I början av året gjorde jag en färgsättning för ett företag som totalrenoverade sina lokaler och förbarmade mig samtidigt över ett gäng gamla kopparrör som skulle slängas. Perfekt patina mot den faluröda söderväggen. En rörmokaren böjde till rören efter mina önskemål och tyckte det var roligt med en lite annorlunda (kund tyckte Jesper jag skulle skriva här... hmpff) lösning. Det är ett riktigt hantverk att kunna bocka till rör så exakt i olika riktningar, sjukt imponerande.

 

Okej kanske en liten överdrift eftersom det i teorin skulle betyda att varje månad skulle ha 776 dagar. Men i praktiken har det hänt så mycket på renoveringsfronten att det låter väldigt rimligt. 

Jag uppfyllde till exempel en barndomsdröm och monterade upp en hängmatta mellan två takbjälkar i storstugan. Det stod inte på att göra-listan, så vi kan kalla det en bonus. Lika härligt och Trazan & Barnarne-aktigt som det är att ligga där och gunga, lika skönt är det att  plocka ner den och rulla ihop den och åter få lite mer rymd i rummet. 

Annars upptäckte vi att vi har lite ont om porslin, iaf när det ramlar in fyra vuxna och nästan lika många barn extra till middag. Men vi Cajsa Wargade efter bästa förmåga i helgen och diskberget efter kalaset talade om att vi hade alldeles tillräckligt med Kina för att det skulle fylla en hel plånbok med Uscados. Oh yes, de ligger nu i min plånbok.

 

Förutom en efterlängtad grillkväll med goda vänner så hanns det med en hel del fixande i veckan som gick. Vabbade nästan hela veckan med en febrig Ros som sov mycket, varför jag fick mer gjort.

A la punktform i ett rasande tempo, vissa grejer har vi våra fantastiska kompisar Elin & Henrik (och deras verktygsarsenal) att tacka för att de blev av:

 

-Målade det blivande linneskåpet (grundade först och sedan två strykningar med en grå, apsnygg, kulör.

-Upprepade samma sak med badrumsskåpet.

-hittade och blocketfyndade ett fultskåp i furu, (Yay!) hyrde släp och hämtade det sex mil bort (nu ska det "bara målas också")

-Spraymålade en hängare och en galen skål i mässing

-Installerade hängmattan inne

-grundmålade hörnskåpet i köket (i duggregn, sen slutade det liksom inte regna på hela helgen)

-"Tapetserade" en väggdel med sidor ur böckerna "Nordens flora" vol. 1-10 (tejpade upp dem med washi)

-Fräste ur och lade betongplattor som ett gnistskydd framför kakelugnen

-sågade till ett antal brädor av vårt gamla golv som ska återbrukas här och var i torpet.

-Utökade verktygsarsenalen med en kap-/gersåg...

 

Uppdatering: som Henrik påpekade i telefonen nyss så fräste vi även ur källarluckan för ett prefekt försänkt handtag och nu behöver vi inte lyfta bordet varje gång vi ska ner i källaren, utan bara skjuuuuta undan det. Smutt!

Ja, så att ni inte tror att vi låg på latsidan menar jag...

 

Foto: egna mobilbilder, ursäkta den dåliga kvalitén

Just nu är hallen grejen. Jesper åkte direkt från jobbet och målade runda två igår. Av någon konstig anledning så var liksom hallen aldrig riktigt med i planeringen, det var först när det övriga började ta form som jag insåg att jag helt glömt hallomhändertagandet. Vi pratar visserligen bara 2,4 kvm men ett viktigt litet rum för förvaring och mottagande.

Annars är det dags att lista "att göra" för nu börjar vi hamna där att livet på landet funkar och typiska saker som händer då är att en kommer på att en måste sätta dit golvlisterna (10 år senare, när man ska sälja). Men det får bli i helgen, och TGIF imorgon! Poddags minsann, med ett favvoämne om du frågar mig.

Sist jag var i torpet skruvade jag upp en lampa i köket och den blev extra fin med flätad kabel och isolatorer av porslin från Byggfabriken.

