Det blåste lite kyligare vindar än vi varit vana vid den senaste månaden så partytältet fick på sig en gavel innan lunchen ens startade. Den stora utmaningen med att fira så många på vårt lilla torp är vädret. Det är stört omöjligt att tränga in +30 pers på torpets 30 m² så gissa om väderapparna gått varma den senaste veckan?! Men även detta år höll det sig strålande fint så gott som hela dagen. När Boo och jag dukade bordet utbrast hon med emfas: "-Jag älskar det här tältet med de här gardinerna!" Och jag är beredd att hålla med. Spetsgardinerna Alvine från Ikea lyfter vilket PE-schabrak till tält som helst. Loppisspets blir superfint ovanpå lakansväven på borden. I år, till skillnad mot förra året, lyckades jag hinna med att göra de enkla björkkransarna som hängde i taken. Tipstack till Helena.

Igår var det alla smålänningar mesta tungvrickardag "fössta tossdan i mass" -den inofficiella småländska nationaldagen. Eller det är ju kanske just det som är grejen att man i småländskan inte vrickar några tungor utan snarare låter bli att rulla på r:en.Jag inser att jag svär i kyrkan här men kalmaritiskan är kanske inte den läckraste av dialekter och Boo är hårt men skämtsamt drillad att tala sörmländska av föräldrarna i exil. "-Vi säger inte nyckelen i vår familj, det heter nyckeln." Men. Massipantååta kan man ju inte få för mycket av så självklart firade vi dagen till ära.

 

 

Vi passade även på att ta hjälp av starka middagsgäster och bära upp vår nya soffa på övervåningen. Kompisar till oss skulle göra sig av med sin bäddsoffa och frågade i förbifarten om vi var intresserade, och med långväga släkt är Hundraåringen liksom ständigt i behov av extra sovplatser så det blev ett lyckligt sammanträffande. Sagt och gjort. Så vår eklektiska, fina, roströda sammetsgrupp fick se sig besegrad av funktion före form så nu är det en ny sheriff i stan.

 

Denna sheriff har dock delat en och annan lördagsgodispåse i ett lekrum så jag ska ge mig i kast med fläckar av både tuggummi och choklad så miljövänligt och husmoderligt jag bara kan. Skulle det vara intressant med en uppföljning? Möbelvård är ju något av det mest hållbara i inredningsväg tänker jag.

 

Nu har vi firat jul i dagarna tre och idag åkte gästerna hem. Julgransdekorationerna är de samma men i år har vi en tall istället för gran. Planen var att ha en spinkig liten historia som inte skulle vara så skrymmande men det blev precis tvärtom så jag antar att vi måste njuta lite extra intensivt eftersom vi får plundra den redan i veckan om vi ska få plats med nyårsfirandet.

 

Först vill jag rikta ett stort tack för alla hejarop och gratulationer till mitt nya jobb! Men det här inlägget skrivs med med anledning av att jag har fått flera frågor om adventskransen man kunnat se i mitt instagramflöde. Ja det var på tiden säger jag (att jag förverkligade kransen alltså, inte att man frågat om den) för jag har velat ha den sedan jag såg en liknande variant under en inspirationsresa i Köpenhamn 2011 men inte riktigt haft plats för den, förrän nu i Hundraåringen. Jag använde en halmkrans som bas, separata ljushållare och långa sidenband allt fanns på Blomsterlandet tillsammans med grön ståltråd. Granen intill komposten ute vid torpet får väl dessutom ses som nyfriserad lagom till jul.

 

Nu ska jag krypa ner i gästsängen hemma hos Elin & Henrik, imorgon är det en tidig morgon med ännu en dag av studioplåtning.

 

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.

 

Happy helg och allt det där!

Alla högtider kräver sina kalas och här kommer ett exempel på en injudan som kommer sålla agnarna från vetet klurighetsmässigt. Jesper och jag som vanligtvis fixar middar/fester ganska frekvent insåg att sedan vi flyttade till Hundraåringen har inte mycket hänt på den fronten, särskilt inte under hösten. Båda två gillar hela "eventandet" med gästlista, inbjudningarna, maten, musiken och dekorationerna så därför bestämde vi oss för att ställa till med glöggmingel för grannarna. Ett lättsamt tillfälle att träffa dem under andra former än snicksnack över staketet. Jag scannade Pinterest och fastnade för en variant som jag tyckte var kul.

