Go´morron!

Kanske var det inte helt genomtänkt det där att jag råkade sälja vårt stora Norden-bord förra sommaren. Kanske var det en aningen rättfärdigat att Jesper blev lite smått galen när jag deklarerade att vi skulle äta på det lilla bordet som kom med torpet under en period. Jag svor dock dyrt och heligt att det inte skulle bli en lång period. Inte som typ något år eller så. Och det blev det inte heller, det blev bara, eh, 18 månader...

 

Men jag har inte varit helt passiv faktiskt, först ritade jag ett bord och skickade till en möbelformgivare som skulle räkna på det. Han måtte räkna långsamt för det var ett år sedan och jag har ännu inte hört något. Under tiden har jag även letat virke (jag åkte t o m till Emmaboda för en blocketannons med brädor) för det perfekt patinerade bordet men det har varit svårt att hitta de mängder som jag ville ha.

 

Två mindre bord som tillsammans skulle bilda ett stort kvadratiskt var tanken. Som man alltså även skulle kunna göra långbord av.

 

Nåväl, när det blev bestämt att tjugo personer skulle fira nyår hos oss så blev bordsfrågan tämligen akut så jag fick helt enkelt revidera idén lite. Jag skissade upp det hela och lät Ulestedt, ett lokalt snickeri, fixa skivor i lackad MDF med urfrästa hål för kontakter, jag valde samma kulör som väggarna i vardagsrumsdelen för att knyta ihop ytorna.

 

Det är en gammal dröm jag haft sedan jag började på Designprogrammet i Pukeberg 2004, att ha ett bord med likadana Garo-kontakter som satt i betonggolvet på skolan. Svindyra förstås men det är ju så där med gamla drömmar - smakar di så köstar di! På den tiden tänkte jag mer ett uttag för en bordslampa eller så men nu känns laptops och ipads som högst vardagliga el-ätare och här sitter Jesper och jag och jobbar ibland. Nu behöver vi varken snubbla över sladdar eller klunsa om uttaget. Själva inkopplingen är en textilsladd som löper på golvet vid fönstret, fast den är inte riktigt inkopplad än. Elektriker måste ju tydligen också fira jul...

 

Ja så helt färdigt är det alltså inte för dessutom letar jag med ljus och lykta efter en grym svetsare som kan göra justa underredan vad det lider, men inför nyår har vi åtminstone bordsyta. Och ett burspråk värt namnet.

 

Faktiskt, trots allt som hänt i vår gamla lägenhet så har jag inte en enda gång saknat den sedan flytten för ett halvår sen. Förrän nu. Fick lite bilder av Henke, en av fotograferna jag jobbar med, och fastnade för en från vårt gamla kök. Det var en av de svåraste sakerna med att flytta till Hundraåringen. Vetskapen om att inte kunna skapa drömköket med tanke på att det går emot alla mina principer om hållbarhet och överkonsumtion eftersom de förra ägarna renoverade köket så sent som 2010 (inte i min stil, needless to say). Men. Istället för att gråta över mjölken jag aldrig fick möjlighet att spilla så kände jag nu med det gamla framför ögonen (jag saknar värmen från träet och läderdetaljerna) att, nä, jag får göra det bästa av situationen. Ändra de värsta störningsmomenten så medvetet jag bara kan och acceptera det jag inte kan påverka... vänta det här lät lite som ett tolvstegsprogram. Oh well, en liten bön för sinnesro i inredningssjälen kan vi nog behöva lite till mans:

 

För precis ett år sedan satte jag och min svåger köket på plats i vårt lilla torp. En bild på hur det såg ut när vi köpte det fladdrade förbi på hårddisken imorse och jag trodde knappt det var sant. Det gamla köket bestod av stora tunga möbler, ett kylskåp man rammade med höften och en illa placerad diskbänk, överskåp som knappt gick att öppna mellan takbjälkarna och en ännu sämre dimensionerad fläkt kopplad till tre(!) skarvade grenuttag. Både opraktiskt och lite livsfarligt.

 

Jag kastade om planlösningen helt för att maximera förvaringen. Det kantiga bordet byttes mot ett runt och den gulliga men för stora köksoffan fick flytta till ny lycklig ägare för ett vrakpris. Allt för att uttnyttja ytan och skapa rymd på bästa sätt. Spånskivorna till tak revs ut och istället lade vi ett massivt furugolv på loftet. 80-talstapeterna med tillhörande bård revs och en renoveringstapet sattes upp. Först fick Jesper välja kulör men hans favoritfärg mintgrön gjorde att huset kändes som Villa Villekulla (inklusive egensinnig rödtott och en liten klätterapa till unge) och väggarna målades istället vita för att öppna upp rummet. Även taket och takbjälkarna målades vita och köksdelen målades i en ljus smutsgrön färg för att få en egen känsla av rumslighet. Golvet målades ljust och blev rutigt i samma kulör som köksluckorna för ljusheten och en äldre känsla som balanserar upp det moderna köket.

