Nytt i kuddhögen

Hej måndag och hej ny vecka!
 
Helgen rann visst förbi i en rasande fart men Jesper & jag tittade på varann och suckade en sån där varm-i-själen-suck när vi gick och lade oss igår. -Vilken skön och mysig helg det varit!
Minsann.
Våra älsklingsgotlänningar har hälsat på i Hundraåringen. Massa god mat och härligt häng och tillsammans med andra vänner tillbringade vi gårdagen i pulkabacken med solsken, grillkorv över falnande brasa, mycket snö och hela baletten. 
 
Kanske är det därför jag har så svårt att komma iväg till kontoret idag, fick nämligen ett inställt möte på nu morgonen så jag jobbar hemifrån en solbeströdd Hundraåring istället och går igenom min mejlbox som är allt annat än i ordning. Där fann jag precis ett Gott nytt år-mejl från Nina Kullberg, en svenska baserad i London, som släppte en fantastiskt fin kuddkollektion innan jul som jag då fick ta del av (den går att se här). Jag sparade min tidiga "julklapp" för att packa upp den efter flytten men handen på hjärtat så hade det där kuddfodralet hamnat ganska långt ner i en kartong som ännu inte öppnats - förrän igår.
 
 
 
Nina har som sagt släppt en hel kollektion art decoinspirerade linnekuddar (säljs på Asplund) som är handtryckta i Istanbul av en familj som arbetat i generationer med textiltryck och är i så där fin kvalitet att man vet att det troligtvis är jag som går av daga före det dära stycket hantverk. Mina framtida barnbarn hälsar och tackar för kudden Nina! 
 
Foto: Sara Zetterström

Tallriksvägg i tiden

Fotograferingen idag gick urbra, tackar som frågar. Skitroligt när det bara flyter. AD:n är glad, kunden är glad, fotografen är glad, jag är glad, ja alla är glada! Sommarfest utomhus liksom, i en studio i januari, kan ju inte bli bättre. Efter en sån här dag glömmer en att den följdes av många arbetsdagar av tolvtimmarsmodellen och en fattar precis varför det här är jobbens jobb. Alla kategorier.
 
Ikväll åt jag middag hos våra vänner Elin och Henrik i Älmhult och passade på att ta ett snapshot av deras tallriksvägg bredvid middagsbordet. Den senaste i raden som väntar på en väggplats är minifatet Dusty Diamonds av A E O som Elin fick i julklapp. Ljuvligt vackert och så himla fint sätt att samla dekorativa minnen på och något helt annat än pensionärsdito. Min egen tallriksvägg är inte alls av samma kaliber måster jag säga. Ännu.
 
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 

Årets gran

I år firar vi inte jul hemma utan kommer åka på julturné i Sörmland mellan släkt och vänner med start imorgon julafton. Därför blev det ingen skogsdoftande härlig gran 2012 men väl en fotogenique textildito. Jag köpte den på metervara på IKEA och sydde bara en kanal i överkant och hängde upp den på en gammal elfa-stång jag hade liggande. På baksidan nålade jag fast två ljusslingor, för det tycker jag nästan är finast med julgranar. Ljuset. Istället för att dekorera den med kulor och glitter så har jag satt upp årets julkort i granen vartefter de ramlat in i brevlådan, som en stor julig anslagstavla!
 
Doften, eller saknaden av den, är ju påtaglig förstås men annars blir jag glad varje gång jag går genom hallen och ser alla fina julhälsningar i årets gran.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Bokstavsgirlang för busiga frön

Så här blev det färdiga resultatet av namngirlangen som jag sydde till Signes 1-årsdag. Eftersom familjen har en förkärlek för retro letade jag efter passande gamla tyger och fick kompispris hos Lotten med den färgsprakande bloggen Nästet. Tack än en gång! Som sagt, det är inte lätt att få till snygga bilder på kvällskvisten i mars ens med mitt mest ljusstarka objektiv men nu är det ingen tvekan om var Signe bor när namnet hänger på väggen i sovrummet. Och vill man inte ha bokstäverna som en väggdekoration går de lika bra att stoppa i leklådan för de råkar vara riktigt kramvänliga också.


Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Nu är det jul här i vårt hus

Jag är inte vidare julpyntig av mig ska erkännas. Konstigt nog eftersom jag tycker det är väldigt mysigt att komma in i ett hem som andas jul. Jag minns att mamma bytte gardiner, till de gröna med lingon på, och storasyrran ja hon gick också all in med jultextilier och dekorationer. Det viktigaste för mitt eget julhem är det trivsamma ljuset som de räfflade små glödlamporna i adventsstaken ger så dem har vi i flera fönster. Undrar hur länge de kommer finnas kvar innan LED är det enda alternativet? Det övriga pyntet är lätt räknat men jag har återvunnit pappersstjärnorna som jag knåpade ihop till ett dukningsseminarium i fjol och efter att trätt dem på tråd pryder de nu hallens nyaste tillskott. Jag gör ofta så, fokuserar på nykomlingarna i hemmet, flyttar runt och piff-puffar deluxe. Funkar ni likadant? Nu är det i alla fall så mycket jul det kan bli så här andra advent.

