I'm not leaving today men väl i maj! Ja till New York alltså. Eller nä, officiellt har jag inte klickat färdigt på tangentbordsknappar vare sig för flyg eller hotell men det är bara en tidsfråga och datumet är satt (och hotellet har förhandlats i veckor, min medresenär har behövts övertygats en del). Vilken himla timing va att både superstylisten Lotta Agaton (ja hon heter så) och hennes superassistent 20kvadrat-Josefin (nä, hennes föräldrar döpte henne inte till det, typiskt blogg-smeknamn) befinner sig där just nu. Jag tänker hänga på deras instagramflöden den kommande veckan så att facebook (som ju äger instagram) måste bygga servrar ända upp till Treriksröset för att klara av belastningen! Ba så ni vet. Tips till alla som går i New Yorkiga tankar.

 

Idag vaknade vi upp till en ljus morgon som ger förhoppningar om vår! Frukost i soffan framför femmilen på skidor och lite planering i horisontalläge för sånt som ligger på den närmaste framtiden både privat och i jobbet. Torprenovering, mässresor, löpträning och inredningskonsultationer. Sånna hära dagar när allt känns otvunget blir jag så extremt fylld av energi och stora idéer formas i huvudet. Jag ska försöka att hålla kvar den tanken till i morgon för idag ska jag ta mannen och den sovfrisyrsrufsiga nejonungen i varsin hand, gå ut i solskenet och andas frisk luft, träffa efterlängtade vänner och grilla korv med förhoppning om lite fågelkvitter som sällskap. Hoppas ni har en lika skön söndag!

 

Nästa så att jag skäms över att skriva detta, det är ju inte riktigt PK att i vårt curlande samhälle inte precis alltid sätta barnen i främsta rummet. Men kanske att jag kommer undan med det eftersom jag är inredare (sagt med li-ite förhöjd pitch och a-aningens överlägsen ton) och ni vet ju hur känsliga sånna är med färger och disharmonier...

 

Hursomhelst ni är många som har frågat om en central tingest i ett par av de senaste inläggen så här kommer storyn bakom g u n g a n. När Marsipanrosen fick en önskad trägunga (de växer minsann inte på träd höll jag på att skriva men det är ju typ precis det de gör) i 1-årspresent av stormostern (stor som i äldst, annars är hon precis lagom) så blev vi så lyckliga och tog genast med den ut till torpet. Väl där tog sommaren slut innan vi hann skaffa fram en stege hög nog att nå killimanjaro-trädet vi hade för avsikt att hänga den i så mean while gungades det friskt i storstugan, från takbjälkarna mellan linneskåpet och kakelugnen. När även hösten tog slut (gjorde den förresten det någon gång, det kom ju aldrig någon vinter 2013?!) och vi kramade torpet hej då så kom vi på att vi hade takbjälkar även hemma på vår gata i stan och gungan fick lämna de evigt gröna ängarna och bli stadsbo för en "vinter" ("lång kall höst" om du frågar mig).

 

 

Jamen så vad jiddrade jag om i början av detta inlägg om barns bästa och hitan och ditan? Jo, ni förstår, det finns ju massa studier på att barn gillar klara och starka färger varför majoriteten av alla leksaker görs i just det, målgruppsanalys och sånt ni vet. Sen finns det ju andra studier (i.e. littlemissfixit.blogg.se) som påvisar att inredare gillar en dovare färgskala och hade den här gungan kunnat dingla bland de andra färgglada happy happy-leksakerna må det vara hänt men när den skulle bli en del av inredningen i vardagsrummet så fick den helt enkelt anpassa munnen efter matsäcken såattsäga, och målas om. Om det inte vore så att jag omedelbums var tungen att köpa nya rep eftersom originalet fick gungan att hänga oroväckande högt även för den mest äventyrliga av föräldrar, så hade den kanske kommit undan med sin tjofaderittan-look, men så fort repen blev vita (de svarta var f ö slut) så såg jag att en re-make var nödvändig.

