Sommartid. Det är ett mycket vackert ord. Eller ska jag säga var ett mycket vackert ord? För sedan vi ställde fram klockan en timme så har kvällsrutinerna hemma hos oss helt tappat det och jag sneglar anklagande åt Sommartidens håll. Barnet som för en månad sen bad att få gå och lägga sig 18.30 skuttar numera runt som en duracellkanin på knark strax innan 20.00. Inte för att man kan förebrå någon att få lite livsglädje efter ett halvår i mörker men det betyder ju inte att barnet ifråga behöver mindre sömn, det betyder bara att mornarna blir überdjefliga vid väckning.

 

Så, i vårt sovrum har vi vanliga mörkläggningsrullisar, likt den som fick sitta kvar i barnrummet när vi sålde lägenheten, men i Hundraåringen hade jag en annan tanke, en tanke om en mjukare på-/av-lösning med ett tyg med mycket textur fodrad med en mörkläggningsgardin och enkel upphängning.

 

Detta behövs: