Senast häromdagen.. eller förresten, först måste jag bara säga: Tack snälla ni för alla peppande och värmande kommentarer! Det var inte en helt självklar grej att outa våra barnlösa olycka här på bloggen men det bevisas bara än en gång vilka fina läsare jag har och tänka sig att jag har nästan inte orat mig ett endaste dugg sedan igår lunch (förutom de gånger jag tänkt att: nä nu jinxade jag det allt.. när jag bloggande om det och alla vet och...)

Hur som helst, senast häromdagen hintade jag ju om att jag har ett kuddpyssel på g och det är inte det enda syprojektet som hovrar i min pysselhjärna ska ni veta. Med en bebis kommer det ju massa möjligheter till att gå bananas med tyg men det finns bara ett litet problem. Min Husqvarna har lagt sig med pressarfoten pekandes mot skyn!


Efter lång och trogen tjänst så vill den liksom inte riktigt längre. Jag tog den till Symaskins-Arne här i stan, ja ni hör ju på namnet att han inte jobbar som frisör, och han meckade och petade och förfasades över den människa som "renoverat" min trotjänare genom att fylla den med olja. Bland annat. Jag förklarade överslätande att det var en riktig symaskinsfantast i Visby som på ålderns höst roade sig med att just "renovera" symaskiner (och sälja dem till intet ont anande fixarfröknar med dåvarande studentplånbok). Arne (får vi anta, han presenterade sig aldrig) skakade än en gång på huvudet och menade på att han kunde ta sig an en service men utan garantier på bättring, om jag tyckte det var värt 750:-. För att i nästa andetag sälja på mig en sprillans ny digital variant och trots dess fula yttre (vad är det med tillverkare som ska tjeja till saker, jag hatar sånt) så rabblade han upp både en och sjutton anledningar som lät vettiga varför jag behöver just en Janome (Decor Computer) 4030. För 6000 spänn. Finns även i webbshop här

Nu vad? Jag vill verkligen ha en symaskin och jag blev lite såld på den här blommiga historian och när jag ringde Jesper och liksom bara planterade det sorgliga faktum att Husqvarnan är bortom räddning (??) lät han helt och fullt med på noterna, jag fick honom till och med att säga Men är det inte dags att köpa en ny då? Va, tror du? Jo, kanske det sa jag knipslugt. Men när jag även sa vad den kostar hjälpte det inte om så 150 pressarfötter hade ingått i priset, han lade i backen. Men, men jag menar han jobbar ju med strategiskt inköp hela dagarna och tycker alltid allt kostar för mycket.

Nu behöver jag lite hjälp här. a) En digital maskin skrämmer mig, vad tusan gör man om den börjar krångla, en mekanisk kan man ju alltid skruva lite på? b) Vad är ett rimligt pris för en bra symaskin som har lite fiffiga finesser mer än knapphål när man trots allt bara hobbypysslar? Vad har ni för något? Och OM nu någon råkar kika in här ikväll så är jag supertacksam om du lämnar din åsikt, om inte annat för att hejda mig för annars lutar det åt att jag sätter på mig spenderbyxorna imorgon och ringer Symaskins-Arne för att baxa hem 7,7 franska kg.

Nu är det hög tid för lunch, det behövs verkligen för just nu kokar nästan min hjärna, idag är jag nämligen på Creative Tools i Halmstad för en tvådagars kurs i 3D Studio Max. Appropå gårdagens inlägg...

Uppdatering kl 20.30: Idag har jag alltså tagit mig igenom grunderna i animeringsprogrammet 3ds Max. Jag är förvånad över hur roligt det faktiskt är!  Men all heder åt artisterna som verkligen behärskar denna teknik eftersom det för egen del var som ett envetet radiobrus när min 21-åriga kursledare svängde sig med kortkommandon likt Tarzan mellan djungelns lianer. Anledningen till att jag som inredare ska lära mig hantera detta dataprogram är att allt fler av IKEAs katalogbilder görs i 3D där animeringsartisten står för tekniken och inredaren sätter rekvistan. Tanken är nu att vi inredare ska jobba mer självständigt och inte hänga 3D-artisterna över axeln. Riktigt kul som sagt, att utvecklas, men inget går upp mot att bygga upp en miljö med riktiga böcker i de fysiska bokhyllorna...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

