Jag brukar ju inte skriva om tapetlanseringar jätteofta eftersom min vapendragare Hildur är queen of that, men för några dagar sen fick jag hem pressutskicket från Sandbergs senaste kollektion Villa Dalarö (och har sett intenetz svämma över med detsamma) Så. fina. bilder. Och jag blir tapetserarsugen! Men så är de stylade av otroligt stämningskänsliga Mari Strenghielm också. Första gången jag träffade Mari var på något bloggevent för ett par år sedan eller så och sådär två Katrineholmare emellan började vi prata och jag tyckte genast om henne. Det är Maris ljuvliga skärgårdshus (se alla bilderna här) har fått stå modell för produktbilderna och det gifter sig så klart med kollektionen där Sandbergs designteam "drömt sig bort till skira tyllgardiner, fladdrande fjärilsvingar och vårens första värmande solstrålar" för att citera pressmeddelandet. Precis vad jag gör med torpet just nu - drömmer mig bort till vårvärme och en nytapetserad hall i vackra Viola, tapetprovet överst i bild. Perfekt för vår andra lilla hundraåring. Kollektionen finns i butik från och med 15 mars och här finns hela kollektionen. Emma är ju också superfin!

 

Ibland blir jag galen på Boo som alltid tar sig an saker på golvet. Hmm, äpplet faller visst inte så lång från det hära päronträdet...

 

Precis innan höstterminen drog igång hade jag lyckan att göra ett studiebesök på Sandbergs tapetfabrik i Ulricehamn. Det var där jag fick en sneak peek på den då ännu inte lanserade serien Skog och det var också där och då jag fick tjuvkika på "deras lilla gröna"- trendrapporten höst/vinter 2015 in the making. Nu finns den i tryck! Tipstack till Martin (som f ö råkar vara gift med tapetdrottningen Hanna Wendelbo-Hansson tillika Creative Director på just Sandberg).

 

Orcher Gold - eller guldockra på ren svenska är utsedd av Nordsjö till årets färg 2016 och välfirad under hashtag #coty16. Tillsammans med ett tjugotal andra inredningsbloggare från Sverige och Norge blev jag inbjuden till färgfest i Nääs fabriker utanför Göteborg, otroligt vackra lokaler i de gamla tegelbyggnaderna som tidigar var spinneri och där man nu hittar butiker, hotell - och restaurangverksamhet.

 

Ibland får man svar och ibland får man svar på tal. Samtidigt som mitt tidsinställda inlägg om bristen av inspirerande florister i stan låg och väntade på att publiceras (jag förbereder inlägg ibland, när jag hinner, om jag har mycket att göra för att undvika bloggtystnad) så fick jag ett pressutskick från PR-byrån Change signerad Sadolin. En pall målad i en av höstens åtta kulörer och en obeskrivligt ljuvlig matchande blombukett levererad till dörren (perfekt med pall när vasen ska fram ur överskåpet). Buketten bunden av en lokal florist - in my face. Nåväl, jag ska försöka slita mig från blommorna och fokusera på färgerna.

 

 

De åtta kulörerna är uppdelad i två paletter, en kallad Soft: Raspberry Pink, Cotton Candy, Pear Green och Blue Macaron ingår i den medan Salty Liquorice, Blueberry Crush, Chocolate Syrup och Fudge tillhör paletten Contrast.

I slutet på min sommarsemester gjorde jag ett studiebesök i Sandbergs tapetfabrik. Då alldeles rykande färsk, redo att äntra butikshyllorna, fick jag känna på provtapetseringen av Skog (läs hela storyn här). Nyheten vars pressbilder (superfint stylade av Daniella Witte) snurrat både ett- och trehundra varv i bloggosfären vid det här laget. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 

I en diskussion vid fikabordet då deras VD Fredrik på förekommen anledning ställde frågan så kom det ju fram att Hundraåringen inte besitter en enda tapet. Ni kan ju tänka er att det var lite som att svära i kyrkan. Förvånade satt även designchefen och marknadsansvariga som känner mig från när jag bodde i lägenhet med tapet t o m i taket! Till mitt försvar kan jag säga att de förra ägarna målade allt vitt och jag har bestämt mig för att skynda långsamt med det här huset. Lite väl långsamt kan det ju kännas så här åtta månader senare.

 

 

En problemyta är den bredvid köket på bilden ovan. Personligen tycker jag det är för trångt för en matplats (plus att jag inte vill sitta precis bredvid matlagningsstöket i köket när jag äter) och det har varit både "bibliotek", "kontor" och "lekrum" i förslagslådan. Just nu fyller den ingen riktig funktion och är i min smak alldeles för kal och skulle må bra av exempelvis en mustig tapet. Så jag testade hur skogstapeten skulle ta sig där. Ursäkta det halvtaffliga fotomontaget, jag lade ingen vidare omsorg vid det utan ville bara få känslan, trots allt ett enkelt sätt att provtapetsera digitalt.