 

 

Så här kom det där presskittet från Sadolin in i bilden, det var ju liksom lite som från himlen skickat med sina perfekta små färgburkar i många olika men väl samstämda kulörer och demonteringen var ett faktum. Gissa om jag fick måla som en liten iller, man tar ju inte ner "gongan" obemärkt liksom och när den alltid lika peppande maken deklarerade för nejonungen att "den där gungan lär du inte få se på ett halvår när mamma ska hinna med alla projekt" så tog det fyr och den var klar i en kattblink (ni vet, snabb som en blink men ändå lite långsam) en tisdagkväll framför Bygglov. Hur smidigt som helst att måla med träkulorna på rundstav.

 

 

Inget ont som inte har något gott med sig för från att bara kunna påvisa grundfärgerna tidigare deklarerade Marsipanrosen glatt igår att den översta kulan var "be-esch". Jag fick ju givetvis rätta henne till Ljus-rosa (pastell) men snart kommer hon kunna både Mullvad och Vinröd också!

 

Ni vill visst se mer av mitt hem och trots att jag tycker det är så himla svårt det där, allt SYNS ju plötsligt när man förevigar det på bild -skavanker och pryttlar som jag annars kan kisa bort, så ska jag försöka att visa mer. Som lite KBT kör vi vardagsrumemt först. Mitt place to be och samtidigt min akilleshäl. Det är så ljuvligt med alla sina fönster (från tre håll, jomenvisst) men så förstör den där tapeten som jag tjatar om, som jag hatar om. Hat är ju ett väldigt starkt ord men *rys* inte gillar jag den i alla fall. Och hade jag bara lagt hälften av all energi som går åt till att tycka illa om den och istället målat om ja då skulle det nog varit gjort för en 4-5 år sen. Men det är vinklarna. Alla lampor, bjälkar och vrår som gör att jag skjuter det på framtiden för det vet ju vem som helst att ska man måla om så måste man börja med taket, bara en sån sak. Pust.

 

Varje morgon är det något som följer med ut från barnrummet, idag var det ett pussel, därför är det perfekt att ha en snygg korg nära till hands för att underlätta plockandet. Och att det står en dator på golvet bredvid tv:n och att en viss mini me lyckades demontera ena dörren till tv-bänken samtidigt som hon klämde tummen det kan ni väl bara strunta i att lägga märke till.

 

Så lite i terapisyfte visar jag vardagsrummet, precis så som det ser ut just nu, fotat från mitt favvohörn i soffan. Favvohörn för att man ser genom hela lägenheten därifrån, och man kan ge ongen fart i gungan och ändå sitta rätt bekvämt. Världens mest konstiga och livsfarliga valv (nya (och en hel del gamla) besökare slår i huvudet i det stup i kvarten) men också precis det som ger karaktär åt hela alltet.

 

Utanför valvet ligger det lilla köket till höger och skåpen på vänster sida står mot väggen till Marsipanrosens rum. Bakom den stängda dörren gömmer sig sovrummet och min piruettklädkammare (Jo man kan göra sånt där, t o m en minihjulning på helteckningsmattan. Skryt skryt.) och ljuset till höger om sovrumsdörren, liksom efter byrån, kommer från badrummet. Till vänster om dörren är vår lite udda hall som mest består av två trappor. Men det visar jag en annan dag. Happy happy Friday!

 

Sådär ja, nu är förskoledagarna i minoritet mot VAB-dagarna. Undrar om man kan få något pris i vältrimmat immunförsvar på 18-månaderskontrollen, om vi nu hinner bli friska nog att genomföra den innan 2-årsdagen? Idag har jag puttat 12 kg timmavis i en gunga så om mina underarmar ser konstiga ut framöver vet ni varför.