För några veckor sedan fick jag ett pressutskick från Beijer i brevlådan. De presenterade sin nya köksserie Nabis och jag öppnade spänd av förväntan upp pressbilderna men insåg efter ett par klick att alla deras inspirationsbilder är gjorda i 3D, något som jag ansett som ett helgerån mot interiörbilder. Fram med luktsaltet! Presskittet med det lilla köket i trä får mig mer nyfiken än hemsidans material tyvärr.

Var det någon som märkte att jag skrev ansett, alltså imperfekt, som att jag ändrat mening i frågan? Jag håller nämligen på att omvärdera detta och eftersom allt fler interiörbilder görs med 3D-teknik är jag nyfiken på hur ni andra inredningstokiga ställer er i frågan: Märker du om en bild är gjord i 3D, och i så fall på vilket sätt? Påverkar det dig i ditt köpbeslut?


Foto: Sar Zetterström, little miss fix it

Jag skrattade högt när jag läste Tobias Boströms inlägg på sin blogg Mitt eget jävla Narnia. Klockren satir i ämnet heminredning/trender/bloggsfär och svenskens rädsla att göra något annorlunda. Det är humor och jag skrattade högt, och sen skämdes jag lite över min egen likriktning och brist på fantasi för visst har även jag suktat över Olle Eksell-affischen... Tipstack till Maria!


Foto: Beskuren bild från Moderna Museets webbshop

Ikväll gick jag och min kompis Stina och tog en glass nere på stan, perfekt att avsluta dagen i hamnen med en dalande sol bakom Kalmar slott som kuliss. Stina jobbar som AD på en reklambyrå och det blir alltid att vi pratar lite jobb när vi ses. Hon berättade om ett företag som jobbar med vattenlogos. Jag blev nyfiken och gick hem och kollade upp detta. Bl. a finns det en byrå som heter Crowd som riktat in sig på kreativ marknadsföring med okonventionella medier och det jag fastnade för mest var just vattenloggorna. Man jobbar alltså med schabloner och märker offentliga platser genom att tvätta fram företagslogos/budskap med högtrycksspruta på t ex. övergångsställen. Reklamen varar i någon/några veckor tills den försvinner genom slitage. Jag gillar tanken på dessa gerillakampanjer och att utnyttja det offentliga rummet så där lite i smyg. Har någon sett en kampanj i verkligheten?


