Jag fick ett pressutskick från  Form Us With Love häromdagen där de visade det senste tillskottet i designstallet. Lampan Plug Lamp för Ateljé Lyktan är en sån där sötnos som jag lite irriterat arkiverar under fliken "varför kom inte jag på det där". Lampan är dimbar, finns i fem färger och gjord av pulverlackad gjuten aluminium med en opak glasskärm. Och själva innovationen då? - Ett elluttag. Idén är genialisk, du har en lampa som alltid kan fylla sin funktion för när du är på jakt efter ett eluttag till ex. datorn eller telefonen så behöver du aldrig dra ut lampsladden och på så vis gå miste om ljuset utan kopplar helt enkelt in din pryl i uttaget som finns i lampfoten. Fiffigt så säg. Kan beställas på Designonline för 2.790 kr, jo-jo det är bara att börja spara för själv kan jag tänka mig en svart på sängbordet, perfekt till mobilen som även agerar väckarklocka. Kolla in denna kortfilm som min duktiga kalmarvän Jonas gjort förresten. Plug Lamp är enligt min mening liten, knubbig och rekorderlig - lite som Tjorven i Saltkråkan faktiskt.

För ett par månader sedan utlovade jag en lansering av ny spännade design här på bloggen. Min vän och tillika formgivare Charlotte Ryberg, bakom designbyrån Disco Volante, visade i höstas upp sin nya klädhängare Berlock. De första bebisbilderna (mina) som var på villovägar har kommit till rätta och nu finns även ännu härligare produktfoton att tillgå via Disco Volante.
Charlotte och jag har alltid haft bra diskussioner när det gäller design och agerar många gånger bollplank åt varann, vilket är fantastiskt när man helt ärligt verkligen vill varandras bästa och dessutom har olika infallsvinklar att angripa ämnet. Och även om jag inte skulle känna henne personligen så är jag övertygad om att jag skulle gilla hennes grejer, hon har en säregen förmåga att använda spännade material kombinerat med gediget hantverk och framställa enkla, funktionella och vackra saker. Nu senast uppmärksammade Berlock, en del i den nya Fashion Object Collection av Disco Volante.

Berlock är en mångsidig kläd- och accessoarhängare. Den råa men dekorativa replänken, kombinerat med de lättupphängda fästpunkterna i solid svartbetsad ek, ger möjlighet till valfri längd, flexibel höjd och tillägg av smyckeslika detaljer (berlocker) i svart 100% ulltextil för snygg förvaring av favoritaccessoarer, plagg och modedetaljer.

Just nu visas den i London men är du sugen på att se Berlock i verkligheten kommer hängaren att finnas i en helt nystartad designbutik i Stockholm från och med januari. I'll keep you posted.


Foto: första bilden Sara Zetterström, Little Miss Fix It. Illustration och övriga bilder Charlotte Ryberg, Disco Volante

Jag hade tänkt att göra ett inlägg om ny fräsch design från en f d student på Designprogrammet men just idag valde jag att lämna min externa hårddisk, där bilderna ligger, på annan ort - så typiskt! (men det inlägget kommer snarast. promise.) Från den tanken var det inte långt att kolla upp senaste nytt från andra exstudiekamrater - och nu har de gjort det igen, grabbarna bakom FUWL. Lampan Unfold för danska, härliga Muuto släpptes i förra veckan och ger mig ett omedelbart kläm- och kännbehov! Den är gjord av mjukt silikon och finns i fem färger varav den på bilden är min personliga favorit. Någon som vet prislappen? Jag tror bestämt att jag måste uppdatera min grå önskelista...

Uppdatering: enligt uppgift från Petrus, en av FUWLs tre musketörer, så kostar lampan 1200:-.