 

Köket består av fyra 60-sektioner av Ikeas Metod/Veddinge, på ett specialbeställt underrede i smide för ett lättare uttryck. Med utdragbara lådor istället för överskåp som skulle fått rummet att kännas mindre, och rymmer allt ifrån porslin till torrvaror. Det befintliga kylskåpet placerades till vänster bakom dörren för ett bättre flöde och det fina svängda lilla hörnskåpet (syns ej i efter-bilden) fick höga ben och ställdes till höger mellan dörren och murstocken. Perfekt till vinglas, ljus och servetter bl.a. Som extra arbetsyta och förvaring byggdes en slaktarbänk av de gamla golvbrädorna på ett underrede med hjul. Praktiskt och tillgängligt men samtidigt lätt att flytta på.

 

Tillsammans med brunnen och öppningen upp till nock i storstugan är det helt reviderade köket det som blivit det största lyftet för torpet. Här bakar vi, lagar mat och tränger ihop oss för både vinkvällar och SVT-playstunder.

 

Om ni vill veta något mer om torprenoveringen i allmänhet eller köket i synnerhet är det bara att lämna en kommentar så ska jag svara efter bästa förmåga. Men nu ska jag jobba undan det sista här på kontoret för att sen gå ut och träffa två fina ladies och äta en bit mat efter bästa förmåga.

 

Jag får ofta frågan hur man gör sitt hem personligt och det är ju inte helt enkelt att svara på för även om min spontana tanke är: -Välj inredning efter hjärtat så kommer personligheten på köpet, alltså genom att inreda hemmet med saker man tycker om, så är det lättare sagt än gjort. En mer handfast grej är att skapa nya saker av något som inte är avsett för ändamålet - den sortens återbruk är toppen för Moder Jord, det gör lösningen unik och i sin tur mer personlig eftersom det inte går att köpa en exakt kopia på ett stort varuhus.

 

En sådan grej är hängaren till köksredskapen hemma hos Lisa. När de lade om taket på ladan där Prostens Pizza huserar blev det en bit av takstegen över som nu alltså hänger bredvid spisen i köket och tillsammans med s-krokarna blir en juste väggförvaring. Jag spinner som en katt av lösningar som får mig att nyfiket fråga och det bjuds på en liten anekdot till svar. Stilmässigt passar det perfekt i deras lantliga kök. Urfint och personligt.

 

Det är lustigt det här med att byta hem. Efter drygt sju år i Hundrakvadrataren kände vi oss verkligen färdiga med lägenheten och var otroligt pepp inför flytten till sekelskiftesvilla och på det stora hela finns det inte mycket annat att säga än att vi stormtrivs. Däremot konstaterade jag vid helgens middagsbord att det var mysigare att äta middag i Hundrakvadrataren men är mysigare soffhäng i Hundraåringen.

 

Vi satt väldigt sällan i lägenhetens kök utan föredrog middagsbordet i vardagsrummet där takbjälkar och rymd bidrog till en himla skön känsla (och man slapp se matlagningsröran medan man åt). I Hundraåringen har vi matbordet i köket och inte heller här är köket min favoritplats för att uttrycka mig diplomatiskt. Dessutom är det lite trång nu när matbordet är inklämt mellan ena köksbänken och köksfönstret. Inte trångt trångt men liksom inte dansgolvsöppet som i lägenheten. Så jag vill byta vårt stora och helt fantstiskt praktiska bord mot ett som är lite mer petit. 

 

Precis innan jul damp det ner pressbilder på februarinyheterna från Ikea och där fanns bl. a ett par köksbord som tilltalade mig, eller rättare sagt underreden till köksbord för det fiffiga är minsann att man nu kan kombinera lite som man själv behagar och välja mellan sju underreden och nio bordsskivor. Dalshult/Slähult är ju hur fint som helst i sin nordiska blondhet men bordsskivan är alldeles för kort för vårat kök, och rundade hörn optimerar inte ytan. På den svarta kombinationen Grebbestad/Ryggestad är ju spirorna (Ryggestad får man anta) hur fina som helst, men återigen finns det lite att önska på skivans längd. Det bästa hade varit en skiva på 240x85 cm i vårat kök så det lutar troligtvis mot ett specialbygge, eventuellt med en februarinyhet från Ikea som underrede.