 

Sedan några veckor tillbaka har den genompussiga lilla Marispanrosen, augustibarnet, vår lejonunge - hon som i parti och minut har tankat kärlek med pussar och kramar och svängt sig med ord som ässkling, possa, mysigt, gosigt och bäba (bära) lyst med sin frånvaro. Istället har det lilla livet tagits över av en tre äpplen hög (men icke desto mindre) militant nejsägare som bryter ihop vid minsta motstånds lag och ålar sig värre än en vattensnok med rabies så fort saker och ting inte faller ut precis så som hon hade tänkt sig (hur nu det var).

 

Kom så går vi och tar bort den där kissiga blöjan. Nej, inte!

Så, nu sätter vi på en ny blöja. Nej, inte!

Nu är det dags för lunch, kom här och sitt med oss. Nej, inte!

Vill du har mer? Nej, inte!

Då tar jag bort tallriken. Nej, inte!

Vill du bada? Nej inte!

Nu är det dags att gå upp (en är ju inte sämre än att en kan ändra sig). Nej , inte!

 

osv osv osv.

 

Vi har fått en nejonunge.

 

Men de är också söta.

 

Jag har försökt i så stor utsträckning som möjligt att vårt hem ska vara sig likt samtidigt som det är barnvänligt. Visst, ett antal vaser, ljusstakar och någon lampa i vardagsrummet har räddats till högre höjd, och ja, de vita sofforna har bytts ut mot mer fläcktåliga versioner men vissa saker har Marsipanrosen helt enkelt fått lära sig att låta bli. Ljusstakarna i fönstret, inga problem (hon till och med informerar kompisar om att de är "baja"), sofflampan var bara rolig i några veckor, men fjärrkontrollerna. Suck.

 

Fjärrkontrollerna och soffbordsböckerna har inneburit så många ajaj att ordförådet vore mer variationsrikt som kaktusodlare. Så en dag i somras fick jag nog och for in klädkammaren för att finna på råd. Sagt och gjort, böckerna fick skärpt hantering och bokägaren fick sinnesro. Trots nytt soffbord och trots att klåfingrarna blivit äldre så får bokhögen förbli intakt. Second hand-butikerna svämmar över av gamla bälten och om man lyfter på de i fuskskinn i grälla färger finns där oftast fina i naturläder med den rätta patinan. Både funktionellt och fint, tip of the day till både småbarnsföräldrar och esteter.

 

Idag vaknade Rosen utan ett spår av gårdagens feber men det kändes som en perfekt dag att bara ta det lugnt, mysa och sätta snorbacillerna på svältkur (VAB-dag 11 av 22 förskoledagar). Något man tydligen gör allra bäst genom att springa runt och jaga sin tigersvans och klä av sig och på sig (kalasbyxorna utanpå tightsen vad annars?) och hoppa i soffan. Efter middagsluren tror jag vi ska gå och mata de mindre nogräknade änderna med brödet som sett spänstigare dagar och kanske rent av baka en omgång semlor. Jesper är på jobb i Italien i några dagar och jag kan ju välja mellan att  bli neggo och stressad över att behöva vabba och se jobbhögarna växa eller att se det positiva i att Marispanrosen & jag får en skvätt oplanerad kvalitetstid! I det här fallet är glaset definitivt halvfullt.

 

Många har frågat om och gillat mässingsljusstaken som huserar i vardagsrummet, både vänner på besök och instagramföljare som sett en bild i veckan. Den heter Gullveig och kommer från Oscar & Clothilde. Jag föll för den annorlunda formen och blir glad varje dag när jag tänder ljuset i den. Som ett litet inredningsguldkorn, fast i mässing.

 

 

Jag ligger efter med uppdateringen, det var ju dryga veckan sen Marsipanrosen blev 1½ år. Att ha en artonmånaders verkar kunna schemaläggas ungefär så här.

 

Här kommer en eftersläntrare på barntapetfronten. Inte vilken tapet som helst utan en modern klassiker från svenska Sandberg. Kaspar som kom i början av 00-talet, med sina små fina hus, finns alltså nu i ny grå färgställning. Perfekt som dov bas som kan växa med barnet och tillåter övrig inredning att ta för sig i rummet.