Foto: Crowd Foto

eller blogginlägget om hur ett blogginlägg blir till.
Vissa dagar vet jag precis vad jag ska blogga om, medan andra ter sig lite mer trögflytande eller utmynnar i något helt annat. Idag blev det efter den sista devisen, definitivt något annat. Jag hade tänkt att göra ett inlägg om ett DIY-projekt men efter middagen började jag bläddra i senaste numret av Sköna Hem som kom idag. En snabb japansk (bakifrån och fram) genombläddring och när jag kommit igenom större delen av tidningen hajar jag till, på sidan 35 - snyggt!! Läser intresserat ingressen men blir lite förrvirrad (det kan lätt bli så när man läser bakifrån) är det en styling, ett utsnitt eller vad tusan kommer den här härliga interiören ifrån? Bläddrar vidare och frågetecknen rätas ut när jag får se hemma-hos-reportaget på sid 33-24 (sid 34 är en heltäckande reklam för en mejeriprodukt mitt i alltihopa). Gotland, gu vad jag älskar den ön, undrar om vi kommer flytta tillbaka dit någongång...  Åhh den där pläden är ju to die for (Pia Walléns korsfilt) ...snygg stege undrar om det är ett hemmabygge? *bläddrar* meh! en korsfilt till!! Är de gjorda av pengar eller? Vad jobbar de med? ..men den svarta är snyggare... *blädderblädder* "Grafiska formgivarparet Henrik Nygren..." Åhh det där rackarns fina soffbordet igen, undrar vad det kostar egentligen... när var det jag blev förtjust i det.. hos första familjen jag var barnflicka va? oj jag kan inte varit mer än 14-15 år... länge sen är det i alla fall "bord av Poul Kjaerholm" jaha, det visste jag inte. *öppnar ny flik för Blocket.se söker på Kjaerholm* två träffar - inget bord *öppnar ny flik för tradera.com* men inte heller där någon träff av vikt *öppnar ännu en flik, nu lauritz.com*  får flera träffar men inte bordet jag letar efter, hittar en skitsnygg weekend-bag och överväger om jag ska bjuda, berättar lockande för Jesper om denna auktion men han nappar inte på betet och jag kommer på att jag inte besökte sajten för att kolla accessoarer denna gång. *googlar Poul Kjaerholm* och får veta att bordet heter PK61 - good to know. Om jag hittar en passande bild på bordet i en interiör så kan jag ju göra ett inlägg om det - det är ju en designklassiker... vem har tagit bilden? *bläddrar/letar namn på fotograf* Johan Carlsson - inte så lätt att googla ett så vanligt namn precis, jaha han stavar bara med ett "s" *googlar Johan Carlson* epitetet fotograf dyker upp utan att jag behöver skriva det. Hans hemsida säger ingenting och på tidningens hemsida (som inte är helt lättnavigerad, ska jag leta under aktuellt eller hemreportage?) hittar jag inte reportaget, det är väl för tidigt, tidningen har ju inte kommit i butik än. Kanske har Henrik Nygren en hemsida, och bilder på sitt hem där.. nä varför skulle han ha det? Äsch värt att kolla *googlar Henrik Nygren* och känner den lilla taggen av dåligt samvete då jag läste någonstans att det produceras x mängd koldioxid vid varje googlesökning man gör shit jag måste verkligen cykla till jobbet hela sommaren. Även om det regnar. Tur att jag har semester snart. Oj där är en bild som påminner om hemma-hos *klickar på länken och kommer till Cap&Design* läser en artikel som skrevs för två år sedan då Henrik Nygren fick platinaägget för sina över 20 år i branschen. Oj, så gammal ser han inte ut. Scrollar ner på sidan och fastnar för rubriken Periodiskt system för typsnitt. Wow, cool affisch! Jag som verkligen gillade kemi i skolan, konstigt det var ju ett favoritämne, har jag ju inte tagit vara på precis -möjligtvis när jag tävlar mot Adam i Vinn Adams pengar på väg till jobbet, ja inte för att jag har själv har ringt in till radion men... *klickar på länken* Oj, snyggt! Men synd att det är gjort i så gammaldags stil.. iihh t o m årtal och designer står med! Det här måste jag blogga om, bra att man får ladda ner det själv då måste det ju vara ok att använda bilden i bloggen? Eller finns det någon att mejla... nej men det verkar vara lugnt. Spread the word liksom.

Meh, nu gjorde jag så där igen, jag skulle ju blogga om mitt DIY-projekt... nåväl, det här var ju bara så häftigt. En typonörd som jag kan ju inte låta bli att spara detta till samlingarna. *öppnar en ny flik; sv.wikipedia.org (hur många gånger har jag inte skrivit "se" istället för "sv" och hamnat på en sida jag trodde var sloveniens, vilket det inte var och som fortfarande är för mig ett mysterium) och söker på periodiska system* Jag trodde för ett ögonblick att affischen var gjord så att typsnitten var valda efter namnet på grundämnena... aha, det är de 100 högst rankade typsnitten som är med... juste. Här kan man läsa mer om bakgrunden och designerns tankar. Och här kan du själv beställa eller ladda ner affischer, klistervinyl, t-shirts, skrivbordsunderlägg eller tapeter.

Jaha, vilken rubrik ska jag skriva? Vad handlar det om? Affischen visar ju Typsnittens periodiska system, så det är ju passande. Jag kanske skulle skriva inlägget precis så som det uppkom? Undrar om någon orkar läsa... jag får väl lägga till en underrubrik ... eller blogginlägget om hur ett blogginlägg blir till. Ja, så får det bli.


