Först vill jag bara säga tack för era kommentarer och peppen från mitt förra inlägg, de värmer i en dåligt isolerad Hundraåring ska ni veta. Sen bara måste jag skriva om en tvål som doftar kalksten, hotelllakan, solnedgång och de sista ljuva semesterdagarna. Visste du förresten att lukten är vårt känsligaste sinne? Inte konstigt då att man kan bli alldeles kollrig av en doft, och att lukter är starkt förknippade med minnen (precis som musik). Jag är ju extremt känslig mot dofter, vissa ger mig allergiska reaktioner och andra sätter sig typ som gele i knäna när de bildar symfoni med mina näsreceptorer. Det var det som hände i somras när vi spenderade ett par dagar på Bungenäs under Gotlandssemestern. Hotellet hade nämligen en sån ljuvlig tvål - mild i tonen, vegetabilisk och gjorde huden len som en bebisrumpa. Jag har för mitt liv inte kunnat komma ihåg vad den heter bara. Förrän ikväll (tack google [fransk snygg tvål] gav napp till slut). Olivtvålen från Durance alltså, Sverigeparadis i pumpform. Den finns att beställa här och jag lär bli stamkund för när jag ser de här bilderna minns jag doften, tänk då att jag snart kan dofta sommar och gotlandsminnen mest hela tiden.

 

Förresten, jag har ju några sköna ställen (Ja hotell alltså) jag bott på det senaste 1,5 året men inte bloggat om, skulle det vara intressant att läsa om den sortens unn?