Här kommer en regnig hälsning från ett smålandstorp. Vi har haft en lugn midsommarförmiddag, jag har tränat och övriga familjen har torrövat på flugfiske. Dessutom har Boo och jag gjort en krans till henne, lagom när himlen öppnade sig innan lunch. Vi kombinerade köpeblommor (eftersom rosa var beställt och jag inte vågade chansa på att vi skulle hitta det vid stugan) med hundkex och lite grönt från trädgården. Bästa grunden får man med proffsgrejer från sin lokala florist - ståltrådpinnar, floratejp och bindtråd.

 

 

Sommartid. Det är ett mycket vackert ord. Eller ska jag säga var ett mycket vackert ord? För sedan vi ställde fram klockan en timme så har kvällsrutinerna hemma hos oss helt tappat det och jag sneglar anklagande åt Sommartidens håll. Barnet som för en månad sen bad att få gå och lägga sig 18.30 skuttar numera runt som en duracellkanin på knark strax innan 20.00. Inte för att man kan förebrå någon att få lite livsglädje efter ett halvår i mörker men det betyder ju inte att barnet ifråga behöver mindre sömn, det betyder bara att mornarna blir überdjefliga vid väckning.

 

Så, i vårt sovrum har vi vanliga mörkläggningsrullisar, likt den som fick sitta kvar i barnrummet när vi sålde lägenheten, men i Hundraåringen hade jag en annan tanke, en tanke om en mjukare på-/av-lösning med ett tyg med mycket textur fodrad med en mörkläggningsgardin och enkel upphängning.

 

Detta behövs:

Du behöver:

1 kökshandduk, strl 50x70cm (om man vill göra det hela med lite mer finess kan man stryka tyget/invik innan och under arbetets gång, det gjorde inte jag)

sax

symaskin m passande tråd

1 skosnöre el. annat lämpligt snöre/band ca 120- 150 cm

säkerhetsnål modell medium

ev. knappnålar

överkurs: 10-15 cm resårband

Detta är strl. 1-3 år, skippa magfickan och hucklet så blir det nog lagom till en 4-6 åring.

Sy med raksöm så det bildas en kanal på varje sida. Fålla i nederkant.

Överkurs: Klipp hörnen runda för en mer arbetad look, använd en tallrik el lämpligt föremål att klippa efter, fålla sedan nederkanten.




Överkurs huckle: Ta det mellanstora tygstycket och klipp det till en triangel (jag gjorde den lätt rundad för att maximera tyget). Använd den fållade nederdelen som bas och klipp från ytterkant nerifrån och upp mot mitten i ovankant. Sicksacka råkanterna och sy fast en bit resår mellan basens ytterkanter, eller en bit (15-20cm) av snöret/bandet på varje sida. 

Nu bör det se ut något så här, lite tygspill blir det.

Klart! Det tog bara trekvart va?! Nu är det bara att leta upp ongen för provning och tillverka påskkorten som kommer passa perfekt i fickan.

Trots att Boo numera är stor nog att resonera med (nåväl, i ala fall när hon har lust) så har låsanordningen till skrivbordshurtsen blivit kvar trots att det mesta av bebisrivet vuxit bort. Jag vet att många använder sig av de långa skohornen från Ikea men eftersom jag sedan jag blev mamma (och medveten om ftalater mm) försöker hålla nere antalet plastpryttlar så blev det istället enklaste möjliga lösningen med hjälp av rundstav och en läderrem som sätter P för klåfingrar i mina lådor. Den räfflade rundstaven i ek fanns på Bauhaus och remmen hos den lokala skomakaren. Och jovisst, ambitionen var förstås att borra hål för remmen i staven men vissa saker stannar liksom vid att funka ändå.

 

Med barn följer prylar vare sig man vill eller inte. Först är det amningskuddar, filtar och nappflaskor och sen blir det gosedjur och legobitar. I förbannelse. Med dagisalster och kastanjesamlingar finns det liksom ingen hejd på't och även fast släkten informeras om den lokala policyn att hålla antalet julklappar nere så svämmar barnrummet över. Någon som känner igen sig?

 

För IKEA-bloggen Livet Hemma har jag gjort ett DIY-inlägg om just fiffig förvaring för leksaker. Ett smidigt sätt är att använda sig av en befintlig produkt och bara modifiera den, som jag gör med kuddfodralet SANELA. Hela inlägget och steg-för-steg hittar du på Livet Hemma här.

