En aktuell rapport från Livsmedelsverket säger att vi slänger 56 kg mat/person och år. Per person. Och år! (läs mer här) Det är hela min vikt (minus 2 mjölkpaket) och så galet som det bara kan bli när man dessutom sätter det i proportion till att större delen av jordens befolkning svälter. Jag är uppfostrad att inte ta mer än vad jag orkar äta upp och gör mitt bästa för att Boo ska få samma känsla för mathantering. För några år sedan delade jag lunchbord med en kollega som notoriskt tog en halvportion för mycket - som sedan åkte i soporna, varje dag. Trots att jag ständigt påpekade detta och uppmuntrade hen att ta mindre på tallriken så fortsatte det vilket gjorde mig så frustrerad att jag till slut bytte bord.

 

Nåväl, det är en aspekt av matsvinnet. En annan är att vi inte gör av med det vi har i kylskåpet. Vi har matkasse varannan vecka och eftersom portionerna är beräknade på 4 pers och vi är 2,5 i familjen (inte för att barn på något sätt är halvfigurer men i maten räknas i alla fall Boo som 0,5 vuxen) är det inte ovanligt att vi bara hinner med 2-3 recept ena veckan och sparar resterande till veckan efter. Det kräver lite planering utifrån hållbarhet men går ofta bra eftersom mycket är frysbart. Men inte de färska grönsakerna. Däremot finns det ett trick för att rädda hängigt grönt som sallad, kål, rotfrukter m m:

 

Fyll en skål med iskallt vatten ett par timmar innan middagen och lägg ner grönsakerna, är de riktigt hängiga kan man ställa skålen i kylskåpet över natten. Vips har de dragit åt sig vätska och fått tillbaka stuns och krispighet igen! Och glöm för allt i världen att ”Bäst-före” inte betyder ”Bäst-att-slänga” utan är snarare en kvalitétsmärkning. Låt lukt och smak avgöra om maten är ätbar eller inte. Häromdagen upptäckte jag att både vår Pak choi och rädisorna sett bättre dagar, sagt och gjort - för vem blir liksom inte klar i knoppen efter ett bad i isvak?