Foto: Pressbild från FUWL och skärmdump från Muuto

Hej! Nu finns jag återigen bakom tangentbordet, full av energi! På flyget hem efter vår välbehövliga semester i de lappländska fjällen kom jag över den första dagstidningen på tio dagar och läste då att min favorit (och hela Sveriges mest uppskattade modeillustratör) Liselotte Watkins formgivit det rosa bandet i år. Är det redan oktober? hann jag (lätt dagvill) att tänka, då det brukar vara årets rosa månad som Cancerfonden driver sin gedigna kampanj i kampen mot bröstcancer. Men det visade sig att smyglanseringen ägde rum redan på Tjejmilen som gick av stapeln i Stockholm förra helgen. Under hela oktober månad kan man stödja kampanjen genom att köpa bandet för 25:- på ICA, Apoteket, Lindex och Clas Ohlsson. Formgivaren säger själv om sitt uppdrag: - Även om ämnet är allvarligt och jag själv har förlorat två vänner i bröstcancer, så känns det viktigt att plocka fram det glada även när det är tungt. Mönstret påminner mig lite om min barndom på 70-talet och min mammas glada T-shirtar. Jag ville göra en armé av bröst som tillsammans känns starka - som fåglar på en telefonlinje ute i det fria. Själv tycker jag att bandet är superfint, i sin enkelhet, men det är väl knappast någon skräll då jag gång på gång hyllat illustratören. Och dessa 70-talstuttar gör mig just glad och inte minst jättefull i skratt då jag genast tänker på min egen mamma som liksom de flesta andra när vi barn var små ogenerat solade topless på stranden. Och de gånger hon hysterisk rusade runt skrikandes med brösten flängandes, skuttandes och valsandes mellan haka och knän då någon saftsugen geting kommit för nära... *skratt*


Foto: Cancerfondens pressbilder av Melker Dahlstrand och självporträtt av Liselotte Watkins

En av utställningarna på Formex var den av Trendgruppen utvalda designexaminater och deras arbeten från några av landets deisgnskolor. Jag tycker alltid det är jättespännande med ung formgivning och att höra tankarna bakom formgivningen, förmodligen för att jag själv kan relatera till min kandidat på Designprogrammet.

Något som jag tycker stack ut i mängden var charmiga Cecilia Dreyferts Time Present och så här säger hon själv om sitt arbete: - Idag när vi är många som upplever att vi inte ‘har tid’ och söker verktyg mot stress - orsakat av en kamp mot klockan - behöver vi reflektera över vår perception av tid. Med ‘Time Present’ gör jag tiden synlig, till ett immateriellt objekt.

För mig är det ett spännande objekt som verkligen väcker tankar om tiden. Tid är pengar säger man ju (ljuset är format som en diamant) och det är intressant att hon har synliggjort tiden som ett ljus - gjort något så flyktigt som tid till något greppbart. 1h. Personligen började jag fundera över om det mest värdefulla vi kan ge varann, i vårt stressade samhälle, är just tid? Vad tycker du?


Foto: Pressbilder publicerade med tillåtelse av designern

Som jag skrev igår blev det en sväng förbi Beckmans designhögskola på Brahegatan i Stockholm. Det arbete som gjorde starkast intryck på mig (faktiskt en av få) var förpackningsdesignen av Linn Mork på reklam och grafisk form-linjen. Hon har utgått från japansk origami när hon skapade FLATTER, en förpackning för frukostbordet som lätt kan tryckas ihop vartefter innehållet töms. När det är dags för soptunnan har volymen definitivt minimerats och minskar alltså risken att "slänga luft", helt klart bra både ur sop- och återvinningssynpunkt. En produkt skapad ur ekovågen skulle man kunna säga och visst vore det spännande att se en jätteproducent som Tetra Pak ta upp den i produktion?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Det är poppis bland bloggare inom såväl mode som inredning att visa lyx vs. budgetalternativ och just inom design är ju kopiering en ständigt aktuell fråga, hur nära får man egentligen gå? Personligen tittar jag mycket på detaljer och kan ibland inte förstå att man tycker att saker är kopierade, men ibland är helheten slående lik trots att detaljerna skiljer sig markant. Ett sådant exempel är den lilla FM-radion som det mer eller mindre gått troll i och man ser i var och varannan inredningstidning.


Väljer du Tivoli Audio iPAL för 2.095:-, Bagaren & Kocken eller Denver TR-43C för 129:-, Jula?

Danska Stelton, som i år 50-årsjubilerar, lanserar nu Add Colour och Statement, Arne Jacobsens Cylinda-Line i ny tappning. Man har låtit designgeniet Paul Smith kasta sig över de rostfria klassikerna från -67 och han har i Add Colour, precis som namnet antyder, lagt till färg. Resultatet är lika enkel som spektakulärt. Utan att tappa respekten för produkterna har han med sin färgstarka fantasi främst koncentrerat sig på handtagen och faktiskt lyckats med ett modernt, nytt och fräscht grepp på klassikerna. Stelton hoppas att de nya produkterna ska tilltala en helt ny publik, som nu kommer att få upp ögonen för några av världens mest funktionella och snygga produkter. Add Colour tillverkas i begränsat antal under 2010 och finns i tre uppsättningar: pastell-, klara samt dämpade färger. Jag gillar tanken på att låta samtida designers utveckla gamla produkter, men vad tror ni - Får Add Colour Arne Jacobsen att vända sig i sin grav?