 

I detta sammanhang tycker jag att tapeten faller lite platt. Dels är ytan för kvadratisk och golvet är definitivt för ljust för att göra den rättvisa och "lira" med mystiken. Men ni vet ju hur det är med kärlekar, man brukar ju kunna göra plats för dem på ena eller andra viset till slut. Vad tycker ni, ska man låta en tapet styra inredningen?

En annan grej är att inte ha för bråttom med att hänga upp saker på nymålade väggar. Allt har inte kommit upp igen här hemma till exempel. Jag vill att det får några dagar att torka ordentligt innan jag hänger upp väggskåpet bl. a, annars finns risken att skåpet fastnar och drar med sig både färg och underliggande tapet om vi flyttar det, och det extra spackeljobbet kan en ju helst vara utan.

 

Jag behöver väl knappast säga att jag blev stormförtjust i Tant Johannas senaste samarbete för Sadolin. Hon har valt och namngivit sex av sina favoritkulörer, tre huvudkulörer - Warm Stone, Green Mist, Dusty Blue och tre komplementkulörer - Graphite Blue, Dark Jade och Ivory White. 

 

Så. himla. fina.

 

En Green Mist:ish kulör har följt med mig sedan a.d03 (där den hette Sommarregn, i mitt dåvarande kök i bloggens begynnelse, och sedemera även i torparköket), Dusty Blue är en fin variant på det som i mitt huvud är de duvblå ridbyxorna, remeber? Och Dark Jade, ja hemma hos oss heter den ju Badkarsgrön he-he.

 

Fantastiskt bra jobbat Johanna!

Om jag får önska ett drömmigt jobb för framtiden så är det att ta fram en alldeles egen färgkollektion minsann. 

 

Igår lanserades den nya kulören Simplicity. Min bloggkollega Jannice har tagit fram den i samarbete med Kalklitir. Så kul, mer sånt! Jag har varit jättenyfiken på denna hausade kalkfärg hela året och var fast besluten att testa den i torpet. Med tanke på hur liten stugan är, dessutom med sitt sneda tak, så avrådde svärfar målaren vänligt men bestämt mig från att välja en känslig/fällande kalkfärg på ytor som utsätts för extra mycket kroppskontakt som när man tar sig fram runt takbjälkarna på loftet. Men nu, med en hägrande Hundraåring som ska få lite färg både här och där kan jag knappt bärga mig utan vill smälla upp denna smutsigt levande pastellkaramell ögona bums. Enkelhet alltså. Stort plus för de fina bilderna också!

 

Jag fick en fråga i kommentarsfältet, Karin undrar vad hon ska tänka på vid användande av färg och för att måla säkert under graviditeten, något jag själv funderade över när jag inledde renoveringsracet med Boosan i magen. Det finns ju ett begrepp som heter nesting, att boa, inför den nya familjemedlemmens ankomst och jag boade något kolossalt när jag var höggravid, eller vad man nu ska kalla helrenoveringen av Hundrakvadrataren sommaren 2012. Uppenbarligen är jag inte ensam, kanske handlar det om att renovera möbler till barnrummet eller förbereda hemmet på annat vis för ankomsten av den nya familjemedlemmen.

 

Vattenbaserade och lågemitterande (som avger minimala värden av kemiska ämnen) färger är ofarliga så länge man följer instruktionerna på färgburken, oftast att ventilera väl, och gärna måla utomhus om man har möjlighet. Något som temperaturen såklart kan sätta stopp för under vinterhalvåret. Vid målning inomhus gäller samma sak, ventilera väl och vistas så lite som möjligt i rummet medan färgen torkar.

 

All form av organiska lösningsmedel som lacknafta, oljebaserad färg, lack och sprayfärg ska helt undvikas under graviditeten och i närheten av små barn. Låt någon annan sköta det målerijobbet och använd inte rummet innan färgen torkat och lukten avtagit ordentligt. Sveff har tagit fram en liten broschyr i ämnet, läs igenom den om du är i nesting-tagen, du hittar den via Alcro.

 

Det är så mycket både jobb och privat att minsta nysning (nänä, alla höstbaciller, tänk inte ens tanken) riskerar att rasa de närmsta veckornas digra schema som ett välstaplat domino. Alltså var det liksom på vippen att jag ställde in göteborgsresan tors-fre men vad glad jag är att jag åkte! Tänkte därför dela med mig av eventet även till er som inte lyssnar på podden.