 

Jag använde:

 

 

Först skar jag till kartongen och skrev en passande strof på framsidan och en hälsning med avsändare på baksidan av kortet (tänk på att skriva långt ner på baksidan så att hålet för sidenbandet inte hamnar i texten). Sen skrev jag själva inbjudan med viktigheter som datum, tid och plats i ett ordbehandlingsprogram, kopierade över ett helt A4 och skrev ut på skissapapper för att sen klippa ut dem separat. Efter detta blåste jag upp ballongen och skrev en hälsning med permanent tusch innan jag släppte ut luften ur den, rullade ihop inbjudan och stoppade in den i ballongen (lite pilligt). Vid det här laget var det dags att göra hål i kortet där sidenbandet petades in som en ögla vilken jag trädde ballongen i och knöt en rosett av på baksidan. Sist nålade jag fast knappnålen vid sidan av ballongen och skrev "Blås upp ballongen!" som en liten ledtråd.

 

Idag den 25 mars är det Tran(e)dagen. I samband med Vårfrudagen eller Våffeldagen idag så firar man att tranan kommmer med våren i Småland, Öland och Blekinge-trakten. Seden bjuder att barnen kvällen innan putsar skorna och ställer dem framför öppna spisen eller hänger upp en strumpa vid sängen som på morgonen är fylld med godis, eller någon liten present som tranan varit förbi och lämnat till de barn som varit snälla. Extra spännade blir det ju att tranan är lite svårflörtad och kommer i smyg om natten, alltid när barnen sover, dessutom stökar den ner lite och man kan ofta se spår av fjädrar eller fågelfötter där den farit fram. Tyvärr kom jag hem så sent från jobbet igår, Boo sov redan, och vi hann inte hänga upp strumpan tillsammans så i år kommer tranan till Hundraåringen först imorgon. 

 

Firar ni Trandagen?

 

Li-ite för tidigt, och en aningens för högt (eftersom jag svängde mina lurviga med gamla kollegor och kom hem sent inatt) vaknade jag av att Jesper spelade den här låten på repeat och sjöng högt för Marsipanrosen, och vem kan vända sig om och somna om med den underhållningen? Inte jag i alla fall. Hörrni, jag vet inte hur det sett ut i resten av landet men vilket fantastiskt väder vi har haft dagen till ära! Kvällen tillbringades i trädgården tillsammans med grannarna och ljuset var så fantastiskt att jag vill framkalla varenda bild och spara till färglösa kvällar i november. Grillat och rosé (äntligen en fördel med att mattanterna blev arbetslösa), bus i gräset, gnisslig halloumi, syrén som doftar så gott så man blir yr, dukat bord och dessert i svenska flaggans färger. Vi satt ute länge, länge - ända  tills solen dippade över takåsarna och då sa vi för tredje gången och ännu en flaska välling, näe älskade onge - nu måste du sova, fast vi precis kände likadant att måtte den här dagen aldrig ta slut. Men nyss somnade hon ändå vår lilla illbatting och det ska jag med göra nu. Sova och drömma om den här otroligt vackra dagen och kvällen. Heja Sverige!

 

Namngivningsfesten blev precis det lättsamma kalas och umgänge med familj och vänner som vi hade önskat oss och hoppades på! Det känns verkligen som en tillställning att bära med sig i hjärtat och tänka tillbaka på med ett leende under lång tid framöver. Vilken underbar solskensdag helt enkelt! Något jag inte nämnt är ju prensenterna, för naturligtvis var det ett kalas fulllt med paket. På begäran hade vi en önskelista men uppmuntrade samtidigt gästerna att ge det dom själva ville och det var kul för Marsipanrosen fick allt annat än gammalmodiga sparbössor i tenn. Vinbärsbuskar och en gotländsk ros, signerat matchställ från pappans favoritfotbollslag, fantastiska träleksaker att slita på länge länge och praktiska möbler att växa med för att nämna några. Själv önskade jag mig en cykel och har just nu det angenäma problemet att välja vilken jag vill ha.

 

Den lilla huvudpersonen däckade efter all uppståndelse och mustacherna slokade framåt kvällen när bålen för länge sedan var urdrucken. Oj vilket party. Några har kommenterat och velat ha mer specifika redogörelser av dekorationer(?). Vad är det ni vill veta, något särskilt ni tänker på? Mejla på littlemissfixits(a)gmail.com eller lämna en kommentar så ska jag ordna steg-för-steg-inlägg i sann Little Miss Fix It-anda.  Nu tackar clownen för sig, för den här gången.

