Jag ska prata återbruk och Gör Det Själv. Jösses det är så att jag måste nypa mig i själv i armen, lyxen av att få möjligheten att inspirera till mer kreativitet och det helande i att jobba med händerna samtidigt som man skapar något vackert att vila ögonen på, i en så stor plattform som Nymo. Wiiiii!

Peppen (läs: magpirret) vet ingen gräns just nu. Om ni vill kolla så kommer jag vara i rutan kl. 09.26 och 11.07. Håll tummarna!

 

 

 

 

 

Även om rubriken kanske antyder det så går det inte att skylla glesheten mellan inläggen på sjukdom precis, snarare har jag varit ovanligt fri från förkylningar och nedsatt immunförsvar den här hösten och vintern. Med risk för att jinxa hela baletten nu så tror jag det beror på två saker: För det första har jag tränat regelbundet, mer än jag gjort på ett par år faktiskt, och för det andra har jag, så fort jag känt mig det minsta hängig eller nedsatt skopat i mig mängder av min favorithuskur som är citron- och ingefärste med honung.

 

Det är lustigt det där, jag är verkligen inget fan av honung vanligtvis men nu råkar jag ha två fantastiska vänner som dessutom är biodlare och förser mig med detta guld. Närodlad medicin när det är som bäst. Idag jobbade jag hemifrån delvis för att jag väntade en paketleverans och dessutom kände jag någon bacill som låg och puttrade igår varför det var dags för en huskur. Att göra det här teet är busenkelt och du behöver bara fyra ingredienser:

 

 

Skär en tjock skiva av citronen, skär bort skalet och dela fruktköttet i mindre bitar, pressa saften ur ändsnutten.

 

För ett par veckor sedan körde Prettypegs ännu ett samarbete med Myrorna genom ett Ikea hack-event i Mall of Scandinavia. Nordic remake-Ida berättade att hon skulle vara med och jag blev så avundsglad för hennes skull. Det var alltså gamla Ikea-möbler som hamnat på Myrorna som fick nytt liv via tolv olika kreatörer/influencers med hjälp av bl. a Prettypegs sortiment. Stort gilla på den idén! Nu auktioneras möblerna ut till förmån för Frälsningsarméns arbete för människohandel. Auktionen pågår till den 12 november så in och buda här, garanterat unika produkter av bl. a Nordic remake, Mimmi Staaf och Mrs Mighetto-tjejerna för ett gott syfte. Nästa gång hoppas jag att ni kan buda på ett Little miss fix it-alster...

 

Jag tänker inte förbli långrandig kring det faktum att min löpträningsmodell tydligen smittat av sig på bloggen för om en ska vara helt frank så är det lite lågintensiv nivå på uppdateringsfrekvensen här också. Men det betyder väl att precis som jag sparar på knäna i löpningen så sliter jag inte på.. ehh, tangentbordet heller. Däremot tänker jag nog bli lite långrandig när det kommer till det jag egentligen hade för avsikt att blogga om för igår kunde jag hämta ut ett rekommenderat brev. Eller brev och brev, ett paket som såg ut att rymma ett mindre förskolebarn var det snarare och i skydd av en ansenlig mängd returpapper låg det ett delikat paket - en födelsedagspresent som vägde precis så där lagom mycket i handen för att man ska förstå att det här, det här är minsann inte kattskit. 

 

Snubblade över ett initiativ som direkt fastnade hos mig genom instagramkontot @take3forthesea. Budskapet är enkelt: ta med dig 3 skräp från stranden, skogen eller.. varsomhelst och du kommer göra skillnad. Jag har varit en skräppolis så länge jag kan minnas och det fina med oss är att vi inte lämnar någon oberörd. För de allra flesta vill egentligen inte skräpa ner men man tänker kanske helt enkelt inte på sitt beteende, förrän en skräppolis kommer.