Vill ni göra egna stjärnor så kan ni kolla in den här länken. Jag gjorde dock en modifierad variant eftersom jag ville ha dem platta, ni får testa er fram.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Alla hästar i stallet

På dalaturnén jag gjorde för någon månad sen blev det ett studiebesök i hästfabriken och onödigt många dalahästämnen travade in i shoppingbagen. Trärena, ruffa och vackert ofärdiga har de stått lite utspridda här hemma men inspirerad av Frida fyllde jag häromhelgen upp min ena odlingsklocka med några av dem och det blev precis en sån detalj som jag går igång på. Fin och med en twist. Det är för övrigt just ett par dagar i den andan som jag hoppas väntar så nu tar vi helg tycker jag. Happy Friday!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Att slå an en sträng

Ni kanske minns att jag hade en session i presentationsteknik för ett tag sedan? Hur som helst, i min lilla dragning pratade jag om vikten av att hitta just det där som slår an en sträng inom en, att omge sig av skönhet i vardagen och att sätta fingret på vad som är ens egen melodi. Det kanske låter flummigt men jag samlar på alla de intryck som liksom gör sig. För mig. Efter lunchen damp det ner ett par bilder från IKEA/Livet Hemma i mejlboxen och när jag såg den första så klack det till i bröstet på mig. Svårt att beskriva med ord, så vilken tur att jag kan dela med mig av bilderna istället... När jag ser sånt här, stämningen, ljuset... hela karamellen, fattar jag precis varför jag jobbar med det jag gör.



Foto: Patric Johansson/IKEA Livet Hemma

Lika barn leka bäst

Just nu sitter jag på tåget med en nätverksuppkoppling som beter sig som ett gungfly... Likt att hoppa från tuva till tuva gäller det att planera bloggandet mellan stationerna för vips är kontakten borta, liksom inlägget... I helgen var det storstädning för hela slanten, allt som gick att dammas blev skinande rent något som även ledde till lite förändringar i hemmet för varför ställa samma saker där de alltid har stått? Om man som jag gillar att ha fina saker framme finns det trix man kan ta till för att det inte ska se rörigt ut, till exempel kan man bygga sitt stilleben efter färg eller som här, material. På hyllan i vardagsrummet får nu ett gäng glaspjäser som gör sig fina tillsammans samsas. För att det inte skulle bli helt enformigt bröt jag av med en trave böcker och en fototavla lutad mot väggen.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Sköna gröna saker

Som alltid när jobbet hopar sig blir det glest mellan inläggen här på bloggen. Tack underbara Maja på frank. som precis fixat min frilla trots den sena timmen. Just nu är jag mitt uppe i en väldigt rolig plåtning [hemligt i vanlig ordning] och för att matcha intrycket på interiören behövdes lite annorlunda dekorationer. Så idag har jag släpat så mycket grönsaker in i studion att jag skulle kunna idka torghandel. Grön savoykål, aubergine, purjolök, kronärtskocka och morötter med blast är några av killarna i grönsaksdisken som blir himla snygga på bild, på exempelvis ett fat eller varför inte i en hög glasvas modell större. Slutresultatet visar jag såklart snarast när bilderna släpps. Jag längtar, ni med hoppas jag!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Naturligt urval från Norrgavel

Den här helgen känns så otroligt efterlängtad kan jag säga. För första gången på åtta veckor gapade kalendern tom så när som ordet Tvätta imorgon kväll. Så obeskrivligt skönt att bara vara och försöka återställa hemmet som är en enda röra sedan vi kommit och gått efter hallrenoveringen som påbörjades sista semesterveckan. Större delen av dagen har ägnats åt att sortera tvätt, rensa bland posthögar, bland porslinet som ska åter in i vitrinskåpet i hallen och fixa nya kabeldragningar till belysningen i ovannämda skåp. Lagom till frukosten (runt lunchtid) fiskade jag upp höstkatalogen från Norrgavel ur pappersåtervinningen, vid detta laget en vana eftersom Jesper hinner slänga en övergripande del av min post innan jag själv sett skymten av den. Mumlar opposites attract snabbt några gånger för mig själv som ett slags mantra för att den sköna morgonstämningen ska hålla i sig. Fastnar obönhörligt i denna ljuva trycksak (som dessutom doftar sådär gott som bara vissa matta magasin kan) och då särskilt för de fina vaserna med torkade, nakna pinnar i. Vacker dekoration som är enkel att göra själv. Blev extra glad för de lättillgängliga bilderna på hemsidan och en Hälsingegård hamnar lätt på önskelistan, precis bredvid kalkstenshuset på Gotland och skånelängan på Österlen.


Foto: pressbilder från Norrgavel, den sista beskuren