Första intrycket
Efter en intensiv gårdag på hemmaplan så åkte vi ut till torpet och jag har mest legat i hängmattan som skuggades av körsbärsträdet. Den största ansträngningen har under dagen varit att peta upp solglasögonen när de gled ner på näsan av värmen...
Nej inte direkt va. Du gick inte på den säger du? Nåväl, nej riktigt så skedde icket. Istället började familjen med att utrymma huset inför städfirmans ankomst (bästa äktenskapsförmedlaren, säger bara det) med en frukostpicknick. Sen hängde vi på låset på vår favorit-handelsträdgård där vi omsorgsfullt spenderade åtminstone ett halvårs barnbidrag eller så. Vad gör man inte för att ge ungarna en bra uppväxt omgiven av... träd?!
Ja för det var ju det där med att vi nu är inne på vår femte torpsommar och tredje hussommar och fortfarande lyser de där träden med sin frånvaro
för de är ju så fjuttiga
. Jo tack, och fjuttiga lär de förbli om man aldrig planterar några.
Men i morgon, då händer det tusan magi för då ska vi plantera inte bara ett utan två familjeträd, ett äppel-trio och ett triss i körsbär.
På samma träd!
(ja inte både körsbär och äpple på samma utan två s k familjeträd var det alltså som konkurrerade ut vaccineringsmutor och gummistävlar från Polarn & Pyret
)
Viva ympning. Och när vi satt här på trappan för ett par timmar sedan medan solen började dippa bakom skogen så kisade jag i den riktningen och konstaterade att det hade varit väldigt tjusigt att göra en växtportal och snickra ihop en grind och verkligen skapa en entre?! Något i stil med den här inspirationsbomben från
boken Paradiset
. För jag är inte bra på att skörda mina sådder, att stänga av och inte hela tiden låta nya ideer växa till liv. Inte bra alls faktiskt. Och första intrycket är ju ändå väldigt viktigt. Även för torp.
Foto: faksimil Sara Zetterström av boken
Paradiset
Dagens kontor och att lära sig den hårda vägen
Idag tog jag det mobila bredbandet under ena armen och Madde under den andra och åkte ut till torpet. Jag hade lovat bort torpköket till en fotografering som så småningom ska hamna i Madeleines alldeles egna bok vilken kommer lanseras under nästa år. Dagen bjöd på hembakat till fika och brasan som sakta värmde den höstkyliga stugan. Det kunde verkligen varit ett fantastiskt härarbete. Men. Efter att ha trilskats i ett par dagar så bestämde sig min dator lagom efter brasmyset att helt sonika sluta samarbeta. Panik. Jag hade ett tidningsjobb som jag var osäker på om det verkligen sparats och, ännu värre, en införsäljning (till ett jobb som jag verkligen ville ha) som liksom blev inlåst. Panik som sagt och lite smolk i mysbägaren. Kontentan blev att just detta jobb på eftermidadgen gick till någon annan och att jag nu sitter och grämer mig över att jag inte skaffat ett bättre back-up-system innan det var för sent. Efter lite hjärt-lungräddning har datorn nu hoppat igång igen och jag ska försöka sluta gråta över spilld mjölk och sikta på nästa jobb.
Fast först tar vi helg va?
Foto: Sara Zetterström
Torpet 3x3
Kanske har det varit en av de regnigaste helgerna på länge. Kanske packade jag mer fort än rätt när regnkläderna i vuxenstorlek inte kom med. Kanske är 30 m²+loft i minsta laget när tre personer med varierande storlek på byxmyror ska samsas om utrymmet (som dessutom ska rymma många böta textilier på tork). Men vi har gjort så gott vi kunnat för att sysselsätta oss mellan regnmolnen.