Vissa saker går det liksom troll i. Som några specialbeställda trätrallar (70x240 & 70x200cm) beställda för många många veckor sedan men som försvann mellan Karlstad och Oskarshamn. Spårlöst. För att sen beställas en gång till med den överhängande risken att de första plötsligt dök upp och jag skulle stå där med två väldigt specialbeställda uppsättningar trätrallar. Fast det har de inte gjort, dykt upp alltså, och på torsdag är reklamationsfristen över och svinnet förlåtet. Och de nya då, de kom ju på nolltid. Men det var ju såklart att de skulle åka i samma lastbil som hela västkustens midsommarfirare och komma fram alldeles impregnerade i matjesill. 

 

 

Tur i oturen att det skulle bli ett monsunregn kvällen innan midsommarafton och att Marsipanrosen vägrade sova och de renoveringshålögda föräldrarna körde runt henne i bilen istället för att bära in alla verktyg och prylar som stod i trädgården. För det mesta av matjesillen sköljdes bort och morgonen efter sken solen igen och Jesper tillsammans med slipmaskinen tog bort det sista av havets läckerheter. Jag fick idén till soffan från en pinterestbild som legat i inspirationsmappen Torpet hela våren. Jag älskar pinterest. Det är som en stor kokbok som man kan plocka lite ingredienser ifrån hur som helst. En detalj där, en färg där, en funktion där och vips så har du kokat dig en egen inspirationssoppa.

 

 

Stora rejäla industrihjul är rätt svårt att få tag i. Antingen är de plastiga (=billiga) eller så kostar de tresiffrigt styck och när en ska ha tio-tolv stycken sisådär så känns en bäddsoffa från IKEA plötsligt inte som en sån dum idé ändå. Tur då att stan har ett återbrukslager från kommunen där en kan hitta en himla massa spännade grejer för några hundralappar. Som ett duschmunstycke från en jumpasal eller en hel hög med hjul. Som såg lite väl spännade ut (läs: behövde en rejäl rengöring). En ganska stor del av mig hoppas att de där hårinlindande muttrarna jag rengjorde hade suttit typ på någon vagn i frisersalongen bredvid sjukhusets cafeteria och inte en som tillhörde bårhuset.

 

Jag använde vagnsbult M10 x80 tillsammans med låsmutter och borrade rakt igenom trallen, ett i varje hörn och ett på mitten i framkant. Sen körde jag madrasserna till Tapet-Sören som skar bort en decimeter (varför köpa rätt storlek från början när en kan köpa fel och skapa arbetstillfällen?).

 

 

När det är sovdags vrider en bara upp den högra modulen till vänster och låser hjulen igen, vips blir det en prima gästsäng 150x200cm, som sagt deadline midsommar och på midsommar fanns de på plats. Men det var inte mer heller.

 

Det som står är på tur är införskaffandet av en himla massa fler kuddar och att sy ett madrassöverdrag av tyg i en grön nyans inte helt oinspirerad av träkistan som används som bord och förvaring. Förresten, om ni ser dessa trallar någon annanstans i samma storlek, ja då kan ni fråga personen om hen möjligtvis jobbar på DHL. Och eventuellt har lite svårt för det här med mitt och ditt.

Nu ska jag lämna man och barn hemma på vår gata i stan och ta bilen till denna hörnbäddsoffa. Där väntar en hall som ska målas. Oh well, där väntar fortfarande en hel del saker som ska målas men ikväll är det hallen som får sig en omgång.

 

Nu är ju knappast Kalmar en asfaltstad, lillebror till NY eller så, men faktum kvarstår att jag när jag går utanför porten har en trafikerad gata runt knuten. Just därför tror jag att jag njuter extra mycket av omgivningarna vid torpet. Sen ligger ju inte vårt torp alldeles så avsides (vid en sjö) som jag skulle önska men det är trots allt flera hundra meter och en hel del vegetation till närmaste sommarstuga och granne. Och hur kan man inte gilla mornar som dessa vid 04.10 när solen silas in på tomten över stenmuren och färgar björkarna blå?

 

Strax innan midnatt i torsdags låg därför jag & Jesper och knäskurade varsitt rum, med vatten från egen brunn. Känslan att vakna till doften av gulsåpa på midsommarafton var lite som obetalbar. Och känslan att stå i solskenet och premiärduscha med näsan mot skogsbrynet idag var nästan sakral. Prisa Gud, här kommer vattenåterbäringen! 

Jag visste det liksom lite på förhand, att packa champagnen skulle vara lite som att be om bekymmer. Så tror ni elektrikern dök upp igår? Nä, just det (han kanske mer är öl-typen?) så vi har fortfarande inget vatten i stugan. Jag och stjälpredan åkte ut så tidigt att pyjamas var det enda rätta för att möta rörmokaren (tack gode Gud för att en vettig människa kom enligt avtal). Pumpen är på plats (85 m kabel och vattenledning måste nästan synts från månen, tre varv runt huset innan den dök ner i borrhålet med pumpen i spetsen) och varenda ventil och avtappningskran (kommer endast ha sommarvatten i uteduschen p g a icke frostfria ledningsdragningar) är så tokredo nu och liksom gastar Bring on the vatten! Vad hjälper det när inte Mr El dyker upp? Mycket gör jag gärna själv men där går gränsen, nog för att jag saknar mitt lockiga hår som försvann med storken men en helpermanent genom elektrisk chock känns lite... osäkert.

Något väldigt säkert är att bänkskivorna nu är avtäckta och de blev perfekta om man med det menar både olikfärgade och superporiga. Så nu måste jag hitta lösningen för en rejäl foundation modell betongskiva och sitter det månde en expert där ute så lyssnar jag gärna, var inte blyg!

Nä nu börjar det ljusna och jag ska proppa lite isolering i öronen, fåglarna på landet är visst ena riktiga nattugglor för som de väsnas (naturbarn oh yes!), och jaga fatt på den dära John B för om några timmar kommer stugan fyllas av hantverkare, inklusive elektriker hoppas jag.

Lagom när vi hade köpt pigment och lånat brukvispen av en kompis ringde några andra vänner och frågade om de fick hälsa på ute vid stugan. Såklart! Och ni vet ju hur det är när det är så himla fint väder och man vill äta pannkakor som man gräddar utomhus (bästa köksvalet, portabel kokplatta) och samtalen flyger mellan ohälsosamma hemnetsurfningar och sjukdomar som är ohälsosamma på riktigt och blandas upp med avbrott av två barn som är precis nästan lika gamla och precis nästan lika olika. Det blir liksom inte så mycket gjort mer än att råröra jordgubbar till sylt och handvispa grädde och bära in bordet i skuggan. Fantastiskt.

 

 

Säg den lycka som vara för evigt, när det nästan var kväll och vi vinkat hejdå fanns det liksom ingen återvändo för de där bänkskivorna skulle inte gjuta sig själva och jag kan säga att jag inte levde som jag lärde i gårdagens blogginlägg. Energidepåerna var slut (pannkakor må vara goda till tusen men det är bara tomma kolhydrater), målbilden var som bortblåst och kvar var bara irriterade röster, felskruvningar och en tvååring to be som visade vad hon tyckte om sina föräldrars oförmåga till samarbete och hällde ut ungefär 743 skruvar i olika storlekar på gräsmattan. Tror ni det hjälpte situationen?

 

Nä, just det. Jag himlade med ögonen åt att det förstås var mannen som glömt stänga skruvlådan och jag svär om blickar (eller tonfall) kunnat döda så hade jag inte suttit här idag. Fast just det där med att inte vara världsbäst på samarbete är nog en god anledning till att vi efter snart femton år av duster faktiskt inte hellre skulle vilja gräla med några andra än just varandra. För när solen sänkte sig över sädesfältet och betongen låg där den skulle så var de sura minerna som bortblåsta och vi kom ihåg det viktigaste och gjorde ett triss i avtryck till eftervärlden på skivans undersida.

 

Och ja det är min hand till höger, jag har tassar värdiga en basketspelare. T o m avtrycket från vigselringen syns på Jespers ringfinger och den där lilla lilla skrutthanden som ändå vuxit ofattbart mycket. Fint så det förslår.

 

Det var massa ärenden som skulle hinnas med idag, och dessutom en poddinspelning på morgonkvisten så vi kom liksom inte iväg förrän efter lunch och då somnade Marsipanrosen omedelbums i bilen. Under de oh så viktiga sovstunderna jobbar vi alltid som små illrar med torprenoveringen så jag passade på att klippa till sånna dära fiffiga mattor till kökslådorna och började tvätta av ett hörnskåp som ska målas. Jesper skruvade ihop gjutmallarna till bänkskivorna och jag fortsatte med att korta av ringen till sänghimmeln och skruvade upp både den och den lilla över marsipanmobilen till säng.

 

Förutom det så hämtade jag smideskrokarna som vi låtit tillverka till lofttrappan så att den ska kunna hakas loss och ställas undan när en inte vill ha en trappa mitt i rummet och detta monterade makarna Z tillsammans utan minsta svordom, (förutom det skriftkänsliga f-ordet jag lät undslippa när jag sparkade fotknölen i en målarburk just som vi baxade runt på trapph-vetet. Ok, emfasen kanske inte stod helt i proportion till smärtan och kan eventuellt varit ett litet utlopp för någon mot förmodan samarbetssvårighet med min bättre hälft. Må hända.) så gott som.

 

Sen vaknade stjälpredan och det var liksom bara att glömma allt vad grundmålning heter så vi gick och pallade jordgubbar istället. Fruktsockerhög som ett miljonprojektshus och minst lika kladdig kartade sen Rosen kavat uppför trappan (flyttbar, just saying) eftersom det ryktats att hennes nya storsäng aka marsipanmobilen stod där. Och sen blev det cirkus. För även om myggnäten främst ska fylla en viktig funktion under heta sommarnätter med öppna fönster och således är lite mindre drömmiga än riktiga sänghimlar så var det så fantastiskt fint för en tvååring to be. H i m m e l s k t, mer exakt. Det hoppade och skuttades och gjordes kullerbyttor och tändes och släcktes lampor och hon kunde liksom knappt ta in vilken fantastisk säng hennes mamma och pappa numera har i torpet.

 

Jag tappade räkningen på antalet gånger hon satt på rumpan och kurade ihop sig och med det där glittriga leendet konstaterade "my-y-ysigt".

 

 

Okej då, minivarianten i marsipanmobilen gick inte heller av för hackor med det går tusan inte att hoppa i den sängen. Utan bulor vill säga.

 

 

Tur att den här helgen snart är över så att jag hinner bestämma mig för trappräcke för det här håller inte, hela familjen vill bo där, sova där. Helst igår.

Veckan som gått har varit bacillfylld och av vab-karaktär och säga vad man vill om det men när jag själv var tillräckligt pigg valde vi att tillbringa det mesta av de soliga dagarna i torpet (var annars?) där det börjar bli riktigt trevligt nu igen när stugan sakteliga tar form och mindre och mindre liknar en byggarbetsplats. I långhelgen som gick målades taket för sista gången vilket betydde att vi äntligen kunde täcka av och även hann med att vitolja loftgolvet på lördagen och hårdvaxa det i söndags. Jag valde ett massivt furugolv 38mm som hyvlades ner till 34mm, en skulle kunna säga att väggarna troligtvis ramlar före golvet, och eftersom det var så fin kvalitet kändes det otänkbart att täckmåla det

 

Lustigt så hjärnan fungerar, i över ett år galopperade vi (ovetandes) runt på ett loftgolv av gammal 12mm spånskiva men när vi återanvände några av skivorna att stå på vid takmålningen var både Jesper och jag toknojiga att de skulle gå sönder och balanderade mest på takbjälkarna. Måste vara någon liknande situation som födde uttrycket "det man inte vet..." (förmodligen en snarlik situation med ett spångolv. Jättetroligt.)

 

Innan jag kvistade iväg till IKEA i förra veckan och fyllde en släpkärra med kök och div. inredning så kollade jag om den tilltänkta barnsängen fanns på Blocket. Å det gjorde den, bara två mil bort! Som jag älskar att slippa köpa nytt det som finns i fint begagnat skick.

 

Eftersom loftet bara har ståhöjd precis i nock så krävdes lite modifiering av både dubbelsängen och barnsängen och då åkte min nya kärlek japansågen fram. Jag köpte den för flera månder sen till ett annat projekt (som liksom kommit lite i skymundan på sistone) men testade den alltså först nu. Sängarna sänktes 12 resp. 18cm och dessutom kapade jag gaveln på dubbelsängen rejält för att inte blockera fönstret för mycket. Jag sparade mer benhöjd på dubbelsängen för att ev. kunna använda utrymmet under till någon form av förvaring och för att komma åt emd dammsugaren. Däremot sänkte jag Busans storsäng (70x160) rejält så att det blir ett mysigt krypin under taket.

 

 

Japansåg alltså. Som att skära med en varm kniv i smör, och med en fasttvingad stödlist som hjälp var det inge problem att få det skottrakt heller.

 

Så här såg det ut idag. De modifierade sängarna på det färdigmålade/oljade/vaxade/fogade loftet. Tre i ett. Nu m å s t e jag bestämma mig för ett räcke så att vi kan sova där också utan nattliga flygturer.

 

Gårdagens inlägg var ju osedvanligt deppigt och det kan det ju få vara emellanåt, som när arbetsbelastningen är hög, tiden knapp och familjen drabbats av en sommarförkylning modell förlossningsjämförbar. Och den där deadlinen jag pratar om, den är ju egentligen bara för vår egen skull. Det är ingen försäkringsmäklare som hovrar över oss, eller någon enorm prissumma för turborenovering som står på spel. Bara semesterfriden som vill vara just fridfull och kravlös. Och jag kör hellre järnet nu och använder halva semestern åt att återhämta mig än att ha en massa nödvändiga byggprojekt hängande som ett ok på familjen under ledigheten. Sån är jag, och Jesper resonerar likadant varför det känns rätt för oss trots att marginalerna är små och stresspåslaget stort vid minsta felkalkylering. Och fel är det enda man kan vara säker kommer dyka upp vid en renovering:

 

 

Japp, det här är bara några av de fnurror vi fått lösa på vår renoveringstråd, men det är ju också sånt en lär sig lite extra mycket av längs vägen. I morgon kommer rörmokaren och installerar vattenpumpen, det är dags för lofträcke (kan inte bestämma mig!!), hallen ska målas, betongbänkskivor gjutas, en sänggavel ska kortas, södra husgaveln målas en gång till osv osv. Japp, skynda långsamt finns det visst något som heter...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte utan att jag känner mig lite sliten idag, strandad i soffan framför ESC-omröstningen. Det märks att många helger, kvällar och lediga stunder har tillbringats med en skrapa, ett sandpapper, en kniv, spade eller pensel i handen för jag har troligtvis en liten muskelinflammation i armbågen. Aaaj!

 

Så, renoveringsarmbåge och gråa hår (tvättbara) har torprenoveringen givit mig hittills. Men det är det negativa. Den positiva listan är så himla mycket längre och motivationen är det verkligen inget fel på. Vi har varit nere på botten och vänt med rivningar och underarbete så varje penseldrag för mig nu en liten bit närmare målet. Planen är att det ska vara beboligt till midsommar, och allt i form av lister och möbler, sånt som ska målas men inte är avgörande för inflytt, som står klart är bonus.

 

Kommer ni ihåg den här listan jag skrev för exakt två månader sedan? De flesta av alla dessa punkter håller på att förverkligas, några saker sker parallellt och vissa saker väntar på att något annat i processen ska bli klart först. Jag trodde ju inte själv att vi skulle orka eller hinna med hälften men så bestämde vi oss för att köra - och som vi har kört.

 

Idag spacklade vi gavlarna, målade lofttaket, kökstaket och murstocken. Tapetserade de sista saknade snuttarna och var på järnhandeln för plåt till uteduschen. Marsipanrosen har haft feber i tre dagar men var piggare idag och jag hoppas det håller i sig även imorgon för då tänkte vi fortsätta att göra skillnad.

 

För visst blir det skillna?! Åh vad jag längtar tills vi målat färdigt taket (minst en omgång till) och kan täcka av det vackra loftgolvet som blev klart i tisdags. Men tills dess, enjoy.

 

Idag är det sista dagen på The Camp och jag sitter just nu med en handlingsplan för framtiden som ska presenteras efter lunch. Tack för alla NY-tips som kommit in! Vilka härliga och utförliga kommentarer, tar med mig varendaste en!

 

Jag lade ut en bild på Instagram (littlemissfixit) sent igår från senaste läget på torprenoverarfronten, har lite abstinens nu när jag kopplat bort mig mentalt från det de senaste dagarna. Snart är ytrenoveringen klar och det är äntligen dags för att bygga kök. Jag visade ju en 3D-ritning för några veckor sedan och dagen efter åkte jag till IKEA för att prata med proffsen -de som bygger kök på köksavdelningen hela dagarna. Det visade sig att min lösning inte fungerade i verkligheten eftersom den valda diskhon (som är viktig för stilen) behöver bänskskiva på varje sida och jag fick tänka om en hel del.

 

Dagens tips alltså, gör grovarbetet själv men ta hjälp av proffsen för finliret och för att stämma av alla teknikaliteter så att du inte står med ett kök, badrum eller vad det än må vara som inte fungerar i verkligheten. Ben, beslag och bänkskivor blir egen design/handplockat men stommar och inredning blir från det stora blå varuhuset och den vinnande lösningen ser ut som nedan. Rullvagnen framför köksdelen kommer bli väldigt central vid tillredning etc. eftersom arbetsytan blir så uppdelad p g a diskhon.

 

Fin fredag till er!!

 

Jag vet att ni är några stycken som väntar på den tredje och sista delen i min karriärsstory. Förlåt att ni får vänta men det blev två vabbdagar som jag inte räknat med, såklart (efter den här förskolevåren borde jag kanske lägga in c:a 35-40% som vård av barn som fasta aktiviteter i kalendern), vilket också betyder att jag fick boka om snickaren och att renoveringstid har gått förlorad samtidigt som jag varit extremt sliten både i knopp och kropp. Vi har ju försökt ta igen mycket under veckans helg- och klämdag varför det just nu är stort fokus på renovering. Det känns samtidigt kul att få dela med mig av de ömsom små och ömsom jättekliv som tas på den fronten, också. Sista delen av mitt jobbliv so far kommer, vid vilken lucka som helst mellan brädgården och torpet...

Vi fick lite blodad tand och jag fick ett inställt jobbmöte så plötsligt byttes gårdagens lite planlösa fredag hemma i stan ut till ännu ett renoveringsrace i torpet (som såg en aningen luggslitet ut efter tapetrivning dagen innan).

 

 

Vi fick trängas med grävarna som lade ledningar från brunnen ner till källaren där varmvattenberedaren skall installeras för att förse vår framtida utedusch med vatten. Yay, måste nästan nypa mig själv lite i armen när jag tänker på att vi kommer ha rinnande vatten inom kort! Marsipanrosen var i himmelriket för den där grävmaskinen var typ det mest spännade hon sett rulla på ett par enorma däck. Själv tyckte jag det var lite mindre spännande att sakta se trädgården förvandlas till en leråker. Fördelen är att denna leråker ligger på baksidan av huset och, som sagt, indirekt kommer ge oss vatten.

 

Så vad hann vi med igår?

 

Vi köpte en dusch, skrapade bjälkar, började sätta renoveringstapet i rummet, köpte material till snickaren som kommer tillbaka i nästa vecka (jag gjorde världens grymmaste backning med släp på brädgården men tror ni någon såg mig? Nope, inte en endaste katt), räddade ett dussin gullvivor som höll på att bli maskmat i grävskopans framfart och höll oss ur vägen från de grovkängade killarna som klampade mellan trädgårdens nya helvetesgap och källarutrymmet i köket. Hade vi bara haft vatten redan nu så hade vi kunnat starta en träningsklubb för gyttjebrottning, alternativt ett arbetsläger med stenplockning som straffarbete.

 

 

Fast sen kom förstärkningen; farmor&farfar™. Plötsligt fanns där ytterligare två par leksugna vuxna som gladeligen planterade de uppryckta gullvivorna och jag kunde fokusera på att tapetsera utan en treäpplare mellan knäna medan resten åkte hem till vår gata i stan.

 

Idag skulle vi bara åka ut och ge torpartaket en omgång panelgrund. Fast vid frukostbordet kom vi på att vi var ju minst en man över om två skulle måla och en tredje skulle vakta barn. Så då bestämde vi en väggfärg till köket i ett huj och jag åkte och köpte den och lite grundfärg. Tänk vad man kan få gjort när det kommer ett måleriproffs och ett barnvaktsproffs på samma gång. Idag gjorde vi nämligen allt detta:

 

-Tömde hela stugan på mer eller mindre varenda pinal som inte andades renovering eller mat och täckte med golvpapp. Anledningen att vi inte gjort det tidigare är att förrådet liksom redan är fullt men nu kastade vi in mera grejer och stängde fort dörren. Resten av massiva trämöbler fick stå på gräsmattan och leka koja med en pressenning över sig.

-Målade halva taket med första omgången av panelgrund. Andra halvan får vänta till loftgolvet blivit lagt.

-Grundade två av köksväggarna med en impulsvald färg åt grönt och två i vitt.

-Grundade rummet vitt

-Började bygga ett köksbord av några av de gamla golvbrädorna.

 

Plötsligt ser inte tidsplanen helt omöjlig ut. Om inte vabbkvoten höjs till 60% förstås...

Men taket, ser ni taket!? Förstå vad känslan kommer att ändras i den här ljuvliga lilla stugan. Faktiskt kommer förändringen vara så fundamental att jag, trots att jag planerat varenda detalj i det här bygget, nog själv kommer stå där lite med haksläpp när vi rott den här renoveringsskutan i hamn. Imorgon ska det målas bjälkar och jag som redan har känningar i armbågen efter dagens pass måste sova lite nu.

 

Tack för att ni är så tålmodiga med den något enformiga approachen här på bloggen!

 

Vi manifesterade 1 maj med en lå-ång dag i renoveringens tecken igår (lite motsägelsefullt men det var det bästa att göra med en röd dag. Man skulle även kunna kalla detta inlägg Välkommen till Indien. För det enda som skiljer de två platserna åt är nog folktätheten för annars är det på pricken med elledningar och spartanska kökslösningar...

 

Ja den där elledningen som ser ut som ett garnnystan som varit lite för länge i händerna på en ettåring är en följd av att jag liksom blev lite grundlig. Efterosm varenda liten yta ska målas om och funktionerna flyttas så kändes det enklast att helt enkelt bara lossa alla elledningar för att förenkla underarbetet. Och elen är ju numera avstängd också så riktigt spartanskt har vi det. Fördelen, om jag ska dra några slutsatser, är väl att en jobbar mer om bekvämligheter som stugvärme, välfyllt kylskåp och tv försvinner. Nu har vi ju i och för sig aldrig haft tv i torpet men ni fattar - vi fick helt enkelt fasligt mycket gjort:

 

- Kökets sista vägg tapetserades färdigt med renoveringstapet

- Tapeterna i storstugan revs ner. Och hallå, det här låter så himla enkelt men i själva verket är det ett jäkla hästjobb. Skarp, pill, riv, skrap, skrap, pill, pill, pill, riv i flera timmar. Hål och skavanker spacklades.

- Gräsmattan klipptes, i år har vi ju tagit polisgrepp på den vildvuxna ängen och försöker förvandla den till lekbar tomt så nu finns det ungefär 600 extra kvadrat att klippa, hurra! (eller nåt)

- Källaren revs ut på gammal möglig isolering som legat där och gottat sig sedan Dackefejden, allt för att varmvattenberedaren ska bo flott. Gissa vem som drog den kortaste stickan? Eller ni vet, det var mer ett sånt där tilfälle när man resonerar med sig själv: eftersom jag rev ut allt ruttet innertak och nästan dog av mögellunga så borde det vara mannens tur att ta hand om isoleringen. Logiskt på alla sätt och vis, tills mannen i ett helt annat ämne påpekar att han inte sätter sin fot i källaren p g a åttabenta vänner. Då var det bara att dra på sig heltäckande kläder och andningsmask och krypa ner i regionerna som torpguden glömde.

- Det gamla innertakets brädor spikades ur för att sparas till div. byggprojekt.

- En takbjälke skrapades.

