Tanken var att jag skulle visa min eftermiddag igår just igår men vet ni, precis efter nattning, när Jesper och jag bänkat oss i i soffan och vi var mitt uppe i argumentationen om vem som egentligen var tröttast och vem som skulle gå och köpa godis så somnade jag. Man kan säga att jag vann.

Alltså vaknade jag tidigt idag och kroppen är helt mörbultad för just som jag skulle åka ut och fortsätta med tapetseringen så ringde, eller tekniskt sett så ringde faktiskt jag dem av misstag, men i alla fall fick jag veta att brädgården hade torpets nya furugolv hämtklart. Så jag gjorde en fräsig u-sväng, plockade upp en kärra på vägen och körde dit. Vanligtvis brukar jag vara där i snickarbyxor och det blir inte lika uppenbart att det är en mansdominerad arbetsplats, men igår hann jag inte byta om och fördelen med ställen där det inte hänger så mycket kjoltyg är att när det väl råkar komma ett så får det väldigt mycket hjälp.

 

Så där gick de på och jag log och tackade för all hjälp. Hade jag vetat hur i helskotta tungt det sen skulle vara så hade jag nog dragit det hela li-ite längre och kanske fått inbärningshjälp. Backa med släp - inga problem men ren och skär muskelstyrka, den varan hade jag behövt mer av. Som tur var kom vår närmaste granne som var ute på hundpromenad lägligt förbi och hjälpte mig nypa av metallbanden som höll ihop skiten.

 
Så sa min kropp redan igår kväll, Idag lät det mer: AJJ! @Œº˘¯¯∫∫∆∑ˇ∏@fl¬ˇ⁄◊ Hela kroppen ömmar, axlarna kan man inte nudda och jag förbannar mig själv att jag slarvat med styrketräningen i år. Det var i runda slängar 500-600 kg golvplank som bars in. Eller bars och bars, först försökte jag knixa in dem genom farstun och parerade på snedden i storstugan upp på loftet men sen blev det fönstervägen med hävstångsteknik och tillhörande balansakt på takbjälkarna. 5 m långa furutanter. Och nu ligger det där. Rejält, tryggt och så vackert att det är synd att täckmåla det. Kanske vitlaserar jag istället.

Anledningen till att jag bar in det redan nu fastän snickaren inte kommer förrän i nästa vecka är att trä behöver acklimatisera sig och särskilt golv ska man låta ligga inne, gärna en vecka eller mer, i det rummet som man sen ska lägga det i för att det ska anpassa sig till temperatur och luftfuktighet och inte spricka eller slå sig.

 

Torpet har verkligen börjat sin bästa tid. Allt grönskar och gullvivorna blommar så att en kan bli tårögd.

Nu ska jag gå och väcka Bubbel-Boo så vi inte blir sena till den årliga gårdsstädningen i BRF Melrose. I eftermiddag blir det en tur till torpet och idag kommer det att dofta trä när vi kliver in. Fo sho.