Vi har letat svamp. Så långt in i skogen att vi kom ut på andra sidan utan att hitta några och då passade vi på att leta efter grannens katt Livullman (som Boo självklart säger i ett ord, precis som att jag i hennes ålder döpte min nalle till Kallebengtsson efter min favoritgubbe till granne som jag trodde hette så, i förnamn. Nallen Kallebegtsson Hansson). Och när man har gått kanske flera tusentals mil över mossa och kottar och sly och rötter och när stubbåkern sedan brer ut sig som en hel oändlighet slutar liksom benen att fungera lite som per automatik och man vill bara sitta ner och inte gå alls - på sin höjd undrar man lite över fjädern som vi fann, vilken rovfågel som flygit så fort att den ruggat?! Kanske var det en hök? Vilken tur då att mamman och pappan kunde en hemlig lek om just en hök. Under hökens vingar, kom! Vilken färg? Rosa! Såklart att man minns att under täckbrallor och tights så tog man på sig ett par rosa trosor just imorse. För att inte tala om kanintröjan som har nästan alla fina färger i hela världen. Pappan hade både färgglade strumpor och kalsipper medan mamman fick vara hök mest hela tiden. Det kan lätt bli så när nästan allt är blått, svart och vitt och åkern är kilometerlång. Men hem kom vi till slut, var och en på egna ben.
Brun! (listigt tyckte höken) ända tills de upptäckte både bälte och kängor och glatt promenerade förbi...
Både länge och väl letade vi även efter den försvunna hundvalpen som vi kände lukten av. Men nej någon hundvalp hittade vi aldrig, det var bara treåringen som visst inte hade duschat håret på länge. Duschar är kanske det värsta som finns tycker Boo. Badkarsbad däremot, det är grejer det - synd bara att det stora badkaret inte fick flytta med oss till Hundraåringen. Men vilken tur att diskhon i torpet är av modell större och att man kan klämma ner en unge mellan nydiskade köttbulletallrikar och kastruller. Ett lätt sätt att byta hundvalp mot nyponros.
Just som vi bestämde oss för att, i en solglimt, fixa björnbär till en kaka (att baka är nog godaste familjesysslan när vädret håller en gisslan) så bestämde sig himlen för att än en gång öppna sig på vid gavel. Snacka om regnmoln i bakhåll! Vi lyckades ändå, genomblöta, skrapa ihop en halvliter blåsvart guld. Det räckte både till gårdagens efterrätt och söndagsfrukost. Inte lika ljuvlig som lönnvarianten kanske men när stugan bara hade vanlig ljus sirap att erbjuda så funkade även det fint till pannkakorna.
Min lördag på landet
Igår var det en sån där dag som jag tänker spara i flera kopior på den alldeles speciella lilla hårddisken kallad hjärtat. Ni som följer mig på Instagram (@littlemissfixit) vet att vi kollade på ett drömhus. För mig en våt renoveringsdröm och för Jesper något av en mardröm, men det var faktiskt hans idé - med förmaningar att vi inte gjorde det för att vi var spekulanter (tjöta). Drömmigt som tusan och bra för energinivåerna. Sen åkte vi ut till torpet och.. ja gjorde mest ingenting. Just nu är det helt galet vad det blommar kring stugan och om det inte vore för att vi ska resa iväg alldeles i dagarna så hade jag plockat den vildaste blombuketten ni kan tänka er.
Där bakom all Vildkaprifol som omfamnar den lilla stenmuren ligger vår stuga, vid slutet av vägen som har en frodig sträng av gräs i mitten.
Vissa gungade medan jag mest gick och luktade på alla blommor som fullkomligt exploderat sedan vi var ute sist. Magarna började kurra ganska snart så det blev perfekt med en sopplunch på trappan.
Dasstunnan ska hämtas så den måste vi köra ut till vägen. Och när vi ändå var vid infarten passade vi på att palla lite jordgubbar. Ett helt fält alldeles intill torpet ligger nämligen i träda i år men det hindrar inte plantorna att fullkomligt digna av söta små bär.
På vägen tillbaka plockade jag några Vallmo för att torka fröna, sen fick vi nästan nackspärr av att titta på Kaprifolen som slingrar sig uppför en gran.
Gunga kan man liksom göra hur mycket som helst tycker Boosan och så högt att hatten flyger alla världens väg. Och när alla gräsmattor var klippta och jordgubbarna snoppade så åt vi dem med socker och mjölk och kände att det är en himla fin plats det här.
På hemvägen åkte vi förbi ett par kompisar och blev bjudna på spontanmiddag. Som sagt, en himla härlig dag att spara i hjärtat. Förhoppningsvis surrar humlorna i blommorna ända tills vi kommer nästa gång.
