Förlåt, eller ska jag säga grattis? Med tanke på den så gott som obefintliga uppdateringen så har ju du halverat din bloggtid på sistone. Mer tid för dig att "göra annat", det är ju sånt en läser hela tiden att högt uppsatta kostymmänniskor vill ha. Nehe du är ingen högt uppsatt kostym människa? Men jag blir ändå lite nyfiken på, eller aningens orolig för vad ditt "annat" kan tänkas vara?

Jag har bara sovit tre timmar inatt. Tre(!). Det kommer onekligen att bli en lång dag. Marsipanrosen sover oroligt, förmodligen på grund av både förkylning och att mycket händer i hennes utveckling nu. Det märks. Och jag sover oroligt för att huvudet och bihålorna spränger och Rosen stökar runt i sin säng och behöver en hand på ryggen emellanåt för att somna om, och som sagt just somna om är inte min bästa gren.

 

I brist på sömn har jag ägnat småtimmarna åt bloggläsning på mobilen och känner, efter att ha läst House of Philias förklaringsinlägg, att jag vill skriva något i ämnet. Tydligen blev flera barnlösa läsare kränkta av att Petra uppmärksammade Mors dag!? Detta fick mig att hajja till för det var ju inte allt för länge sedan jag själv tillhörde den ofrivilligt barnlösa skaran. Men skulle firandet av Mors dag då kränkt mig? Nej. Hur jävliga de tre åren av månatlig besvikelse varje gång mensen kom, varje IVF som misslyckades (tre) och varje gång en vän berättade att hon var gravid så missunnar jag ingen att fira storheten i att vara mamma. Vare sig man fått biologiska, IVF, adopterade eller fosterbarn. Och visst, det är lätt för mig att säga nu när jag själv har firat (firat och firat, vi var tre apförkylda tröttmössor) min första Mors dag efter att vårt lilla mirakel den Vilda bebin valde att flytta in i min livmoder och sedan komma ut och berika livet som den maripanros hon är, men jag har ju själv varit på andra sidan och så himla lättstött tycker jag inte att man kan vara. Livet är inte rättvist, det är det enda som är säkert. Varför skulle annars barn drabbas av cancer, den mest omtänksamma personen dö i en bilolycka eller en redan snorrik person vinna på lotto? Själv har jag inte den oproblematiska relationen till min egen mamma som jag önskar men vi jobbar på det. Visst hade jag kunnat fokusera på dem som jag vet har det och känna mig både missunnsam och besviken på livet som serverar lite citroner emellanåt, men hade det verkligen varit rätt fokus? Nej, då är det bättre att göra lemonad av de sura tankarna och lägga sig i hängmattan och njuta av att solen skiner, för det gör den garanterat även bakom molnen. Glöm inte det.

 

-Du, har vi några planer för helgen?
Jag: -Ja, vi ska ju till Kalle & Lisa på middag på lördag och på söndag är det korvgrillning med föräldragruppen och dessutom vore det bra om vi tömde bilen eftersom den ska på service på tisdag.
...
5 min senare
Mannen: -Du-u... Hade vi några planer för helgen?

Marsipanrosen:

22.05 snutta, ev amma lite, på höger mattant
22.10 åla runt i sängen, gräva in tårna i mammans lår alt. postgraviditetsdegen på magen
22.15 snutta, definitivt bara snutta lite på vänster mattant
22.20 smacka belåtet m tungan, göra sig 1,60 på bredden så att ingen annan riktigt får plats i sängen, vrida på huvudet och prins-John:a höger mattant (i tecknade Robin Hood, ni vet, när han luftsnuttar efter tummen)
...
02.35 ilsket uttrycka missnöje över att mamman parerade ett ryggskott genom att vrida sig 27grader till ryggläge
02.40 snutta, definitivt bara snutta lite på vänster mattant...
...
05.05 bli buren till sin säng
05.10 snutta, definitivt bara snutta lite på höger mattant, efter att övertydligt uttryckt undernäringen som genast infann sig i den egna sängenMamm

Mamman:

(???) tankarna ömsom Phoebe-joggar och ömsom krigar som myrorna mellan sändningarna på åttiotalets SVT (samtidigt som bebisen hindras från att städa under badkaret med tungan och veckans storhandlingsnota skrivs)
5 min senare...