 

Nästa så att jag skäms över att skriva detta, det är ju inte riktigt PK att i vårt curlande samhälle inte precis alltid sätta barnen i främsta rummet. Men kanske att jag kommer undan med det eftersom jag är inredare (sagt med li-ite förhöjd pitch och a-aningens överlägsen ton) och ni vet ju hur känsliga sånna är med färger och disharmonier...

 

Hursomhelst ni är många som har frågat om en central tingest i ett par av de senaste inläggen så här kommer storyn bakom g u n g a n. När Marsipanrosen fick en önskad trägunga (de växer minsann inte på träd höll jag på att skriva men det är ju typ precis det de gör) i 1-årspresent av stormostern (stor som i äldst, annars är hon precis lagom) så blev vi så lyckliga och tog genast med den ut till torpet. Väl där tog sommaren slut innan vi hann skaffa fram en stege hög nog att nå killimanjaro-trädet vi hade för avsikt att hänga den i så mean while gungades det friskt i storstugan, från takbjälkarna mellan linneskåpet och kakelugnen. När även hösten tog slut (gjorde den förresten det någon gång, det kom ju aldrig någon vinter 2013?!) och vi kramade torpet hej då så kom vi på att vi hade takbjälkar även hemma på vår gata i stan och gungan fick lämna de evigt gröna ängarna och bli stadsbo för en "vinter" ("lång kall höst" om du frågar mig).

 

 

Jamen så vad jiddrade jag om i början av detta inlägg om barns bästa och hitan och ditan? Jo, ni förstår, det finns ju massa studier på att barn gillar klara och starka färger varför majoriteten av alla leksaker görs i just det, målgruppsanalys och sånt ni vet. Sen finns det ju andra studier (i.e. littlemissfixit.blogg.se) som påvisar att inredare gillar en dovare färgskala och hade den här gungan kunnat dingla bland de andra färgglada happy happy-leksakerna må det vara hänt men när den skulle bli en del av inredningen i vardagsrummet så fick den helt enkelt anpassa munnen efter matsäcken såattsäga, och målas om. Om det inte vore så att jag omedelbums var tungen att köpa nya rep eftersom originalet fick gungan att hänga oroväckande högt även för den mest äventyrliga av föräldrar, så hade den kanske kommit undan med sin tjofaderittan-look, men så fort repen blev vita (de svarta var f ö slut) så såg jag att en re-make var nödvändig.

 

 

Så här kom det där presskittet från Sadolin in i bilden, det var ju liksom lite som från himlen skickat med sina perfekta små färgburkar i många olika men väl samstämda kulörer och demonteringen var ett faktum. Gissa om jag fick måla som en liten iller, man tar ju inte ner "gongan" obemärkt liksom och när den alltid lika peppande maken deklarerade för nejonungen att "den där gungan lär du inte få se på ett halvår när mamma ska hinna med alla projekt" så tog det fyr och den var klar i en kattblink (ni vet, snabb som en blink men ändå lite långsam) en tisdagkväll framför Bygglov. Hur smidigt som helst att måla med träkulorna på rundstav.

 

 

Inget ont som inte har något gott med sig för från att bara kunna påvisa grundfärgerna tidigare deklarerade Marsipanrosen glatt igår att den översta kulan var "be-esch". Jag fick ju givetvis rätta henne till Ljus-rosa (pastell) men snart kommer hon kunna både Mullvad och Vinröd också!

 

Innan ni säger nåt. Jag vet att det heter förskola och jag vill abslout inte förminska någons yrkesroll eller trampa på någons tår, men jag orkar inte med att vara så himla PK hela tiden så jag kallar det bara för dagis i denna rubrik (för att jag tycker det har en gulligare klang). Okej?