 

När Jesper och jag träffades kunde han utan minsta tanke släppa ett godispapper på gatan och promenera vidare. Han slutade ganska omgående i mitt sällskap. Likadant med Johan, en f d kollega, som fick skjuts av mig under vår första jobbvecka tillsammans, en utbildning. På vägen ut fick vi klubbor i receptionen där kursen hölls. Plötsligt vevar (ja, ni hör ju att det var ett tag sedan, innan fönsterhissar blev standard) han ner fönstret på bilen och slänger ut klubbpappret. Det skulle han inte gjort. Jag frågade varför han gjorde det, backade tillbaka och plockade upp skräpet. Jo, det är lite Saga Norén Länskrim Malmö över mig i den situationen, jag vet, men vissa retoriska grepp funkar helt enkelt bättre. Jag lovar, skulle jag träffa Johan idag (vi slutade jobba ihop för tio år sen) så skulle det inte dröja länge innan han tog upp det scenariot. Han hade en ful vana som jag uppmärksammade honom på och det var först när han blev lite obehagligt medveten om sitt handlande som han kunde ändra på det.

 

Om jag ser ett godispapper, ett ciggpaket eller plastpåse som ligger och skräpar så tar jag upp det, håller det i handen tills jag passerar en papperskorg där jag kastar det. Vi har sällan särskilt långt mellan papperskorgarna i Sverige. På barnvagnspromenader kan man städa rätt mycket genom att använda förvaringen undertill. Det blir liksom trevligare för både natur och medmänniskor, dessutom lär sig barnen det hemifrån och inte bara i Mulle-skolan. Inom Ikea finns ett utryck som heter "lösa handen" vilket betyder att alla medarbetare uppmanas att hålla ordning, sätta tillbaka produkter som kommit på villovägar, plocka upp emallage från golvet eller ta med något från en avdelning till en annan - allt medan man går dit man är på väg, i farten. Om alla hjälps åt så är det knappt en ansträngning, så att ta 3 för havet, för det är oftast alternativet till våra återivinningsstationer - havet.

 

 Även den här skräppolisen har en dålig skräpvana. Jag brukar tävla med Jesper vem som kan sparka tuggummit längst när vi spottar ut det, en kick på volley och sedan den korta spänningen i vem som kommer längst/gör det snyggast/högst (eller träffar något/någon) etc. Och cyklar jag så siktar jag på gatbrunnarna, det kräver precision och beräkning att göra det i farten. Senast igår kom jag på mig själv när jag gjorde det. Tuggummi?! Som tar lång tid på sig att brytas ner, kan skada fåglar och är ofräscht i samhällsbilden. En ogenomtänkt vana som det nu är slut på. För havets skull.

Som om jag inte var pepp på att skaffa ett syskon till Boo redan innan så blev jag det ännu mer när jag fann det här klädföretaget via en nyfunnen vän som bott i Köpenhamn. Vigga är nämligen ett nytt danskt bebisklädkoncept som marknadsför sig under parollen Barnkläder med växtvärk (fritt översatt).

 

Hörnstenen i företaget är den cirkulära tanken. Om en sparkdräkt bara blir använd sju gånger innan den är för liten och hamnar i en låda på vinden så spelar det nästan ingen roll hur hållbart den är producerad. Därför har Vigga skapat ett abonnemang på ekologiska barnkläder i en oerhört hög kvalitet så att flera barn kan få glädje av dem efter dig. Företaget grundas i tron att vi kan ta bättre hand om vår blå planet om vi delar med varandra och återvinner allt vi kan. Jag skriver under på det!

 

Under barnets första 2-3 år, alltså i storlekarna newborn-92 (Boosan har nu 98-104) kan man abonnera på ekologiska och jättefina kläder för 359kr/mån. Man beställer en prenummeration (om minst tre månader) och får då hemskickat en väska fylld med bebiskläder i önskad storlek. Noga utvalda plagg för att möta de behov man har. Beroende på vilken ålder barnet är och hur snabbt de växer så har man dem kortare eller längre tid och när det är dags för nästa storlek så packar man helt enkelt ihop väskan och skickar tillbaka kollektionen som gås igenom, kanske lagas, snyggas till och kompletteras innan den skickas vidare till nästa unge. Genialiskt. Dessutom får man tips om hur man tvättar plaggen skonsamt och mest miljövänligt.

 

Det enda som stör mig i det här hållbara konceptet är uppdelningen mellan pojk- och flickkläder. Jag är verkligen allergisk mot det rådande genustänket i färg och form på barnkläder, främst från de stora kedjorna, och även om kollektionerna är relativt långt ifrån "Frost för flickor och Bilar för pojkar" hade jag gärna sett att företaget fullt ut jobbat mer samtida även på det planet. Däremot är designen jättefin och kläderna ser funktionella ut, både härligt & hållbart alltså, heja Vigga!