 

Med tanke på den povra standarden i torpet så gjorde vi det enkelt för oss, skippade middagsmat och snittar och bjöd istället lite temaenligt på fika och varmkorv. Ett tips är att outsourca det man kan, en kompis erbjöd hjälp och hon fick gladeligen baka ett lass bullar. Min storasyrra är dessutom riktigt grym på att baka och hade gjort tårtor som matchade inbjudan och cupcakes att dö lite för. Varmkorven kokades direkt i burken som sattes i vattenbad och det gick alldeles utmärkt.

 

Tanken var att de sista inläggen från förra helgens kalas skulle publicerats medan jag var bortrest lördag-söndag, ja för helgens äventyr var nämligen att hålla möhippa för min kusin som gifter sig snart, men det gick i tekniskt baklås så nu spottar jag istället ut dem i rask takt efter varann från sjuksängen, för här hemma dansas det snorpolka i tretakt tyvärr.

 

En rolig grej som jag snodde rakt av från ett bröllop jag var på för ett par år sedan var en s k photo booth. Jag hängde upp en pimpad ram i vårat körsbärsträd och riggade kameran på ett stativ. Rekvisita som mustacher, glasögon, plutmunnar, näsor och annat urklippt i kartong och fastsatta på en grillpinne stod i en vas på marken (man kan ju tänka sig att utveckla detta ännu mer lite mer 3D och ha hattar, fjäderboa, paraplyer, intstrument eller vad man nu kommer på som gästerna kan leka loss med). Ett garanterat roligt minne från kalaset! En variant är ju också att innan gästerna går hem så tar man en bild på var och en att skicka med tack-kortet. Fast det hanns inte riktigt med på den här cirkusen.

Eftersom både cirkus och torparliv är lite old-school så körde vi en hederlig 5-kamp som mellanakt på helgens namn- och födelsedagskalas. Här kom de olikfärgade mustascherna på sugrören in i bilden, de bildade lagen. Supersmidigt och ingen behövde fundera på vilken siffra han eller hon blev egentligen.

 

 

Gå en snitslad bana på styltor, hoppa säck, stövelkastning, luftgevärskytte och kasta ner burkar var grenarna. Själv såg jag inte skymten av den där femkampen för då skulle fikabordet fixas för närmare fyrtio gäster men det lät som om de hade kul, och bilderna säger sitt.

 

Jag tror vi fick helium-punka hela familjen efter kalaset, Marispanrosen vaknade febrig, mannen gick och lade sig innan solen gått ner och själv fastnade jag i dilemmat att välja bilder men här kommer första inlägget från lördagens kalas. Trots att jag har svårt att välja saknar jag en hel del bilder. Jag hann helt enkelt inte med att ta kort på alla detaljer fast tur var kanske det för då hade det nog svämmat över totalt här på bloggen.

 

Cirkus - det kan ju liksom inte bli annat än glatt och minnesvärt med ett sånt tema tänker jag. Dessutom älskar jag harlequinrutan, prickar och ränder och då är ju på cirkus the place to be så det fick genomsyra hela kalaset - från inbjudan till dukning och dekorationer.

 

Och sist men inte minst möttes gästerna av Starke man, den lilla ballerinan och clownen. (Mannen odlade skägget i flera veckor, skulpterade fram en mustach och blev min våta dröm dagen till ära!) Klädmässigt tog både jag och Jesper det vi hade hemma och förutom att sy en krage av lite tyllstuvar så köpte jag också en rosett som kunde spruta vatten och satte i håret. En clowngrej liksom.

Inte för att låtsas som om jag inte råkar vara en tidsoptimist av rang men det här med småbarn u n d e r l ä t t a r ju inte precis, så när vi skulle iväg på kalas i helgen och jag upptäckte att vi glömt köpa ett grattiskort så fanns det heller inte tid att fixa ett. Men en liten etikett till paketet går att svänga ihop på nolltid.

 

Ta en bit färgad kartong (har du tur finns det något som passar i pappersåtervinningen, det här är en bit från en amningsinlägg-kartong, say no more) och klipp till födelsedagsbarnets förstabokstav i namnet, efternamnet eller kanske årsdags-siffran. Stansa ett hål och trä den direkt på paketsnöret eller fäst den som här med ett band i påsen presenten ligger i. Jag brukar spara papperspåsar utan tryck som överlever färden från affären till hemmet i gott skick, perfekt för presenter!

 

Jag klipper dessutom ofta bort de tunna banden som ibland sitter på kläder för att hålla dem på galgen och sparar dem i en låda. Urbra att använda när man bara behöver en liten ögla, som här till exempel.

 

Easy peasy, och just den här blev ju riktigt miljövänlig.