 

Nordsjö bjöd nämligen in ett antal bloggare till sitt event Colour of the year 2015. Vi samlades på hotell Scandic Rubinen på Avenyn (och det var ju såklart även där Hildur och jag spelade in senaste podden).

 

På dessa event så ser en liksom direkt vilka andra som är inredningsbloggare trots att det är första gången en ser dem. De bär med fördel svart, sticker på det ena eller andra viset ut från mängden (den mest utskjutande delen brukar vara ett canonobjektiv) och förutom ett nästan omedvetet intresse för miljön runt omkring (svepande blickar över tak och inredning, nypande i textiler) kännetecknas de även av att ogenerat kidnappa elkontakter på offentliga platser. Bloggverktyg och Instagram kräver ju sitt mobilbatteri.

 

Så efter att ha hälsat/nickat till ett tiotal okända men identifierade medbrottslingar i hotellkorridoren och nästan lika många bekanta, blev vi allesammans skjutsade till Lilla Götafors i Mölndal.

 

 

Redan vid minglet fick man en ledtråd och efter att ha lyssnat ohälsosamt uppmärksamt på konceptualisering med Pär Svensson från Stylt och en omvärldsanalys av Per Nimér från AkzoNobel (som Nordsjö är en del av) så var det alltså dags att få reda på vad de kallar den där lite smutsiga och urvattnade terrakottafärgen.

 

 

Copper Orange är färgen för 2015, och det var inte kärlek vid första penseldraget det var det inte, men den växer lite för varje dag så snart dyker den nog upp igen på en fixarblogg nära dig ska du se.

 

Hej helg och hej att-göra-listan från ett (mycket) varmare ställe. Idag är det rensning deluxe i klädkammaren som gäller och medan jag är så tråkig så bjuder jag på en nymålad bild från veckan som gick medan ni käkar kanelbullar eller nå't.

 

När jag skulle välja färg till killarna jag hyr mitt kontor av så ville jag förstärka den grova ytan med en lite smutsig ton med mycket svärta. Jag fällde ut min färgfjäder och började leta efter en blåaktig kulör. I huvudet dök det upp en bild från stallet där jag hängde från 7-14-års ålder. En av de "stora tjejerna" (två år äldre än jag visade det sig efter en facebooksökning as we speak) hade så fruktansvärt snygga ridbyxor där i början av 90-talet, helskodda, alltså med mocka på hela baksidan. Jag kommer inte ihåg om det var min egen slutsats eller om det var mamma som kallade dem för duvblå men det var just den färgen jag ville hitta. Jag fastnade för S 4010-R90B och tillsammans med det grovt spacklade underlaget skulle känslan bli precis som skiftningarna i mockan på de i smyg beundrade stallbrallerna.

 

Igår ströks väggarna med endast ett lager vattenutspädd färg, och så här ser ena hörnet av rummet ut nu, precis så levande som jag eftersträvade. Det är ju lustigt, fenomenet inspiration, att den kan dyka upp där man minst anar det! Hon skulle bara veta att hennes ridbyxor fått stå modell för loungeytan till ett filmproduktionsbolag i Kalmar, den där Karin. Själv fick jag aldrig några duvblå ridbyxor som 14-åring, men färgen kan jag njuta av i rummet intill.

 

I förra veckan ringde det på dörren och utanför stod en budkille med ett stort brunt paket med kärva snören adresserat till mig. Andaktsfullt öppnade jag det presskit som visade sig vara en låda med färgprover från Sadolin, på en bädd av halm trängdes det tio små burkar med fina etiketter fyllda med färgföretagets trendkulörer för 2014. De presenterades i ett samabete med bloggarna Homesick som drivs av tre danskor och var en härlig ny bekantskap för mig och svenska Tant Johanna som jag hade privilegiet att lära känna på Formexmässan i fjol. Inspirerande och kul av Sadolin att samarbeta med bloggare tycker jag. Både sandpapper och penslar fanns också med i lådan och jag har ett perfekt objekt som ska få "nya kläder" så håll utkik på bloggen för resultatet.

 

Jag fick frågan efter tapeter till barnrum, inte svindyra och helst ska de växa med den inneboende. Billiga tapeter, det är en ekvation som inte riktigt går ihop tycker jag, en välgjord, tålig och vacker tapet kostar oftast därefter. Här kommer några fina favoriter, från grafiskt enkla till lite konstnärligare och formfulländning.