Foto: Sara & Jesper Zetterström
Sommarregn och nyponrosor
Nyss hemkomna efter en promenad som avrundades med att himlen öppnade sig för sjuttielfte gången den här helgen. Trots bostadsytan modell skokartong funkar det riktigt bra med inomhushäng på torpet. I fjol ansade bonden, som äger marken här omkring, dikesrenen längs den lilla vägen fram till stugan men i år har det vuxit igen ganska mycket. Jag räddade några nyponrosor från att fastna i grillen på bilen och nu står de på en av takbjälkarna. På liten yta får man ytnyttja kubikmetrarna.
Foto: Sara Zetterström
Vårt torp finns ute på Airbnb
Idag bloggar Hildur på Fixaodona om den franska bistro/industriella stilen och har refererat till torpet. Så kul att hon också gillar vår lilla spartanska stuga. Om någon mer är sugen på att tränga ihop sig på 30 m² + loft en halvtimme söder om Kalmar med dusch i det fria och ett litet men fullt fungerande kök, utedass bakom huset, en trädgunga, hängmattor och gräsytor stora nog för ett parti Kubb, 3,5 km till havet och Ica ännu närmare så finns det möjlighet att hyra torpet via Airbnb. Vissa veckor står som ägarveckor men med tanke på att vi nu har två hus är vi inte helt omöjliga att släppa även på dem, bara att skicka en förfrågan via mejl i så fall. Välkomna!
Men just den här helgen är upptagen för ikväll åker vi dit för lite midsommarhäng.
Före och efter - köksrenoveringen i torpet
För precis ett år sedan satte jag och min svåger köket på plats i vårt lilla torp. En bild på hur det såg ut när vi köpte det fladdrade förbi på hårddisken imorse och jag trodde knappt det var sant. Det gamla köket bestod av stora tunga möbler, ett kylskåp man rammade med höften och en illa placerad diskbänk, överskåp som knappt gick att öppna mellan takbjälkarna och en ännu sämre dimensionerad fläkt kopplad till tre(!) skarvade grenuttag. Både opraktiskt och lite livsfarligt.
Jag kastade om planlösningen helt för att maximera förvaringen. Det kantiga bordet byttes mot ett runt och den gulliga men för stora köksoffan fick flytta till ny lycklig ägare för ett vrakpris. Allt för att uttnyttja ytan och skapa rymd på bästa sätt. Spånskivorna till tak revs ut och istället lade vi ett massivt furugolv på loftet. 80-talstapeterna med tillhörande bård revs och en renoveringstapet sattes upp. Först fick Jesper välja kulör men hans favoritfärg mintgrön gjorde att huset kändes som Villa Villekulla (inklusive egensinnig rödtott och en liten klätterapa till unge) och väggarna målades istället vita för att öppna upp rummet. Även taket och takbjälkarna målades vita och köksdelen målades i en ljus smutsgrön färg för att få en egen känsla av rumslighet. Golvet målades ljust och blev rutigt i samma kulör som köksluckorna för ljusheten och en äldre känsla som balanserar upp det moderna köket.
Köket består av fyra 60-sektioner av Ikeas Metod/Veddinge, på ett specialbeställt underrede i smide för ett lättare uttryck. Med utdragbara lådor istället för överskåp som skulle fått rummet att kännas mindre, och rymmer allt ifrån porslin till torrvaror. Det befintliga kylskåpet placerades till vänster bakom dörren för ett bättre flöde och det fina svängda lilla hörnskåpet (syns ej i efter-bilden) fick höga ben och ställdes till höger mellan dörren och murstocken. Perfekt till vinglas, ljus och servetter bl.a. Som extra arbetsyta och förvaring byggdes en slaktarbänk av de gamla golvbrädorna på ett underrede med hjul. Praktiskt och tillgängligt men samtidigt lätt att flytta på.
Tillsammans med brunnen och öppningen upp till nock i storstugan är det helt reviderade köket det som blivit det största lyftet för torpet. Här bakar vi, lagar mat och tränger ihop oss för både vinkvällar och SVT-playstunder.
