Om inte jag, vem? Om inte nu, när?

Vaknade med ett ryck med känslan av att jag försovit mig. Vågen av lugn när jag insåg att det är lördag och jag bara kan försova mig från livet självt spred sig genom kroppen och jag Sir Väs-gosade ner mig i kudden igen en stund, för det är ju också livet. Vissa helger är bara mer välkomna än andra helt enkelt.
 
Det är så mycket jag vill skriva om, sånt som far genom huvudet när jag gör annat men som försvinner så fort jag slår upp datorn för att plita ner det. Som att jag vill få fler att lyssna på Jonas Gardell i Framgångspodden, så mycket visdom och laglöshet i en och samma person. Som att jag vill svara på alla frågor som dök in via frågestunden på Instagram. Som att jag vill dela med mig av mer gör det själv-känsla för det är så mäktigt att skapa med sina egna händer. Som att jag fick ett så fint mejl häromdagen från en läsare och känslan av att kunna vara någons kompis fastän vi aldrig träffats (tack Malin) - så fint och sånt gör att jag typ får storhetsvansinne och tänker att tusan, varje människa må delvis vara en ö men varje människa har också världens möjlighet att påverka andra. Som Greta Thunberg som skolstrejkar för klimathotet och fått tusentals elever ex. i Frankrike och Australien att engagera sig. Magiskt! En annan sak är magknipet över ignoransen som råder i just tidigare nämnda klimatkris. För annars borde väl ALLA prata om hur vi kan förändra vårt beteende? Julklappshandeln borde nå bottenrekord i år och Black Friday borde vara ett minne blott och inte vuxit till fucking Black Decade. Läser inte folk tidningarna, ser de inte på nyheterna eller lyssnar på radio??? INGEN kan väl ha missat att vi bara har tio år på oss att vända på skutan Miljökatastrof för att rädda vår tillvaro på jorden. Jag menar, att vi människor bara är på tillfälligt besök det får man ju inse eftersom jorden klarat sig utan oss i miljontals år, men att så lättvindigt blunda för att sättet vi lever på är o h å l l b a r t och kommer bidra till att vi så sakteliga utplånas. Fast innan dess kommer det vara många decennier av ett helvete, I tell you.
 
Mitt dåliga miljösamvete har aldrig skrikigt så högt, min inre klimatkompass har aldrig stått stadigare och jag säger inte att det är enkelt att bestämma sig för att sluta flyga till exempel det säger jag inte. Herre gud jag älskar också att resa! Det är något av det bästa jag vet, att känna främmande dofter och bekanta mig med nya maträtter och guddomliga platser med människor som inte är... som jag. Att slappna av -att glömma det som är vardag och få sand, så finkornig att den knarrar som snö, på ställen man absolut inte bett om, särskilt så här års när Sverige är som ett svart slukhål mellan jobb och middagsmat. Eller swishet ner för ett oändligt vitt landskap där solen förblindar en och man carvingar skiten ur låren som aldrig mött den typen av mjölksyra i Gustav-backen. Jag fattar att man vill ha det, JAG vill också ha det, men till vilket pris?! Av samma anledning är det ett val att äta vegetariskt, även om jag kan dregla mig dyngsur över en flankstek med bea, klyftpotatis och ett glas rosé. För att inte tala om allt jag villhöver. Det uttrycket myntade jag för flera år sedan eftersom det blev så tydligt att jag har det mest grundläggande; tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen och kärlek från så många människor att jag inte hinner återgälda den tillfredsställande till alla. Resten är ju bara pynt. Ingen med ett illa dolt förakt av matlagning av samma kaliber som jag behöver ännu en skärbräda. Trots det villhöver jag ha även en femtonde i raden för att det ser så kontinentalt köksaktigt ut på min hugg-kubbe. Lång väg att vandra I tell you.
 
Om man inte ser skogen för alla träden så tipsar jag om att spana in och/eller ansluta sig till Klimatklubben.se (ja, genom att följa på Instagram och Twitter eller gilla på Facebook, man behöver inte ingå blodsbrödraskap eller sälja sina barn). Där finns tips både till den som inte vill skiljas från sin årliga Thailandssemester och den som tänker större och vill förändra själva kulturen kring vår välfärd som hotar klimatet. En bra början kan ju vara att från och med idag följa deras klimatsmarta julkalender!
 
Kanske en passus är på sin plats för ingen är perfekt och även om jag predikar om att ta cykeln till jobbet så kommer det dagar då jag väljer bilen och även om jag har det mesta jag behöver så kommer jag att handla saker jag villhöver och även om jag förespråkar hållbara alternativ så kommer även jag försätta mig i situationer där jag köper kemikaliestinna material till både hus och hem p g a tidsbrist, budget eller okunskap. Men låt det så sakteliga höra till undantagen. Låt oss stärka vår inre hållbarhets-kompass vare sig det gäller matsvinn, kommersiella högtider, kläder av fossila material eller ursprungsland på grejer så att det känns lite lagom dåligt i magtrakten och vi kan säga - det här är tillräckligt bra. Just nu är det detta jag mäktar med, och när jag har möjlighet så kan jag förändra/påverka/välja ännu lite bättre. Men för nu är detta gott nog.
 
Dessa bevingade ord har väl aldrig suttit mer kroppsnära tänker jag. If not me, who? If not now, when?
 
Illustration Hanna Wendelbo för Klimatklubben.se