 

MrPerswall är en svensk leverantör av fototapeter och deras Whole wide world är fantastiskt med sin härliga mönstermix. Fin och lärorik på samma gång och passar lika bra i barnrummet som hos en tweenie. Fototapeter är onekligen relativt dyra men så kan man också anpassa mönstret precis efter väggen som den ska pryda. Dessutom blir tapetseringen enklare eftersom allt kommer på en enda lång rulle (säkert beroende på väggyta men när jag tapetserade Concrete i hallen var det så). Jag har bloggat om Blossom förr och visst jag kanske är lite hjärntvättad men just den här blommiga skönheten är så fantastisk i sin nästan taktila upplevelse ändå av en platt tapet, spännade och vacker på samma gång. Den tredje personliga fototapeten är Town som med sin lekfulla naivism är fin som den är men också kan fungera som en jättestor målarbok. Alla tre kostar 315kr/m².

 

Jag fick ett mejlutskick idag med en nyhet på tapetfronten - Black Board från MrPerswall, leverantören som man enkelt kan få en skräddarsydd tapet hos ni vet (vår halltapet måttbeställde jag där förra sommaren). Och även om inte matte är favoritämnet så kanske den grafiska stilen kan tilltala? En riktigt tuff tapet i tonårsrummet tänker jag. Dessutom finns det möjlighet att själv påverka färg och text på tapeten, men man ska nog akta sig för att klottra ner alltför personliga svärmerier för trots allt är inte tapeten suddbar när föremålen växlar.

 

Dels vill ni att jag ska skriva mer om färglära och dessutom väckte förra helgens sovrumsbild frågan om vad väggfärgen heter, nu kommer två flugor i en smäll så här på fredagkvällen.

Kanske har ni förstått att det finns något slags system bakom bokstavs- och sifferkombinationen på de olika kulörerna? Vissa fabrikat använder sig av fantasinamn och även om "Sockervadd" är vackert och härligt så betyder det olika saker för olika personer. Med Natural Colour System (NCS) har man en universell benämning och här kommer en förklaring. Kanske tycker du detta är för tråktekniskt, ja men då kan du väl som jag kalla just den här färgen för Surfgrön och invänta ett mer inspirerande blogginlägg.

Färg är det vi ser, en subjektiv visuell upplevelse. Kortfattat är färg ljus med olika våglängd, och något människan uppfattar när ögats ljusreceptorer stimuleras. Om alla våglängder träffar ögat samtidigt så upplever vi vitt ljus. Ju färre våglängder som ögat förnimmer desto mörkare tycker vi att det är. Svart är alltså ingen färg i den här meningen utan endast frånvaron av ljus.

En normalt seende människa kan uppfatta 10 miljoner(!) färger. För att kommunicera färg används i många länder NCS - Natural Colour System som är ett logiskt färgnummersystem som är byggt på hur människan uppfattar färg. NCS är en svensk uppfinning, där Anders Hård anses vara upphovsmannen, och svensk standard sedan 1979 baserad på 1950 olika färger och näst mest använd i världen efter PMS - Pantone Matching System.

NCS bygger på de enda sex färgerna som människan uppfattar som rena: de kulörta färgerna Rött (R) Blått (B) Grönt (G) och Gult (Y) och de okulörta färgerna svart (S) och vitt (W). För att man ska förstå relationen mellan färgerna så används NCS Färgkropp. De fyra kulörta färgerna är placerade med jämna mellanrum i en cirkel och ges en tredje dimension genom en linje mellan vitt och svart genom cirkelns mitt. Om man skär färgkroppen lodrätt får man Färgtriangeln och delas cirkeln vågrätt bildas Färgcirkeln sedd uppifrån.

För att benämna en färg pratar man om kulörton och nyans.

S står för andra standardiseringen (Second Edition), att det är en NCS-färg. De första två siffrorna berättar procenten av svarthet, de följande två siffrorna är färgstyrkan. Adderar man dessa siffror och subtraherar summan med 100 får man färgens vithet. I det här fallet 100%-(05%+20%)=75% vithet. Dessa fyra siffror indikerar alltså nyansen. Den sista delen av betäckningen visar vilken färgfamilj den tillhör. I det här fallet visar B att den här färgen är blå och följande nummer berättar att den har 70% av efterföljande bokstavsbetäckning, i det här fallet G för grön. Så det är en blå (30%) med 70% grön. Den här delen refererar man till färgens kulörton. Summan av kardemumman är alltså att S 0520-B70G är en ljust grönblå färg.

Ja, jag sa ju det. Surfgrön.

Jag hoppas att jag inte fått något om bakfoten då jag är riktigt trött nu, min sovklocka har ju liksom ringt för länge sen. Det flådiga livet som pendlar-preggo... Jo jo. (Och nu menar jag inte att jag pendlar mellan att vara gravid och inte utan att jag har skitlångt till mitt jobb och en halvtidstjänst på tåg i kombination med hormoner gör nog vem som helst trött som sju ålderdomshem.) Natti natti!