Om ni vill veta något mer om torprenoveringen i allmänhet eller köket i synnerhet är det bara att lämna en kommentar så ska jag svara efter bästa förmåga. Men nu ska jag jobba undan det sista här på kontoret för att sen gå ut och träffa två fina ladies och äta en bit mat efter bästa förmåga.
Foto: Före-bilden från tidigare ägaren Lena, efter-bilden: Sara Zetterström
Ännu mer sommartider
Idag var det verkligen måndag. En småtung start på veckan efter en skön ledighet och inte för att jag har något emot jobbveckor - tvärtom. Synd bara att de för med sig väckarklocksmornar och morgonrutiner, med en treåring to be, som mer liknar rysk roulette (jag har ett enormt tålamod men till och med det prövas rejält när envåldshärskaren i midjehöjd utveckalar sin diktatur innan klockan sju på morgonen). Moster Mallerutten och hennes fästman hälsade ju på och diktaturen blev lite suddigare i kanterna för några dagar. Hon är poppis den där mostern.
Vi åkte till torpet och lade en vårdande hand på trädgården, eller i vanlig ordning var det Malin som vårdade den medan jag åkte på loppis, är man storasyster så är man. Men innan vi lämnade stället så åkte i alla fall vindorgeln upp i körsbärsträdet plus att jag kopplade in duschen (vi har ju bara sommarvatten) - kanske vår bästa investering evvah. Fick även för mig att regntunnan ska få vikariera som badkar i sommar, är man mellansyster så är man. För två år sedan höll vi en fin namngivningsfest på just den här platsen och man kan väl säga att det hänt en del sedan dess. Och från och med nu kan vi alltså återigen duscha i det fria - sommartider hej hej!
Foto: Sara Zetterström
Blomma on a budget
Vi har firat Valborg med brasa och senare pizza hemma hos ett par kompisar och jag vill mest kika in och säga hej här på bloggen innan kudden kallar. Några har frågat om blomman från torpet och lagom till vårstädningen fick en ny Fjädersparris i torpig kruka flytta in. Jag fyndade den för dryga hundralappen på Ica Maxi under provianteringen, växter är ju så fantastiska trivselhöjare. Eftersom Fjädersparris behöver vattnas några gånger i veckan har den fått resa mellan Torpet och Hundraåringen och jag känner mig ungefär som Mathilda, med blomkrukan under armen, i filmklassikern Léon. I morgon bär det troligtvis av mot stugan igen och övernattningspremiär för hela Cirkus Zetterström.
Foto: Sara Zetterström
Torpet i vårskrud
Förra helgen mutade jag två sköna ladies och deras kids att vårstäda torpet tillsammans med mig och Rosen. Jag tänkte att de kunde byta stadens larm mot fågelkvitter och friskluft, plocka vitsippor (blommor de troligen tidigare bara sett på bild) och eventuellt hjälpa till att lyfta någon byrå eller så (Boo är så himla ohjälpsam på det området) mot lite mat och en sängplats. De tackade jublande ja och om jag trodde att bilen nått top level i Tetris i och med semesterpackningen mot hemfärd aug -14 så trodde jag fel. Torp-öppning 2015 är nya highscore och jag fick nästan använda kofot för att få ut extratäckena, så full var den. Oh well förra lördagen städade vi.
Amanda som köper/säljer möbler hela dagarna bar ut allt i ett nafs, inklusive tre busiga barn som hon sedan underhöll förstklassigt. Jag dammade, dammsög och knäskurade varenda kvadratcentimeter och Madde putsade fönster. Schwosh sa det och plötsligt var det vår i torpet på r i k t i g t. Barnen somnade (kors i taket som inte finns i öppen planlösning) och morsorna satt uppe, pratade, åt och drack gott halva natten. Egentid i trippel är galet underskattat. I söndags for gästerna hem och plötsligt hittade jag min kamera under en pläd. Medeleine har bloggat så fint från hela helgen här och här om ni vill se mer.
Tre glada gungande barn i stövlar från Kalmars enda butik eller?!
Amanda hade med sig ljuvliga små torpstakar i present, de funkade fint som vas för årets första gullviva med!
Kistan stod i uthuset när vi köpte torpet, nu är det soffbord och rymmer alla täcken. Jag har lagt ner ett par tvålar som sprider väldoft av Sandelträ. Älskar't (finns på Lagerhaus).
"-Låt pappret sit..." Rosen kände tydligen inte doften genom pappret. Så en av tvålarna ligger nu i sin birthday suit och luktar lite extra.
Så här ser övervåningen ut. Delen över köket är loft och delen över storstugan är luft.
"-Men mamma, vad gör du uppe på takbjälkarna??!"
"-Ehh, mamma fotar lite bara, helt normalt i vår familj vettu."
Lilla köket. Ameh kolla golvet. S h i n y. Knäskurat är det bästa. Hejdå höstlöv och gamla barr, hejdå musbajs, hejdå knäskålar.
Japp, Torpet är alltså redo för säsongen. Den här helgen ska vi ge Hundraåringen lite kärlek, skura altanen och försöka skapa lite hängtrivsel inför sommarens grillkvällar är tanken. Hoppas ni får en fin helg!
Viva vårstädning
Håller så smått på att fylla bilen med hela vårarsenalen för idag är det dags att rulla upp torpgardinerna för i år och städa bort mössens vinterfest. Jesper testar fiskelyckan hela helgen så jag tar med mig ongar och sköna ladies och som det ska putsas. Fast mest ska vi nog hänga, få friskluft och äta gott. Och hoppas att tre barn håller sams på 30m² + loft och att deras mödrar inte somnar först...
Damma, dammsuga, våttorka och putsa fönster är planen, vilket är ditt bästa vårstädningstips?
Mobilfoto: Sara Zetterström
Torpartriss
Det var early birds i det Zetterströmska residenset för att iscensätta en farsdags-frukost i morse. Färskpressad apelsinjuice, små tyska korvar och scrambled eggs, men inga specifika önskemål eller så från den där pappan till barnet. Och sen åkte vi på råttjakt i torpet. Jag har köpt en sån däringa pipmojäng som ska få små möss med känsliga trumhinnor att välja andra vinterhotell än Sjöströms stuga. Håller tummar och tår att den funkar för jag ser inte fram emot att fira ett eventuellt torparnyår med hela släkten Skogsmus. Föräldrarna försökte hålla horisontalläge med sagoläsning medan treäpplaren höll fanan högt och körde varv efter varv av hela havet stormar med de vinterförvarade dynorna. Nyss hemkomna ska jag försöka få den lilla cirkushästen i säng och själv landa inför ännu en arbetsvecka i Älmhult. Jag saknar alla fina loppisfyndade ljusstakar när jag inte är i torpet, får se om några ska få flytta in till stan över vintern.
Foto: Sara Zetterström
"Hur ska ni göra med torpet...
...nu när ni köpt hus?" Jag har tappat räkningen på den frågan men visst den är relevant. Jesper sa att vi skulle sälja torpet om vi köpte ett hus. Men samma Jesper sa också att den här renoveringsvåren typ var den värsta i hans liv så uttalandet får nog räknas till sånt man säger i affekt. För vi ska inte sälja nu i alla fall, nä vi provar att ha dubbla hus en sommar. Dubbla trädgårdar, dubbla gräsmattor som ska klippas och dubbelt så mycket underhållsarbete. Men som sagt, vi testar och märker vi att det blir en börda snarare än ett sommarnöje så kan vi ju alltid hyra ut det.
I helgen var vi där och plockade in blomkrukorna, rensade hängrännorna, satte lavendeln på vinterförvaring, stängde av vattnet och blåste ur rören till duschen, ja förberedde för lågsäsong helt enkelt. Kanske var det vetskapen om att vi inte kommer åka dit lika frekvent nu i vinter, men oj som vi njöt med brasa och mys. Boo ritade på tavlan (skrivtavle-DIY hittar du här) och hjälpte mig att fyndfota medan det var ljust men sen liksom däckade vi allihop i en massiv middagslur...
Och den minsta musketören ville aldrig vakna för det var så skönt där i soffan med knastret från kakelugnen och fladdrande ljuslågor. Till slut kunde våra pussar på pannan väcka henne och vi åt småländsk ostkaka till kvällis innan vi körde hem till vår gata i stan och landade lite innan arbetsveckan drog igång igen.
Nä, vi ska inte sälja torpet, det är ju vår lilla oas där vi kan vara oss själva för en stund.
Foto: Sara & Jesper Zetterström
Som en favoritfåtölj
Igår kväll när jag kommit hem från ett nytt jobbprojekt för IKEA Communications i Älmhult ägnade jag en stund åt att läsa svaren som kommit in från läsarundersökningen som ligger ute nu. Jag hade en vision om att jag skulle läsa alla först när svarstiden gått ur. Eller hu-ur!? Jag är ju så galet nyf.. jag menar intresserad av människor att jag bara var tvungen att tjyvstarta lite. Och woop woop vad många som svarat. Helt underbart!
Jag satt och skrattade så jag grät över de ärliga svaren och lite grät jag för att ni är så himmelens fina också och säger saker som att mina texter berör, och att ni gillar idéerna och bilderna. Och jag blir stolt. Som en liten mallgroda tänker jag nu att min blogg är smått fantastisk för här samlas det allt ifrån tandsköterskor till advokater och designers till miljöbiologer och det är ett himla myller av personligheter och kunskap som alla finns med i mitt liv, mitt bloggliv, vare sig jag vet om det eller ej.
Så jag tänker att jag, eller jag menar bloggen fast det är ju nästan samma sak, är lite som den gamla fåtöljen som jag renoverade i somras, den som följde med i torpköpet. Och du, du, du och du. Och ja, du där som ibland scrollar förbi familjeinläggen - du också, är dynorna, kuddarna och plädarna som med sina olika former och texturer skapar ett himla mysigt ställe att sjunka ner i.
Utan er hade bloggen bara varit en väldigt färgstark stomme som i brist på motstånd, ja relevans, troligtvis skulle klappat ihop efter ett tag. Istället är det nu en plats där jag kan hänga. Och tanka energi. För det är jag er evigt tacksam.
Foto: Henrik Petersson
En våg av tacksamhet
Eller ska jag säga dusch? Jag har nämligen typ jordens bästa bloggläsare! I somras hörde Wiveka av sig och sa att hon hade ett duschmunstycke som skulle kunna passa till torpet och bifogade bild på den mest torpiga duschen ever. Via snigelpost och med ny slang blev väl denna 60-plussare en riktig snygging på södersidan så säg? Tack än en gång! Och föresten jättetack alla ni som redan svarat på enkäten! Har du inte det så finns det chans hela oktober månad. Bästa läsarna. Bästa bränslet! Det är alltid för att ni ska känna er som hemma...
Foto: Sara Zetterström
Tomtar på loftet - tankar om ett räcke
Jag har fått många frågor om hur vi gjorde med räcket på loftet i stugan. Och med grindfrågan med för den delen. En grindlösning för att kunna sova gott om natten med en treäpplare ombord. Räckesfunderingarna studsade mellan smide, rep och rundstav. Mitt estetiska jag ville defiitivt ha vit båtlina i polyester i täta lodräta rader men förnuftet sa att det var viktigare att tänka på barnsäkerheten (flexande rep stoppar inte ålande ongar). I bygglagen kan man läsa om reglerna för ex trappräcken och Boverket har sammanställt en lättöverskådlig manual om barnsäkerhet - Visste du t ex. att maxiimum mellan spjälorna i ett räcke är 10 cm? Här i Bygg barnsäkert från Boverket kan man läsa mer.
Så en smed kom. Vi diskuterade olika möjligheter men mörk smide kändes för tungt till ett loft som redan är litet så jag byggde tillsammans med vår snickare Andreas slutligen ett i rundstav som grundades vitt. Speaking of wich. Det är en av få saker som fortfarande står på torpets att göra-lista sedan min armbåge kastade in handduken (läs: målarpenseln), att färdigstryka räcket.
Grind då? Allt mellan plexiglas (kändes för otorpigt) och plywood har figurerat för att typ landa i vitt nät a la innebandymål. Innan jag hann beställa något (för hundratalskronor kvadraten) så var jag på Plantagen och fick av en händelse syn på en sån där hängmattekorv av gult nät. Gissa om jag skänkte min lyckliga stjärna ett tack när denna högst tillfälliga grind gick att lösa med en vit hängmatta för 35kr som vi lätt hakar av och på i fyra hörn.