 

Vet ni att i år inföll "Overshoot Day" redan den 13 augusti? Världnaturfonden säger att det är tidigare än någonsin och på knappt åtta månader har alltså mänskligheten gjort av med hela årets ekologiska budget. Det kan bara stavas på ett sätt - g a l e n s k a p. Växande befolkning, fördubblade koldioxidutsläpp och ökad materiell konsumtion är några av orsakerna. Så, idag döper jag om min något slumrande kategori Klimatsmart till det mer rättvisande Härligt & hållbart där jag kommer skriva om stort och smått inom ämnet hållbarhet. Och vare sig man har en (girl) crush på Julia Roberts eller inte så är det svårt att inte beröras av den här filmen. Jorden behöver inte oss, men vi behöver sannerligen jorden.

 

 

En aktuell rapport från Livsmedelsverket säger att vi slänger 56 kg mat/person och år. Per person. Och år! (läs mer här) Det är hela min vikt (minus 2 mjölkpaket) och så galet som det bara kan bli när man dessutom sätter det i proportion till att större delen av jordens befolkning svälter. Jag är uppfostrad att inte ta mer än vad jag orkar äta upp och gör mitt bästa för att Boo ska få samma känsla för mathantering. För några år sedan delade jag lunchbord med en kollega som notoriskt tog en halvportion för mycket - som sedan åkte i soporna, varje dag. Trots att jag ständigt påpekade detta och uppmuntrade hen att ta mindre på tallriken så fortsatte det vilket gjorde mig så frustrerad att jag till slut bytte bord.

 

Nåväl, det är en aspekt av matsvinnet. En annan är att vi inte gör av med det vi har i kylskåpet. Vi har matkasse varannan vecka och eftersom portionerna är beräknade på 4 pers och vi är 2,5 i familjen (inte för att barn på något sätt är halvfigurer men i maten räknas i alla fall Boo som 0,5 vuxen) är det inte ovanligt att vi bara hinner med 2-3 recept ena veckan och sparar resterande till veckan efter. Det kräver lite planering utifrån hållbarhet men går ofta bra eftersom mycket är frysbart. Men inte de färska grönsakerna. Däremot finns det ett trick för att rädda hängigt grönt som sallad, kål, rotfrukter m m:

 

Fyll en skål med iskallt vatten ett par timmar innan middagen och lägg ner grönsakerna, är de riktigt hängiga kan man ställa skålen i kylskåpet över natten. Vips har de dragit åt sig vätska och fått tillbaka stuns och krispighet igen! Och glöm för allt i världen att ”Bäst-före” inte betyder ”Bäst-att-slänga” utan är snarare en kvalitétsmärkning. Låt lukt och smak avgöra om maten är ätbar eller inte. Häromdagen upptäckte jag att både vår Pak choi och rädisorna sett bättre dagar, sagt och gjort - för vem blir liksom inte klar i knoppen efter ett bad i isvak?

 

Jag såg i en reklampaus igår att Åhléns har inrett en Söder-etta i Stockholm med enbart ekologiskt, återvunnet, fairtrade, godkänt av Astma & Allergiförbundet Svalan, miljömärkt på annat vis eller av lyocell (miljösnällare textilfiber). 42 kvm av Bra val helt enkelt. Jag vet inte hur det är med er men jag har en bra magkänsla när det kommer till Åhléns. Kanske hör det mer ihop med att det var största (enda) varuhuset vi hade att tillgå när familjen åkte in till stan (uppvuxen 25 km rakt ut på landet) på den tiden det hette Tempo, eller att det var en av få butiker som hade söndagsöppet i Visby när vi bodde där vilket gjorde ett besök till en del av min och Jesper helgrutin (hjärta på den). Visserligen blir en kanske mer kritisk (läs: informerad) med åren men min poäng är att magkänsla verkligen är något subjektivt.

 

Hursomhelt, jag blir sugen på att bo i denna lya, det ser supermysigt ut och alla Bra val-noga utvalt-vi tänkte till här känns liksom som att det skulle vara ett... Ja, bra val. Kul sätt att uppmärksamma ett sortiment på, dessutom väldigt fint och jag blir nyfiken på vem som inrett - inhouse eller någon utifrån. Någon som vet? Bokar ska man tydligen kunna göra via airbnb.se/ahlens men antingen har de inte fått fyr på systemet än eller så är det fully booked fram till forever...