Jesper och jag var på ett utsålt Ullevi och upplevde Håkan Hellström igår (och Eva Dahlgren. Och Amanda Jenssen. Och First Aid Kit. Och t o m Leila K... !) och vaknade upp bland rosa och gröna Morristapeter på Pigalle. Pust för intryck och njut i överflöd...

Nu ska vi fånga det sista av frukostbuffén och sen ge oss ut en stund på stan innan kosan bär av mot Skrea backe och familjen Lemke.

Först vill jag bara säga tack för era kommentarer och peppen från mitt förra inlägg, de värmer i en dåligt isolerad Hundraåring ska ni veta. Sen bara måste jag skriva om en tvål som doftar kalksten, hotelllakan, solnedgång och de sista ljuva semesterdagarna. Visste du förresten att lukten är vårt känsligaste sinne? Inte konstigt då att man kan bli alldeles kollrig av en doft, och att lukter är starkt förknippade med minnen (precis som musik). Jag är ju extremt känslig mot dofter, vissa ger mig allergiska reaktioner och andra sätter sig typ som gele i knäna när de bildar symfoni med mina näsreceptorer. Det var det som hände i somras när vi spenderade ett par dagar på Bungenäs under Gotlandssemestern. Hotellet hade nämligen en sån ljuvlig tvål - mild i tonen, vegetabilisk och gjorde huden len som en bebisrumpa. Jag har för mitt liv inte kunnat komma ihåg vad den heter bara. Förrän ikväll (tack google [fransk snygg tvål] gav napp till slut). Olivtvålen från Durance alltså, Sverigeparadis i pumpform. Den finns att beställa här och jag lär bli stamkund för när jag ser de här bilderna minns jag doften, tänk då att jag snart kan dofta sommar och gotlandsminnen mest hela tiden.

 

Förresten, jag har ju några sköna ställen (Ja hotell alltså) jag bott på det senaste 1,5 året men inte bloggat om, skulle det vara intressant att läsa om den sortens unn?

 

Just nu sitter jag och förebereder mig för att träffa idéänglarna här på campet. Skitnervös och som alltid då så fladdra tankarna iväg och jag gör något annat istället för den där presentationen. Som att tänka på New York. På onsdag lyfter vi för att landa i det stora äpplet och när jag skulle välja hotell ja då fanns det liksom ingen annan utväg än att välja det som får mig att tappa andan. Lite för prislappen men mest för att det har allt det där som är New York för mig. Tegel och stål, glasat och skavt på det finaste sätt. Jag hade egentligen redan bestämt mig, och även avfärdat det, just för tappa-andan-priset.

 

Sen messade Sofia på Mokkasin mig och sa att jo vi måste måste ändå bo på Wythe. Och när jag tittade runt på andra hotell som lika gärna hade kunnat vara ja, ett Scandic längs E22 fast 10 ggr dyrare, då föll det sista argumentet och jag kunde inte annat än att hålla med och Sofias bilder sen då, jag dööör. Så vi bokade för flera månader sen, och tiden har flugit fram och nu är det alltså snart dags för gula taxibilar och skyskrapor. Varken jag eller Jesper har ju varit i NY och luckorna som inte är fyllda av jobb ska fyllas med? Ja vaddå? - Vad får jag inte missa, vilka måsten måste jag hinna med, vilka turistfällor ska vi undvika, var ska vi äta, handla? Upplevelser, ställen, fik, butiker, inredning, inspiration. Snälla dela med er - I'm all ears!

 

Tänk, på onsdag är det jag som delar ett kungligt rum i Brooklyn (men inte med Sofias snygga man då förstås utan med min egen, det är gött blod i de där Katneholmarna)!

 

Hit med with your NY thing.