 

När det var dags för min kompis Frida/Trendenser att inreda barnrummet i det nya huset visade det sig att den mentala bilden av den perfekta tapeten just bara fanns i hennes huvud. Det skulle ju fått de flesta att sucka resignerat och leta vidare men istället kontaktade hon tapetföretaget Sandberg och föreslog en färgställning för deras befintliga serie Kaspar som skulle passa hennes smakpreferenser precis. Inspirerande beslutsamhet måste jag säga och onekligen ser Max ut att gilla sin mammas val. Den grå Kaspar lever vad det verkar på lånad tid så vänta inte för länge om du gillar den, återförsäljare hittar du här. Fint att 5% av all försäljning går till BRIS.

 

I förra veckan ringde det på dörren och utanför stod en budkille med ett stort brunt paket med kärva snören adresserat till mig. Andaktsfullt öppnade jag det presskit som visade sig vara en låda med färgprover från Sadolin, på en bädd av halm trängdes det tio små burkar med fina etiketter fyllda med färgföretagets trendkulörer för 2014. De presenterades i ett samabete med bloggarna Homesick som drivs av tre danskor och var en härlig ny bekantskap för mig och svenska Tant Johanna som jag hade privilegiet att lära känna på Formexmässan i fjol. Inspirerande och kul av Sadolin att samarbeta med bloggare tycker jag. Både sandpapper och penslar fanns också med i lådan och jag har ett perfekt objekt som ska få "nya kläder" så håll utkik på bloggen för resultatet.

 

Just nu sitter jag i en alldeles för tyst lägenhet, lite som lugnet efter stormen. Stormen denna helg bestod av tjejerna jag delade varje dag på gymnasiet med. Vi var en kvartett av två rödtottar och två blondiner som hamnade i samma klass för tjugo år sedan och sedan dess har vi gått igenom studenten, galna festkvällar, hjärtesorg, lägenheter, högskolor, utlandsresor, barn, några mindra galna festkvällar, husköp, giftermål, ofantlig lycka och ännu flera barn. Åtta stycken tillsammans faktiskt. Men igår hade vi en kväll där vi bara fick vara vi ett tag, utan alla män och barn, nästan liksom vara sexton år igen fast med massa mer erfarenhet och minnen i kroppen.

 

Vi åt gott, och drack gott och jag skrattade så att jag grät och vid midnatt sprang jag ner i källaren och letade fram en låda med gamla bilder och så satt vi ihopträngda i samma soffa och lutade oss mot varann och skickade runt bild efter bild, de allra flesta framkallade i skolans fotolabb under våra gemensamma lektioner. Vi skrattade ännu mer, så vi skrek - åt Tesses snelugg och polotröja under skjortan, Lojsans och mina tandställningar, Malins babyface, mina spinkiga ben och  Lojsans förföriska Garboposeringar i en salig blandning. Att få skratta så att man frustar .. neeäää, ... nu... hahahaha.. o-oorkar jag in-hnte me-ehr!! Så otroligt förlösande. Och känsla av att vakna upp tillsammans och göra frukost och konstatera att det var så himla härligt att ha träningsvärk i magen efter allt skratt. Nu i tystnad sedan de åkt, men bilderna ligger kvar och med all denna energi laddad är jag redo att städa upp lite efter stormen, ta tag i den här söndagen och några pysselprojekt som väntar. Och få hem familjen igen.

 

Jag tänkte avrunda den här alla hjärtans-dagen med ett pysseltips som jag visade en uppskattad filmversion av på mitt Instagramkonto igår. Tillsammans med harlequinrutan är det klasssika trum-mönstret av trianglar några av favoriterna i barnrummet. Efter julens pepparkakskavalkad lade jag vantarna på några burkar som annars skulle gå till återvinningen, rengjorde dem från originaldekalerna och pimpade sen med klistervinyl.