Inte världens snyggaste kanske men hela sommaren har den hållit måttet som säker, temporär och flyttbar vilket passar tomtarna på loftet perfekt.
Foto: Sara Zetterström
Skogsmulle och reklamfilmsinspelning i torpet
Idag har jag hunnit med både Skogsmulle (Boosan är förstås bara en liten knopp än så länge) med pannkaksmatsäck för att nu vara tillbaka ute på torpet där en reklamfilmsinspelning för designonline.se pågår. Det är mina sköna kontorskollegor på Transistor Film som står bakom kameran och en kan väl konstatera att det är rätt kaosigt med mycket folk och teknik på en pytteliten bostadsyta. Det är så alltså så här det går till, en blandning av fix och fusk när de rätta vinklarna ska till, när som helst kommer modellerna. Tystnad, tagning.
Foto: Sara Zetterström
Under surrlösa nät(ter), DIY - krypfri sänghimmel
Det finns många små favoriter i torpet, lätt hänt när man börjar från scratch med noga utvald inredning, och en av dem är sänghimmeln över vår dubbelslaf på loftet. Heta sommarnätter har den varit oumbärlig mot myggen som gladeligen surrat in genom vidöppna fönster och dörrar för att kalasa på svettiga människodelar utanför täcket. Nu på hösten/vintern när vi sover över på helgerna och jag haft en session med kakelugnen, och därmed väcker slumrande flugor som kryper ut ur springorna för att inte transpireras till döds, funkar den perfekt mot retligt killiga flugben och surr runt öronen. Supersmidigt att stänga den omlottsydda öppningen och därmed få en kryplös sängplats. Just nu ovärderligt.
Mvh Kaminkvinnan
Det är ett SOLIG insektsnät från IKEA (avsett för trädgårdsbruk) som jag minskade omkretsen på (genom att montera bort ett par av glasfiberpinnarna man formar till en cirkel) så att det fick plats mellan takstolarna på loftet. Resårrepet som blev över hängde jag upp nätet i vilket gjorde att jag kunde komma åt takkroken och ändå få nätet att fjädra tillbaka för maximal höjd. Dessutom riskerar man inte att ha sönder hela skapelsen om man trasslar in sig eftersom upphänget inte är stumt.
Torpet före/efter del 1
Äntligen fredag och jag önskar att jag kunde släppa ett nytt avsnitt av Kom In-podden men icke. Hildur och jag gjorde ett tappert försök tidigare i veckan men den inspelningen fastnade i kvalitétskontrollen. Jo vi har en sån förstår ni för vi kan ju inte sända vad substanslös smörja som helst. Nästa vecka, då ni, den som väntar på något gott och allt det där...
Jag satt och gick igenom lite bilder nyss:
"Gotland förra sommaren"
"hemma hos Hildur förra hösten"
"murrig liten stu... men det är ju torpet!"
Jag kände själv inte igen det och det kanske talar en del för hur mycket som har hänt i förvandlingen! Jag letade upp några bilder ur hyfsat samma vinkel från "hemma hos"-plåtningen i somras. För visst känner man knappt igen det?
Snart kommer min bästis med tillhörande gudbarn och jag spricker nästan av längt! Helgen kommer tillbringas i just torpet och jag vill egentligen ta helg, åka ut och tända brasan och bulla upp med duntäcken bums.
Före/efter:
Trädgungan
Jag hittade en parkbänksliknande sak till gunga i kvarterets second hand-butik för ett tag sen, ett snabbt MMS till Jesper och den låg snart i ett bagageutrymme nära mig.
10 meter av lagom tjockt hampa och med siktet inställt på tomtens stadigaste gren hissade jag samma kväll upp den i eken på torpets baksida, att det inte blev något över av repet kan man ju förstå.
Jag har ingen aning om hur man flätar rep men jag testade att linda upp lite och flätade samman två öglor i varsin ände av repet och det blev tokstarkt men som en extra försäkran lindande jag ungefär hundra varv med varp runt också.
De här vansinnigt soliga och härliga dagarna har det varit skönt att släpa ut lite filtar och kuddar för att bara ligga och gunga i svalkan under trädkronorna.
Fast den riktiga vilan infinner sig nog ungefär samtigt som Boo tar sin middagslur någon annan stans...
Foto: Sara Zetterström