Foto: nedladdad bild från Béhance NETWORK i egen sammansättning

Via Lotta på Solrum hittade jag den estländska designerduon HMF (HandMadeFont). De gör okonventionella och helt underbara typsnitt. En grafisk nörd som jag själv i en sådan webbshop samma dag som lönen kommit in på kontot är att leva farligt... Här är några av alla jag vill ha, och den bedjande tonen i presentationen av de olika typsnitten på hemsidan; PLS LUV US är definitivt överflödig. För €250 får man köpa tio av de existerande 240 små älsklingarna att använda fritt. PLS GIVE ME.


Uppifrån och ner: Pen Line, Paper rose, Wire, Jeans, Cardboard och Ice crandberry.

Foto: hmf.com

Efter utställningen i onsdags blev det lite födelsedagshäng på Godot på Grev Turegatan, uteserveringspremiär till och med, hade det inte varit så varmt hade jag mer än gärna suttit inomhus för kolla in den snygga grafiska profilen på stället! Ett enkelt typsnitt och ett utmärkande konstverk/"ansikte" - svarta streck mot vit botten, rent men fantasieggande och hur läckert som helst. Killen bakom konstverket heter Erik Eriksson och han har ritat byggnaderna och flygplanen med tusch direkt på väggen. En stilla undran är ju hur lång tid det tog att färdigställa egentligen. Fönsterglaset såg ut att vara blästrat med samma mönster i vitt, jag är ledsen att bjuda på så dålig bildkvalitet men du hittar en glasklar version på Godots hemsida.


Mobilfoto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Ni har väl inte missat Earth Hour den 28 mars kl. 20.30-21.20? Timmen som uppmanar världen att engagera sig och aktivt jobba för vår miljö.
Genom att släcka lyset och stänga av onödiga elektriska apparater sparar man energi och minskar växthusgaser.

Jag gillar Arlas kampanj inför Earth Hour. De "släcker ner" sina mellanmjölksförpackningar för att uppmärksamma människor om sin egen påverkan, utan att för den delen belasta klimatet med kampanjen.

"All tryckfärg på mjölkpaketen är uppbyggd på samma sätt men har olika färgpigment. I svart färg är pigmentet kol (sot).  Den svarta färgen på mjölkpaketen innebär därför inte mer miljöbelastning än dekoren på vanliga mjölkpaket. Kampanjen med de mörka mjölkpaketen innebär inte heller mer svinn av emballage. Arlas Mellanmjölk har så stor volym att varken leverantörerna eller Arla behöver kassera något emballage för den här kampanjen."

De svarta mjölkpaketen kommer att tillverkas 19-25 mars och säljs så länge lagren räcker. Jag tycker det ser jätteläckert ut.

Foto: skärmdump från arla.se

Idag damp den ner till slut, årets personliga almanacka! Flera förbättringar fanns nu mot förra årets variant, t ex. gumminband, linjal och visitkortsficka!
Denna gång valde jag inverterat rosa och rött (mot i fjol alltså). Visserligen älskar jag cerise och ljusrosa, men denna skrikrosa var inte precis vad jag tänkt mig, men what the heck. Jag bara älskar att den känns som bara min, anpassad av mig själv efter just mina behov. 2009 års viktigheter kan börja!

Foto: Sara Zetterström/Little Miss Fix It

för tomten kom med otroligt fina paket i år.

Äntligen äntligen, som jag har suktat och velat och själv aldrig prioriterat i över tre år. Mina drömmande blickar och längtansfulla suckar och storslagna planer fick väl Jesper att vilja byta till en mer rationell och mindre drömmande fru varför han helt sonika gav den till mig i julklapp. Så numera är jag en stolt ägare av ett ritbord till datorn!! Det blev en Bamboo Fun Medium från Wacom. Tack för hjälpen i valet Isa!

Efter vår julturné har jag inte riktigt hunnit att kopplat in den än, men jag lovar, snart kommer ni få se mer av min alster. Tjoho!


Foto: letsgodigital.org