 

 

Just förvaring verkar man liksom aldrig få nog av i ett barnrum, likt Gremlins muterar och förökar sig saker i skydd av mörkret och burkar, lådor, boxar och askar behövs hela tiden för att sortera och hålla ordning på prylarna. Klistervinyl är ju så otroligt tacksam att jobba med utifrån att man själv bestämmer formen och  det finns många färger att välja mellan. En burk, plastfolie, sax, skalpell, stållinjal och skärunderlag är alltså vad som behövs.

 

 

Just till detta projekt åkte jag till ett tryckeri (brukar annars handla vinylmetervara på färgaffären) för att köpa spillbitar för pytt och ingenting som jag själv skulle klippa till. Väl där blev jag alldelels till mig omgiven av allt material, teknik och de oändliga möjligheterna att göra grymma reprojobb (något som säljaren inte var sen att spinna vidare på) och plötsligt stod jag där med färgkoordinerad specialtillskuren vinyl för en kippa efter luft-summa och kände mig rent av lite snuvad på konfekten, själva pysslet. Så det mest handfasta tipset är onekligen DIY. Gör det själv, köp vinyl på metervara och skär eller klipp efter eget huvud så får du snygga förvaringsburkar för under hundringen. Var bara noggrann både när du skär/klipper och klistrar så ser det superproffsigt ut. Perfekt till klossar, lego, kritor, pysselsaker och annat småplock som gärna svämmar över i barnens rum. Lycka till! ♥

 

 

Fredag, alla ♥ dag och nytt avsnitt av Kom In-podden! Många har efterfrågat det så vi pratar denna vecka om barnrum, fiffiga lösningar och lekfulla detaljer, och det här med att dela rum. Åsså diskuterar vi hur man egentligen gör när tweenien vill vara med och bestämma inredningen? 

 

Dessutom har både Hildur och jag insett att vi i första hand inte är inredare, utan det vi gör mest nu för tiden är att driva varsitt företag så det pratar vi också om. Hoppas att denna hjärtliga fredag behandlar dig väl och att du vill dela dina öron med våra resonemang i podden!

 

 

Jag fick frågan efter tapeter till barnrum, inte svindyra och helst ska de växa med den inneboende. Billiga tapeter, det är en ekvation som inte riktigt går ihop tycker jag, en välgjord, tålig och vacker tapet kostar oftast därefter. Här kommer några fina favoriter, från grafiskt enkla till lite konstnärligare och formfulländning.

 

MrPerswall är en svensk leverantör av fototapeter och deras Whole wide world är fantastiskt med sin härliga mönstermix. Fin och lärorik på samma gång och passar lika bra i barnrummet som hos en tweenie. Fototapeter är onekligen relativt dyra men så kan man också anpassa mönstret precis efter väggen som den ska pryda. Dessutom blir tapetseringen enklare eftersom allt kommer på en enda lång rulle (säkert beroende på väggyta men när jag tapetserade Concrete i hallen var det så). Jag har bloggat om Blossom förr och visst jag kanske är lite hjärntvättad men just den här blommiga skönheten är så fantastisk i sin nästan taktila upplevelse ändå av en platt tapet, spännade och vacker på samma gång. Den tredje personliga fototapeten är Town som med sin lekfulla naivism är fin som den är men också kan fungera som en jättestor målarbok. Alla tre kostar 315kr/m².

 

Idag ägnade jag förmiddagen åt ett brunchmingel på Stadshotellet, anordnat av Karmadagen - en stor näringslivsmässa som hålls i Kalmar varje år, 21 i ordningen 2014. Man kan säga att Karmadagen är en brygga mellan studenter och näringsliv och det mesta i deras regi handlar ju då självklart om business. Jag var inbjuden till denna förfest, själva mässan hålls 5 mars, som en företagsprofil. Ja allvarligt, när det uppmanade "profilerna" att presentera sig så väntade jag tills de nickade menade åt mig (för fjärde gången) för hittills har jag blivit kallad både det ena och det andra men aldrig "profil" och jag var i synnerligen gott sällskap med kvinnor från såväl Svenskt Näringsliv som Kalmars mest välrenommérade företag.