Foto: pressbilder från Stelton

För några veckor sedan gjorde jag ett inlägg om Beckmans utställning på Möbelmässan och den personliga favoriten var Oscar Anderssons soffa flätad av gamla klätterrep. Jag förutspådde att vi skulle få se mer av den och mycket riktigt, igår visades den i TV4's Efter tio. Jag såg inte programmet själv men fick tipset via Emelie. Tack, tack!

Nu ska jag göra en snabbtillfixning för att gå på middagsbjudning.
Don't you just love Friday's!


Foto, övre bilden: Sara Zetterström, Little Miss Fix It, undre bilden: Beckmans

Som jag skrev i förra veckan är det lite kaotiskt just nu. Jobb varvat med bankmöten, varvat med upplåtelseavtal, lite middagsbjudningar och utlandsbesök på det och en make som ska iväg på skidsemester mitt under tillträdelsen. Det är ju egentligen bara formaliteter, vi bor ju liksom kvar i samma hem men ändå är det lite runt-i-kring-fix som måste has koll på och bloggen är dessvärre det som stryker på foten. Så här en vecka efter möbelmässan är det knappast ingen i inredningsvärlden som inte rapporterat från den och detta kommer väl betraktas som yesterdays news men jag vill för min egen skull pränta ner lite tankar och minnesbilder så jag kommer att flika in med lite favoriter från årets mässa framöver och först ut blir några från Greenhouse, bilderna är mina egna:


Från min gamla skola som numera heter Linnéuniversitetet fanns det en del lekfullhet. Klädhängaren (ö th) Parasit har Johanna Nilsson, min sommarkollega, gjort. Pallen Fjäril
(n tv) av Eren Izbul tycker jag är fantastisk att bara se på, vilket hantverk!



Konstfack hade några utstickare tycker jag, extra härlig i sin enkelhet var Karolina Nyströms gula lampa In between (n tv).



Det jag föll för först i montern från Danmarks Designskole var den enorma sittmöbeln i cerise (undre bilden) "Det ser ut som att man hålller på att knyta ett band" täkte jag, och inte för inte heter den just Knuden. Hanne Kortegaard heter designern.

I början av veckan efterlyste jag ett glas och jag måste säga att ni är helt fantastiska kära bloggläsare för nu har jag fått nys om inte bara ett utan två Y-formade glas! (varianten från Granit har jag inte hittat än) Detta är väl en typisk produkt man vill känna på och inget man kan avgöra via en bild precis, själv tycker jag det är stört omöjligt att bestämma mig innan jag känt på båda. Utseendemässigt är nog Aarne strået vassare men det kan ju bero på bilden också, och som vardagsglas kanske det duger med Ypsilon...
Väljer du lyx eller budget?


Aarne d.o.f. 32 cl från Iittala, ca 155:-/st eller Ypsilon 34 cl från Ilva, 29:-/st.

De senaste veckorna har pressinbjudningarna till Stockholm Design Week rasat in i både brevlådan och mejlboxen. Det mesta har jag fått tacka nej till eftersom jag har ett heltidsjobb att sköta, men fredagen den 12 februari kommer jag tillbringa i huvudstaden och till största del på möbelmässan.
Idag fick jag ett mejl från Johan, en kompis kompis som går på Beckmans. Han har tillsammans med sina klasskompisar i reklamtvåan gjort kommunikationen och montern åt treorna på formlinjen som ställer ut i mässans Greenhouse, den hall som jag alltid tycker bjuder på mest nyheter och variation men så är det ju också studenternas och de unga designernas hall. Detta kan man läsa om Beckmans utställning 48m²/SAME BUT DIFFERENT, fritt översatt;

Är en stol alltid en stol, en lägenhet alltid en lägenhet? Luta på huvudet ett ögonblick, och du kommer se världen i ett annat ljus. Upp är ner, saker ändrar utseende, det otydliga blir uppenbart och problem finner en lösning. Tolv designstudenter som går sista året har formgivit möbler för en lägenhet på 48m². Möbler för de olika rummen, och för individuella behov. Hur kan vi vrida på konceptet för heminredning och öka flexibilitet, personlighet och hållbarhet?

Välkommen till ett annorlunda hem!

48m² / Beckmans at Stockholm Furniture Fair 2010 on Vimeo.