 

Som sagt, en effektiv dag med en överlycklig stjälpreda som ömsom bygger sandslott och ömsom blöter ner sig. Igen. Vi måste ha den renaste gamla torpartrappan i Småland så välskurad som den är...

Tanken var att jag skulle visa min eftermiddag igår just igår men vet ni, precis efter nattning, när Jesper och jag bänkat oss i i soffan och vi var mitt uppe i argumentationen om vem som egentligen var tröttast och vem som skulle gå och köpa godis så somnade jag. Man kan säga att jag vann.

Alltså vaknade jag tidigt idag och kroppen är helt mörbultad för just som jag skulle åka ut och fortsätta med tapetseringen så ringde, eller tekniskt sett så ringde faktiskt jag dem av misstag, men i alla fall fick jag veta att brädgården hade torpets nya furugolv hämtklart. Så jag gjorde en fräsig u-sväng, plockade upp en kärra på vägen och körde dit. Vanligtvis brukar jag vara där i snickarbyxor och det blir inte lika uppenbart att det är en mansdominerad arbetsplats, men igår hann jag inte byta om och fördelen med ställen där det inte hänger så mycket kjoltyg är att när det väl råkar komma ett så får det väldigt mycket hjälp.

 

Så där gick de på och jag log och tackade för all hjälp. Hade jag vetat hur i helskotta tungt det sen skulle vara så hade jag nog dragit det hela li-ite längre och kanske fått inbärningshjälp. Backa med släp - inga problem men ren och skär muskelstyrka, den varan hade jag behövt mer av. Som tur var kom vår närmaste granne som var ute på hundpromenad lägligt förbi och hjälpte mig nypa av metallbanden som höll ihop skiten.

 
Så sa min kropp redan igår kväll, Idag lät det mer: AJJ! @Œº˘¯¯∫∫∆∑ˇ∏@fl¬ˇ⁄◊ Hela kroppen ömmar, axlarna kan man inte nudda och jag förbannar mig själv att jag slarvat med styrketräningen i år. Det var i runda slängar 500-600 kg golvplank som bars in. Eller bars och bars, först försökte jag knixa in dem genom farstun och parerade på snedden i storstugan upp på loftet men sen blev det fönstervägen med hävstångsteknik och tillhörande balansakt på takbjälkarna. 5 m långa furutanter. Och nu ligger det där. Rejält, tryggt och så vackert att det är synd att täckmåla det. Kanske vitlaserar jag istället.

Anledningen till att jag bar in det redan nu fastän snickaren inte kommer förrän i nästa vecka är att trä behöver acklimatisera sig och särskilt golv ska man låta ligga inne, gärna en vecka eller mer, i det rummet som man sen ska lägga det i för att det ska anpassa sig till temperatur och luftfuktighet och inte spricka eller slå sig.

 

Torpet har verkligen börjat sin bästa tid. Allt grönskar och gullvivorna blommar så att en kan bli tårögd.

Nu ska jag gå och väcka Bubbel-Boo så vi inte blir sena till den årliga gårdsstädningen i BRF Melrose. I eftermiddag blir det en tur till torpet och idag kommer det att dofta trä när vi kliver in. Fo sho.

Jag har ägnat en stund nu på kvällen åt att sammanfatta renoveringen, so far, i min kalender och till min hjälp använde jag kamerabilder, mobilbilder och Instagram. Vad fort man glömmer! Därför känns det kul att spara även dessa ögonblick på bloggen trots att de känns tämligen oinspirerande och väldigt diskbänksrealistiska. Jag tror det är viktigt för den totala upplevelsen att kunna se tillbaka även på processen och inte bara före/efter-moment. Lite som att vara i nuet.

 

Renoveringsdag 10 betyder alltså att det är den tionde dagen jag är där och renoverar, annars är det almanackamässigt två veckor sedan vi började. Idag lade jag 3 timmar på torpet, och minst 30 min av dessa gick åt till att laga och äta lunch. Så vad hinns med på ett par dryga timmar?

 

• den spacklade österväggen slipades och glipor fogades med akrylfog
• söderväggen som har treetex och spånskiva som annars kommer suga mycket tapetlim (så mycket att tapeterna kunnat trilla ner?) grundmålades med vitfärg
• 2/3 av österväggen tapetserades