 

Näväl, det var en himla trevlig tillställning och jag åt briesmörgåsar och drack juice och vid ett och annat tillfälle kanske jag drog ett och annat skämt som gick sådär och kanske eventuellt flaxade jag lite med händerna när jag blev exhalterad, som alltid. Och idag är det en sån där dag som precis behövdes efter en lång kväll med momsredovisning och huvudkli och frågan "vad tusan har jag gett mig in på, egentligen?" malandes runt runt i huvudet som en gammal ridskolehäst. För efter mötet med massa härliga ladies som också när en dröm om att göra sin grej så ligger ju svaret just där. Det är ju det här jag gör. Min grej.

 

Nu är det dags för poddinspelning, jag känner på mig att det blir en bubblig podd, igen. Och letar du tapeter som håller över tid i barnrummet så kommer några personliga favoriter i ett eget inlägg efter lunch!

 

Här kommer svaren på era frågor från frågestunden. Högt och lågt som vanligt vilket jag gillar. Själv sitter jag med momsredoviningen - vilken dag ska man göra det om inte den sista? Mvh Tidsoptimisten

 

 

Tack för dina ord och inbjudan, och stort grattis till att ni snart blir tre! Som du säger så är det ju lite svårt att svara på möbleringen när jag inte vet hur rummet ser ut. Kan ni flytta tv:n? Att ha två soffor mitt emot varann är ju som sagt både praktiskt och socialt. Ett annat alternativ är ju att byta den ena soffan mot något mindre.

 

Vad man behöver till en bebis tror jag får bli ett helt separat blogginlägg! I ett parallelluniversum hade jag önskat att jag hade berättat för mig att det & det behöver du, det och det kan du skita i. För då hade jag vetat. Alla är ju olika men du ska få min version av must haves och overkill.

 

Hej! Favoritpryl. Jag är en riktig material girl. Inte så att jag tokkonsumerar, men jag sätter ohälsosamt högt värde på döda ting och datorn och kameran skulle jag verkligen sakna om jag inte hade dem.

 

Jag gillar ombonade hem som inte är för kala. Eller visst, på bild är sådana hem lite att dö för men den riktigt hemtrevliga känslan tycker jag mig oftast hitta i personliga hem med en trivsam röra. Och det är ju lättare sagt än gjort att slänga ihop något sådant men kuddar och filtar är väldigt tacksamma attribut. Ju fler desto bättre nästan. Över/i soffan, i korgar, på hög, på en stol, i en säng, fåtölj, på mattan… Mmmm.

 

Hjälpmedel är ju lite av en definitionsfråga, menar du verktyg då? Kul, jag gör ett separat inlägg. (Jag tolkar det så. En skruvdragare, bitssats, borr, plugg, små mejslar, brytbladskniv, stållinjal ...)

 

Konsumtionen till barn är rätt skrämmande över lag. Till exempel har Marsipanrosen aldrig fått någon julklapp eller födelsedagspresent av mig och Jesper eftersom hon får så det räcker av andra och jag har tydliggjort för släkt och vänner att de absolut inte ska köpa något ”bara för att” vilket hittills har funkat bra. Det är en svår avvägningsfråga eftersom de flesta tycker det är kul att ge och att ”skämma bort” sina barnbarn/syskonbarn men oftast så frågar de om det är något hon behöver och är det inte det så får de köpa precis vad de vill. Däremot tjatar jag om att vi föredrar trägrejer framför plast (främst mjukplast, som innehåller mest kemikalier) och att de ska titta på ekologiska leksaker i första hand. En fråga som är väldigt svår att driva i vår familj eftersom ingen av våra föräldrar har det tänket med sig överhuvudtaget. Men det är viktigt för mig så därför uttrycker jag de önskemålen.