 

Via länkarna kan ni se alla filmerna (grymt jobbat Johan!) och studenternas arbeten. En personlig favorit är Oscar Anderssons soffa, något vi bestämt kommer se mer av fram över...

 

Nu blir det soffhäng och Let's Dance, trevlig helg på er!

Mitt i denna förkylningskoma har jag ju glömt att berätta vad som följde med mig hem i förra veckan. Nämligen sidobordet KARL-JOHAN från IKEA PS-serien som lanserades 1 april i fjol. Jag älskar formen på det och att det är så petit trots att det är av massiv kärnbjörk! Eftersom hemmet består av mycket vitt med inslag av svarta detaljer så tänkte jag måla det just svart, men som jag våndats inför detta. Jag brukar inte låta tankar som original eller märkningar avskräcka mig från att förvandla möblerna så att de passar hemma hos mig på bästa sätt (string-hyllan är ett exempel) men just i detta fallet tvekar jag lite. Undertill på bordet finns det nämligen en fin liten brännmärkt stämpel, ett typexempel på en märkning som berättar något om produktens historia, och den kommer ju helt klart att täckas om jag målar det. Meh, det är ju bara en IKEA-pryl kanske ni tänker, men jag tycker att det är lite synd med tanke på att designen i särskilt IKEA PS är något extra. - Kvalitativt och hållbart och definitivt något som kan leva i generationer och en produkts värde behöver ju knappst mätas i kronor och ören. Hur ser ni på det här med original och märkning? Är det något ni tar hänsyn till eller rekonstrueras det hej vilt i stugorna?


Foto: eget kollage av bilder från IKEA, Getty Images och Jeltje Fotografie

Imorse låg jag i soffan och tittade på nyhetsmorgon och vad stod där i bakgrunden om inte betongklockan från Forsbergs Form. Nyfiken som jag är undrade jag om den fortfarande fanns att köpa eftersom jag mindes att den endast tillverkades i begränsad upplaga. Efter en snabb mejlkonversation med Johan Forsberg som är designern bakom Urbild fick jag veta att det finns ungefär 30 klockor kvar utav den numrerade upplagan i 180 exemplar. Den lanserades år 2000, tänk att den mer eller mindre blivit en modern klassiker på bara tio år! Med lite kvick huvudräkning, och om köpeutvecklingen följer snittet, har man alltså ca två år på sig att bli en av de lyckliga med en Urbild i sin ägo. Åsså måste man ha 18 000:- att spendera på den förstås.

Johan har inriktat sin design mot ett material - betong. Golvuret gjuts med en blandning av krossad gnejs och granit samt havssand från Öresunds botten. Därefter diamantslipas det rufft för att få en levande yta och slutligen pigmenteras och impregneras ytan. Klockan står stadigt på en svartlackerad metallfot och urverket är ett tyskt quartsverk. Golvuret är stålarmerat och en kärna av cellplast gjuts in för att minska vikten till 100 kg. Höjd 195 cm. Du kan läsa mer om Forsberg Form och se övriga produkter här. De urfina bilderna är en ren njutning att se på och loggan är snygg som tusan måste jag säga.

Visste du förresten att när man fotar klockor, eller använder dem utan batteri i t ex. utställningar så är det bästa sättet att presentera dem med visarna pekandes på 10.10 (eller 13.50) - som en glad mun, vilket påverkar åskådaren positivt.


Foto: pressbilder Forsberg Form

I förra veckan lanserade Iittala både sin Aaltovas, Kivilykta och Mariskål i två nya färger: koboltblå och vattengrön. Jag ska erkänna att en Kivi aldrig kommit innanför dörren i mitt hem då jag tyckt det varit en typisk dussinprodukt bland designklassiker och egentligen inte gillat den. Nu verkar det som att jag får krypa till korset för jag tycker den är ljuvligt vacker i den vattengröna versionen, eller isgrön som mamma skulle sagt.

Ljuslyktan Kivi formgavs 1988 av Heikki Orvola. Färgerna tillsammans med glasets tjocklek berikar och förstärker lågans sken.


Foto: kollage av pressbild från Iittala

En av de första presenterna jag fick av Jesper var något jag önskat hett och länge nämligen Philippe Starck's klassiska juicepress för italienska Alessi. Min Juicy Salif har likt en rymdfärja på månen tronat i vårat kök i ett helt decennium och jag har egentligen aldrig använt den utan helt sonika nöjt mig med att den är så fantastiskt fin att titta på. Men till nyår slog jag på stort och började pressa citroner så det stod härliga till och det är inte en designikon för inte då den funkar top noche i både form och funktion.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It