Med naturen runt knuten

Nu är ju knappast Kalmar en asfaltstad, lillebror till NY eller så, men faktum kvarstår att jag när jag går utanför porten har en trafikerad gata runt knuten. Just därför tror jag att jag njuter extra mycket av omgivningarna vid torpet. Sen ligger ju inte vårt torp alldeles så avsides (vid en sjö) som jag skulle önska men det är trots allt flera hundra meter och en hel del vegetation till närmaste sommarstuga och granne. Och hur kan man inte gilla mornar som dessa vid 04.10 när solen silas in på tomten över stenmuren och färgar björkarna blå?

 

 

Eller den där djurstigen som trampats upp precis där vår stenmur tar slut och de veka träden liksom bugar sig? Och fastän jag aldrig sett något rådjur ivra förbi just där så märks det att den är ganska hårt trafikerad så som den ringlande hållit växtligheten i schack om man tittar noga.

 

 

Hoppar jag över diket (med läskigt många brännässlor) istället för att fortsätta ner mot fläderbuskagen så hamnar jag mitt i det vackraste av vetefält. Jo, grönt vete är himla tjusigt i sig självt men ett omoget vetefält fyllt av vallmo är ju så fint att det gör ont.

 

 

Medan solen sakta stiger så vänder jag och vandrar tillbaka i traktorspåren mot de som fortfarande ligger i den röda lilla stugan och sover. Visst känns tallen som står strax utanför vår tomt som kanske en av de största en någonsin sett? Vacker är den i alla fall där den ståtar till höger i skuggorna. 

 

 

En hel dag med solblandat regn senare när solen dalar i väst och häller glitter över vallen framför stugan så är kvällen minst lika oemotståndlig. Full med strån som bara väntar på många många små smultron.

 

 

Och när ängen på andra sidan vägen börjar dra på sig dimtäcket vet en att det är dags att gå och lägga sig igen. Dagar som nu med naturen runt knuten på en stuga någonstans i Småland.  

 

Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Ah men jag dör! Jag skulle kunna göra de där bilderna till tapeter bara för att få ta del av det där vackra! Verkligen fina bilder att spara till minnesbanken. Kram Emelie

Vilka vackra foton med så mycket stämning i! Jag vill också ut i det gröna! Kram Lotta

Verkligen ett andningshål! Så vackert att det värker i bröstet. Tänk vilka vackra minnen som skapas och kommer att skapas där.

men ååååh. Så himla härligt! Man fattar ju att ni trivs!

Vilken ynnest att få ha allt det vackra runt knuten! Jag är tacksam bara för vår lilla "skog" och damm utanför lägenheten. När vi bodde i Malmö var det bara betong, inget fågeltjatter som hördes och aldrig stjärnklart.

Naturen är verkligen fantastisk, likaså dina bilder och beskrivningar runt er miljö.