 

Nu har vi ju inte kommit till det stadiet när hon förstår att man ”får” och ”köper” saker men min grundtanke är att hålla nere prylantalet men möjligtvis gå bananas på den kreativa och aktiva fronten, jag läste en artikel häromdagen att barns om får vara kreativa blir smartare! Kläder är jättesvårt. Jag ÄLSKAR att handla kläder till Boo, det är till och med roligare än till mig själv faktiskt, och får ibland hindra mig om jag märker att vi knappt hinner använda alla kläder. Nu när hon går på förskolan går det åt mer kläder eftersom hon smutsar ner sig mer. Jag väljer främst ekologiska produkter och väljer, precis som till mig själv, bort konstfiber som acryl m m i så stor utsträckning som möjligt. Det ska vara MYCKET villhöver-begär för att jag ska gå emot de principerna.

 

Jag kollar på TV. Jag älskar TV -dokumentärer, serier och såpor. De bra. eller åtminstone halvbra. Inte skräpet.

 

Min favoritfärg är ungefär femtio nyanser av grönt. Det passar liksom mitt eldiga temperament (läs hår).

 

Min stil har verkligen utvecklats. Den har vuxit med mig, med mina behov och med min plånbok. Jag gillar det ljusa skandinaviska - något som ligger som grund för mitt hem, men påverkas jättemycket av strömningar och trender. Inte så att jag följer dem slaviskt men jag märker att jag kan datera många av mina inredningsval efter det som varit aktuellt i perioder och jag tröttnar på saker som jag ett par år tidigare köpte med känslan ”-denna kommer jag ha med mig för alltid”.

 

Att visa bilder på när det inte blivit som man tänkt sig? Vad svårt, för om det inte blir som jag tänkt mig så fotar jag det väldigt sällan, men en rolig tanke till inlägg som jag definitivt tar med mig! Tack för alla spännande frågor Frida!

 

Barnrumstapeter. Comin up!

 

Hej och tack! Bra bloggkärlek, älskar Hormoner och hemorrojder! Frilansandet går bra, tackar som frågar. Det är ingen dans på rosor och ett större pussel logistiskt/familjärt än vad jag tänkte mig med dagistider och familjens fritidsaktiviteter. Just nu har jag haft mycket jobb. Långa projekt för IKEA som ger en större inkomst och små, kortare som fyller på emellan. Jobben har jag uteslutande fått genom kontakter. Tidigare arbetsgivare, rekommendationer och mun till mun-metoden via nätverk som jag är med i och genom vänner. Nu har jag inget större projekt inplanerat och tänkte ägna mig åt att planera för våren och utveckla företaget i riktningar som för mig ännu är ganska obeprövat.

 

Hej! Förstår dig... Med hjälp av tekniken kan vi numera sitta på varsin ort och spela in podden. Vi ringer varann via Skype, och kör Voice Recorder - ett insticksprogram som spelar in samtalet. Inspelningen kan sen redigeras i GarageBand om nödvändigt. Vi har delat upp det så att Hildur är teknikansvarig och jag uppdaterar Facebooksidan varje vecka, men bilder och kommentarer lägger vi upp båda två när det faller sig naturligt. Vissa avsnitt är väldigt genomarbetade och vi vet precis vad vi ska ha med och vilka frågor vi ska besvara. Andra säger vi bara hej till varann, bestämmer ett tema och kör ”på uppstuds” som vi brukar säga. Över lag klipper vi så gott som inget i podden (någon felsägning (och även en fjärt med efterföljande skrattattack) har dock eliminerats vid tillfälle) det är en överenskommen målsättning och delvis nödvändigt p g a tidsbrist. Åh, men tack!

 

Hej! Vad kul, jag tycker att vårt hem är supersvårt att fota men jag ska träna på det! Lite fler bilder från mitt i livet delar jag med mig på Instagram, där jag heter Littlemissfixit.

 

Sådär. Pjuh! Alltid lika spännande att höra vad ni funderar över och kom ihåg att det är en tillgång att vara nyfiken - eller jag menar intresserad av människor! Förresten kommer här en bild från mitt hem, en kaosig hylla i mitt hemmakontor.