 

Jag avslutade alltså i helgen det jag påbörjade vid köksrenoveringen mars-13. Istället för att knacka ner kaklet och sätta upp ett nytt med mörk fog så valde jag att måla den befintliga fogen med Fog Finish från Tile Guard (tipstack till Studio Karin). Jag valde Antracit, en mörkgrå färg för att få ett tydligare utseende med konstrasterande fogar men gav då upp rätt snabbt. Det kladdade och såg inte alls särskilt proffsigt ut. Ni kan se det påbörjade delen skymta i bilden till höger. 

 

Med detta i bakhuvudet valde jag en tunnare och mer följsam pensel än den medföljande, bet ihop och tänkte att sämre fredagsmys kan man säkert ha. Jag började lagom till Idol för att runda av någon gång efter midnatt, då hade Jesper hjälp till i en timme eller så, och avslutade det sista på lördagmorgonen. Så i runda slängar tog det 5-6h. För det är pilligt. Fasligt pilligt och tålamodskrävande. Det står på förpackningen att man ska vänta en timme och gnugga bort det överflödiga men det var så jag gjorde första gången så nu provade jag istället att dra bort spillfärgen direkt med fingret och torka av på en våt trasa och sedan en torr (om fingret var blött kladdade det mer). Efter ett tiotal fogar fick jag in snitsen så ett tips är att börja på det stället som syns minst, inte mitt i kökets blickfång för där vill man ju ha det prickfritt. 

 

Färgen är jättedryg och nu minns jag inte exakt men jag tror att den kostade runt 175kr på Bauhaus vilket säkert räcker till 100 m fog, om en nu orkar måla så mycket för jag tyckte våra dryga 30 m i köket räckte gott och väl.

 

Lustigt ändå hur vissa saker växer till höga barriärer som blir svåra att ta sig över. Nu känns köket mycket mer i stil och jag tänkte flera gånger under helgen; varför gjorde vi det inte tidigare?

 

 

Det blev ingen demonstration igår, det blev istället en dust med det dära köket som tydligen bestämt sig för att aldrig bli färdigt. Innan vi började läste jag upp en mental lista för Jesper och för att inte känna att det här projektet står helt stilla skriver jag ner den nu och stryker det som hanns med. Så det så.

 

• olja skivan till ön (först så den hinner torka under dagen)
• köpa fina skruvar till handtagen, vit silicon och en borrmall
• montera dörrar på kyl/frys (tömma och lyfta ur fanskapet först)
• montera handtag på kyl/frys
• beställa spisskydd från IKEA (finns ej längre i sortimentet)
• skruva fast handtag och montera diskmaskinsfronten
• måla passbiten en sista gång
• förborra/skruva fast bänkskivan på ön inkl. konsoler vid överhäng
• vaxa ovan nämnda mastodontarbetade bänskiva
• vaxa knivstället
• måla kapningssnittet på lådan vid micron
• byta den repade luckan vid diskbänken
• montera handtag på 4/6 lådor på köksön alltså jag ÄLSKAR dessa handtag
  
• montera handtag på lådan vid micron ja, sa jag att jag ♥ handtagen!?
  
• förlänga benen på barnstolen
• montera passbiten vid micron
• foga skarvar

Jag har för mig att jag skrev i min jobbansökan, då 2007 när jag sökte inredartjänsten på IKEA, något i stil med att antingen älskar man eller så hatar man IKEA. Ingen svensk lämnas helt oberörd inför möbeljätten. Kanske är det därför denna post har gillats 3,851, delats 152 och kommenterats 143 gånger i skrivandets stund. Och kommentarerna är verkligen både ris och ros. Just nu kör IKEA nämligen en kökskampanj där man för varje 10 000 kr man köper kök för får 2000 kr att köpa annat för och den här köksbilden visades i samband med inlägget på deras facebooksida.

 

Igår var jag på jobbet, barnledig mellan 8-17 för att göra en jobbintervju. Som jag nämnt tidigare så sker det omstruktureringar och nästan alla måste söka om sina tjänster. När jag klev innanför dörrarna, eller förresten, redan när jag satte mig på tåget ett par timmar tidigare, så kände jag hur mycket jag saknat det där stället i Älmhult. Pulsen, människorna, ackuratessen och värmen i en härlig blandning. Jag blev helt känslostormig när jag sprang ner i fotostudion för att krama om och snicksnacka med en av de finaste snäckorna i inredarhavet. Det är förresten hon som stylat den här bilden som väcker så många känslor. Love and hate. När vi hade intern omröstning inför katalogsläppet i höstas så var just den här bilden en av dem som fick flest röster (många inredare med mig gillade den), samtidigt som den väcker blandande känslor på facebook. Det är som sagt det jag gillar med IKEA, ingen lämnas oberörd.

 

Vad tycker du?