 

Med några extra dagar inom hemmets fyra väggar och med en väldigt villig h(st)jälpreda som sina prickar till trots gladeligen hjälper sin mamma med allt vad pyssel heter så fixade vi ett örngott till kudden hon har på vilan. De flesta barnen har visst någon filt eller gosedjur men Marispanrosen har alltså en kudde (ersatte Mysmusen för cirkus ett år sedan) och tydligen uppskattade inte personalen att vi skickade med den i ett likadant vitt örngott som alla de andra sjuttielva kuddarna har. Jag valde mellan att trycka ett motiv på det befintliga eller att sy ett örngott men med tanke på assistenten så kändes "textilfärg på saker som jag inte ens visste kunde färgas av textilfärg" inte fullt lika bekvämt som att säga "försiktigt med nålarna, de är vassa" tusen gånger (om det räcker). Så när jag bestämde mig för att sy inventerade jag tygförrådet och valet blev ganska enkelt med tanke på att det här tyget har packats upp ur sin låda säkert tre gånger om dagen de senaste månaderna, och även slunkit med en och annan natt i spjälsängen. För hon gillar verkligen det här "kiget". Och med tanke på mönstret så kändes det mer lekfullt och mindre bordellmamma att sy dit öron och en svans...

 

Jag utgick från det tidigare vita örngottet som passar kudden och klippte, förlåt skar till en rektangel i samma höjd och knappt längden×2,5. Alltså bästa redskapet, en rullkniv! Köpte min för något år sen och det är så himla smidigt men man måste akta fingertopparna för bladet är verkligen skitvasst. Sen fållade jag ena kortsidan och sydde ihop det likt modellen jag utgick ifrån. Bästa sytipset istället för att dona med mönster om du frågar mig, kolla på ett plagg eller fodral du redan har och ändra i så fall det du inte gillar. Svansen sydde jag på frihand, först en lång tub och sen lade jag sömmen i mitten på baksidan, nålade så att inte tyget skulle glida och sydde en rundning av tippen och rättvände den. Eftersom jag skulle ha två öron ritade jag en liten mall i papper, Just i såna lägen, när man ska duplicera något, är det bra med ett mönster. Till slut måttade jag ut var öronen och svansen skulle sitta, skar ett snitt (OBS! Tänk på att ha skärmattan under rätt lager tyg, annars blir det ett ärrat kattdjur...) där jag petade ner ändarna och vände allt ut och in igen och sydde ihop alla tre snitt. Voila!

 

Marsipanrosen är salig, hon drar den i svansen och slänger den runt och kastar sig i soffan och borrar ner ansiktet i den och utbrister lyckligt "Gosig!" och "Mysig!". Tror hon tycker det är extra roligt att hon hjälpte till att sy den också (även om mamman fick räkna till både ett, två och trehundra), "kigern", som hon envisas med att säga. Ärligt talat, leopard eller tiger, det känns som det kvittar. Båda ryter ju, eller hur? Känns nästan lite tråkigt att den kommer flytta till dagis i nästa vecka.

 

Här kommer ett pysseltips, helgen är liksom räddad. Vanliga galgar i trä är ju inte de roligaste attributen i en garderob precis men om man gör de lite personligare så kan de bli så fina att de t o m får hänga framme!

 

Galgar och mönstrad tejp, här har jag använt washi som är en japans papperstejp som inte kladdar när man tar bort den.

 

En sak som jag köpte långt innan Marispanrosen kunde säga "gungälg", okej det kan hon fortfarande inte men men, var gungälgen EKORRE från IKEA. Jag gillar verkligen deras rejäla leksaker och känner mig trygg med att de är tok-säkerhetstestade undsoweiter. Däremot är ju färgsättningen något man inte kan välja och vraka mellan i det blågula varuhuset. Den är röd kort och gott. För att få den i en mild färg som passar i Rosens rum för övrigt tog jag helt enkelt fram sprayburken.

 

• Först skruvade jag av medarna, hornen och handtaget sedan ruggade jag upp ytan med ett fint sandpapper och maskade av skruvhuvuden och nosring med tejp.
• Sen grundade jag hela kroppen med grå primer, Clas Ohlsson har en bra, för att inte riskera genomblödning av det röda. Tänk på att spraya i många tunna lager för att undvika rinningar. Ett tips är att hänga upp det ni målar i taket så det är enkelt att komma åt överallt, eller varför inte i ex. äppelträdet i trädgården eftersom bra ventilation är a och o vid målning.
• När grundfärgen torkat gav jag den en omgång med kulören jag ville ha, det blev Venice från Montana Gold, tyvärr mycket blåare än åt det önskade gröna hållet. 1 burk gick åt.
• Efter torkning, låt gärna det ni målar stå i minst ett dygn för att dels torka ordentligt och framför allt vädra bort färglukten, monteras delarna ihop igen. Jag behöll dem trärena för att jag ville ha kvar det lite mer levande träet men annars finns det ju ingen hejd på de olika färgkombinationerna man kan få till. Eller, tänk en helt högbland kritvit älg från topp till tå, ursnyggt! (men kanske inte så lekfullt)

Här kommer ett perfekt helgpyssel! En annan julklapp signerat Little Miss Fix It som blev poppis var setet med leklera som tomten levererade till en tvååring to be. Men precis som med utklädningslådan så behöver man ju nödvändigtvis inte ge bort det här pysslet, eller så gör man dubbla set och behåller ett själv.