 

Så, lite sent kanske men jag vill ändå påpeka att om det är något program ni tänkt hoppa över av Kom In-podden så välj helst inte det senaste avsnittet, nr 15, för i fredags spelade vi in ett väldigt härligt program direkt på Möbelmässan i Stockholm och hade vår första gäst, vald med omsorg, nämligen formgivaren Jens Fager. Jag säger bara Åhh! (och lite fler bilder får nog komma i ett separat inlägg)

Sitter vid matsalsbordet och svarar på era frågor från frågestunden. Från badrummet hörs plask och stoj och mannen som sjunger om den trekantiga gubben. Alla verser. Han som under våra första tretton år aldrig sjöng en ton. Jag kan inte alla verser. Ljudet letar sig genom hallen, förbi köket och genom det krokiga stenvalvet in i vardagsrummet och når mig där jag sitter med en koncentrationsrynka mellan ögonbrynen och knapprar förbrilt för att hinna så långt som möjligt innan det är dags för saga och välling och fotpussar på en liten ros som doftar nybadat och värme.

 

Ibland måste jag nypa mig själv lite i armen för att fatta att de där två faktiskt utgör tvåtredjedelar av det som vi kallar vår familj.

 

Efter en veckas bloggtorka så är det så där mycket i huvudet igen att jag nästan inte får fram ett jota, men nu när den senaste månadens intensiva jobbperiod så sakteliga mattats ut så har jag dragit i handbromsen. Bestämt mig för att jobba hemifrån och bara göra det absolut nödvändigaste. Som fakturor och moms och enstaka jobbmöten i någon vecka eller så. Och bläddra ikapp i högen av glossiga magasin som samlats i travar innanför brevinkastet och låtit de förebrående blickarna bränna i ryggen varje gång jag stressat klivit över dem. Horisontalläge på "båren" i en soldränkt lägenhet med en kopp te och eftermiddagens survival kit i form av kakao kändes som den perfekta eftermiddagspausen. Överst låg senaste numret från Hem ljuva Hem och gissa om jag blev både glad och stolt när "Månadens bästa" innefattar Kom In-podden och en kort intervju med Hildur och mig! Nu är det dags att nära en Marsipanros men ikväll tänkte jag besvara era frågor i frågestunden. Det är bl. a sånt, era tankar och funderingar - tvåvägskommunikationen, som gör gör mig tacksam deluxe!

 

Jag tokjobbar just nu. Jo bokstavligen, lite sömn, mycket jobb=galenskap, för jag planerar ju bl. a den där plåtningen som ska vara på location senare i veckan och eftersom det inte är jag själv som ska göra den på grund av anledning (läs nya tider, nä fresten läs dagistider, slut på föräldraledighet eller valfri livssituation som påverkar vardagen) så måste jag ju tänka på ALLT. Man vill ju inte sätta en kollega i kalopsen så att säga. Så jag kan inte ge er mer än så här just nu (och några kvicka instagrammisar (littlemissfixit) in emellan) -Frågestund!

 

Ja, okej jag låter er göra jobbet jag vet, men det är så det får vara. Vi kan kalla det en fas och det vet ju alla att faser inte varar för evigt. Så nu går vi igenom frågestunds-fasen, det var ju länge sedan sist. Var inte blyga, jag svarar på det mesta (förutom skatteplanering för det är jag sämst på)!

 

Vanligtvis brukar jag ju som sagt inleda fredagar med att flagga för ett nytt avsnitt av Kom In-podden. Fast denna vecka fick vi helt enkelt inte ihop det så istället bjuder vi på en auditiv och rykande färsk, inspelad precis innan lunch idag, påse lördagsgodis. Och det är verkligen som en Gott & Blandat i poddformat, vi pratar företagande, trender, möbelmässan, hemliga gäster och lite mer om trender och hur vi förhåller oss till dem. Och gällande möbelmässan som slår upp dörrarna i nästa vecka ja, vill du och kan du så är du välkommen till Inredias monter B01:11 på fredag eftermiddag för då kommer vi nämligen sitta där i köttet och spela in nästa podd.