tub majonäs igår, så har jag haft stora sanerardagen idag och påmindes om storheten i den här uppfinningen när jag skulle dammsuga bakom dörren. Just magsjuka är väl aldrig önskvärt men det blev liksom ännu lite sämre att ligga och krama porslinskillen nu när Jesper är bortrest. En stor eloge till alla ensamstående föräldrar därute. Hjältar är vad ni är (tack och lov sov Rosen he-ela natten, för första ggn på ett halvår - välsignade onge)!

 

Well, well. I samband med att vi byggde om lägenheten i somras så arbetade jag samtidigt preventivt och bytte de gamla grå gummivarianterna till dörrstoppar (ville liksom få bort den kommunala känslan) mot magnetiska dito. Jo jag tänkte att det blir bra den dagen den Vilda bebin börjar härja runt och jag slipper oroa mig för klämda små klåfingrar. Hittade till min förvåning dessa, som jag tycker är helt okej stilmässigt, till det facila priset av 69 kr på Jula. Det fiffiga är alltså att när dörren är öppen så fastnar den och hålls magnetiskt mot väggen och om man inte närt någon Karl-Alfredbebis vid sin barm så ska det mycket till för att ongen ska få loss dörren i gungning och på så vis klämma sig.

 

Och som det härjas just nu, allt ska noga undersökas, klättras mot, dragas i, smakas på och vi har inte riktigt hunnit med detta utvecklingssprång, hon låg ju nyss som en skalbagge på rygg där man lade henne, varför det varje dag upptäcks något nytt obarnvänligt som måste flyttas på till typ en meters höjd. Men som sagt, denna förutseende åtgärd funkar fin-fint och vi har dem på alla dörrar. Alla eh, tre. Hanen skruvas i väggen och honan på dörren, plättlätt, men de välgjorda och inte bortsuddade blyertsstrecken ingår inte i köpet, ba' så ni vet.

 

Det har varit lite tyst här på bloggen, men tack vare mobilen så läser jag era fina kommentarer och blir så glad! Anledningen till bloggtorkan är mest att vi har en snuttig Marsipanros på kvällarna så när min plan är att amma en stund och sedan ha lite Little Miss Fix It framför datorn-tid så har hon bestämt sig för att marathonamma och vakna så fort jag rör mig en millimeter. Nåväl, på fixarfronten har det definitivt inte stått still, både symaskin och pensel har gått varma och jag tänkte visa klädskåpet, lite hur det såg ut före och hur det blev färdigt. Efter ett par dagar i sovrummet insåg jag att det luktar för mycket färg så nu får det stå och riktigt torka och vädra av sig en vecka eller så. Detta måleriprojekt som sagt. Hua vad många lager färg det blev, men slutresultatet blev riktigt bra tycker jag.

 

Dagarna innan Marsipanrosen föddes fyndade jag ett skåp på kvarterets second hand-butik och tanken var att jag skulle fixa i ordning det veckan innan beräknat datum. Så blev det inte för storken hade tydligen medvind och levererade i förtid. Well well, dagen efter hemkomsten från BB stod jag i trädgården och slipade i solgasset och mannen tyckte att jag kanske skulle ta det lite lugnt, nyförlöst och allt. Det skulle han aldrig ha sagt för efter första grundmålningen när det uppdagades att den gamla furen blödde igenom och starkare grejer behövdes så stannade det liksom av. Helt.

 

Sen kom Marsipanrosens farfar målaren på besök igen och fixade fram en färg som inte alls var så giftig för små bebisar eller ammande mammor och ett hörn i vardagsrummet kunde fortsätta vara verkstad ett tag. Nu efter fem omgångar med färg (fråga inte!), lika många månader och lite tapet så börjar Marsipanrosens garderob ta sin form. Tack och lov, jag har sagt det förr - målning är ju så tråkigt så klockorna stannar, men nu är det är bara ett lager kvar på dörren. Anledningen till alla lager är att jag tänkte slipa fram patina på sina ställlen och har en grön färg under som förhoppningsvis gifter sig fint med tapeten. Det tar bara emot lite att slipa sönder alla de där lagrena av tråkjobb utan att veta om det blir som jag tänkt mig...

 

Jag hade hur som helst väldigt bra hjälp, eller åtminstone en gullig hejarklack i babysittern under tapetseringen. Men när det kom till inspektion fick jag påbackning. Eller så tyckte ongen bara att det fick vara färdigfotat.

 

I våras, i samband med 3D-ultraljudet, gjorde jag och mannen en Österlens-tripp. Tyvärr låg jag mest med dundermigrän under en filt i bilen. Men en butik jag lyckades pallrad mig in i (med solglasögonen klistrade mot näsan) var Åsa Winbergs HocusPocus. Åsa syr och broderar de mest fantastiska  barntäcken ni kan tänka er! Med spretiga fina stygn står det klokheter och roligheter och med härliga mönstermixar får man ett superunikt täcke som kan gosas, slitas och älskas under många många år. Jag grämer mig än att jag inte köpte det där fina-fina som jag fingrade på men som såldes till en mer kurant donna framför ögonen på mig. Well well, det blir säkert en ny tur till Österlen i sommar, jag blev så glad bara när jag hittade bilderna i en glömd mapp på en hårddisk. Man kan även göra beställningar efter egna önskemål såg jag på hemsidan. Hantverkskärlek, ait

 

 

(ursäkta bilderna, var knappast i mitt fotoesse..)

 

 

 

Appropå annorlunda dockhus som jag bloggade om för ett tag sedan så läste jag nyss i senaste numret av Elle Interiör att man kan man bjuda på ett klassiskt Lundby Småland, fast allt annat än klassiskt eftersom konstnären Lisa Rinnevuo har designat det. I sann Lisa-anda så finns det t o m en ateljé full med målade dukar. Dockhemmet auktioneras ut på Stockholms Auktionsverk till förmån för SOS Barnbyar och budgivningen pågår i ytterligare 24 h, tills i morgon kl. 13.00. En verkligt fin sak och ett garanterat unikt dockhem. Och om budgivningen drar iväg över plånbokstjockleken så kan man ju alltid inspireras, det är gratis.