 

Receptet på själva leran som räcker till sex färger á drygt 1 dl:

 

5 dl vetemjöl

2 dl salt

2 msk alun

2 msk matolja (jag använde solrosolja) blandas  med 5 dl kokande vatten

karamellfärg

 

Dessutom behövs små plastburkar med lock till förvaringen.

 

De två julklapparna som nådde störst popularitet var faktiskt de jag hade gjort själv. Den ena var utklädningslådan till mannens brorsbarn och den här idén behöver man inte vänta med till jul, den passar faktiskt perfekt till vilket presenttillfälle som helst, gärna till syskon som inte har allt för stor ålderskillnad. Eller så skippar man hela presentbiten och kör bara ett helgpyssel tillsammans med ungarna. Vem minns inte utklädningslådan som fanns hos kompisen eller på lekis som barn?

 

• En koffert, resväska eller annan praktiskt låda. Kappsäck klingar ju bra i Pippi-fantasters öron...

• Kläder - ju mer karaktär desto bättre. Glittrigt, glansigt eller kanske gubbigt?

• Accessoarer - bälten, flugor, slipsar, mössor, handskar, halsband, hattar!!, skor, glasögon, väskor, hårdekorationer, scarfs, klämörhängen, armband, en käpp, paraply... Bara fantasin sätter stopp och än en gång ju tjusigare (e. g. glittrigare och färgglatt) desto bättre.

 

Fyll utklädningslådan med allsköns ting, börja med att rensa i din egen garderob och räcker inte det så ta en runda i en second hand-butik eller varför inte på lågpriskedjornas januarirea? Där finns mycket glittrigt vill jag lova. Se sen fram emot många glada skratt och personligheter som dyker upp hos både barnen och dig! När även halsband och glasögon åkte på den här lille killen så uppenbarade sig plötsligt Rut från Änglagård-filmerna. Bara en sån sak.

 

Barn vill bli stora. Växa. Och fort ska det gå för tänk om man råkar vara lite kort i rocken då dröjer det ju hur-länge-som-helst innan man får åka de allra häftigaste attraktionerna på nöjesfältet. På insidan av skafferidörren hemma hos min dagmamma var det fullklottrad med alla ungars längdutveckling: Jocke, Micke, Linda, Malin, Johan, Jimmy, jag, Ceasar... och Lill-Mickes förstås. Många små markeringar och datum. Men sen flyttade hon och kvar blev varenda tillväxtkurva. Men om man målar en mätsticka på en möbel - en hylla eller ett högt skåp så det blir som en jättelinjal, så kan man ju flytta med alla minnen av hur man skjuter i höjden. Och se om det blir den här eller nästa sommar man äntligen får åka FlumeRide.

Tipstack till Tiger.

 

Här kommer ännu ett DIY-tips till barn snarare än för barn. När Marispanrosen var nykläckt svischade en pinterestbild av en molnmobil förbi och jag ville göra något liknande att hänga ovanför skötbädden. Nu i efterhand har jag sett att den som inspirerade mig finns på Etsy. En mall till min 3D-variant i papper hittar ni i utskriftsformat här.

 

Skriv ut mallen på ett A4-papper och rita av figurerna på styvare papper/kartong i valfri färg. Varje del, utom paraplyhandtaget, görs i dubbel uppsättning. Skär sedan ett snitt från mitten nedåt på den ena och från mitten uppåt på den andra delen för att kunna kila dem i varann och skapa 3D-effekten. Jag gjorde själva upphänget, där jag knöt fast pappersfigurerna i tunna trådar, av en kemtvättsgalge som jag formade om med hjälp av en avbitartång.

 

Marsipanrosen gillar sin mobil skarpt, särskilt när man sätter snurr på den!

 

 

 

 

 

Med knappt två veckor kvar av november cirkulerar det en mängd gör det själv-varianter av adventskalendrar i bloggosfären och här kommer Little Miss Fix Its version. Det var det som jag använde tejpen till, kommer ni ihåg?

 

Tejp, papper, snöre, miniklädnypor, sax, penna och linjal är bra att ha.

 

Det var underbart att träffa alla kollegor igår, och inte minst alla nya bebisar som levererats under sommaren. Marsipanrosen fick paket, ja alla småfolk fick paket. Samma form i olika tappning och de var så fina paketen att jag måste visa, och tipsa hur man gör ett paket för bebis fast till föräldrarna om man säger. Fint utan att bli tuttenuttigt.

 

Välj ett neutralt papper att slå in presenten i, ett fint snöre och ett passande plastdjur...

 

I tisdags gjorde vi så mycket så att det blev bloggtorka av pur utmattning igår, men idag tänkte jag dela med mig av ett roligt DIY nämligen hur man kan göra unika brickor. Underlaget kan vara både digitalt, papper eller som här textil och väljer man papper eller tyg så är det bäst att fråga bricktillverkaren om de har några materialkrav.

 

En av de öppna förskolor som vi brukar gå till hade kvällsöppet och bjöd in till lite tryckverkstad men det här kan man lika gärna göra hemma och motiv kan ju vara allt ifrån teckningar till potatistryck och vi valde att föreviga Marispanrosens små tassar. Nu kom jag på att det här kommer ju bli julklapp till väl valda familjemedlemmar... så schhhhh (sluta läs om du känner dig träffad och inte vill låtsas överraskad den 24/12).

 

Du behöver: tyg, textilfärg, stämplar, roller och en gullig modell (på något vis blir ett par 43:or inte lika charmigt...) allt utom möjligen modellen hittar du i en hobby/pysselbutik. De brukar i alla fall inte finnas till försäljning.

 

Rolla på färgen på händer och fötter och tryck sen vald kroppsdel mot tyget. Har man en sprattlig bebis är det bra att vara två och hjälpas åt, och tänk på att textilfärg liksom är gjort för att inte gå bort från kläder så använd förkläde eller ofavoriter.

 

Ja, för minnet som det heter på tjusiska. Idag vaknade vi upp till det gråaste av gråa väder och varken jag eller Marsipanrosen tänker sticka näsan utanför dörren innan det är absolut nödvändigt. Nä istället kurar vi i köket med tända ljus, lyssnar på Johnossi - hon kör ett monsterpass i gymmet och jag försöker samla alla marsipan-minnen i två böcker. En klassisk Mina första år för mindre smickrande bilder i samband med födseln, sjukhusarmband, längd- och viktkurva, första julen och sånt ni vet och en tjock historia för dagliga små iakttagelser likt Emils mamma (för alla hyss) som alltså kommer räcka ända till 6 augusti 2017.

 

 

Roligt att sida för sida kunna jämföra vad som händer år efter år men oj så krävande att plita ner dessa rader varje dag. Ibland har jag glömt och då får anteckningar i mobilen agera mellanhand men som sagt roligt och framför allt bra för att just minnas. Fast jag sitter redan på pottkanten, ett avsnitt heter Världen runt omkring med fakta som Vår stadsminister hette (nåväl den var ju rätt lätt) och På löpsedlarna handlade det om. ??. Det var ju inte direkt så att vi kilade ner till Pressbyrån med hoppsasteg efter 20 h på förlossningen, någon av oss. Ommansägerså. Så den raden är fortfarande tom.

 

 

Förmodligen var det något om OS och känner jag mig själv rätt så har jag snart mejlat kvällstidningarna och tagit reda på vad de hade för scoop för tre månader sen. Jo det är sant, snart blir hon tre månader vårt lilla mirakel. Var tog tiden vägen? Med den här takten kommer hon snart vara tolv och tycka att alla de här små anteckningarna är skitapinsamma. Men mamma, varför skrev du att jag bajsade ner hela mig den fjortonde oktober 2012, den sidan river jag ur! ...pinsamt jöh!

 

Pro Memoria. Jag säger bara det.

 

Har förlustat mig på Pinterest idag och fick syn på det här dockhuset. Man har tapetserat och inrett en liten bokhylla avdelad till små rum. En rolig detalj är taket och himlen som vuxit upp på väggen bakom, ja varför bara hålla sig inom ramarna? Personligt, bra mycket roligare än ett köpehus och väldigt fint till en liten människa, så bums ner i mappen: När-hon-blir-lite-större. Då.